Hund som har upptäckt att det är kul att jaga...

[SiZo]

Finns det något att göra? Eller är det bara att hålla hunden kopplad hädanefter?

Så himla surt, hennes mor kan påbörja jakt 5-10 meter om en hare dyker upp, avbryter vid tillsägelse. Dottern blir helt blockerad och bara springer.

Jag har aldrig haft en hund som inte har gått att bryta innan. Finns det något att göra eller är det att acceptera läget o ha koppel på? Jag har nu inte haft henne lös på rätt länge, och mötte en hare häromdagen. Det var svårt att bryta hennes stressbeteende, i koppel, hon skulle bara till haren.

Jag brukar ju rida med mina hundar, och det är väl den huvudsakliga motionen de får, så det blir ju lite att lägga om, om jag inte kan ha med henne längre.

Hunden är 2,5 år gammal om det spelar någon roll. Är lite nonchalant för tillfället, antagligen mitt fel då jag inte har orkat träna så mkt på sistone, men jag börjar komma ifatt lite.
Hon är blandning mellan pudel/jack russel. Tror vi. Modern är Pudel/jackrussel, de sa att hon skulle vara pudel/papillon, men det måste vara terrier i henne. Både det mentala och exteriören talar för det. Dottern (pudelpappa) talar för att det kanske kan finnas papillon nånstans bakom.

 

[Red_Chili]

Det som fungerat på mina hundar är skvallerträning och att hålla kopplade hela tiden tills det fungerat klockrent med stoppkommando och/eller inkallning när de går i långlina eller (långt) flexikoppel.

Jag kallar in dem även om de så bara tittar lite på en fågel som skuttar runt på gräset. Allt fokus på andra djur gör att de kallas in till mig och får någon form av belöning i de allra flesta fall.

Det i kombination med att jag tränar rallylydnad/lydnad/tricks regelbundet, så att de lär sig att de kan ha kul MED mig gör att allt blir helt ok. Det händer också att jag kallar in dem, kör något enkelt trick och belönar det, så inkallningen är långt ifrån alltid bara "sluta titta på vilt" utan blir mer "när du ser vilt så tränar vi något kul".

Om hundarna flyger igång innan jag hinner reagera, då försöker jag istället få dem att avbryta så snabbt som möjligt efteråt. Det har lett till att de avreagerar snabbare och snabbare, och då blir det också en nååågot längre reaktionstid när de får syn på viltet och då har jag liiite längre tid på mig att bryta innan de triggat igång för fullt. När de är mitt uppe i att vilja döda viltet, då har jag inte mycket att säga till om, då är de okontaktbara.

Slarvar jag med någon av delarna, då blir inkallningen sämre och sämre. Idag fick tex min unghund för sig att spåra rådjur på egen hand. (Att det var rådjur vet jag eftersom jag såg djuret. Som tur var såg aldrig hunden rådjuret. Hon är inte så duktig på att spåra...). Jag fick ropa flera gånger innan hon kom till mig och anledningen till att hon inte reagerade direkt vet jag mycket väl att beror på att vi inte tränat så mycket roligheter senaste tiden. Så, nu blir det mer rallylydnadsträning, fler promenader i flexikoppel och så får hon vara lös i inhägnader tills jag vet att hon går att kalla in när som helst igen. Som tur är så tar inte mina hundar någon som helst skillnad på om de är i flexikoppel eller om de är lösa på riktigt. Har man en hund som reagerar på skillnaden, då blir det såklart svårare.

 

[SiZo]

Det som fungerat på mina hundar är skvallerträning och att hålla kopplade hela tiden tills det fungerat klockrent med stoppkommando och/eller inkallning när de går i långlina eller (långt) flexikoppel.

Jag kallar in dem även om de så bara tittar lite på en fågel som skuttar runt på gräset. Allt fokus på andra djur gör att de kallas in till mig och får någon form av belöning i de allra flesta fall.

Det i kombination med att jag tränar rallylydnad/lydnad/tricks regelbundet, så att de lär sig att de kan ha kul MED mig gör att allt blir helt ok. Det händer också att jag kallar in dem, kör något enkelt trick och belönar det, så inkallningen är långt ifrån alltid bara "sluta titta på vilt" utan blir mer "när du ser vilt så tränar vi något kul".

Om hundarna flyger igång innan jag hinner reagera, då försöker jag istället få dem att avbryta så snabbt som möjligt efteråt. Det har lett till att de avreagerar snabbare och snabbare, och då blir det också en nååågot längre reaktionstid när de får syn på viltet och då har jag liiite längre tid på mig att bryta innan de triggat igång för fullt. När de är mitt uppe i att vilja döda viltet, då har jag inte mycket att säga till om, då är de okontaktbara.

Slarvar jag med någon av delarna, då blir inkallningen sämre och sämre. Idag fick tex min unghund för sig att spåra rådjur på egen hand. (Att det var rådjur vet jag eftersom jag såg djuret. Som tur var såg aldrig hunden rådjuret. Hon är inte så duktig på att spåra...). Jag fick ropa flera gånger innan hon kom till mig och anledningen till att hon inte reagerade direkt vet jag mycket väl att beror på att vi inte tränat så mycket roligheter senaste tiden. Så, nu blir det mer rallylydnadsträning, fler promenader i flexikoppel och så får hon vara lös i inhägnader tills jag vet att hon går att kalla in när som helst igen. Som tur är så tar inte mina hundar någon som helst skillnad på om de är i flexikoppel eller om de är lösa på riktigt. Har man en hund som reagerar på skillnaden, då blir det såklart svårare.

Ja jag har dragit ner på rallylydnaden och liknande rätt mkt på sistone, så jag har ju mest troligt bara mig själv o skylla tyvärr. Men som tur är så kan jag ju ta tag i det igen.

Min blir i dagsläget okontaktbar redan när hon travar ifrån mig. Hon satsar aldrig på full jakt, utan travar mot djuret, ser vad som händer och är 100% fokuserad på viltet, när hon kommer tillräckligt nära så blir det full fart (eller om det sticker, såklart). Ganska smart liten hund.

Hon lär upptäcka skillnaden mellan löplina/lös på riktigt. Men har man löplina ett år eller så så kanske hon glömmer bort att man kan jaga. Hon är inte extrem. Har jag henne fotgående så kan jag hindra henne. Men hon är så sneaky. Iomed att hon travar "helt normalt" mot viltet i början så upptäcker jag ju inget förens hon satsar och är borta mentalt.

Just i såna situationer är enda gången jag kan känna att elkoppel vore lockande

Tills det är dags för nästa hund då... Finns det hundar utan jaktinstinkt?? Som fungerar som gårdshundar. Gör ju inget om de kan ta råttor med, hur man nu skulle kunna få ihop det med ingen jaktinstinkt

 

[Red_Chili]

Ja jag har dragit ner på rallylydnaden och liknande rätt mkt på sistone, så jag har ju mest troligt bara mig själv o skylla tyvärr. Men som tur är så kan jag ju ta tag i det igen.

Min blir i dagsläget okontaktbar redan när hon travar ifrån mig. Hon satsar aldrig på full jakt, utan travar mot djuret, ser vad som händer och är 100% fokuserad på viltet, när hon kommer tillräckligt nära så blir det full fart (eller om det sticker, såklart). Ganska smart liten hund.

Hon lär upptäcka skillnaden mellan löplina/lös på riktigt. Men har man löplina ett år eller så så kanske hon glömmer bort att man kan jaga. Hon är inte extrem. Har jag henne fotgående så kan jag hindra henne. Men hon är så sneaky. Iomed att hon travar "helt normalt" mot viltet i början så upptäcker jag ju inget förens hon satsar och är borta mentalt.

Just i såna situationer är enda gången jag kan känna att elkoppel vore lockande

Tills det är dags för nästa hund då... Finns det hundar utan jaktinstinkt?? Som fungerar som gårdshundar. Gör ju inget om de kan ta råttor med, hur man nu skulle kunna få ihop det med ingen jaktinstinkt

Då låter det som en bra start att dra upp på den mentala aktiveringen igen. Om du av någon anledning inte kan hålla på så mycket med rallylydnaden just nu så kanske du kan ge henne någon form av aktiveringsleksak som hon ändå pyssla med tillsammans med dig?

Eftersom hon bara travar från dig, ha på någon lätt lina och stoppa henne redan när hon travar iväg. Stoppa, kalla in och beröm massor när hon kommer. Sedan gäller det ju att hålla stenkoll på henne, så att du kan stoppa upp innan.

Mina egna är sådana att de kan gå från stillastående till att flyga fram i 60-70km/h på bara någon sekund, och de kan absolut jaga för att döda. Med dem finns det inte på kartan att jag någonsin kan "lulla runt" utan att hålla koll varje sekund, eller låta bli att träna en vecka eller två. Där är varje dags träning viktig för att kunna ha dem lösa (och jag släpper aldrig någonsin i gryning/skymning eller i områden som ser ut att vara lockande för vilt). Kanske är det också därför som de inte märker skillnaden mellan kopplad/lös, för de tänker inte så mycket när något dyker upp, det är hela jaktinstinkten som kickar i med full kraft när de flyger iväg.

Till nästa hund: Satsa på renrasigt från seriös uppfödare. Köp någon ras som inte ska ha jaktlust. Skippa terriers, vinthundar och arbetande hundar, titta istället närmare på grupp 9, sällskapshundarna. Den hund jag träffat som aldrig haft intresse av att jaga annat än (eventuellt) en boll, det var en bichon havanais. Mycket glad och trevlig liten hund. Annars är det viktigare att de har någon form av samarbetsvilja än att de är utan jaktlust. Tex retrivers är ju (bör vara) jakthundar, men samarbetsvilliga sådana som inte ska dra iväg på vilt och jag vet ett flertal som är enkla att ha lösa.

 

[SiZo]

Då låter det som en bra start att dra upp på den mentala aktiveringen igen. Om du av någon anledning inte kan hålla på så mycket med rallylydnaden just nu så kanske du kan ge henne någon form av aktiveringsleksak som hon ändå pyssla med tillsammans med dig?

Eftersom hon bara travar från dig, ha på någon lätt lina och stoppa henne redan när hon travar iväg. Stoppa, kalla in och beröm massor när hon kommer. Sedan gäller det ju att hålla stenkoll på henne, så att du kan stoppa upp innan.

Mina egna är sådana att de kan gå från stillastående till att flyga fram i 60-70km/h på bara någon sekund, och de kan absolut jaga för att döda. Med dem finns det inte på kartan att jag någonsin kan "lulla runt" utan att hålla koll varje sekund, eller låta bli att träna en vecka eller två. Där är varje dags träning viktig för att kunna ha dem lösa (och jag släpper aldrig någonsin i gryning/skymning eller i områden som ser ut att vara lockande för vilt). Kanske är det också därför som de inte märker skillnaden mellan kopplad/lös, för de tänker inte så mycket när något dyker upp, det är hela jaktinstinkten som kickar i med full kraft när de flyger iväg.

Till nästa hund: Satsa på renrasigt från seriös uppfödare. Köp någon ras som inte ska ha jaktlust. Skippa terriers, vinthundar och arbetande hundar, titta istället närmare på grupp 9, sällskapshundarna. Den hund jag träffat som aldrig haft intresse av att jaga annat än (eventuellt) en boll, det var en bichon havanais. Mycket glad och trevlig liten hund. Annars är det viktigare att de har någon form av samarbetsvilja än att de är utan jaktlust. Tex retrivers är ju (bör vara) jakthundar, men samarbetsvilliga sådana som inte ska dra iväg på vilt och jag vet ett flertal som är enkla att ha lösa.

Det svåra är att det är 3 hundar, och hon travar precis likadant om hon ska lukta på en tuss, eller jaga en hare. Jag har lite småsvårt att ha stenkoll på alla 3 konstant. De andra har inte det intresset, och skulle de börja jaga, så går de att bryta.

Bichon är väl rätt grova i typen? Klarar de en mil i hög hastighet bredvid en häst? De har väl rätt korta ben?
Pudel kanske kan vara något annars?

Synd bara att det tar säkert 15 år innan jag kan skaffa en hund som passar mig bättre :P

 

[moonstruck]

Dansksvensk gårdshund borde du kolla lite närmare på

Det är inte en terrier, kan ta möss och råttor och de flesta med jaktinstinkt håller sig till möss och råttor. Det finns också många som inte har någon utpräglad jaktinstinkt.

De danska ska du nog kanske undvika ? https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/hunden-ludvig-ska-ge-rattorna-en-match