Hund för livet...

[marija]

Jag blir så ledsen och förbannad när jag läser hundannonserna, ( letar valp). Det är alldeles för många som tröttnar på sina hundar, I annonserna är de oftast runt 4-6 månader och naturligtvis har någon i familjen fått allergi jo antagligen eller hur... Annars så ska man helt plötsligt flytta utomlands och fick den lilla gulliga valpen i julklapp, vad är det för en jubelidiot som ger bort en valp i julklapp och inte först tar reda på om det är lämpligt Innan man skaffar hund måste man åtminstone fatta att det är en livslång uppgift -våra hundar har blivit mellan 12-14 år, så länge måste man räkna med att ens "valp" kommer att finnas hos dig. Det är en familjemedlem som du skaffar dig, behandla den som det också...
Marija

 

[cassiopeja]

Sv: Hund för livet...

Alla tänker inte likadant.
Jag omplacerade min hund när han var 8 månader - so shoot me.

Jag har till och med fräckheten att fundera på att skaffa en ny hund...

 

[heylan]

Sv: Hund för livet...

...o ofta är det blandraser - som ju är billigare och därför är lättare att "impulsköpa"...

(Tror alltså inte att det är för att blandraser är "sämre" som de oftare omplaceras)

 

[ejlin]

Sv: Hund för livet...

Och ofta är det blandraser med Schäfer, Rottis & Dobbis i...
Tråkigt att folk bara skaffar sig en hund som de tror kommer bli värsta vakthunden som dom kan springa runt i stan och spänna sig med.

Och när hundarna blir i den åldern när de börjar kräva något av sina ägare så lägger de in en annons på blocket där det står:
- Snälla köp mig, annars måste jag avlivas..

Tragiskt!
Så jag är helt för att införskaffa hundkörkort!

 

[Tramptass]

Sv: Hund för livet...

Nu kan det ju vara så att det finns en bakomliggande allergi som gör att man väljer att omplacera sin hund, man kanske inte visste att man var känslig förrän hunden kom in i huset 24/7.

Det är tråkigt för dom seriösa omplacerarna att bli dömd på förhand av någon som har fördomar...

 

[Vaccan]

Sv: Hund för livet...

Tragiskt!
Så jag är helt för att införskaffa hundkörkort!

Inte jag, byråkratiskt dravel som kommer vara fullt med kryphål och de som skaffar körkortet är de som är ärliga nog att säja "hej, jag har en hund".
Jag har en massa frågor ang. detta körkort som jag inte sett några svar på.

1) Vem ska kontrollera att alla hundägare har ett kort (tid, pengar, vilken myndighet?).

2) Om en familj skaffar hund, ska alla ha körkortet eller räcker det med en som hunden "står på", isf är det precis som i bilförsäkringsdjungeln, jag skriver min hund på någon som redan har kortet och slipper den kostnanden själv (alt. skriver bilen på någon över 40 med mkt mindre premie).

3) Vad händer om man inte har körkort? böter, fängelsestraff, förbud mot att äga djur.. hur ser straffskalan ut, och är det rimligt att sätta en högre straffskala på en sådan här sak när våldtäktsmän kan gå fria efter tre månader?

4) Är jag iomed mitt körkort förbjuden att omplacera min hund? (med tanke på ditt inlägg) om jag verkligen blir allergisk eller allvarligt sjuk eller att min familjesituation ändras (jag får gå på soc. har inte ens mat för dagen åt mig och mina tre barn)

5) Vem ska föresten ha koll på att alla hundar verkligen finns, det finns nog många hundar i Sverige som inte är reggade någonstans, de är födda av oreggad tik, uppvuxna av någon som inte bryr sig om SKK eller något annat och de bara finns iallafall.

Nej körkort är inte lösningen på någonting tycker jag, för att återgå till ursprungsinlägget, jag tror på en mer restriktiv avel.
Hata mig kanske men det är liksom lättare att impulsköpa något som kostar ett par tusenlappar motför något som kostar mellan 6-10 000.
Det är dessutom lättare att impulsköpa en valp av polaren Per som haft sin tik i något år och "hoppsan hon blev på tjocken" och "titta, det kom valpar" och "jäklar i gatan vad jobbigt det var att ha en åtta-tio stycken sådana där små.." än av någon som faktiskt har intresserade människor omkring sig som har en vettig tanke med alltihop och inte bara "ojojojjj.. titta, en valp i julklapp.. så piffigt!".

 

[ejlin]

Sv: Hund för livet...

Jo så sant så! Det är tråkigt att det inte är genomförbart!
Och det tycker jag är den enda nackdelen med att införskaffa hundkörkort.

 

[ejlin]

Sv: Hund för livet...

Nu kan det ju vara så att det finns en bakomliggande allergi som gör att man väljer att omplacera sin hund, man kanske inte visste att man var känslig förrän hunden kom in i huset 24/7.

Det är tråkigt för dom seriösa omplacerarna att bli dömd på förhand av någon som har fördomar...

Visst finns det seriösa omplacerare med, Men ta en titt på blocket tex, 50% av alla hundar där är till salu pga oseriösa köpare...

 

[Tramptass]

Sv: Hund för livet...

Och det vet du säkert eftersom du har pratat med alla? Eller är det bara något som du antar för att det verkar finnas så många allergier/ändrade familjeförhållanden etc?!

 

[ejlin]

Sv: Hund för livet...

Haha Jo det vet jag för jag tycker det är så roligt att sitta och titta på blocket.

Sanningen svider... mjölk som är sur

 

[Aia]

Sv: Hund för livet...

Var det inte så att alla har hundkörkort och att man bara kan bli fråntagen det, alltså bli förbjuden att ha hund? Var det inte något snack om det? Det tycker jag det borde vara iallafall när jag tänker på alla knarkare här som är farligare för andra med sina hundar här. Det är ju ganska lätt för polisen att kontrollera dem och i andra fall så finns det ju hemtjänst, grannar etc som kan anmäla.

 

[dannilall]

Sv: Hund för livet...

Zingo kom till mig för att han skulle avlivas. Ägarens flickvän hade blivit allergisk . Då var han 11 månader gammal. Har senare fått reda på att det faktisk var så att de hade en hund till. Undrar just hur det var med den allergin.

 

[marija]

Sv: Hund för livet...

Jag tycker att om man omplacerar sin hund pga något "seriöst" , allergi, dödsfall i familj, el. dyl. så behöver man inte ta åt sig av det jag skrev för det är ju inte er jag menar utan alla andra oansvariga som just som någon skrev hittar en gullig valp hos grannen.
Vi åker och tittar på en blandis i morgon, vet inte om det är så billigt med blandisar som någon ovan sa. Den vi tittar på kostar 5000:-. Men då är han chippad, vet.bes. och vacc. samt avmask. då vi hämtar honom.
Man får väl tycka vad man vill om blandisar, själv är jag lite kluven, men jag har inte hittat någon ras som jag tycker om (bland de renrasiga)Gillar blandisar bättre Helst med lite Bordercollie i ...
Marija

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Hund för livet...

Allergi verkar man mer än gärna skylla på. Finns en i min närhet som skaffar hundar på löpande band men tröttnar på dom när de når 6-7 månaders åldern och då annonseras de ut pga allergi i annonserna. Sedan hinner hunden knappt lämna hemmet innan en ny kommer dit så ibland kan man ju undra

 

[dannilall]

Sv: Hund för livet...

När jag var yngre fanns det något som hette hundskatt. Det är kanske dags att införa den igen. Kanske tänker man mer än en gång innan man köper en hund.

 

[cassiopeja]

Sv: Hund för livet...

Jag tycker att om man omplacerar sin hund pga något "seriöst" , allergi, dödsfall i familj, el. dyl. så behöver man inte ta åt sig av det jag skrev för det är ju inte er jag menar utan alla andra oansvariga som just som någon skrev hittar en gullig valp hos grannen.

Fast det är ju just det. Jag har inte omplacerat min hund av något av skälen ovan. Många anser mig oseriös, medans andra anser mig seriös. Varje enskilt fall kan ju vara oerhört svårbedömt. Det någon tycker är OK tycker en annan är oseriöst. Och nu snackar jag inte om de fall där hundköparen är uppenbart okunnig, oengagerad, ointresserad och hjärtlös, för den typen TROR jag ändå att det finns ganska få av... Utan som jag tex, som omplacerade för att jag och hunden inte fungerade ihop. Det är ett sånt svårgripbart och svårbedömt skäl som ingen annan egentligen kan sätta sig in i. Jag tror faktiskt att det förekommer oftare än vad folk låtsas om - att personkemin är totalt fel mellan ägare och hund. Dvs fel ägarpersonlighet till fel hundpersonlighet. Det BORDE i mitt tycke förekomma oftare, för inte kan jag väl vara ensam i världen att ha råkat ut för det (även om det ibland känns så...)? Jag tror även att många skyller ifrån sig på något annat skäl, när dom omplacerar hunden pga dom inte klarar av den eller att personkemin bara är totalt fel.

Mitt rasval var noggrannt genomtänkt och jag hade följt alla råd och pratat med flera rasrepresentanter och läst allt jag kunde om rasen. Men så blev det ändå bara helt fel.

Dom som tycker att jag varit oseriös anser att jag borde ha "kämpat på" och accepterat hunden som den var. Att vi under 6 månaders tid ständigt bråkade och var arga på varandra varenda promenad och varenda sak vi skulle göra tillsammans var något jag skulle försöka arbeta med att lösa, istället för att "ge upp". Men jag håller inte med om det. Jag gick kurser och besökte privatinstruktör/hundpsykolog. Jag grät nästan varje dag. Jag gjorde I MITT TYCKE vad jag kunde. Jag anser att jag borde respekteras för mitt val att omplacera hunden till en ägare som den kom överens med. Men det är ju så lätt att anklaga andra hundägare för att vara oseriösa djurplågare... Jag har inte heller riktigt förstått varför det är så fruktansvärt hemskt att omplacera en hund, när hästar byter ägare till höger och vänster....

 

[Jadzia]

Sv: Hund för livet...

Det är vanligare än man tror att fel hund hamnar hos fel ägare, men många gör precis det du säger. Det kämpar på med en hund som de egentligen inte passar med och varken hunden eller ägaren är speciellt glada på varandra. Om hunden till slut omplaceras så blir det på grund av tidsbrist och många gånger känner ägarna att det verkligen är bristen på tid som gör att de inte kan ha hunden kvar. Eftersom ägaren och hunden inte fungerar så tar det rätt mycket tid att göra det dagliga med hunden, något som skulle gå fort och lätt om man hade en hund som man passade med. Många skulle heller aldrig erkänna att de omplacerar sin hund därför att de inte klarar av den eller för att de helt enkelt är fel för varandra. Omgivningen brukar inte vara så förstående när det gäller sådant.

Själv tycker jag också det är lite knepigt varför just omplacering av hund ska vara så skuldbelagt. Att ha hund ska vara roligt och givande, inte bara jobbigt och ledsamt. Känner man att hunden passar bättre med en annan typ av personlighet så anser jag att man ska omplacera. Mesiga Märta lär aldrig bli lycklig med Tuffa Ture hur mycket än Märta försöker.

För egen del skulle jag kunna tänka mig att omplacera en hund som inte fungerar till det jag tänkt den. Nästa hund ska bli min stora stjärna är det tänkt. Jag köper en hund med tävlingar i sikte och helst ska det vara något man kan ta sig till SM med. Om nu hunden jag köper skulle visa sig saknma kapaciteten eller viljan att bli en framgångsrik tävlingshund så skulle jag omplacera. Hunden skulle säkert trivas bättre hos någon med mindre tävlingsintresse och jag skulle passa bättre ihop med en hund som vill ge allt på tävlingsbanan. Jag har redan en icke tävlingsbar hund och behöver inte en till.

 

[marija]

Sv: Hund för livet...

Det är helt rätt att omplacera hunden om man inte passar ihop, precis som det är lika rätt att sälja/omplacera sin häst om man inte passar för varandra. Jag tycker att ovanstående är en "seriös" orsak till att omplacera, naturligtvis måste man passa ihop. Skaffar jag en Karl där inte personkemin stämmer då åker han ju ut, lika drastiskt är det väl inte för hunden, men saken är den samma. Lika barn leka bäst heter det ju.
Den som är utan skuld får kasta första stenen, eller hur var det

 

[prinsessfeminist]

Sv: Hund för livet...

Intressant tråd.

Det är lätt att döma och generalisera att jag skulle "minsann aldrig", eller jag skulle "minsann"...

Innan man står där är det ofta otroligt lätt att tycka han borde göra si, hon så i all oändlighet.

Det inte alltid är kristallklart varför man omplacerar. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att man bara "tröttnat på hunden" eller drabbats av "tidsbrist" eller simulerar påhittad allergi. Det kan vara många faktorer som gör att man faktiskt inte trivs med situationen. Vem vill umgås med vänner man inte gillar i 10-15 år "bara för att"?

Då tycker jag att det är bättre att vara ärlig och säga som det är: "ledsen vovven, men jag tror att du får det bättre hos någon annan som uppskattar dig för den du är."

De allra flesta, tror jag, lider av många och stora kval innan de slutligen bestämmer sig. För självklart skulle man önska att hundägandet var så där trevligt och mysigt som man först trodde när man skaffade hunden.

Det är oftare betydligt svårare för hundägaren att acceptera att en omplacering är det enda rätta, än för hunden att byta familj.

 

[pippilotta]

Sv: Hund för livet...

Jag håller fullständigt med om att stämmer inte personkemin mellan hund och ägare så är det bättre att omplacera hunden istället för att slita arslet av sig för att få det att funka, eller som jag gjorde jag flyttade från ett hus till en lgt och hade en blandras mellan Collie/schäfer och tyckte inte att den skulle bo i lgt när den var van vid att vara fri, så han hamnade hos en ensam man som precis avlivat sin hund (p.g.a ålder) .
Arox fick vara lös hela dagarna och trivdes jättebra, visst mådde jag dåligt i början för jag älskade ju hunden men man får inte vara egoistisk i detta läge utan tänka på hundens bästa och det anser jag att man gör om man omplacerar en hund som det inte funkar med, den får det säkert jättebra hos någon annan.