fia-lisa
Trådstartare
I onsdags förra veckan upptäcktes på rutinbesök hos BM att mitt undertryck hade gått upp, fick ny tid till fredagen och då hade undertrycket fortsatt öka (övertrycket hade dock ökat mer), kontroll igår visade på fortsatt ökning. Stod då på 125/95 mot 110/85 föregående vecka (110/75 i normal-värde).
Har ny tid på fredag för kontroll och fick även inbokat ett besök hos läkare nästa vecka (för diskussion om eventuell sjukskrivning vilket jag verkligen inte vill...)
Ingen anmärkning på urinprov så här långt.
Min barnmorska har sagt att jag ska ta det lugnt och vila, dvs ingen veckohandling, stress, mockning eller bära tunga grejer. Jag jobbar fortsatt (kontorsarbete så det är ingen större fysisk belastning) och har sedan ganska länge lagt ner ridandet pga fogproblem. Sedan i förra veckan har jag dessutom försökt att ligga ner och vila så mycket det bara går, lämnat hästen åt medryttare och allt hushållsarbete åt mannen. Ändå har det alltså fortsatt gå upp. Jag känner mig ju inte dålig och har således svårt att motivera mig till att bara "ligga på sofflocket". Längtar efter att få åka och pyssla på stallet eller ordna och fixa hemma för bebis.
Hur lugnt ska man egentligen ta det? Känner mig "fjantig" av att vila bort fritiden men vill samtidigt inte göra något som är farligt/dumt för bebis.
Har ny tid på fredag för kontroll och fick även inbokat ett besök hos läkare nästa vecka (för diskussion om eventuell sjukskrivning vilket jag verkligen inte vill...)
Ingen anmärkning på urinprov så här långt.
Min barnmorska har sagt att jag ska ta det lugnt och vila, dvs ingen veckohandling, stress, mockning eller bära tunga grejer. Jag jobbar fortsatt (kontorsarbete så det är ingen större fysisk belastning) och har sedan ganska länge lagt ner ridandet pga fogproblem. Sedan i förra veckan har jag dessutom försökt att ligga ner och vila så mycket det bara går, lämnat hästen åt medryttare och allt hushållsarbete åt mannen. Ändå har det alltså fortsatt gå upp. Jag känner mig ju inte dålig och har således svårt att motivera mig till att bara "ligga på sofflocket". Längtar efter att få åka och pyssla på stallet eller ordna och fixa hemma för bebis.
Hur lugnt ska man egentligen ta det? Känner mig "fjantig" av att vila bort fritiden men vill samtidigt inte göra något som är farligt/dumt för bebis.