Hopprädsla

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jaha.

Nu ska jag hoppa in som ställföreträdare för hästens ägare på hoppträningen ikväll. Kruxet? Jag har ännu inte fått bukt med min förbannade jävla hopprädsla. Kommer heller aldrig få det om jag inte tar tag i det. Jag VILL ju hoppa, jag vill inte känna mig paralyserad av skräck när jag ser en bom som är upphöjd mer än 30 cm. Sist jag försökte mig på att hoppa (en hel bana) på ridskolan (med en för mig helt okänd häst) gick det sådär. Var såklart skräckslagen och kunde för mitt liv inte memorera banan och ridläraren fick såklart sänka hindren. Jag tog större delar av banan i trav. Det kändes piss efteråt eftersom jag "skämt ut mig" men det kändes ändå inte farligt.

Nu ska jag som sagt rida medryttarhästen som jag litar på till 99% men hindren kommer förmodligen ligga runt 70-80 cm och jag VILL klara det. När andra gör det ser det så enkelt ut. Jag tror min rädsla grundas i många olika faktorer. Dels är jag rädd för att ramla av och slå i huvudet igen. Det är väl den rädslan som gör att jag blir stel i kroppen, börjar hyperventilera och förlorar förmågan att tänka klart. Förutom detta är jag rädd för att andra ska tycka att jag är löjlig eller fånig. Undra vad jag gör där över huvud taget.
 

Försök ändra ditt tankesätt. Jag har varit eller snarare är fortfarande lite hopprädd.
Min tränare sa till mig att slänga fegistanten i hörnet och bara rida.
Det går mycket bättre om jag bara rider. Hinner då inte riktigt reflektera om hur högt det är.
Det hjälper att ha en trygg häst också.

Samt jag tror du kan mer än du ger dig själv cred för.
Det vi tänker det tror vi att det är sant. Tänker jag att jag inte kan eller att jag är dålig, då tror min hjärna att det är sant och jag kan inte och är dålig, men i själva verket kanske jag inte ens provat, hur vet jag då att jag inte kan om jag inte ens provat?

Jag tror många gånger att vi är väldigt hårda mot oss själva i våra tankar.
Du skämmer definitivt inte ut dig, det är något som din hjärna tänker.
Alla har vi börjat någonstans. Se om du kan sänka kraven på dig själv och bara ha kul. Va glad och stolt om du kommer över den där läskiga bommen och ta det därifrån.

Ett steg i taget. Det kommer gå men det tar tid att bygga upp självförtroendet igen. Jag tror på dig. ❤️
 
Försök ändra ditt tankesätt. Jag har varit eller snarare är fortfarande lite hopprädd.
Min tränare sa till mig att slänga fegistanten i hörnet och bara rida.
Det går mycket bättre om jag bara rider. Hinner då inte riktigt reflektera om hur högt det är.
Det hjälper att ha en trygg häst också.

Samt jag tror du kan mer än du ger dig själv cred för.
Det vi tänker det tror vi att det är sant. Tänker jag att jag inte kan eller att jag är dålig, då tror min hjärna att det är sant och jag kan inte och är dålig, men i själva verket kanske jag inte ens provat, hur vet jag då att jag inte kan om jag inte ens provat?

Jag tror många gånger att vi är väldigt hårda mot oss själva i våra tankar.
Du skämmer definitivt inte ut dig, det är något som din hjärna tänker.
Alla har vi börjat någonstans. Se om du kan sänka kraven på dig själv och bara ha kul. Va glad och stolt om du kommer över den där läskiga bommen och ta det därifrån.

Ett steg i taget. Det kommer gå men det tar tid att bygga upp självförtroendet igen. Jag tror på dig. ❤

Tack för dom peppande orden! ❤ Säkert är jag min egen värsta kritiker men det är min dumma dumma hjärna som ställer till det. Innan jag ramlade av in egen häst 1000 ggr och fick fysiska men efteråt så var jag ju inte sån här. Då tyckte jag att det var kul att hoppa, och åkte jag av så var det bara upp på hästen igen. Hade aldrig tackat ja till den här träningen om jag inte känt sån tillit till den här hästen så nånstans inom mig är jag ju ändå rätt säker på att ingenting hemskt kommer att hända.
 
Tack för dom peppande orden! ❤ Säkert är jag min egen värsta kritiker men det är min dumma dumma hjärna som ställer till det. Innan jag ramlade av in egen häst 1000 ggr och fick fysiska men efteråt så var jag ju inte sån här. Då tyckte jag att det var kul att hoppa, och åkte jag av så var det bara upp på hästen igen. Hade aldrig tackat ja till den här träningen om jag inte känt sån tillit till den här hästen så nånstans inom mig är jag ju ändå rätt säker på att ingenting hemskt kommer att hända.
Så är det definitivt. Vi är vår egen värsta kritiker och vi är oftast väldigt hårda mot oss själva än åt andra.

Jag tror inte du måste hoppa 70-80, du borde kunna välja en lägre höjd att börja med, sen om du känner dig säker kan man hoppa högre.

Personligen i hoppningen tycker jag inte att höjden är det väsentliga. Snarare tekniken/momenten, dvs anridningen, vägarna, avstånd osv.
 
Jag har också blivit feg i hoppningen efter att inte ha hoppat på... um... 3 år eller så.

Det som funkar för mig är att "värma upp" på en upphöjd bom typ 1 miljard gånger, när jag sedan slappnar av där så kan jag "hoppar hur högt som helst" (för mig och hästen har det inneburit banor på 1m ca). Men jag behöver de där uppvärmningsgångerna, alltid. Skitsegt, jag har aldrig varit hopprädd innan.
 
Hoppa hela passet på en höjd där du känner dig bekväm och om allt går bra, avsluta på något högre språng? Om det blir 30 cm och avslut 60 cm, eller 100 cm och avslut 140 cm spelar ingen roll. Då får du ett bekvämt pass och kan avsluta med en liten adrenalinhöjare och kommer säkert vara kaxigare nästa pass. Min tips är att hoppa ofta, gärna två gånger i veckan. Även om det innebär ett dressyrpass med ett hinder på slutet.
 
Jaha.

Nu ska jag hoppa in som ställföreträdare för hästens ägare på hoppträningen ikväll. Kruxet? Jag har ännu inte fått bukt med min förbannade jävla hopprädsla. Kommer heller aldrig få det om jag inte tar tag i det. Jag VILL ju hoppa, jag vill inte känna mig paralyserad av skräck när jag ser en bom som är upphöjd mer än 30 cm. Sist jag försökte mig på att hoppa (en hel bana) på ridskolan (med en för mig helt okänd häst) gick det sådär. Var såklart skräckslagen och kunde för mitt liv inte memorera banan och ridläraren fick såklart sänka hindren. Jag tog större delar av banan i trav. Det kändes piss efteråt eftersom jag "skämt ut mig" men det kändes ändå inte farligt.

Nu ska jag som sagt rida medryttarhästen som jag litar på till 99% men hindren kommer förmodligen ligga runt 70-80 cm och jag VILL klara det. När andra gör det ser det så enkelt ut. Jag tror min rädsla grundas i många olika faktorer. Dels är jag rädd för att ramla av och slå i huvudet igen. Det är väl den rädslan som gör att jag blir stel i kroppen, börjar hyperventilera och förlorar förmågan att tänka klart. Förutom detta är jag rädd för att andra ska tycka att jag är löjlig eller fånig. Undra vad jag gör där över huvud taget.
Berätta för tränaren, före lektionen, hur du känner, är mitt tips. Du är inte fånig som är rädd, men är du så rädd så vill du kunna säga ”läskigt, sänk” utan att det blir en diskussion av det där och då. Mycket bättre att börja lågt, känna att det går bra, och sen höja, än att hoppa högre än du vågar, bli rädd mitt i, och det blir dumt. (Och så standardtipset: blunda, håll i manen och rid. 😁 Och ha skoj!)
 
Vill du inte hoppa får väl hästen klara sig utan, förstår inte riktigt om du är rädd eller "rädd" , är du rädd på riktigt så låt bli bara :)
 
Vill du inte hoppa får väl hästen klara sig utan, förstår inte riktigt om du är rädd eller "rädd" , är du rädd på riktigt så låt bli bara :)

Alltså jag är ju rädd på riktigt, jag har väldigt dåliga erfarenheter i bagaget men jag vill ju ändå hoppa. Svårt att förklara om man inte varit med om det själv kanske men om du rider eller sysslar med hästar kan du kanske relatera. Jag vill inte ge upp nånting som jag egentligen tycker är jätteroligt pga rädsla.
 
Uppdatering: Det gick bra! Jag överlevde! Instruktören var jättebra, förklarade direkt läget och hon anpassade övningarna utefter oss. Hästen var sååå duktig! Hoppade det jag styrde på och skötte sig själv i princip, hon blev liiiite stark mot slutet men inte så att jag inte kunde hålla henne och hon lyssnade på förhållningar. Fick massor av beröm från instruktören och dom andra i gruppen peppade mig så jag är supernöjd.
 
Uppdatering: Det gick bra! Jag överlevde! Instruktören var jättebra, förklarade direkt läget och hon anpassade övningarna utefter oss. Hästen var sååå duktig! Hoppade det jag styrde på och skötte sig själv i princip, hon blev liiiite stark mot slutet men inte så att jag inte kunde hålla henne och hon lyssnade på förhållningar. Fick massor av beröm från instruktören och dom andra i gruppen peppade mig så jag är supernöjd.
Blir så impad, är själv hysteriskt hopprädd (nu rider jag inte alls för tillfället, en annan story)
så jag förstår helt vilken eufori du måste känt när det gick så bra
Då när jag red fick jag stresspåslag även av att rida över bommar på marken
 
Blir så impad, är själv hysteriskt hopprädd (nu rider jag inte alls för tillfället, en annan story)
så jag förstår helt vilken eufori du måste känt när det gick så bra
Då när jag red fick jag stresspåslag även av att rida över bommar på marken

Har varit exakt samma här! Sist jag skulle hoppa var på ridskolan och fastän ridläraren var förstående och peppande där höll jag på att börja grina. Fick hjärtklappning och zoonade ut bara av att se bommar. I mitt fall betor det på att min egen häst var fullständigt oberäknelig och extremt reaktiv så jag fick tugga grus x antal gånger. När det var som värst kunde han slänga av mig bara för att det stod ett hinder i paddocken där vi red. Så det är väl därför bommar har blivit förknippade med nånting farligt. Men med medryttarhästen känner jag ändå viss tillit till att hon inte hittar på några dumheter, hon har ett helt annat rörelsemönster också som gör det lättare att sitta kvar även om hon skuttar till.

Hoppas verkligen att du kommer tillbaka i sadeln när du är redo och får uppleva euforikänslan igen!
 
Jag fick ju det uppmuntrande rådet att det är inte du som ska hoppa , du ska bara åka med. Hästen hoppar bättre än du. Tack för den ! Jo det gick bra faktiskt. Även min islandshäst hoppade bra, riktigt bra! Ibland utan att jag var beredd :nailbiting:, tur att mossa är mjuk.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok När jag varit ute och snurrat i världen något år, och insett att min plats inte fanns därute heller så bestämde jag mig för att fördriva...
Svar
0
· Visningar
1 464
Senast: miumiu
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Igår var vi med på gruppträning igen i ridhuset. Eftersom vi har kommit igång litegrann nu och hindren var ganska låga i början kändes...
Svar
2
· Visningar
694
Senast: miumiu
·
Ridning Hej! Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig...
2
Svar
21
· Visningar
8 237
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Precis på dagen tre månader efter min ridolycka så fick jag äntligen möjlighet att komma upp på en hästrygg igen! :banana: Det var lite...
Svar
0
· Visningar
782
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Mineraler
  • Dressyrsnack 17
  • Ber om hjälp inför föl

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp