Hög på morötter?

[salladfinger]

Valack med mycket hingst-humör kvar, strikt hållen ifrån handmatning då han både är bufflig, nafsig och dominant på det viset att han är väl medveten om att han är stallbackens okrönte konung

Nu föll det sig så att jag fick en snilleblixt att börja morots-stretcha ovannämnda, förknippa godis med nyttigt arbete liksom, han blev alldeles till sig över leken och tyckte det var herrans kul, för att sedan få rent psykbryt när leken var över??

Alltså irriterat steppa omkring på stallgången, frenetiskt nafsande, dansa runt med hingstnacke och showa, försöka trängas och skrämmas på väg till hagen och bara allmänt inte uppföra sig. Vad gör man åt en sån?

Han beter sig som ett barn som blir av med godispåsen

Finns det nåt halväckligt hästgodis på marknaden? som liksom inte blir värt att slåss om? hehe.

 

[Gimlan]

Sv: Hög på morötter?

Fast alla hästar funkar inte så bra att motivera med mat, han kanske är en sån Min Dam surar ur och vill bara ha godiset DIREKT om man försöker motivera henne med mat/godis.

 

[skuggi]

Sv: Hög på morötter?

Hitta något annat han gillar som är mer lugnande? Typ kli eller så.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hög på morötter?

Jag tror inte det spelar någon roll om du byter godis. Jag har en sådan som din, och när han får morötter på veterinärkliniken (av personalen) blir han helt vidrig att ha att göra med i två veckor hemma. Handlar inte om att spela kung etc, utan har blir närmast maniskt besatt av att få godis. Till varje pris. Och blir enormt frustrerad när han inte får det, och då kommer överslagsbeteenden som att nypa till osv. Dvs han vill ha godiset och slår knut på sig själv för att försöka få det, men när han inte får det så blir han frustrerad över att inte räkna ut vad han ska göra för att få, och då kommer överslagsbeteendena.

Han blir dessutom allmänt besatt av mat, t ex under ridturer och promenader. Det triggar verkligen dåliga saker åt honom. Och spelar ingen som helst roll om han får morötter eller något annat. Kan räcka han får hösilage ur handen, så är det klippt.

 

[Grazing]

Sv: Hög på morötter?

Det bästa med sådana är att hela enkelt inte ge hästen godis. Vissa hästar klarar inte av det helt enkelt och man får hitta annat som motiverar. Min häst var sån när han var yngre, nu när han har växt till sig och blivit mognare och respekterar mig en hel del mera så lyssnar han på ett nej på ett annat sätt. Nu accepterar han när det är slut så är det slut.

 

[salladfinger]

Sv: Hög på morötter?

Jag tror inte det spelar någon roll om du byter godis. Jag har en sådan som din, och när han får morötter på veterinärkliniken (av personalen) blir han helt vidrig att ha att göra med i två veckor hemma. Handlar inte om att spela kung etc, utan har blir närmast maniskt besatt av att få godis. Till varje pris. Och blir enormt frustrerad när han inte får det, och då kommer överslagsbeteenden som att nypa till osv. Dvs han vill ha godiset och slår knut på sig själv för att försöka få det, men när han inte får det så blir han frustrerad över att inte räkna ut vad han ska göra för att få, och då kommer överslagsbeteendena.

Han blir dessutom allmänt besatt av mat, t ex under ridturer och promenader. Det triggar verkligen dåliga saker åt honom. Och spelar ingen som helst roll om han får morötter eller något annat. Kan räcka han får hösilage ur handen, så är det klippt.

Jasså det finns fler sådana tokstollar? jag har ALDRIG i mitt liv stött på liknande tidigare, visst, buffliga tiggiga hästar, men inte sådana som skulle kunna dräpa och mer därtill för en ynka godis!

 

[salladfinger]

Sv: Hög på morötter?

Pålle har inte fått mer godis av mig, istället har han lärt sig att öppna kardborren på jackärmarna, dra ned blixtlåset på jackan och ta av ridhandskarna åt mig, håller reda på pisken om den hamnar på backen osv. Oralfixering så det sjunger om det, funderar på att motivera honom med typ tåliga hundleksaker istället för gotta, en kamptross kanske skulle vara något?

 

[saraaandersson]

Sv: Hög på morötter?

Har nog inte så mycket med godiset att göra egentligen.. utan handlar snarare om fräckhet. En riktigt känslig häst blir ex. i princip "aldrig" nafsig. Gav en unghäst godis ur handen flera gånger om dagen för att få honom motiverad (till att ex. bli fångad i hagen) medan en annan unghäst aldrig fick något då den av naturen var lite "bänglig". Kunde ge någon gång ibland när jag fått den mer "på plats".

 

[Alexandra_W]

Sv: Hög på morötter?

Har nog inte så mycket med godiset att göra egentligen.. utan handlar snarare om fräckhet. En riktigt känslig häst blir ex. i princip "aldrig" nafsig. Gav en unghäst godis ur handen flera gånger om dagen för att få honom motiverad (till att ex. bli fångad i hagen) medan en annan unghäst aldrig fick något då den av naturen var lite "bänglig". Kunde ge någon gång ibland när jag fått den mer "på plats".

Hur menar du med fräckhet?

Min stora är en mycket trevlig sak att ha att göra med utan godis inblandad. Inte bufflig, närmast ganska försynt i sitt sätt, utan att för den delen vara tillbakadragen.

Den lilla däremot är vad jag skulle kalla fräck, och kan både nypas och hitta på andra hyss, han är inga problem ha att göra med, men kan få påminnas med jämna mellanrum om att han inte är störst, bäst och vackrast. Han är helt enkelt en bufflig sort om man inte påminner honom.

Den stora blir rabiat manisk av minsta godis, den lilla kan man trycka i godis utan att han blir minsta tiggig.

 

[saraaandersson]

Sv: Hög på morötter?

Tigga, "ta för dig" & bli nafsig tycker jag är fräckt. Kort & gott. Då ser jag inte hästen som helt lyhörd & att nafsa tycker inte jag är inte att visa respekt

 

[Alexandra_W]

Sv: Hög på morötter?

Tigga, "ta för dig" & bli nafsig tycker jag är fräckt. Kort & gott. Då ser jag inte hästen som helt lyhörd & att nafsa tycker inte jag är inte att visa respekt

Ja, men när det är just godis som utlöser ett fräckt/icke-respektfullt beteende hos en häst som annars är respektfull och trevlig (som hos min stora) så är det ju godiset snarare än personligheten hos hästen som ÄR problemet.

Jmf då med min lilla som kan vara fräck redan till personligheten, men inte blir minsta lilla tiggig eller fräckare av godis.