Hund med kronisk sjukdom

Här är en till som kämpar på med en kroniskt mag-tarmsjuk hund. Lymfocytär-plasmacytär enterit, är diagnosen han fick för ett år sedan.. Han visade aldrig några tydliga symptom, så som dålig i magen eller kräkningar. Gastro-Koloskopi visade att han gått med detta i minst ett år innan kroppen sa ifrån på allvar. Det sved att veta att han varit sjuk så länge utan att få hjälp. Sedan dess står han på hemlagad kost bestående av häst, potatis och morot. Han får även vitaminer, probiotika, oljor och mediciner. Myfenax är den medicin som håller sjukdomen i schack då han inte tål kortison eller Ciklosporin. Han är stabil nu men får lindriga skov med lite ojämna mellanrum med slemmiga avföringar.

Tyvärr hade han lite dåliga blodvärden sist, så vi har precis tagit nya prover men inte fått svar. Veterinären pratade om att vi kanske måste trappa ned medicinen ytterligare, men skoven visar att han antagligen ligger på nedre gränsen redan, för att han inte ska trilla dit och bli sjukare. Känns inte så bra, men vi får vänta på provsvar helt enkelt. Det är ett ständigt vakande över hans mående. Själv är han en guldklimp som faktiskt är glad och pigg och leker med oss och framförallt sin kullsyster som vi träffar ibland. Vi fick veterinärens tillåtelse att prova Whimzees, vegetabiliska tuggben då huvudingrediensen är potatis och det har lyft hans liv en hel del. Magen reagerar på dem, men inte mer än att han gör mer och oftare. Vi håller på att utvärdera hur många som funkar utan att han blir för påverkad. Det lutar åt två-tre i veckan.

Han går inte på hunddagis längre. Löptikar och flockdagis är inte bra för stressnivån på en magsjuk hund. Vi går inte hundkurser där man tränar i grupp. Vi tränar privat eller spårkurser där man i stort sett är ensamt ekipage ute. Tack och lov har jag en förstående arbetsgivare, så jag får arbeta halvdag på jobbet och åker hem och jobbar hemifrån på eftermiddagen. Många dagar är det hemarbete helt och hållet på grund av pandemin. Han ska också ha medicin 4 ggr/dag vilket inte heller hade funkat om jag inte kunnat jobba hemma.

Så vi har fått anpassa vårt liv efter honom, vilket man givetvis gör, men det var inte så här mitt hundägande skulle se ut denna gången. Jag skulle ju ha en frisk hund...
 
Även jag har en kroniskt tarmsjuk hund, vilket vi fick bekräftat efter många och långa utredningar. Nu står han på ett allergifoder och får endast det samt allergihundgodis från samma märke. Morot tål han också. Vi kommer att behöva påbörja medicinering med kortison men i nuläget klarar han sig utan. Han är 5 år idag och världens goaste lilla hund.

Det är verkligen pest när ens älskade djur mår dåligt :cry:
 
Han går inte på hunddagis längre. Löptikar och flockdagis är inte bra för stressnivån på en magsjuk hund. Vi går inte hundkurser där man tränar i grupp. Vi tränar privat eller spårkurser där man i stort sett är ensamt ekipage ute. Tack och lov har jag en förstående arbetsgivare, så jag får arbeta halvdag på jobbet och åker hem och jobbar hemifrån på eftermiddagen. Många dagar är det hemarbete helt och hållet på grund av pandemin. Han ska också ha medicin 4 ggr/dag vilket inte heller hade funkat om jag inte kunnat jobba hemma.

Så vi har fått anpassa vårt liv efter honom, vilket man givetvis gör, men det var inte så här mitt hundägande skulle se ut denna gången. Jag skulle ju ha en frisk hund...

Som jag känner igen mig.... Nog för att jag är en sådan som anpassar mitt liv efter mina djur. Hela min kärriär bygger på att kunna ha ett sånt liv. Men jag fattar precis hur du har det och hur du menar. Nu blir ju saker inte alltid som man tänkt, men spannet mellan att ha det som man tänkt, och att ha det såsom du beskriver där hundens sjukdom präglar hela ens vardag (samma i mitt fall) är väldigt långt. Saker som jag liksom slutat att nästan reflektera över, som att göra saker där hunden ej kan vara med och som tar längre tid än vad som är görligt att lämna hund i bil, har jag helt slutat göra. Jag kan inte ha hundvakt, och i undantag då jag har det så var torsdagen ett exempel på hur det kan gå. Det är inte nåt jag anlitar i onödan. Jag får tom lite dåligt samvete när jag besöker mina föräldrar eller de besöker mig och jag kan slappna av och vara utan min hund helt pch hållet och kanske åka till en kompis i en-hel-helg utan att hela tiden tänka att jag måste jäkta hem för hunden är i bilen, eller hos en hundvakt jag inte vill belasta i onödan.

Hunddagis har jag aldrig haft behov av på heltid. Tackolov. Jag har ett par dagar var 6e vecka som jag behöver det, ibland inte ens det. Jag har två jobb där hunden är med mig med undantag för dessa enstaka arbetspass som ej är hundlämpliga. Detta är jag enormt tacksam över då det Aldrig skulle gå att ha min hund på dagis i nån sån omfattning som är normalt.
Tackolov har hon inte stressproblem, iaf inte så jag märker av dem. Hon gjorde även ett kanonbra BPH så det borde ha visat sig o hon hade nervklenhet, hon var klockren i alla såna moment inkl skott vilket för min noviskunskap är en bra indikation. Tom testledarna var imponerade.
Hon har alltid kunnat slappna av på kurser och sånt även om det är stökigt runtikring. För mig är det snarare så att vi slutat med kurser pga belöningsbekymren, leksak funkar inte alltid, eller torrfoderkulorna. Det funkar i spår och möjligen NW men för koncentration som tex lydnad som jag gärna provat på, tror jag det blir för skralt. Hon får liksom aldrig den där variationen i belöningar om jag vill kunna ge en hund i träningssammanhang. Vi lägger spår och gör NW ibland för husbehov, men inte på kursnivå längre. Delvis på att jag själv tappat motivationen för att hitta på alternativ till allt normla hundar + ägare gör, på vägen av sjukdom och elände.
 
Exakt så. Märker stor skillnad på hungern nu när hon äter dubbla dosen kortison mot vad hon gjorde en lång tid innan hon var sjuk vid jul. Då fick vi höja och sen såklart inte vågat gå tillbaka till ursprunglig dos - vilket var tur nu när hon blev dålig igår natt. Nu äter hon förhållandevis låg dos, 0,5 tablett Prednisolon 5 mg, men hon är ju en ganska liten hund. 8,5 kg. Vi vill hålla dosen så låg som möjligt då hon är ung och vi räknar med livslång medicinering.
Jag har precis som du en "nöd-dosering" som jag kan sätta in om hon blir akut dålig och jag inte får kontakt med vet. Tex under julhelgen. Jag vill inte åka in till sjukhus akut och involvera fler än nödvändigt i alla hennes magturer. Klarar jag att hålla henne på rätt köl över en helg tills vi kan åka till vår hemmavet så gör jag gärna med. Jag tror det är bättre på sikt. Man har ju numera en verktygslåda av åtgärder att ta till vid misstanke om att nåt är på gång, så ofta kan vi hålla ställningarna hemma. Men det kräver ju sitt. Efter 5 dygn med rastning varannan timme samt att jag jobbade nattskift och varken vilade dag eller natt och inte hade någon avlastning med nånting, så var jag helt slut. Bara att ha henne i bilen medan jag gjorde stallet var ju en stress, där kan jag ju inte höra om hon måste ut akut oh samtidigt måste jag rida min häst osv.

Min äter Standardt Mild nu, tyckte det var det som funkat minst dåligt av de "vanliga" foder vi provat. Förvisso har hon fått veterinärfoder sedan vi gjorde gastro för 1,5 år sedan så hon har inte ätit vanligt foder under behandlingen. Men nu funkar ju inte Specific CDD-HY heller pga förstoppning + analsäckar, så vi var tvungna att prova nåt annat. Det gick bra i 3-4 mån. Nu får hon äta detta tills vi fått nåt nytt utlåtande från UDS, hon är inte den man byter foder på i onödan och eftersom vi inte hittat nåt som funkat helt bra så kan hon lika gärna äta detta ett tag till också. Min dröm är att hitta et foder som hon inte blir förstoppad av, inte får diarré periodvis och i den bästa av världar kanske inte behöver äta kortison hela livet. Men jag börjar allt mer tänka att det kommer aldrig ske. Kanske får man hoppas på det minst dåliga, inte ett alternativ som är bra...

Jag börjar också känna att det inte är fodret som gör henne sjuk. Det är nåt som kommer inifrån. Hon äter precis som din enbart sitt torrfoder, även som godis. Nu tycker hon ju tack vare kortisonet att fodret är toppen, men eftersom hon helst ska äta blött foder blir det inte så mkt torrkulor som godis, inte dagligen. Hon får morot för tuggandet och även gurka får hon äta. Dock kan jag uppleva att morot drar igång magen och jag vet inte riktigt om det är bra med tanke på att hon numera är lite lös i magen. Men hon får det ändå för att ha nåt att tugga på men det tar ju ingen tid för en hund att tugga i sig en morot...
Hittade idag en ny leksak med en nätboll där man kan pilla in saker. Jag pillade in några bitar gurka och det har hon sysselsatt sig med i 1,5 timme nu och Äntligen har vi hittat nåt som är klurigt nog för henne att behöva jobba med. Hon är äntligen trött som om hon haft ett ben att gnaga på. Alla andra leksaker där vi stoppat in torra foderkulor har varit för enkla och ingen utmaning. Tänk att man kan bli glad för lite... :o
Min går på 5 mg predisinol nu. Han väger 10 kg. Vi har varit nere på 0,75 mg ganska långa perioder och har kunnat sluta med det helt i några veckor när det har varit ordentligt fruset ute men så börjar det om igen, till synes utan orsak.

Att min reagerar på gräs blev tydligt tidigt. Han fick som nässelutslag om han hade gått i högt gräs innan magen blev ledsen "på riktigt", dvs. innan magen blev ett riktigt problem och inte bara kräkningar och diarreer när han hade ätit något han inte mådde väl av eller hade varit stressad=utlöst PTSD. Trist för en stallhund att inte få vara i stallet när hö hanteras men han har funnit sig i det. För min är det sannolikt en mix av stressen från en taskig barndom som han fick PTSD av och när det triggas blir det såklart värre tillsammans med allergi och att han åkte på giardia efter ett veterinärbesök gjorde ju inte magen gladare.

Ja jag är väldigt glad att jag har den veterinär jag har. Utan henne hade jag nog gett upp för övriga veterinärer skulle bara fortsätta med diverse undersökningar (vilket ju gjorde honom helt förstörd) och till och med operationer som de när jag ifrågasatte vad de ville ha ut av det/trodde att de skulle få ut av det och hur min hund skulle må bättre av det inte kunde redogöra för vare sig varför eller hur det skulle kunna hjälpa. Det är så sorgligt när veterinärer drar ner sin kår så.
 
Min går på 5 mg predisinol nu. Han väger 10 kg. Vi har varit nere på 0,75 mg ganska långa perioder och har kunnat sluta med det helt i några veckor när det har varit ordentligt fruset ute men så börjar det om igen, till synes utan orsak.

Att min reagerar på gräs blev tydligt tidigt. Han fick som nässelutslag om han hade gått i högt gräs innan magen blev ledsen "på riktigt", dvs. innan magen blev ett riktigt problem och inte bara kräkningar och diarreer när han hade ätit något han inte mådde väl av eller hade varit stressad=utlöst PTSD. Trist för en stallhund att inte få vara i stallet när hö hanteras men han har funnit sig i det. För min är det sannolikt en mix av stressen från en taskig barndom som han fick PTSD av och när det triggas blir det såklart värre tillsammans med allergi och att han åkte på giardia efter ett veterinärbesök gjorde ju inte magen gladare.

Intressant inlägg :) Jag funderar kring detta om det är olika över årstider men jag kan inte se nåt mönster. Hon har haft skov oavsett årstid, eller så inte haft skov samma årstid som hon hade det året innan. Jag ser verkligen inget mönster. Ibland tål hon att tugga i sig saker om jag sett att hon hittat nåt och jag bara går och väntar på katastrofen, och bland blir hon sjuk även om hon inte synbart fått i sig nåt.

När allt brakade loss fullständigt vid drygt 1 års ålder fick hon märkliga utslag som ej gick bort annat än med en stark kortisonkräm. Det var dock inte som du beskriver i kontkt med gräs. Detta var på vintern. Sedan har huden peppar peppar klarat sig ganska bra, när v väl fick ordning på dessa eksem.... Men nu efter jul då hon var dålig i magen fick hon en furunkel i en baktass. Har aldrig haft innan, och den läkte relativt fort och har inte kommit nån fler. Ptja, vet inte vad man ska tro.

Nu hade hon ju detta miniskov tors natt när hon hade slemmig diarre. Sedan ok på torsdag em och fredag. Idag var hon lös i magen på morgonen, sen kom diarre på fm. Nu ikväll löst men ok. Nu vet jag med säkerhet att hon inte fått i sig nåt annat än sitt foder, lite gurka och dessutom har hon fått Sivvomixx probiotika morgon och kväll. Hon har fått mat 4-5 ggr/dag. Normalt äter hon 3 ggr.

Ang stallhund så var hon ju alltid med mig i stallet när hon var liten. men det går ju inte sedan hon var 1-1,5 år. Hon får ju inte gå där och äta skit och pellets och allt vad hon kommer över. Så min tanke att ha en stallhund gick i stöpet, hon sitter numera i bilen varje dag då vi är i stallt. Inte så kul.
Idag när jag var ute i skogen tänkte jag på den här munkorgsgrejen, att den skulle verkligen inskränka på ett av hennes största intressen - bära på pinnar oh kottar. Hon älskar det, vill leka och att vi gömmer pinnar, har dragkamp osv. Hon äter inte pinnar, tackolov, bara leker med dem. Med tanke på att hon - för att vara hund - har ett ganska lågt intresse för att sätta i sig dynga och suspekta saker, så känner jag att den gör nog inte så jättestor nytta, men sabbar ytterliga bitar av hennes livskvalitet. Så vi skippar nog att återuppta det projektet. Jag kan inte leva med att ta bort ett stort av de få nöjen hon tillåts ha :heart
 
Anallergenic ska visst vara det mest hydrolyserade fodret på marknaden har jag fått höra av veterinär. Jag hoppas du kan få ordning på din hunds mage ❤️

Det låter lovande... frågan är om hon blir alldeles förstoppad av det. Hon har blivit det av vet.foder hittills bortsett från Purina HY där allt gick helt åt helvete efter typ 1 månad med fodret, då hon spydde galla och sket diarre och jag fick tvångsmata henne med vätskeersättning.
 
Det låter lovande... frågan är om hon blir alldeles förstoppad av det. Hon har blivit det av vet.foder hittills bortsett från Purina HY där allt gick helt åt helvete efter typ 1 månad med fodret, då hon spydde galla och sket diarre och jag fick tvångsmata henne med vätskeersättning.
Purina ha blev min maghund aldrig mätt av, RC anallergenic funkade bättre. Hoppas din veterinär kan ge svar på dina funderingar och att ni hittar nått som funkar.
 
Intressant inlägg :) Jag funderar kring detta om det är olika över årstider men jag kan inte se nåt mönster. Hon har haft skov oavsett årstid, eller så inte haft skov samma årstid som hon hade det året innan. Jag ser verkligen inget mönster. Ibland tål hon att tugga i sig saker om jag sett att hon hittat nåt och jag bara går och väntar på katastrofen, och bland blir hon sjuk även om hon inte synbart fått i sig nåt.

När allt brakade loss fullständigt vid drygt 1 års ålder fick hon märkliga utslag som ej gick bort annat än med en stark kortisonkräm. Det var dock inte som du beskriver i kontkt med gräs. Detta var på vintern. Sedan har huden peppar peppar klarat sig ganska bra, när v väl fick ordning på dessa eksem.... Men nu efter jul då hon var dålig i magen fick hon en furunkel i en baktass. Har aldrig haft innan, och den läkte relativt fort och har inte kommit nån fler. Ptja, vet inte vad man ska tro.

Nu hade hon ju detta miniskov tors natt när hon hade slemmig diarre. Sedan ok på torsdag em och fredag. Idag var hon lös i magen på morgonen, sen kom diarre på fm. Nu ikväll löst men ok. Nu vet jag med säkerhet att hon inte fått i sig nåt annat än sitt foder, lite gurka och dessutom har hon fått Sivvomixx probiotika morgon och kväll. Hon har fått mat 4-5 ggr/dag. Normalt äter hon 3 ggr.

Ang stallhund så var hon ju alltid med mig i stallet när hon var liten. men det går ju inte sedan hon var 1-1,5 år. Hon får ju inte gå där och äta skit och pellets och allt vad hon kommer över. Så min tanke att ha en stallhund gick i stöpet, hon sitter numera i bilen varje dag då vi är i stallt. Inte så kul.
Idag när jag var ute i skogen tänkte jag på den här munkorgsgrejen, att den skulle verkligen inskränka på ett av hennes största intressen - bära på pinnar oh kottar. Hon älskar det, vill leka och att vi gömmer pinnar, har dragkamp osv. Hon äter inte pinnar, tackolov, bara leker med dem. Med tanke på att hon - för att vara hund - har ett ganska lågt intresse för att sätta i sig dynga och suspekta saker, så känner jag att den gör nog inte så jättestor nytta, men sabbar ytterliga bitar av hennes livskvalitet. Så vi skippar nog att återuppta det projektet. Jag kan inte leva med att ta bort ett stort av de få nöjen hon tillåts ha :heart
Jag har fört dagbok och jag har funderat mig gråhårig om vi säger så...

Min är också inkonsekvent. I somras hittade han ett halvt smörpaket i ett dike(?!?!) som han såklart kastade sig över. Jag lyckades få ut endel men endel hann ju smälta och han kämpade på bra för att få behålla sin godsak. Det var inte aktuellt att byta, det var han mycket tydlig med! Jag räknade faktiskt med att behöva åka in akut för totalt magras men nä, han blev inte ens lite lös i magen! Så märkligt! Både jag och veterinären var mycket förbryllade.

Min kan klia sig ibland och få svamp på tassarna ibland men det försvinner väldigt fort igen. Det är jag väldigt tacksam för för sådant drar verkligen ner livskvalitén. Jag tänker att livskvalitén är det viktigaste. Jag hade inte heller använt munkorg i skogen. Inte när det tar bort sådant som din hund faktiskt kan göra utan att fara illa. Jag går aldrig med min lös ändå pga mängden vildsvin och jag inbillar mig att jag har en större chans att förhindra att han äter något men det fick jag ju glömma efter att han satte i sig smöret :angel:

Jag har ju eget stall så det gör ju det hela väldigt mycket enklare. Det är ju jag som bestämmer så inget som han kan få för sig att äta står så han får tag i det.
 
Jag har fört dagbok och jag har funderat mig gråhårig om vi säger så...

Min är också inkonsekvent. I somras hittade han ett halvt smörpaket i ett dike(?!?!) som han såklart kastade sig över. Jag lyckades få ut endel men endel hann ju smälta och han kämpade på bra för att få behålla sin godsak. Det var inte aktuellt att byta, det var han mycket tydlig med! Jag räknade faktiskt med att behöva åka in akut för totalt magras men nä, han blev inte ens lite lös i magen! Så märkligt! Både jag och veterinären var mycket förbryllade.

Min kan klia sig ibland och få svamp på tassarna ibland men det försvinner väldigt fort igen. Det är jag väldigt tacksam för för sådant drar verkligen ner livskvalitén. Jag tänker att livskvalitén är det viktigaste. Jag hade inte heller använt munkorg i skogen. Inte när det tar bort sådant som din hund faktiskt kan göra utan att fara illa. Jag går aldrig med min lös ändå pga mängden vildsvin och jag inbillar mig att jag har en större chans att förhindra att han äter något men det fick jag ju glömma efter att han satte i sig smöret :angel:

Jag har ju eget stall så det gör ju det hela väldigt mycket enklare. Det är ju jag som bestämmer så inget som han kan få för sig att äta står så han får tag i det.

Exakt. Jag har haft henne periodvis i flexi istället för lös men alltså... hon tar så pass lite saker så jag tycker det är viktigt att hon får vara lös, ffa i skogen. För en lydig hund utan jaktinstinkt är det inget liv att gå i koppel med munkorg, då är jag så krass så jag säger att diarre nån dag är mindre jävligt än att aldrig ha nån frihet. Och tackolov är min veterinär med mig i det, att hunden måste kunna vara lös och busa runt, och stjäla en harlort eller två utan att det ska innebära att hon är konstant sjuk.

Jag har aldrig sett hudförändingar bortsett från den period jag nämnde. Men hon kan nagga och klia sig ibalnd, men jag ser inget alls, gräver i pälsen men ser ingen rodnad eller så. Märkligt. Nån mjällflaga men inte där hon kliat.
 
Exakt. Jag har haft henne periodvis i flexi istället för lös men alltså... hon tar så pass lite saker så jag tycker det är viktigt att hon får vara lös, ffa i skogen. För en lydig hund utan jaktinstinkt är det inget liv att gå i koppel med munkorg, då är jag så krass så jag säger att diarre nån dag är mindre jävligt än att aldrig ha nån frihet. Och tackolov är min veterinär med mig i det, att hunden måste kunna vara lös och busa runt, och stjäla en harlort eller två utan att det ska innebära att hon är konstant sjuk.

Jag har aldrig sett hudförändingar bortsett från den period jag nämnde. Men hon kan nagga och klia sig ibalnd, men jag ser inget alls, gräver i pälsen men ser ingen rodnad eller så. Märkligt. Nån mjällflaga men inte där hon kliat.
Jag har min i flexi som sitter i hundförarbälte och han kunde inte bry sig mindre om att vara kopplad. Är han lös håller han sig närmare än vad han behöver i flexit. Min är ju alltid lös hemma och hade jag inte bott som jag gör, dvs. där han kan springa lös hela dagarna om han så önskar så hade jag säkert resonerat annorlunda.

Min har aldrig haft hudförändringar heller egentligen. Aldrig mjällig och aldrig utslag utan han kan bli lite röd i ljumskarna om det är riktigt illa men det försvinner så snart jag börjar ge predisinol igen. Min är ju väldigt tunnpälsad, dsg som han är så inte säkert jag ens hade sett det röda alls annars.
 
Då fick vi svar på blodprovet av veterinären och det var sämre än förra gången. Antalet trombocyter har minskat stadigt de sista månaderna så nu måste vi minska hans medicinering. Om 6-8 veckor ska vi in på besök så hon får checka av honom och ta nya blodprover. Detta känns inte kul, inte alls faktiskt. Jag har ju redan en känsla av att han ligger lågt i sin medicinering kontra hur han mår. Hoppas innerligt inte detta innebär att han blir sämre nu. Håll en tumme är ni snälla...
 
Då fick vi svar på blodprovet av veterinären och det var sämre än förra gången. Antalet trombocyter har minskat stadigt de sista månaderna så nu måste vi minska hans medicinering. Om 6-8 veckor ska vi in på besök så hon får checka av honom och ta nya blodprover. Detta känns inte kul, inte alls faktiskt. Jag har ju redan en känsla av att han ligger lågt i sin medicinering kontra hur han mår. Hoppas innerligt inte detta innebär att han blir sämre nu. Håll en tumme är ni snälla...

Jag håller tummen <3
Vi ska ta nya prover imorgon så vi får se vad som ev kan ha hänt, eller inte hänt. Och så väntar vi på remissvar från UDS.
 
Viktor har under en period kliat sig mer igen 😢 Har gått tillbaka till hemlagad mat till honom och det hjälper till viss del. Vintern är ju sämsta tiden för kvalsterallergi och sen kommer pollen. Födoämnensallergin får vi ju leva med året runt. Har precis duschat honom och hoppas det ska lindra klådan lite och så får det nog bli ett samtal till veterinären och se om vi behöver gå vidare med nån mer behandling.
 
Viktor har under en period kliat sig mer igen 😢 Har gått tillbaka till hemlagad mat till honom och det hjälper till viss del. Vintern är ju sämsta tiden för kvalsterallergi och sen kommer pollen. Födoämnensallergin får vi ju leva med året runt. Har precis duschat honom och hoppas det ska lindra klådan lite och så får det nog bli ett samtal till veterinären och se om vi behöver gå vidare med nån mer behandling.
Har ni provat cytopoint och/eller apoquel?
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hej, Jag har i 2 års tid haft PROBLEM med min tik som nu är 2,8år och alltså levt 2 år av sitt liv med denna hemska MAGKATARR SOM...
2
Svar
34
· Visningar
4 662
Senast: Lillefrun
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 757
Senast: valpköpare
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 601
Senast: Lavinia
·
Hundhälsa Jag har en 6 årig boxer som har kronisk tarmsjukdom. Hon har haft magbesvär sen hon var 6 månader gammal. Med rätt foder, medicin tycker...
Svar
3
· Visningar
938
Senast: Kilauea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp