Det var inte de bästa förutsättningarna som rådde inför dagens hoppning. Hästen jag fick hade jag ju inte ridit på 3½ månad så det gjorde ju inte saken bättre heller.
Jag var åtminstone ute i väldigt god tid så jag behövde verkligen inte stressa. Däremot blev jag rätt förvirrad av att det inte tycktes finnas någon plats för framridning.
Det visade sig att framridningen fick bestå av skritt på vägen utanför. Sedan fick varje ekipage hoppa 2 språng inne på banan och sen var det hela banan som gällde. Yeah... Not.
Jag hann ett varv i trav och sedan var det dags för galopp och första framhoppningshindret. Det blev en tvärnit. Andra hindret blev det också ett stopp på.
Ja, det började ju inte så bra. Vi tog oss hur som helst runt banan men med fel för vägran och andra försöket att hoppa banan gick inte heller. Då tappade jag dessutom bort vägen jag skulle rida.
Så det kändes inte alltför kul.
Men det visade sig att det var rätt många som inte lyckades den här dagen. Det var dessutom flera som separerade från sina hästar och landade på marken, åtminstone 3 stycken, om det inte var ännu fler. Jag minns inte.
KM-kvalet gick som sista klass och hon som blev klubbmästare förra året, red ridlärarens häst i år. Det blev flera stopp för dem och de gick ut från banan med 12 fel.
Det känns ju aldrig bra att det går dåligt för någon men samtidigt är det ändå en tröst att man inte är helt ensam om att misslyckas. Jag hoppas på en ny clear round-klass vid nästa KM-kval för då ska jag vara med igen.
Men den där ridkavajen jag köpte billigt på Tradera får jag byta ut. Det stod i annonsen att den var stor i storleken och eftersom jag inte vant mig vid att vara så liten som jag är nu, tänkte jag att det skulle bli perfekt. Det blev det inte. Den var för stor.
Jag var åtminstone ute i väldigt god tid så jag behövde verkligen inte stressa. Däremot blev jag rätt förvirrad av att det inte tycktes finnas någon plats för framridning.
Det visade sig att framridningen fick bestå av skritt på vägen utanför. Sedan fick varje ekipage hoppa 2 språng inne på banan och sen var det hela banan som gällde. Yeah... Not.
Jag hann ett varv i trav och sedan var det dags för galopp och första framhoppningshindret. Det blev en tvärnit. Andra hindret blev det också ett stopp på.
Ja, det började ju inte så bra. Vi tog oss hur som helst runt banan men med fel för vägran och andra försöket att hoppa banan gick inte heller. Då tappade jag dessutom bort vägen jag skulle rida.
Så det kändes inte alltför kul.
Men det visade sig att det var rätt många som inte lyckades den här dagen. Det var dessutom flera som separerade från sina hästar och landade på marken, åtminstone 3 stycken, om det inte var ännu fler. Jag minns inte.
KM-kvalet gick som sista klass och hon som blev klubbmästare förra året, red ridlärarens häst i år. Det blev flera stopp för dem och de gick ut från banan med 12 fel.
Det känns ju aldrig bra att det går dåligt för någon men samtidigt är det ändå en tröst att man inte är helt ensam om att misslyckas. Jag hoppas på en ny clear round-klass vid nästa KM-kval för då ska jag vara med igen.
Men den där ridkavajen jag köpte billigt på Tradera får jag byta ut. Det stod i annonsen att den var stor i storleken och eftersom jag inte vant mig vid att vara så liten som jag är nu, tänkte jag att det skulle bli perfekt. Det blev det inte. Den var för stor.
