Fy fan! Hörde ett jäkla liv från hönsen så kollade ut genom fönstret - såg att nåt händer och tänkte att räven kommit. Sprang ut och inser att grannens hund (storlek cockerspaniel) gett sig på hönsen.
Vår katt var med och fräste på hunden. Tuppen slogs för sina hönor och släpades iväg livlös av hunden som då släpper och ger sig på ena hönan. Vid det här laget hade både sambon och andra grannen hört mina desperata rop och kommit.
Sambon lyckades slå till hunden med stången på en håv så jag kunde få tag i den.
Grannen som kommit tog hunden och vi kollade tuppen - som låg platt men andades. Yxan och huggkubbe hämtades och när grannen tog upp tuppen för att hålla så sambon kunde avliva så lyfte den på huvudet och ville bli nedsläpp - och gick sen hem till hönsgården, till synes oskadd.
Han stängdes in och vi började leta efter de tre hönor som varit ute med honom. En hittades rätt fort, oskadd men rädd. En hittade vi med hudsår, svårt veta hur djupa. Vi satte henne avskilt och efter en stunds letande hittade vi sista hönan - även hon oskadd.
Närmare koll på tuppen visade att han är biten över stjärten, som med hönan svårt att säga hur djupt. Sambon är och köper zinkpasta på apoteket. Vi ger tuppen och hönan ett par dagar. Mest rädd för att det är djupare än det ser ut och att det blir fluglarver.
Hönan som vi satte själv har ätit när hon fick mat i alla fall, men gissar att höns inte visar nåt i onödan så det blir sova inne för henne i natt.
Tuppen gav sig själv en fribiljett till fortsatt liv, utan honom hade minst en höna varit död eller svårt skadad och avlivad nu.
Fy vilken pärs, känner adrenalinet flöda än.
Staket flyttades just till prio ett på listan över saker att göra.