Asa_S
Trådstartare
Som ni kanske kommer ihåg har jag en stor häst som hoppar av för tidigt och rycker mig ur sadeln på väg ner efter hindret. Vi har nu ägnat en del av vintern åt att trava och galoppera över bommar och små hinder och det fungerar nu bättre - även om hon fortfarande där går och trycker och går av tidigt om hon får chansen. Allt eftersom har jag märkt att hon överlag i ridningen är dålig på att öka, speciellt märks detta efter ex vis framdelsvändning, svängar etc. Därför jobbar vi mycket med det nu, men hon blir vansinnigt tungriden. När jag förstärker med spö lyder hon direkt men "wobblar" gärna till precis i det ögonblicket eller lägger sig på en bog så att hon inte är rak i ökningen. Det är inga problem att trycka tillbaka henne direkt men då är det ju liksom "försent", jag vill ju ha henne med i hela kroppen i accelerationen.
Hur som helst inser jag att för min del i hoppningen är det mycket som blir lättare om jag backar en dm på tyglarna. Dels kan jag hela tiden rida hästen mycket mer bakifrån (hon dör gärna av om jag kommer en liten aning för långt fram med överlivet), dels förlorar jag inte balansen när hon rycker. Däremot blir det mycket svårare att svänga, plus att jag faktiskt tycker att det är lite av en lydnadsfråga att hästen ska gå framåt även om jag inte sitter och trycker fram henne järnet. Hon dör mot hindret, speciellt om det är sväng före, och jag får inte fram henne till avsprångspunkten. Det går att backa av och få in ett språng till numera men jag vill inte ha bara det att ta till - det handlar inte om så mycket hon behöver länga sig för att komma rätt.
Frågan är hur man ska göra? Kan man tillfälligt ha lite längre tyglar och tro att man utvecklas under tiden eller är det bara att kämpa på? Utebanan har tinat fram för någon vecka sedan så idag är första gången vi hoppat flera hinder efter varann och i takt med att vi blir tröttare både hästen och jag, så blir det mer och mer att jag måste släppa tyglarna över hindret med följd att hästen drar iväg efter landningen. Jag är dock i balans då fast med långa tyglar. För att vi ska landa i balans krävs att jag kan "ta" rycket i tygeln och hålla kvar hästen i landningen, då är det bara att lätta i första galoppsprånget och sedan rida vidare. Och som parentes sagt så räcker det inte att hålla i manen, det är därifrån hon rycker mina händer/alt tygeln. Hur skulle ni resonera?
Hur som helst inser jag att för min del i hoppningen är det mycket som blir lättare om jag backar en dm på tyglarna. Dels kan jag hela tiden rida hästen mycket mer bakifrån (hon dör gärna av om jag kommer en liten aning för långt fram med överlivet), dels förlorar jag inte balansen när hon rycker. Däremot blir det mycket svårare att svänga, plus att jag faktiskt tycker att det är lite av en lydnadsfråga att hästen ska gå framåt även om jag inte sitter och trycker fram henne järnet. Hon dör mot hindret, speciellt om det är sväng före, och jag får inte fram henne till avsprångspunkten. Det går att backa av och få in ett språng till numera men jag vill inte ha bara det att ta till - det handlar inte om så mycket hon behöver länga sig för att komma rätt.
Frågan är hur man ska göra? Kan man tillfälligt ha lite längre tyglar och tro att man utvecklas under tiden eller är det bara att kämpa på? Utebanan har tinat fram för någon vecka sedan så idag är första gången vi hoppat flera hinder efter varann och i takt med att vi blir tröttare både hästen och jag, så blir det mer och mer att jag måste släppa tyglarna över hindret med följd att hästen drar iväg efter landningen. Jag är dock i balans då fast med långa tyglar. För att vi ska landa i balans krävs att jag kan "ta" rycket i tygeln och hålla kvar hästen i landningen, då är det bara att lätta i första galoppsprånget och sedan rida vidare. Och som parentes sagt så räcker det inte att hålla i manen, det är därifrån hon rycker mina händer/alt tygeln. Hur skulle ni resonera?
