Jag tänker att det finns tillräckligt många tuppar för att man ska kunna hitta en utan att behöva visa vem som står högst i ”rang”.
Generna för aggressivitet finns ju där ändå och vill man verkligen ha det i avkommorna?
Risken är ju också barn, gäster eller partnern som inte har förmågan att våga jaga, trycka ner, ta i kammen (som en gammgubbe tyckte), råkar komma i tuppens väg; för, som sagt, de vet vem som kräver lydnad och vilka som inte vet det.
Våra grannars barn är numer jätterädda för alla tuppar Som finns, för att de Hade en tupp som blev mer och mer aggressiv ju längre tiden gick. Han började med barnen och jobbade sig upp till de vuxna.
Till berättelsen hör att jag tillämpade det som visades i filmen Med grannens tre tuppar och jag bad dem att inte välja den tuppen för den skulle troligen bli aggressiv men båda av de andra visade helt andra egenskaper. De skulle troligen ha blivit lugna och fina, men de valde med hjärtat (de tyckte helt enkelt mest om honom som kyckling).
De jag haft svårast att bedöma är de som inte är helt tydliga och även fluktuerar mellan det han tar upp på filmen. De har inte heller varit tydligt aggressiva men haft tendenser som inte helt blommat ut.
Ture, som jag tog för någon månad sedan var en sådan.