Hund som bits

[lilium]

Jag har en schäferhane på 3 år. En energisk kille med mycket känslor och ganska dålig självkontroll. Han har alltid haft myror i kroppen och går lätt upp i stress. Vi tränar skydd och sök så han borde inte vara understimulerad. I alla fall så har han den här veckan bitit två personer. Första gången var när hundvakten hade honom. Jag fick höra att hundvakten pratade med grannen och sen böjde sig grannen ner och skulle hälsa på hundvaktens hund. Då small det och han satte sig i armen på grannen. Inget hål men rejäla blåmärken trots tjock vinterjacka. Och idag så bet han en träningskompis på klubben. En som han egentligen känner. Vi stod och pratade och kompisen sträckte fram handen och då blev han arg, bet till och morrade och skällde.
Jag är så ledsen. Jag är egentligen inte förvånad att han bet men jag blev förvånad att han bet i den här situationen. Han gillar mina vänner och folk han känner och det har aldrig varit problem i sökskogen men det jag har märkt på sista tiden är att han har börjat göra utfall mot barn och han tittar väldigt och spänner sig när vi möter folk när vi är ute och går. Inget barn har varit elakt mot honom. Dom enda barn han träffat är hundvana barn på klubben. Vi har varit till veterinären och han verkar inte ha ont. Har pratat med en instruktör på klubben och vi ska titta mer på honom vid ett annat tillfälle. Men jag blir så ledsen. Och ju mer jag tänker på det så inser jag hur mycket jag anpassat mitt liv efter honom utan att tänka på det. Jag undviker att gå där det är mycket folk och andra hundar, jag vågar inte ta hem vilka kompisar som helst och jag har bara en hundvakt som jag litar på ( och ändå blev det som det blev).Han kan även bli väldigt arg på andra hundar så jag har fått begränsa hans umgänge en del. Vi undviker att gå promenader när det är mycket folk och hundar ute och går promenader på konstigare och konstigare tider.
Jag vet inte vad jag ska göra. Å ena sidan vet jag inte om jag överdriver men å andra sidan så inser jag att jag mått dåligt över detta länge.

 

[lady_vip]

Får hunden ta mycket ansvar i dessa situationer? Om hunden är en typ där det lätt kokar över är det oftast bäst att helt enkelt inte låta hunden ta några egna initiativ i den här typen av situationer, vilket kan innebära att hunden inte får hälsa på kompisar eller folk direkt, eller inte alls.
Jag upplever ofta att folk tillåter den typen av hundar flaxa runt för mycket, men de behöver ramar och vara trygga i att de ska befinna sig ex bredvid matte/husse, ingen annanstans.

Jag har själv en sån hund som lätt får överslagshandlingar i vaktsituationer, hon får aldrig hälsa på folk som kommer hem till oss, hon stängs in i ett annat rum och kan få komma ut efter nån minut.

 

[Raderad medlem 94602]

En del av detta känner jag igen från en av våra uppfödningar, men han var värre.

Det finns ett problem som smygit sig in i Schäferaveln och det är dåliga nerver ihop med mycket drift. En del avlar med så mycket drift som det går utan att matcha detta med nerver och ffa inom sportaveln mot IPO.
Jakten på poängen i IPO och svenskskyddet där man vill se snabba reaktioner har ballat ur.
Schäfer är en analyserande ras. Den ska tänka två varv extra innan den aggerar, därav att de har varit så fantastiska bruks och tjänstehundar.
När man kombinerar känslostarka hundar med mycket drift och snabba reaktioner blir det svårstyrt. Har sen hunden intigritet också, så har man en svår hund.

Kanske är det så att du behöver lägga skyddet åt sidan ett tag och hitta något annat som dränerar hunden. Men det kan också vara så att just skyddet kan vara där som hunden får utlopp för sina drifter. Det är en svår balansgång. Men ett fåtal hundar klarar inte att hantera skyddet pga sin brist på självkontroll. Ffa så ser vi att detta är vanligare på hundar där man startat för tidigt med skyddet. Vi väntar alltid till de är runt året och har mognat ihop mentalt något så när.

Jag tycker att prio ett är att ta upp problemet med uppfödaren om det redan inte är gjort för att ta reda på hur det ser ut i linjerna. Det finns flera linjer i dag som vi absolut inte skulle ta in i vår avel pga stress, bristande nerver och stor intigritet ihop med mycket drifter. Och det är oftast i hanarna detta syns runt 2-år ålder.

Skaffa sen en tränare som har stor kunskap av att tyda och träna problemhundar. Och lägg bort skyddstänket i den träningen. A och O just nu är att få en säker hund i vardagen innan det eskalerar.

Jättebra att du tar detta på allvar. Önskar dig all lycka till.

 

[Christensen1]

Jag förstår att du känner dig ledsen. Hunden reagerar enbart utifrån sina förutsättningar och behöver hjälp för att klara ut livet.
Jag hade lagt ner all skyddsträning och istället kört enbart spår som aktivering.
Utöver det behöver du kontakta en duktig instruktör som du har förtroende för. Med en hund av den typ du beskriver är det direkt olämpligt att börja gå in och fysiskt korrigera den.
Hunden behöver lära sig att den inte behöver ta några beslut eller agera i förhållande till andra människor eller hundar.
Var i landet bor du? Det finns bra instruktörer att ta hjälp av. PMa om du vill ha tips.

 

[Raderad medlem 94602]

Är helt enig med @Christensen1 , fysisk korregering på en sån här hund är som bensin på elden. Det kommer inte hjälpa den att straffas för felbeteenden som den inte förstår att den gör. Den behöver hjälp med att hitta ett nytt sätt att hantera sig.

Korregering kan bara leda till två saker.
1- hunden svarar upp.
2- hunden håller sig i shack dvs kväser sina känsloreaktioner av ren lydnad (av rädsla för konsekvenser) men INGEN hund är lydig jämt. En dag kommer den att glöma/strunta i lydnaden och då kan en damm av förtryckta känslor komma.

Så rata alla instuktörer/tränare som vill korregera bort beteendet.

 

[Miao]

Förutom alla goda råd och tankar som redan kommit i de bra inläggen ovan;

Är hunden genomgången så den inte har ont någonstans? Om du känner att beteendet ”smugit” sig på och blir värre, så kan det ju vara bra att eliminera att hunden agerar utåt pga smärta.

 

[Miao]

Förutom alla goda råd och tankar som redan kommit i de bra inläggen ovan;

Är hunden genomgången så den inte har ont någonstans? Om du känner att beteendet ”smugit” sig på och blir värre, så kan det ju vara bra att eliminera att hunden agerar utåt pga smärta.

Jag ser nu att det pratats med vet (läste nog lite dåligt) men har det gjorts mer undersökningar? Hos fysio? MR?

 

[lilium]

Jag ser nu att det pratats med vet (läste nog lite dåligt) men har det gjorts mer undersökningar? Hos fysio? MR?

Jag motionssimmar med honom 1 gång i veckan och den fysion har inte märkt något. Han är friröntgad och ryggen va u.a också. Va till veterinären i veckan med honom och han visar inga tecken på att ha ont. Inte gjort MR men det känns lite onödigt eftersom han inte visar att han har ont. Och i och med att han är en gnällig schäferhane så hade han sagt till om han hade ont när veterinären undersökte honom

 

[Cocos]

Ser hunden bra? Tänker om synen försämrats och därav hunden reagerar på småbarn samt framsträckta armar..

 

[Christensen1]

Hunden har blivit vuxen och hanterar sina problem på det sätt han klarar. Sannolikheten att det är synfel eller annat finns men är låg. Det är betydligt mer sannolikt att den inte klarar ut saker utan hjälp och handledning.
Det som jag brukar kalla styrning. Har hunden brister i styrförmågan behöver ägaren lära sig hur det går att kompensera för detta.

 

[Blandrastik]

Är också inne på @Voff s linje. Vet du något om hur hundens syskon är? Jag har två schäfrar just nu som har samma problem som din (jobbar som problemhundsutredare) men med olika förutsättningar. I ena fallet är det en hund som hamnat i fel familj. De gör "så gott de kan" men kan inte på långa vägar hantera så mycket driv som finns i hunden. Där vi lutar åt omplacering. I det andra fallet har vi lagt upp en väldigt tydlig strategi där jag börjat med att "sjukskriva" hunden för att sen jobba med väääldigt tydliga regler kring hund och matte. Tycker också du ska ta hjälp.

 

[lilium]

Är också inne på @Voff s linje. Vet du något om hur hundens syskon är? Jag har två schäfrar just nu som har samma problem som din (jobbar som problemhundsutredare) men med olika förutsättningar. I ena fallet är det en hund som hamnat i fel familj. De gör "så gott de kan" men kan inte på långa vägar hantera så mycket driv som finns i hunden. Där vi lutar åt omplacering. I det andra fallet har vi lagt upp en väldigt tydlig strategi där jag börjat med att "sjukskriva" hunden för att sen jobba med väääldigt tydliga regler kring hund och matte. Tycker också du ska ta hjälp.

Det är lite samma stuk över hela kullen. En av bröderna är polishund så han va nog rätt hund på rätt plats och den mest balanserade. En blev avlivad för lite samma beteende som min.

 

[dobbis]

Inget Ipo med en sådan hund och fundera på att avliva.

 

[Raderad medlem 94602]

Det är lite samma stuk över hela kullen. En av bröderna är polishund så han va nog rätt hund på rätt plats och den mest balanserade. En blev avlivad för lite samma beteende som min.

Om du vill så får du gärna PM mig mor och far till din. Vi fick som sagt själva en sån individ och har fått höra senare att detta har funnits i en del avkommor. Så jag vet verkligen hur det känns. Och vill inte ha det igen i någon kull, så jag är tacksam om jag får tips om linjer att se upp med

 

[Christensen1]

Inget Ipo med en sådan hund och fundera på att avliva.

Finns inget som säger att hunden behöver avlivas. Däremot behöver den styrning och tillit till sin förare i situationer hunden upplever som jobbiga.

 

[dobbis]

Finns inget som säger att hunden behöver avlivas. Däremot behöver den styrning och tillit till sin förare i situationer hunden upplever som jobbiga.

Det har den ju uppenbarligen inte . En van förare hade redan upptäck problemet innan det gått så här långt, förstår inte IPO tränaren som tränar den hen borde sett varningssignalerna tidigare.

 

[Is]

Även jag är nyfiken på kennel och stamtavla. Gärna pm
Just pga det Voff skriver. Vi har uppmärksamma samma sak.

 

[linnsan]

Förutom alla bra tips du fått om träning så vill jag även påpeka att det är helt okej att känna att man inte orkar mer också. Du säger att du har begränsat livet väldigt mycket. Känner du att det är ett sätt du (och hunden) kan leva på på ett drägligt vis?
Det ska vara roligt att ha hund. Men framförallt så ska det vara roligt att VARA hund.

 

[Christensen1]

Det har den ju uppenbarligen inte . En van förare hade redan upptäck problemet innan det gått så här långt, förstår inte IPO tränaren som tränar den hen borde sett varningssignalerna tidigare.

Nej det har den inte. Det är anledningen till att TS frågar här. Huruvida föraren är van eller ovan hör inte hit överhuvudtaget.

 

[linnsan]

Och även mig får du jättegärna pma stamtavla.