Sv: Hofors maj-tävling
*kl*
Hemma igen efter resan upp i norr
Vi åkte hem med nya erfarenheter och kunskaper, väldigt nöjda.
Inledde med en dressyr som var ok, inte jättebra och inte katastrof. Missade ett byte och i öppnorna som kostade en del poäng. Men hästen skötte sig, hon spookade inte eller konstrade på annat sätt.
Sen par timmars väntan till hoppning som faktiskt var en riktig "hoppebana". Två kombinationer och många relaterade avstånd. Min häst var sugen och drog i väg lite väl mkt för mig och det märks väldigt tydligt att hon har ingen respekt för såna "små" hinder utan det är bara att dra på... Hon hoppar också med liten marginal och "hoppar inte upp" sig utan mer "går" över och då kommer gärna slarvfel. Första rivningen märkte jag inte ens men andra rivningen på sista hindert var slarvridning och "spelar ingen roll om vi river ett till ridning" från min sida.
På linjen fram till trippelbarren var det 5 galoppsprång men vi hade sånt tryck med oss från svängen att efter 2 galoppsprång inser jag att det finns ingen möjlighet att gå på 5 utan jag lägger ner handen och häst accelererar och två språng senare hoppar vi trippelbarren - liiiite långt ifrån och flyger över och landar ett par meter bakom. Vi var på väg ut från banan kan jag säga efter det språnget och nära att vi satt i staketet... Hästen tyckte det var jätteskoj, jag var väl inte riktigt lika road...
Tyvärr var det en del som föll ifrån p g a rivningar i hoppningen och det kändes riktigt ledsamt.
Men vi var kvar i tävlingen och terrängen så riktigt inbjudande ut! En del klurigheter men inget "omöjligt" eller "konstigt byggt". Några av klurigheterna var "Ön" med öppet dike över till "ön" med ett hinder på ön och ett stort räcke med grav framför som utsprång och allt på studs, "älgarna" på S-båge och andra vattnet med båt-trappa-nerhopp.
Ny hindertyp för oss var "ladan" med inprång in i ladan och två galoppsprång ut ur ladan på rejält utsprång.
I slutet på banan låg ett par rejäla hinder med bl a en stor "öppen" oxer och som näst sista uthopp brygga och på böjt spår "spets". Så det var ridning hela vägen i mål som gällde.
Min häst kändes laddad och bad om att få gå fortare men jag höll tillbaka för "vi hade inget att rida för". Hon brukar inte missuppfatta hinder men på sexan som var en liten stock fylld med högt granris i nedförsbacke med landning i vatten så precis i takeoff när jag säger "varsågod hoppa" så ser hon aha här är inget hinder jag kan bara vada igenom det här riset och klonkar då i stocken rätt ordentligt. På andra vattenhindert var hon inte lika sugen att skutta i kanske p g a dåliga erfarhenheten från första vattnet. Jag lät henne ta det lungt ner och kolla ordentligt i andra vattnet för jag kände att hon stod emot. På "Ön" hade jag läst komplexet fel och gjorde det betydligt svårare för oss än vad som var nödvändigt genom att försöka hoppa in för snett över diket som då blev ganska brett och vi fick dåligt med fart med oss men "I felt safe enough" så jag tryckte på lite så vi kom ut över räcket också.
Resten kändes hyggligt "enkelt" och som sagt så tog jag inte ut hästen speciellt utan först efter sista hindert som jag "spurtade" lite in i mål.
Så här i efterhand kan jag känna att det var synd att jag inte galopperade på lite bättre och fått en bättre placering.
Men till nästa gång är det tävlingen hela vägen och inte ge upp i förtid om kunna få en hygglig placering!
Sen stor eloge till Betti som orkar arrangera FT, tack för att du ger oss möjlighet att tävla
Summa; jättetrevliga tävlingar, välbyggda banor (hopp och terräng) och nära till "allt". Vi kommer gärna tillbaka
skall bli skitkul
