Höra av sig eller inte?

[micaelathegreat]

Jag har lite av ett dilemma. För några år umgicks jag mycket (och då menar jag mycket, typ nästan dagligen) med ett par. Deras två döttrar var i mina barns ålder och våra äldsta gick på samma skola. Vi barnvaktade varandras barn, de hade sleep overs etc etc. Vi var otroligt nära vänner och de stöttade mig mycket genom separationen med mitt ex (som är kusin till mannen i paret). Tyvärr föll vi ur totalt när jag flyttade från landet och vi bröt all kontakt och har inte hörts på 3 år. Nu har jag genom en gemensam vän fått reda på att deras yngsta dotter (ca 7 år gammal) har en mycket spridd cancer. Jag är helt förkrossad. Min första tanke är att höra av mig till dem men är också orolig för att det blir totalt fel och att de blir stötta.

Hur hade ni gjort?

 

[mandalaki]

Fundera inte. Hör av dig.

 

[micaelathegreat]

Fundera inte. Hör av dig.

Ok, du har nog rätt. Jag misstänker att jag är för analyserande.

 

[mandalaki]

Ok, du har nog rätt. Jag misstänker att jag är för analyserande.

Men det förstår jag. Klart att du är rädd också.

Men gör det.

Och

 

[micaelathegreat]

Men det förstår jag. Klart att du är rädd också.

Men gör det.

Och

Tack

 

[Koltrast]

Ok, du har nog rätt. Jag misstänker att jag är för analyserande.

Alla gånger jag talat med någon som gått igenom nåt riktigt svårt har jag upplevt att de önskat att människor inte varit så rädda att höra av sig. Det är så lätt att tro att människor har andra som står dem närmre eller att folk vill bli lämnade ifred, men jag håller verkligen med @mandalaki : tveka inte, hör av dig!

 

[micaelathegreat]

Alla gånger jag talat med någon som gått igenom nåt riktigt svårt har jag upplevt att de önskat att människor inte varit så rädda att höra av sig. Det är så lätt att tro att människor har andra som står dem närmre eller att folk vill bli lämnade ifred, men jag håller verkligen med @mandalaki : tveka inte, hör av dig!

Tack! Jag ska skriva ihop ett mail till dem. De får välja själva om de vill svara eller så, de vet i alla fall att jag hört och att jag tänker på dem och finns här.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker du definitivt ska höra av dig.
Om det inte är lämpligt att prata just då så märker du ju det.
Det låter som ni var nära vänner så det är säkert uppskattat.

 

[Raderad medlem 6459]

Hör av dig.

Så jävla sorgligt . Stackars familjen och lilla grynet.

 

[Koltrast]

Tack! Jag ska skriva ihop ett mail till dem. De får välja själva om de vill svara eller så, de vet i alla fall att jag hört och att jag tänker på dem och finns här.

Det låter fint, tycker jag. Att berätta att du tänker på dem, men utan förväntan på svar när de har det tufft låter omtänksamt och inkännande.

 

[micaelathegreat]

Jag tycker du definitivt ska höra av dig.
Om det inte är lämpligt att prata just då så märker du ju det.
Det låter som ni var nära vänner så det är säkert uppskattat.

Tack. Vi var ju väldigt nära vänner och det är så jäkla trist att det blev som det blev mellan oss. Jag ska skriva ihop något som känns bra och sen skicka det.

 

[micaelathegreat]

Hör av dig.

Så jävla sorgligt . Stackars familjen och lilla grynet.

Ja, jag kan inte sluta tänka på det. Hon var så mycket hos oss när jag bodde där och det är så otroligt ofattbart att hon är sjuk. Det känns som att någon har tippat hela jorden lite.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, jag kan inte sluta tänka på det. Hon var så mycket hos oss när jag bodde där och det är så otroligt ofattbart att hon är sjuk. Det känns som att någon har tippat hela jorden lite.

Ja jag förstår det verkligen. Sån chock verkligen.

 

[Diabetikern]

Skicka mailet sen ringer du.

När det är svårt blir man tacksam över att gamla vänner hör av sig. Dock orkar man inte alltid sätta sig ner och skriva ett svar tillbaks.

Lycka till

 

[micaelathegreat]

Skicka mailet sen ringer du.

När det är svårt blir man tacksam över att gamla vänner hör av sig. Dock orkar man inte alltid sätta sig ner och skriva ett svar tillbaks.

Lycka till

Tack

 

[EmmaBovary]

Jag har lite av ett dilemma. För några år umgicks jag mycket (och då menar jag mycket, typ nästan dagligen) med ett par. Deras två döttrar var i mina barns ålder och våra äldsta gick på samma skola. Vi barnvaktade varandras barn, de hade sleep overs etc etc. Vi var otroligt nära vänner och de stöttade mig mycket genom separationen med mitt ex (som är kusin till mannen i paret). Tyvärr föll vi ur totalt när jag flyttade från landet och vi bröt all kontakt och har inte hörts på 3 år. Nu har jag genom en gemensam vän fått reda på att deras yngsta dotter (ca 7 år gammal) har en mycket spridd cancer. Jag är helt förkrossad. Min första tanke är att höra av mig till dem men är också orolig för att det blir totalt fel och att de blir stötta.

Hur hade ni gjort?

Usch vad hemskt. Min spontana tanke (efter den omedelbara viljan att höra av sig) i ett dylikt läge har varit ungefär som du resonerar. Att jag är rädd för att det ska vara olämpligt och bli mer av en börda för berörda personer. Men jag omvärderade det där lite efter att min mamma gick bort och en kursare som jag inte var nära alls ringde upp och beklagade. Det var oväntat, den typen av relation väntar man kanske ska beklaga genom en gemensam vän som är närmare eller skicka ett sms. Men för henne var det naturligt, och blev det för mig också. Även om vi inte alls hörts på väldigt många år, så kommer jag att tänka på det med jämna mellanrum. Det har fått mig att våga skicka iväg ett mail eller sms till vänner och bekanta som har det svårt, i större uträckning än innan. Just att ringa ett samtal är inte lika naturligt för mig, och många gånger är det ju enklare för berörda personer att välja vad de ska svara på ett mail än ett direkt samtal.

 

[kolblakkur]

Hör av dig.
Skiljes inte som vänner med mitt ena ex, men när jag fick reda på att hans mamma fått cancer så hörde jag av mig. Sedan dess är vi inte ovänner längre.

 

[micaelathegreat]

Usch vad hemskt. Min spontana tanke (efter den omedelbara viljan att höra av sig) i ett dylikt läge har varit ungefär som du resonerar. Att jag är rädd för att det ska vara olämpligt och bli mer av en börda för berörda personer. Men jag omvärderade det där lite efter att min mamma gick bort och en kursare som jag inte var nära alls ringde upp och beklagade. Det var oväntat, den typen av relation väntar man kanske ska beklaga genom en gemensam vän som är närmare eller skicka ett sms. Men för henne var det naturligt, och blev det för mig också. Även om vi inte alls hörts på väldigt många år, så kommer jag att tänka på det med jämna mellanrum. Det har fått mig att våga skicka iväg ett mail eller sms till vänner och bekanta som har det svårt, i större uträckning än innan. Just att ringa ett samtal är inte lika naturligt för mig, och många gånger är det ju enklare för berörda personer att välja vad de ska svara på ett mail än ett direkt samtal.

Ja, det är så otroligt fruktansvärt. En sådan mardröm.
Stort tack för att du delade med dig av din berättelse och jag beklagar verkligen sorgen. Det hjälper verkligen att höra vad ni säger, det rätta är att höra av sig och så får de svara om och hur de vill.

 

[strawberrysylt]

Jag säger som alla andra hör av dig. Absolut.

//r

 

[micaelathegreat]

Hör av dig.
Skiljes inte som vänner med mitt ena ex, men när jag fick reda på att hans mamma fått cancer så hörde jag av mig. Sedan dess är vi inte ovänner längre.

Tack!