drysno
Trådstartare
Varning för långt inlägg, ska försöka fatt mig så kort som möjligt… Inte för att jag vet vad jag vill med min redogörelse, men kanske nån har nåt att komma med.
Har en islandsvalack som i september åkte in på hältundersökningar första gången då han en tid känts lite ofräsch från och till. Konstaterades lätt hälta 1/5 vf och lätt svullnad i hov- och kotled. Vid bedövning släcks hältan. Vid röntgen syns mycket små förändringar i strålbenet = diagnos strålbenshälta. All koncentration läggs på det här fyndet, hovleden vf sprutas med kortison och hyaluron och vi åker hem.
Efter ett par veckor sätts hästen igång enligt veterinärens ordination och i några veckor går allt bra – han rör sig bättre än någonsin (Har i det här skedet fått rollers + lädersulor fram men inga andra förändringar i skoningen som bedömts vara ok redan tidigare.) Sedan blir han igen diffust oren och när fysioterapeuten kommer på besök är han klart halt.
Han får mestadels vila (rids ett par dagar före klinikbesöket på vet. order) och så åker vi 2 veckor senare tillbaka till kliniken, där han igen visar hälta 1/5på båda fram. Hältan släcks igen vid bedövning i nedre lederna, men då upptäcks lätt hälta på hb. Vid noggrannare palpering märker vet. att höger bakknä är svullet, men hur svullet det är inser ingen förrän all vinterpäls rakas bort… Knäet bedövas och sen rör han sig helt rent. MEN när knäet bedövas kommer det blodblandad ledvätska ur alla tre ”avdelningar” i knäet. (Ursäkta min fina vokabulär, är inte så insatt i alla de här grejerna.)
Knäet både ultras och röntgas. Röntgenbilderna ser fina ut och också på ultran ser alla delar hela ut. Finns dock massor med vätska i knäet + stora mängder ”sjögräs” som tyder på att knäet varit inflammerat länge. Veterinären tycker att hästen haltat underligt lite med tanke på hur inflammerat knäet är och nu väcks misstanken att det kanske är bakknäet som är det egentliga problemet och orsakat småhältorna fram. Vad som har orsakat inflammationen förblir oklart eftersom allt ser ok ut, men vi tippar på att han av en eller annan orsak lyckas halka/vrida knäet/fått en spark. Sprutas med kortison + hyaluron bf hovlederna och hb knä. Får enligt vet. ändå gå ut med kompisarna i hagen eftersom hältan är lindrig. Är lite skeptisk eftersom hästen ifråga är mycket lekfull…
En vecka senare är hästen plötsligt blockhalt på hb 4-5/5. Knäet är svullet och varmt och vi åker in akut eftersom det misstänks septisk inflammation pga sticken en vecka tidigare. Ledvätskan ser dålig ut och vi tillfrågas redan hur mycket vi är beredda att satsa på hästen. Provsvaren tyder sedan ändå inte på nån inflammation och hästen är feberfri så vi besluter att avvakta till nästa dag. Nästa dags gör röntgen och ultra igen. Röntgen ok men nu visar ultran att inre menisken är skadad. (Tror vi…) Hästen ordineras 3 månaders boxvila, 10 min promenad/dag och återbesök på kliniken om en månad. Vi lever nu på 11.12.
Hästen anpassar sig bra till att först stå i boxen (alla andra är ute hela dagarna) och sedan i en nästan ännu mindre liten hage ute bredvid kompisarna. Efter 4 dagar med Metacam går hästen rent och tycker det är trååååkigt att bara promenera lugnt och stilla. Till all tur är han snäll och foglig och FÖRSÖKER vara en till lags fast det spritter i hela kroppen. Knäet är dock hela tiden mer eller mindre svullet.
Så åker vi då tillbaka på kontroll en månad senare (för en vecka sedan). Vi är fullständigt beredda på att göra ett avlivningsbeslut ifall läget ser dåligt ut eftersom hästen i fråga inte trivs med att bara stå och hänga/promenera resten av livet. MEN: hästen travar rent, reagerar inte på palpering el böjprov. Vid ultran står vi alla, inklusive veterinärerna (två stycken), med öppen mun: menisken visar inga tecken på skada! Efter lite funderingar kommer veterinärerna fram till att det måste ha varit blödningar i knäet som senast fick menisken att se skadad ut på ultran. Veterinären tycker att det är fritt fram att börja motionera hästen eftersom allt verkar okej. Vi är ju nog inne på en annan linje – om det inte var menisken som var skadad är det ju nåt annat som orsakat problemen, blödningar mm. Åker ändå hem, hästen får fortsätta stå i sjukhage o vi utökar promenaderna till 15-20 minuter/dag eftersom vi har lite bråttom de dagarna och inte heller vill köra igång för snabbt.
3 dagar senare är hästen igen blockhalt på samma hb. Beter sig precis likadant som senast. Nu har han inte ens varit ute o lekt med kompisarna utan stått i sin ”låda”. (Ingen kan förstås garantera att han inte gjort nåt olämpligt där…) Ringer kliniken där vi får rådet att ge Metacam och avvakta eftersom det är fredag kväll. Sagt och gjort – hästen får medicin och klarar sig sedan rel. ok men vi börjar främst tycka att det hela liknar ett mycket dåligt skämt! Efter 3 dagar med medicin beslutar vi oss för att testa utan – senast var han okej efter 4 dagar. Nehej, idag morse ringer stallägaren och säger att han inte kan gå.
Nu ska han då in på artroskopi för noggrannare undersökningar av knäet (om försäkringsbolaget går med på det), men vi fick tid först till 31.1, så i över två veckor ska vi dra ut på det här. Känns ju si så där att vänta – i synnerhet om han inte visar nå tecken på att bli bättre. Börjar själv tro att det loppet är kört, men vill ju inte ge upp utan att ha undersökt saken ordentligt.
Tja, det var den novellen (romanen..), hoppas någon orkade läsa.
Har en islandsvalack som i september åkte in på hältundersökningar första gången då han en tid känts lite ofräsch från och till. Konstaterades lätt hälta 1/5 vf och lätt svullnad i hov- och kotled. Vid bedövning släcks hältan. Vid röntgen syns mycket små förändringar i strålbenet = diagnos strålbenshälta. All koncentration läggs på det här fyndet, hovleden vf sprutas med kortison och hyaluron och vi åker hem.
Efter ett par veckor sätts hästen igång enligt veterinärens ordination och i några veckor går allt bra – han rör sig bättre än någonsin (Har i det här skedet fått rollers + lädersulor fram men inga andra förändringar i skoningen som bedömts vara ok redan tidigare.) Sedan blir han igen diffust oren och när fysioterapeuten kommer på besök är han klart halt.
Han får mestadels vila (rids ett par dagar före klinikbesöket på vet. order) och så åker vi 2 veckor senare tillbaka till kliniken, där han igen visar hälta 1/5på båda fram. Hältan släcks igen vid bedövning i nedre lederna, men då upptäcks lätt hälta på hb. Vid noggrannare palpering märker vet. att höger bakknä är svullet, men hur svullet det är inser ingen förrän all vinterpäls rakas bort…
Knäet bedövas och sen rör han sig helt rent. MEN när knäet bedövas kommer det blodblandad ledvätska ur alla tre ”avdelningar” i knäet. (Ursäkta min fina vokabulär, är inte så insatt i alla de här grejerna.) Knäet både ultras och röntgas. Röntgenbilderna ser fina ut och också på ultran ser alla delar hela ut. Finns dock massor med vätska i knäet + stora mängder ”sjögräs” som tyder på att knäet varit inflammerat länge. Veterinären tycker att hästen haltat underligt lite med tanke på hur inflammerat knäet är och nu väcks misstanken att det kanske är bakknäet som är det egentliga problemet och orsakat småhältorna fram. Vad som har orsakat inflammationen förblir oklart eftersom allt ser ok ut, men vi tippar på att han av en eller annan orsak lyckas halka/vrida knäet/fått en spark. Sprutas med kortison + hyaluron bf hovlederna och hb knä. Får enligt vet. ändå gå ut med kompisarna i hagen eftersom hältan är lindrig. Är lite skeptisk eftersom hästen ifråga är mycket lekfull…
En vecka senare är hästen plötsligt blockhalt på hb 4-5/5.
Knäet är svullet och varmt och vi åker in akut eftersom det misstänks septisk inflammation pga sticken en vecka tidigare. Ledvätskan ser dålig ut och vi tillfrågas redan hur mycket vi är beredda att satsa på hästen. Provsvaren tyder sedan ändå inte på nån inflammation och hästen är feberfri så vi besluter att avvakta till nästa dag. Nästa dags gör röntgen och ultra igen. Röntgen ok men nu visar ultran att inre menisken är skadad. (Tror vi…) Hästen ordineras 3 månaders boxvila, 10 min promenad/dag och återbesök på kliniken om en månad. Vi lever nu på 11.12.Hästen anpassar sig bra till att först stå i boxen (alla andra är ute hela dagarna) och sedan i en nästan ännu mindre liten hage ute bredvid kompisarna. Efter 4 dagar med Metacam går hästen rent och tycker det är trååååkigt att bara promenera lugnt och stilla. Till all tur är han snäll och foglig och FÖRSÖKER vara en till lags fast det spritter i hela kroppen.
Knäet är dock hela tiden mer eller mindre svullet.Så åker vi då tillbaka på kontroll en månad senare (för en vecka sedan). Vi är fullständigt beredda på att göra ett avlivningsbeslut ifall läget ser dåligt ut eftersom hästen i fråga inte trivs med att bara stå och hänga/promenera resten av livet. MEN: hästen travar rent, reagerar inte på palpering el böjprov. Vid ultran står vi alla, inklusive veterinärerna (två stycken), med öppen mun: menisken visar inga tecken på skada!
Efter lite funderingar kommer veterinärerna fram till att det måste ha varit blödningar i knäet som senast fick menisken att se skadad ut på ultran. Veterinären tycker att det är fritt fram att börja motionera hästen eftersom allt verkar okej. Vi är ju nog inne på en annan linje – om det inte var menisken som var skadad är det ju nåt annat som orsakat problemen, blödningar mm. Åker ändå hem, hästen får fortsätta stå i sjukhage o vi utökar promenaderna till 15-20 minuter/dag eftersom vi har lite bråttom de dagarna och inte heller vill köra igång för snabbt.3 dagar senare är hästen igen blockhalt på samma hb.
Beter sig precis likadant som senast. Nu har han inte ens varit ute o lekt med kompisarna utan stått i sin ”låda”. (Ingen kan förstås garantera att han inte gjort nåt olämpligt där…) Ringer kliniken där vi får rådet att ge Metacam och avvakta eftersom det är fredag kväll. Sagt och gjort – hästen får medicin och klarar sig sedan rel. ok men vi börjar främst tycka att det hela liknar ett mycket dåligt skämt! Efter 3 dagar med medicin beslutar vi oss för att testa utan – senast var han okej efter 4 dagar. Nehej, idag morse ringer stallägaren och säger att han inte kan gå. Nu ska han då in på artroskopi för noggrannare undersökningar av knäet (om försäkringsbolaget går med på det), men vi fick tid först till 31.1, så i över två veckor ska vi dra ut på det här. Känns ju si så där att vänta – i synnerhet om han inte visar nå tecken på att bli bättre. Börjar själv tro att det loppet är kört, men vill ju inte ge upp utan att ha undersökt saken ordentligt.
Tja, det var den novellen (romanen..), hoppas någon orkade läsa.
