Hund som bits

[Christensen1]

Fast du kanske lever helt annorlunda och kan leva med en sådan hund? Man kan ju inte utgå ifrån sig själv och säga att andra ska ha kvar stora hundar som är explosiva och aggressiva med dåliga varningssignaler bara för att man själv har förutsättningar och ork för det.

Så är det. Men det är inte heller skäl att skrika avlivning direkt. De flesta hundar går att träna så de fungerar. Mest viktigt är att hunden förstår att den inte behöver ta några beslut som rör främmande människor eller interagera med dem. Ägaren sköter allt sådant.
Många verkar tro att det är krångligt men det är inte alls min erfarenhet. Det kräver dock ett annat tänk kring att ha hund.

 

[linnsan]

Så är det. Men det är inte heller skäl att skrika avlivning direkt. De flesta hundar går att träna så de fungerar. Mest viktigt är att hunden förstår att den inte behöver ta några beslut som rör främmande människor eller interagera med dem. Ägaren sköter allt sådant.
Många verkar tro att det är krångligt men det är inte alls min erfarenhet. Det kräver dock ett annat tänk kring att ha hund.

Det är ju ingen som skriker avlivning direkt?

Beror ju på helt hur man lever. Om det är krångligt eller inte och hur mycket det påverkar hund och ägare.

 

[BornAgain]

I sådana här situationer tror jag att det är viktigt att påminna om att det finns val och att det finns flera olika sätt att göra rätt. Jag är övertygad om att ingen här lättvindligt avlivar friska, unga, sällskapsdjur - men det finns scenarier där det faller inom det acceptala handlingsrummet och det kan vara värt att få en bekräftelse på att det finns personer som inser det och kan stötta även ett sådant beslut. Människor som varit där.

Jag själv hör till dem som finner styrka i att veta att jag har val och därmed någon kontroll över en situation. Jag kan tänka mig att man känner sig ganska liten om man upplever att man "sitter fast" med en potentiellt farlig hund de kommande tio åren, tolv åren - det kan vara bra att veta att det finns en nödbroms även om man inte planerar att dra i den.

 

[Raderad medlem 94602]

Nu var det inte din hund vi diskuterade i tråden? Den hund som diskuteras är en helt annan hund?

Som du säkert förstod så var min hund ett exempel av många på hur det kan bli och då är det väldigt onödigt att npgon som vill lysa med så mycket kunskap som du ska lägga skuld på folk som tycker att det är ok att ge upp. Alla vill inte ge upp sin vardag och liv för en hund.
Alla kommer heller inte ha kompitensen.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har haft en hund med samma (fast värre) problem. Han levde ett fullångt liv.

Det handlar inte om din hund heller.
Jag ser ofta att du har svårt att se objektivt på andras situationer med problemhundar pga din hund.

 

[Raderad medlem 94602]

Det är ju ingen som skriker avlivning direkt?

Beror ju på helt hur man lever. Om det är krångligt eller inte och hur mycket det påverkar hund och ägare.

Precis. Få människor har den lyxen att kunna anpassa allt efter en hund. Många behöver tex hundpassning på dagarna för att kunna gå till sitt jobb, har familjemedlemmar och andra husdjur. Man kanske inte har möjligheten att dela upp sitt boende i olika zoner så alla är säkra. Man kanske inte vill vänta 10 år på att kunna åka på semester med familj eller vänner för ingen kan passa hunden osv.

 

[Ananas]

Åh, jag vill bara ge dig en kram, då jag känner igen så mycket av min förra hund. Också en bruksschäfer. Lägg till taskiga nerver och rejäla sociala rädslor på en hund med mycket starka drifter. Med sociala rädslor menar jag att hon inte kunde skapa några sociala kontakter med människor förutom mig. Det gick bara inte. Inte ens min familj. Hon hade bara mig.

Jag kunde tack och lov styra henne. Om du såg oss på gatan skulle du aldrig tro att jag gick med en samhällsfara i kopplet. Folk kom fram och sa "vilken fin och väluppfostrad hund du har". Trots att jag kunde styra henne, så gick jag med en klump i magen, för jag visste att om jag tappade kontrollen en millisekund så skulle det smälla och det skulle bli tidningsrubriker.

Jag fick tillslut ta det värsta beslutet i mitt liv och avliva min bästa vän. Jag älskade henne så - hon var min hjärtehund.

Jag tror att om man har kvar en sån hund, så bör man bo på landet med tillgång till hundgård när man har folk på besök. Tyvärr bor jag i stan.

En till grej var att jag märkte hur isolerad jag blev av henne, eftersom mitt liv gick ut på att hålla folk borta från min hund.

 

[Raderad medlem 94602]

Åh, jag vill bara ge dig en kram, då jag känner igen så mycket av min förra hund. Också en bruksschäfer. Lägg till taskiga nerver och rejäla sociala rädslor på en hund med mycket starka drifter. Med sociala rädslor menar jag att hon inte kunde skapa några sociala kontakter med människor förutom mig. Det gick bara inte. Inte ens min familj. Hon hade bara mig.

Jag kunde tack och lov styra henne. Om du såg oss på gatan skulle du aldrig tro att jag gick med en samhällsfara i kopplet. Folk kom fram och sa "vilken fin och väluppfostrad hund du har". Trots att jag kunde styra henne, så gick jag med en klump i magen, för jag visste att om jag tappade kontrollen en millisekund så skulle det smälla och det skulle bli tidningsrubriker.

Jag fick tillslut ta det värsta beslutet i mitt liv och avliva min bästa vän. Jag älskade henne så - hon var min hjärtehund.

Jag tror att om man har kvar en sån hund, så bör man bo på landet med tillgång till hundgård när man har folk på besök. Tyvärr bor jag i stan.

En till grej var att jag märkte hur isolerad jag blev av henne, eftersom mitt liv gick ut på att hålla folk borta från min hund.

Starkt av dig och jag känner igen väldigt mycket av det du skriver från ägaren till hanen vi hade här hemma. När hen gav upp hade hen isolerat sig helt. Heen hade tom börjat vsra hemma från jobbet pga tvångskönslan att ha 100% koll över hunden. Ägaren höll på att gå ner sig i dåligt mående pga sin hund. Och det var för att hen älskade hunden så djupt och ville hunden och dens liv så väl.
Man kan bli medberoende som hundägare. Det var tillslut hens familj som ställde ultimatum och vi åkte och hämtade hunden.

Vi gav det några månader här utan att komma någonstanns innan han fick somna in. Nu har det gått några månader, ägaren har en ny hund ifrån oss, de har börjat tävla och det går bra för dem. Hen säger att det är först nu hen inser hur mörkt och svårt det faktiskt var, nu när hundägandet är som det var tänkt.

 

[Lenis]

1) Hunden måste hindras från att skada någon. Det är högsta prioritet.
2) Vad behöver göras för att hunden ska fungera? Vad behöver göras för att hunden ska bli en stabil hund som inte bits?
3) Har ägaren den kunskap/intresse/energi/möjlighet som krävs?

Har ägaren inte det är det inte fel att avliva tycker jag. Men kan inte punkt 1 säkerställas ska den avlivas direkt.

Jag tycker inte att man kan säga det här för lite. Ja det är upp till ägaren att bestämma om det är värt besväret/jobbet/den psykiska belastningen att jobba vidare med den här hunden. Men under den tiden ska inte tredje part behöva komma emellan. Inget barn ska behöva bli hundrädd för livet eller till och med ärrad med allt vad det innebär, de är ju ofta i ansiktshöjd, för att en ägare inte kan ta beslut och/eller hantera sin hund. Det är ens förbannade skyldighet. Här har det redan brustit två gånger och då tycker jag att man får vara ärlig mot sig själv som ägare- fixar jag att se till att detta inte händer igen? Om inte måste svaret bli avlivning eller omplacering. Man kan fippla hur mkt man vill med träning men det är inte omgivningens problem.

Jag menar bara väl med detta och tycker att TS fått bra tips av Voff m fl vad gäller träning. Nu gäller att säkra att inget händer under tiden framöver, och då ska man räkna in att främmande barn tyvärr kan vara oberäkneliga (vuxna med för den delen). Munkorg låter bra. En lugnande faktor för matte och ett skydd för omgivningen.

 

[Ananas]

Starkt av dig och jag känner igen väldigt mycket av det du skriver från ägaren till hanen vi hade här hemma. När hen gav upp hade hen isolerat sig helt. Heen hade tom börjat vsra hemma från jobbet pga tvångskönslan att ha 100% koll över hunden. Ägaren höll på att gå ner sig i dåligt mående pga sin hund. Och det var för att hen älskade hunden så djupt och ville hunden och dens liv så väl.
Man kan bli medberoende som hundägare. Det var tillslut hens familj som ställde ultimatum och vi åkte och hämtade hunden.

Vi gav det några månader här utan att komma någonstanns innan han fick somna in. Nu har det gått några månader, ägaren har en ny hund ifrån oss, de har börjat tävla och det går bra för dem. Hen säger att det är först nu hen inser hur mörkt och svårt det faktiskt var, nu när hundägandet är som det var tänkt.

Efter att min hund gick bort, så insåg jag också hur deprimerad och utbränd jag var. Jag tog senare över en hund (också brukshund fast annan ras) och märker hur skönt det är att ha en hund som är "vanlig" och uppskattar människor. Jag valde att ta en omplacering eftersom jag ville vara säker på mentaliteten.

Det är inte förrän nu, när jag haft den nya hunden i 6 månader som glädjen med hundträning har kommit tillbaka (jag har varit helt utbränd). Jag satsar nu på att bara har kul med min nya hund och förhoppningsvis göra några tävlingar i år.

Det värsta med att leva med en instabil hund är att isoleringen kom smygande. Från att ha varit någon med ett stort socialt liv, till att sitta ensam hemma med hunden.

Idag känns det som om jag har fått tillbaka mitt liv.

 

[Lingon]

Jag tycker inte att man kan säga det här för lite. Ja det är upp till ägaren att bestämma om det är värt besväret/jobbet/den psykiska belastningen att jobba vidare med den här hunden. Men under den tiden ska inte tredje part behöva komma emellan. Inget barn ska behöva bli hundrädd för livet eller till och med ärrad med allt vad det innebär, de är ju ofta i ansiktshöjd, för att en ägare inte kan ta beslut och/eller hantera sin hund. Det är ens förbannade skyldighet. Här har det redan brustit två gånger och då tycker jag att man får vara ärlig mot sig själv som ägare- fixar jag att se till att detta inte händer igen? Om inte måste svaret bli avlivning eller omplacering. Man kan fippla hur mkt man vill med träning men det är inte omgivningens problem.

Jag menar bara väl med detta och tycker att TS fått bra tips av Voff m fl vad gäller träning. Nu gäller att säkra att inget händer under tiden framöver, och då ska man räkna in att främmande barn tyvärr kan vara oberäkneliga (vuxna med för den delen). Munkorg låter bra. En lugnande faktor för matte och ett skydd för omgivningen.

Jag håller helt med dig! Det var därför jag satte säkerheten som prio 1 och kan man inte säkerställa den så ska hunden avlivas.

Det finns så många trevliga hundar. Varför ha kvar en som redan bitit människor två gånger?

 

[Christensen1]

Det handlar inte om din hund heller.
Jag ser ofta att du har svårt att se objektivt på andras situationer med problemhundar pga din hund.

Du kanske upplever att det är så. Min syn på det är att många rekommenderar avlivning väldigt lättvindigt.
Vad är det som får dig att anse att jag tar det mer personligt än du själv gör?

 

[Raderad medlem 94602]

Du kanske upplever att det är så. Min syn på det är att många rekommenderar avlivning väldigt lättvindigt.
Vad är det som får dig att anse att jag tar det mer personligt än du själv gör?

Ingen har rekommenderat avlivning i tråden. Det är bara du som gjort den tolkningen. Och det är inte första gången du tolkar in avlivning i inlägg, därför får jag känslan av att det är ett känsligt ämne.

Jag anser att det finns fler alternativ än att behålla hunden. Vilket som passar TS vet inte jag och därför kan jag inte uttala mig tvärsäkert om vad hen ska göra.

 

[linnsan]

Du kanske upplever att det är så. Min syn på det är att många rekommenderar avlivning väldigt lättvindigt.
Vad är det som får dig att anse att jag tar det mer personligt än du själv gör?

Fast det är skillnad på att säga att man FÅR sätta stopp om man känner att det är nog och att säga att det visst går om man bara vill tillräckligt, typ. Det ena ger stöd i vilket beslut som än tas och det andra ger skuld om man känner att det inte funkar och avlivar.
Du har väl flera gånger påpekat att så svårt är det faktiskt inte om man bara gör A och B. Det är ju lite generaliserande kring en hund, ägare och levnadssituation du inte känner också.

Det är ju inte direkt någon som sagt att hunden ska avlivas. Men att lägga ut det som ett alternativ i en sådan situation kan vara ganska skönt, då vet man att man har stödet om/när man känner att det inte funkar längre.

 

[Lenis]

Fast det är skillnad på att säga att man FÅR sätta stopp om man känner att det är nog och att säga att det visst går om man bara vill tillräckligt, typ. Det ena ger stöd i vilket beslut som än tas och det andra ger skuld om man känner att det inte funkar och avlivar.
.

Så himla viktigt och bra att påpeka. Det är skitjobbigt som det är att avliva ett djur, och att göra det för beteendeproblematik är ofta ännu svårare eftersom det kommer så mycket skuldkänslor, folk som säger "men har ni inte provat..", osv etc. Har hunden fått tumörer så har den. Är den osäker i beteendet är det så lätt att det blir ett testa ditt, testa datt, isolera sig, korrigera, eller ska man inte korrigera, ena tränaren säger bu andra bä..

Jag tycker det ofta kan bli mkt känslomässigt tyckande när man har problem med sin hund och luftar det (starkt av dig TS för det är fasen inte lätt). Men ja, jag tycker att det ska vara roligt att ha hund. Inte varje dag- magsjuka i en kennel är inte jätteupplyftande, tvätta en drös jyckar som rullat sig i och käkat urtaget vilt i skogen är inte heller mysigt, att ta bort de som måste få vandra vidare är hjärtslitande osv etc. Men på det hela taget ska det vara roligt. Annars är det ju ingen mening med att hålla på. Hobbys ska tillföra något positivt. Man får kämpa vissa perioder men om dagen kommer när man inte ser nåt ljus i tunneln trots försök, då har man faktiskt all rätt att omplacera/avliva, vad som nu känns bäst. Det är att ta ansvar både för sitt eget och hundens välmående.

 

[vallhund]

Ingen har rekommenderat avlivning i tråden. Det är bara du som gjort den tolkningen. Och det är inte första gången du tolkar in avlivning i inlägg, därför får jag känslan av att det är ett känsligt ämne.

Jag anser att det finns fler alternativ än att behålla hunden. Vilket som passar TS vet inte jag och därför kan jag inte uttala mig tvärsäkert om vad hen ska göra.

Jo, @dobbis gjorde det tidigt i tråden.

 

[em-pirre]

Måste bara lägga upp en bild av min lilla med munkorg. Korgen är med flit inte så spänd, den sitter kvar bra änså men ger näsan rum

 

[Raderad medlem 94602]

Jo, @dobbis gjorde det tidigt i tråden.

"Fundera på att avliva" som den formuleringen löd tolkar jag som ett alternativ. Jag läser inte det som "avliva" som en rekommendation.
Men det kanske är så det menas. Det skrivna ordet kan läsas så olika.