Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Han kan något jag döpt till time out, att han ska ligga kvar på en sjal/filt/handduk tills han får ett varsågod och då kan jag gå iväg till andra rum eller fixa med saker innan dess och han stannar. Tränar på det en del och han är jätte duktig. Känns bara besvärligt om det handlar om att jag ska gå fem meter från soffan till hallen för att hämta posten och ska göra så varje gång. Det är inte alltid han stjäl saker men man vet ju inte vilken gång han gör det.Jag känner någon som lärde sin busvovve passa saker genom klicket metoden. Började med en veckotidning. Då hunden satte tassen på den så klickade hon och gav en kattmatspärla. Sen kunde hon parkera hunden med något att passa medans hon gick på toa, gick ned i källaren en sväng etc. Och så småningom blev det lättare att få den att ligga plats ute om den hade något att vakta. Då matte kom tillbaks brukade hon byta ut saken han vaktat mot en leksak.
Jag har ett foder som är i princip det enda som gammelhunden äter för han är sjukt kräsen. Ynglingen hade ett annat foder innan men äter samma som gammelhunden och det har gjort magisk verkan på deras magar. Den äldre hunden var nästan alltid dålig i magen innan och åt dåligt. Nu är han alltid bra i magen. Bytte foder för unghunden när han flyttade hem till mig och upplever att även han mår bra av det här fodret så tror verkligen inte det beror på det.Som @Red_Chili skrev, ett bättre foder?
Så länge du vet att hunden ges ordentligt med utlopp för sin upptäckarlust så skulle jag faktiskt plocka fram lite resursförsvar - hos mig! Det är helt enkelt inte okej att ta saker från bord och bänkar, det är MINA saker! Ett koncept hubdar i allra högsta grad förstår och kan lära sig respektera om de har minsta förmåga till självbehärskning.
Exakt! "Mattes" som jag har lärt in är just det. Resursförsvar hos mig. Jag kan säga mattes om vad som helst och då vet han att det inte är hans att ta. Jag kan se på honom hur extremt jobbigt det är att låta bli ibland men mattes är mattes och då rör han inte.Som @Red_Chili skrev, ett bättre foder?
Så länge du vet att hunden ges ordentligt med utlopp för sin upptäckarlust så skulle jag faktiskt plocka fram lite resursförsvar - hos mig! Det är helt enkelt inte okej att ta saker från bord och bänkar, det är MINA saker! Ett koncept hubdar i allra högsta grad förstår och kan lära sig respektera om de har minsta förmåga till självbehärskning.
Jag godisbelönar inte speciellt ofta, men så har mina en speciell relation till mig iom arbetet.@TinyWiny och @Migo
Med min äldre hund var det lätt, jag sa helt enkelt till honom med ett öpöp och han tog åt sig direkt. Unghunden är som en gås, allt rinner av honom han har så tufft psyke. Det fungerar ju att säga till om jag är i samma rum, säger öpöp om jag vill ha deras uppmärksamhet eller få dom att lyssna ordentligt och han fattar det. Öpöp har blivit mitt sätt att säga till, ofta räcker det med ett öp och använder det om han skulle dra i kopplet, ta något, om han funderar på att ta något jag tappar eller vad som helst med båda två, både unghunden och gammelhunden, när dom gör något jag inte vill. Men så fort jag går iväg gör han ju samma igen när jag testat honom. Skulle vilja lära in något som gör att det hänger i även när jag inte har koll. Går det? Använder ni godis som belöning när ni sagt era ord?
Jag säger mattes med sådan skärpa om jag ser att han tänker göra att han när han hade lärt sig det visste att då är det ingen idé. Har han redan tagit något och jag säger mattes så släpper han och backar han undan. Jag lärde in nej först och sedan kombinerade jag nej och mattes, numera säger jag bara mattes och han vet vad det betyder. Inget godis överhuvudtaget i den situationen eftersom det är jag som försvarar min resurs. Jag kan lämna mat på soffbordet och säga mattes om jag ska hämta något (då säger jag det inte med så mycket skärpa utan mer med eftertryck) och numera "vaktar" han det istället mot katten om hon är i rummet, annars följer han ibland med mig men är han kvar så rör han inget. Innan var jag tvungen att plocka med mig precis allt. Han for upp på köksbordet så snart minsta grej kom fram. Mattokig var bara förnamnet men det behövde inte vara mat heller. Husses sockar kunde han tugga på liksom allt annat som råkade vara eller hamna på golvet så numera är allt som inte är hans mattes.@TinyWiny och @Migo
Med min äldre hund var det lätt, jag sa helt enkelt till honom med ett öpöp och han tog åt sig direkt. Unghunden är som en gås, allt rinner av honom han har så tufft psyke. Det fungerar ju att säga till om jag är i samma rum, säger öpöp om jag vill ha deras uppmärksamhet eller få dom att lyssna ordentligt och han fattar det. Öpöp har blivit mitt sätt att säga till, ofta räcker det med ett öp och använder det om han skulle dra i kopplet, ta något, om han funderar på att ta något jag tappar eller vad som helst med båda två, både unghunden och gammelhunden, när dom gör något jag inte vill. Men så fort jag går iväg gör han ju samma igen när jag testat honom. Skulle vilja lära in något som gör att det hänger i även när jag inte har koll. Går det? Använder ni godis som belöning när ni sagt era ord?
På vilket sätt gör du utfall?Jag godisbelönar inte speciellt ofta, men så har mina en speciell relation till mig iom arbetet.
Om öpöp funkar använd det. Om det inte funkar, hitta nått som gör det. Att ta i lite halvdant och tjata tränar bara upp dålig relation, brist på respekt för tillsägelsen. Jag gör "utfall" starka nog för att få effekt, anpassat efter individen. Obs att pressen ska bort omedelbart när hunden avbryter beteendet! Ochså klart, den blir aldrig någonsin fysisk, det är ett avbrott, inte ett anfall. Funkar säkert med ett rikgtigt överraskande tjut eller nått också.
Jag säger mattes med sådan skärpa om jag ser att han tänker göra att han när han hade lärt sig det visste att då är det ingen idé. Har han redan tagit något och jag säger mattes så släpper han och backar han undan. Jag lärde in nej först och sedan kombinerade jag nej och mattes, numera säger jag bara mattes och han vet vad det betyder. Inget godis överhuvudtaget i den situationen eftersom det är jag som försvarar min resurs. Jag kan lämna mat på soffbordet och säga mattes om jag ska hämta något (då säger jag det inte med så mycket skärpa utan mer med eftertryck) och numera "vaktar" han det istället mot katten om hon är i rummet, annars följer han ibland med mig men är han kvar så rör han inget. Innan var jag tvungen att plocka med mig precis allt. Han for upp på köksbordet så snart minsta grej kom fram. Mattokig var bara förnamnet men det behövde inte vara mat heller. Husses sockar kunde han tugga på liksom allt annat som råkade vara eller hamna på golvet så numera är allt som inte är hans mattes.
Min är också en omplacering och var nästan exakt lika gammal som din när han kom och kunde då sitt och rulla runt och var i stort sett rumsren. Inget annat. Ingen uppfostran alls. Bet som en piraya så snart han kom åt men han var min i själ och hjärta vid första ögonkastet
Jag upplevde att ju mer han fick koll på hur saker och ting fungerade och ju mer han lärde sig vad som var okej och inte desto mer kunde han slappna av och sluta vara på allting. Han är smart som tusan och lär sig fort och med sådana hundar får man tänka till med vad man råkar lära dem. De lär sig dumheter precis lika fort som de lär sig bra grejer.