Hopprädd, hjälp!

[emeliebjormo]

Nu är det så att jag går på ett ridsportgymnasium där en av hästarna kastade av mig två gånger på ett hinder så jag har blivit hopprädd.

Jag vågade max hoppa 50cm efter att jag blivit rädd, jag har verkligen försökt mer. När jag kommer hem (bor ju på internat) sätter jag mig upp på en häst jag verkligen litar på till 170% och hoppar 105cm. Två dagar senare tävlar jag honom i 90cm och fick en dubbel nolla och är inte det minsta rädd.

Kommer ner på skolan igen och är livrädd igen. Vad ska jag göra?! Jag vet att jag borde hoppa den häst jag litar på, men han är inte min och jag träffar honom inte så ofta. Någon som har tips hur jag ska komma över hopprädslan på skolan hästar, hur jag ska tänka osv? Tacksam för svar!

 

[SkyFly]

Sv: Hopprädd, hjälp!

När jag red på ridskola så på en hopplektion så blev jag avkastad rakt in i ett hinder 2 ggr efter varandra. Slog mig inte alls.
Men då sa ridläraren att jag inte skulle hoppa mer utan vara i andra delen av ridhuset och rida dressyr
Sen dess är jag liiiiivrädd för att hoppa!

Har tyvärr inget bra råd att ge då jag själv skulle behöva råd

 

[Adelina]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Finns det ingen annan häst på ridgymnasiet som du trivs & litar på mer än den du trillade av på? Huvudsaken är att man trivs med hästen som man ska försöka övervinna sin rädsla med, & var nöjd även om du så bara hoppar 25cm! Börja lågt & låt självförtroendet komma tillbaka sakta men säkert. Lycka till hoppas rädslan ger med sig för dig
Det finns ett ordspråk som säger: Jag är inte dålig för att jag misslyckades, jag är lyckad för att jag försökte

 

[hillevie]

Sv: Hopprädd, hjälp!

min kloka gamla tränare apploderade alltid dom som flög av vid tvärstopp för då har ryttaren tänkt hoppa och är inte direkt orsaken till stoppet

satt man kvar vid ett tvärstopp så sa han att ryttaren inte tänkt framåt/över hindret och då kan man inte heller begära det av hästen

det är ju inte höjden som ger stoppet (inte på dom höjderna iaf.) tänk inte på hindret utan "låt det bara passera under vägen" tänk bara på och följ takten.

 

[Bug]

Sv: Hopprädd, hjälp!

'Jag vill, jag kan och jag ska.' Det är en mening jag brukar upprepa i tankarna så starkt jag kan när det är något jag tycker är obehagligt. Prova det.

 

[IrishDraft]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Du behöver säga till dina lärare att du har blivit osäker. Förklara att du kan åka åhem och tävla en häst som du känner, men att du blir osäker i skolan. Säg att du vill ha en stadig hopphäst i fortsättningen och att du behöver lagom mycket utmaning. Vad man behöver brukar vara att på en stadig häst lyckas med hoppningen ett tag och att utmana sig själv när det börjar kännas bättre.

Fundera över VAD det är det är rädd för.
*Hästen?
*Höjden/bredden på hindret?
*Höjden på språnget?
*Att inte hamna rätt på hindret?
*Vägran?

Om det är hästen du är rädd för, be om en annan, för att sedan när det känns bra byta dig allt närmre den typ av häst du egentligen inte vill rida (du behöver aldrig byta dig ända fram till den hästen, men åtmindstone närma dig och närmandet får ta lång lång tid om du vill)

Om det är höjden/bredden på hindret/språnget Se till att bara öka det lite i taget 60 är ju inte mycket högre än 50 och ett stigsprång på 60 är ju inte ens 60 framkant, när du kan hoppa 60 så är ju inte 70 så mycket högre... Ett kryss är ju fortfarande inte så mycket högre på mitten om du höjer det på kanterna... Lite i taget, lite i taget...

Osv. beroende på vad rädslan handlar om (vägran och inte komma rätt handlar ju mycket om att inse att hästen kan hoppa från stillastående när det är lågt (tja vissa hästar kan det när det är högt också faktiskt ) dvs. den kan vägra först och hoppa sen och om du inte rider så fort så kan du hålla dig kvar om den stannar och sen hoppa... Sen brukar man kunna öka tempo (lagom) och höjd alteftersom man känner sig säkrare...

Det handlar om att ta sig därifrån man är och framåt, men låta det ta tid. Hela tiden intala sig att det bara är lite till.

Själv har jag haft en egenhet att jag behövt titta på hindret innan jag rider på. Det har inte gått att höja när jag har ryggen emot för då har jag fått ett halvt nervsammanbrott när jag har ridit på... Utan jag har personligen behövt tittat och mätt med ögonmåttet så att jag vet vad jag har att vänta och kan samla ihop migsjälv.

Nya erfarenheter är också bra. Kan du få rida terräng ex. träning eller läger (om du inte redan gjort det) på den hästen du litar på? Lite nytt, lite spännande och kanske lite småpirrigt... Men med en trevlig häst så kan det bli stärkande (förutsatt att hästen faktiskt är stadig i terrängen också... kan ju vara bra om matte/husse har provat och vet hur den är... även om de flesta hästar jag sett som "går på allt" i vanliga fall även gör det i terrängen.

 

[Emmaccja]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Jag skulle tipsa dig om att du håller dig på låg nivå till du känner dig säker igen.Så kan man höja efter hand

 

[caradan]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Jag är oxå livrädd för att hoppa...men det senaste så har jag utstrustat mig med väst och ny hjälm och jag tänker alltid, dör jag så dör jag! (änså länge har det gått bra, peppar peppar)

Så jag tror alltså att det är bar aatt bestämma sig och göra det. (och då på en trygg häst tills självförtroendet kommer tillbaka)

 

[freakkid]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Känner igen mig i ditt problem lite grann, fast jag har blivit rädd för lite allt möjligt just efter att jag trillade av vid hoppning en gång samt lite andra faktorer.

I mitt fall har jag kommit fram till att det inte är just hoppningen som jag är rädd för, utan det är just att ramla av. När jag ramlade av sist så kommer jag inte ihåg vad som hände, det är förträngt. Men jag bröt nyckelbenet och var "sjukskriven" från stall i 6 veckor. Sedan dess är jag livrädd att ramla av igen.

Mitt tips till dig är att försöka hitta en häst du känner dig trygg på och som man vet hoppar i alla lägen. Det är så jag kommit igång med hoppningen igen. En häst som gör sitt bästa för att klara av sin upgift helt enkelt. Och tänk efter vad det är för hinder du ramlade av på, är det sådana hindertyper som du känner mer fasa för än andra? Om fallet är sådant, hoppa andra hinder typer tills du känner dig säker och ha en låg höjd. Sedan kan du gå över till de typer av hinder som du känner obehag för och utsätta dig för dem, för man blir aldrig av med sin rädsla om man inte blir utsatt för den.

Lycka till!

// therre

 

[Constantia]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Kör med mottot. Håll käften och gör det. Funkar för mig iallafall. Gick omkull med hästen i hoppningen . blev också lite rädd. men vi får se. . Men jag brukar säga. HÅLL KÄFTEN OCH GÖR DET XD funkar för mig iallafall.

 

[BusigPonny]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Varje gång man trillar av eller blir avkastad ska man ju bara upp i sadeln igen! Så är det ju bara Men om man är rädd kan man ju pröva sig fram o hoppa högre och högre. ÖVA ÖVA!

 

[Åskmoln]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Om du nu vill hoppa mer igen, så är det nog bäst om du tränar
bort din hopprädsla. Du kan börja med att lägga ut bommar på marken, och skritta eller trava över dem. Om du vill kan du göra volter mellan bommarna / hindrena, för att förminska farten, om det är det du är rädd för. Annars kan du göra halt mellan bommarna. Eller fråga om en bättre häst & så.

Hoppas du får nytta av tipsen.
//
Anna

 

[CicciE]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Det är som alla sagt här, att du sitter på rätt häst är A och O!!

Min första stora häst och jag tävlade i hoppning upp till 120. Jag var alltid nervös när jag hoppade över metern med henne för hon var lite feg och försiktig så det krävdes mkt av mig. Jag kände mig inte alltid så kaxig så det blev ju en hel del stopp när jag tyckte det blev läskigt och stort, för det tyckte ju även hon! Någon gång ibland tog vi oss runt med bra resultat, men det var sånna där riktigt bra dagar...

Idag sitter jag istället på en häst som litar på sig själv och sin kapacitet till 100% vilket gör att jag också litar på henne!! Och jag litar numer också på mig själv. Jag grejjar det lätt, och kan numer koncentrera mig på att rida tekniskt riktigt!
På henne har jag ridit 140-klasser utan att ens fundera på höjden!

Så förklara för din ridlärare hur det ligger till. Får du rida samma stabila häst ett tag kommer det släppa, man lär sig att lita på sin egen skicklighet!

 

[Mimmi__91]

Sv: Hopprädd, hjälp!

ja har alltid vart lite hopprädd men litar på min häst te 100% när vi rider nu

 

[Alltiidjag]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Alltså, tänk efter vad det EGENTLIGEN är du är rädd för? Är du rädd för farten, rädd för att ramla av?
Sedan är mitt andra tips att rida en häst du har "lärt känna" och sedan att instruktören kanske börjar att ha hindret på ca 110 så att dina ögon vänjer sej (så gör alltid min instruktör) och sedan sänker och då kommer du tycka att de ser litet ut!

Annars har jag inga andra tips än att försöka komma över din rädsla och hoppa ändå!
LYCKA TILL!

 

[Thunder_rose]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Känner igen det där..Jag gick linjen hästhållning och åkte av 2 gånger på samma häst under en hopplektion.
Jag skadade mig inte med psyket tog styk! Så efter det vågade jag knappt hoppa alls!

Det som hjälpte mig var att berätta för ridläraren man har att man vill ta det lungt och höja när man känner sig säker. Efter halva terminen var jag tillbaka på samma höjder som förut
Hade verkligen super lärare som puschade lagomt mkt och hade enkla men väldigt nyttiga övningar.

Det viktiga är att man måste våga säga nej, är man rädd känner hästen det och då är chansen stor att det händer saker. Vilket inte gör situationen bättre.

 

[Hanzii]

Sv: Hopprädd, hjälp!

När jag gick omkull med min ponny så blev jag också rädd, men jag hoppade upp och hoppade igen. ( självklart var ingen av oss skadade )
Så jag tycker att du hoppa, försök att inte tänka på att du blivit avkastad innan hindret, eller inte försöka tänk INTE på det innan du hoppar, för då tvekar du.

 

[Mandh]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Jag har oxå varit hopprädd, kan bara hålla med dom andra.. red ett halvår inför en jätte duktig tjej, och ökade självförtoendet suksesivt , först tyckte jag 50 var jätte högt xD sedan i slutet hoppade jag 1 meter utan problem.. men häromdagen åkte jag av från min precis nya medryttar häst, slog i ryggen så ja kunnde inte hoppa (satte upp igen, fast ej hoppade) nu i veckan ska ja rida han igen.. vet faktiskt inte om jag är rädd nu xD men jag vill inte ge mig iallfall, kanske ska lära känna han lite bättre i dressyr först, men hoppa med han måste ja göra!! för min egna skull :P

ja tänker alltid så när jag har ramlat av, att ja måste sitta upp. Slog i huvudet i vintras, satte upp igen, skritt trav galopp , gick av svimma nästan, åkte till akuten för att kolla att allt stog rätt till ... inte så bra kanske, men gör det för mitt psykes skull

 

[Tingelingen]

Sv: Hopprädd, hjälp!

Jag vet precis vad du menar!
Har själv varit så hopprädd att jag knappt kunnat gå nära ett hinder..
Det hela började med att för många år sedan så var jag o min ponny iväg o tävlade..första klassen gick jättebra!
Andra gick inte så bra i den klassen fanns det alla möjliga konstiga hinder som tex solfjäder o trippel barr mm som min ponny inte tränat så mkt på..men god hjärtad som hon är försökte hon alltid göra så gott hon kunde så i ren panik kastade hon sig in i trippelbarren!!
Vi kraschade o gick omkull...
Sen var jag livrädd!!!!!!!!

Som tur är hade jag en bra tränare som hjälpte mig genom detta (samma tränare har jag idag 14år senare) vi började med att jobba med det som jag tyckte var jobbigast..att komma över ett hinder!
Började hoppa små små kryss o räcken..för att bygga upp självförtroendet igen..och är det något som man lär sig under resans gång är det att ha tålamod och inte stressa fram hoppningen..det förlorar man bara på!

Sen för 2år sen ungefär var det dags igen med min stora häst!
En ettrig dam som alltid hoppar oavsett avstånd o höjd på hindret!
Var en helt vanlig tävlings helg...skulle hoppa fram o hästen får till ett riktigt "tiger språng!!!" vilket slutar i att jag flyger av hästen o kraschar i backen! det hela slutade med hjärnskakning o förskjuten kota i ländryggen o ambulans färd till akuten! innan detta hände på tävlingen har jag råkat illa ut p¨å träningar mm så nu var det NOG!!!

Jag blev livrädd o fick börja om hela processen igen!!
Jag kan änn idag känna rädsla...men då måste jag tänka
-Jag vill!
-Jag kan!
-Upp upp o över!!

Jag kan nu lita 99,9% på min häst o det kommer att ta tid att bli av med hopprädslan men jag vet att det går!
Så innan denna säsongen är över skall vi ha debuterat i 120klass hoppas jag!

Stort lycka till!!
Allt löser sig!!