Hjärtmuskelinflammation.

[Fruentimber]

Fler här som haft sjukdomen eller har erfarenhet av den? Åkte in akut i måndags och var inlagd fram till torsdag morgon. EKG, ultraljud x 2 och datormografi var fint men blodprov och MR visade på en inflammation. Är nu hemskickad på 6 månaders vila och mediciner.

Jag vet att prognosen är god men drabbas ändå av dödsångest med jämna mellanrum. Jag är så rädd över att plötsligt falla död ner att jag inte vill lämnas ensam.

Så, fler här som drabbats? Hur snabbt blev ni friska? Vad hade ni för symptom?

(Och ni som har dåliga berättelser, snälla, för min psykiska hälsa - håll de för er själva)

 

[Modest]

Har tyvärr ingen erfarenhet alls men kram och krya på dig!

 

[Terqa]

Min man åkte in och fick konstaterat hjärtmuskelinflammation dagen efter vi gifte oss. Han var dålig och hade väldigt ont tills han kom in till akuten och fick någon slags medicin, efter det mådde han helt bra men fick ligga inne fyra dagar tills hans troponinvärde sjunkit tillräckligt. Väl hemma så var han sjukskriven en månad, tog det lugnt men mådde bra. En månad senare togs nytt blodprov och EKG, allt såg bra ut och han började jobba som vanligt igen. Ingen medicin alls under hela tiden förutom när han kom till akuten (nåt slags nitroglycerin meddelar han). Är idag, tre månader senare precis som vanligt. Det läkarna sagt är att det är som att ha en förkylning i hjärtat, han löper inte större risk än någon annan att få det igen. Lärde sig dock en läxa att ta det lugnt vid feber och halsont.

 

[Unafraid]

Inte riktigt relevant kanske, men min första häst hade hjärtmuskelinflammation i samband med att hon var travhäst. Inga som helst men efter det läkt, men det kanske inte är jämförbart mot människa.. krya på dig!

 

[Sleepy]

Jag vet att prognosen är god men drabbas ändå av dödsångest med jämna mellanrum. Jag är så rädd över att plötsligt falla död ner att jag inte vill lämnas ensam.

Vill bara säga att jag förstår att det är obehagligt. Hjärtat är en fantastisk liten sak som bara jobbar och jobbar dygnet runt, år efter år och aldrig vilar. När något händer så får man en ny medvetenhet och tacksamhet. Och rädsla. Har du fått något stöd för ångesten? Kanske kan vara bra att få prata med någon om det. Krya på dig.

 

[Fruentimber]

Min man åkte in och fick konstaterat hjärtmuskelinflammation dagen efter vi gifte oss. Han var dålig och hade väldigt ont tills han kom in till akuten och fick någon slags medicin, efter det mådde han helt bra men fick ligga inne fyra dagar tills hans troponinvärde sjunkit tillräckligt. Väl hemma så var han sjukskriven en månad, tog det lugnt men mådde bra. En månad senare togs nytt blodprov och EKG, allt såg bra ut och han började jobba som vanligt igen. Ingen medicin alls under hela tiden förutom när han kom till akuten (nåt slags nitroglycerin meddelar han). Är idag, tre månader senare precis som vanligt. Det läkarna sagt är att det är som att ha en förkylning i hjärtat, han löper inte större risk än någon annan att få det igen. Lärde sig dock en läxa att ta det lugnt vid feber och halsont.

Oj! Vilken tråkig start på smekmånaden. Nitroglycerin behövde jag inte, fick morfin mot smärtan och sen ett par mediciner som ska hjälpa och skydda hjärtat nu under tiden som inflammationen ska läka ut. Vad skönt att han är frisk igen!

 

[Fruentimber]

Vill bara säga att jag förstår att det är obehagligt. Hjärtat är en fantastisk liten sak som bara jobbar och jobbar dygnet runt, år efter år och aldrig vilar. När något händer så får man en ny medvetenhet och tacksamhet. Och rädsla. Har du fått något stöd för ångesten? Kanske kan vara bra att få prata med någon om det. Krya på dig.

Jag har lätt för hypokondriska tankar sedan innan, cancer och att det skulle hända något med hjärtat är mina största farhågor. Jag har ångestdämpande men går inte på samtal eller liknande.

 

[Shudde]

Fler här som haft sjukdomen eller har erfarenhet av den? Åkte in akut i måndags och var inlagd fram till torsdag morgon. EKG, ultraljud x 2 och datormografi var fint men blodprov och MR visade på en inflammation. Är nu hemskickad på 6 månaders vila och mediciner.

Jag vet att prognosen är god men drabbas ändå av dödsångest med jämna mellanrum. Jag är så rädd över att plötsligt falla död ner att jag inte vill lämnas ensam.

Så, fler här som drabbats? Hur snabbt blev ni friska? Vad hade ni för symptom?

(Och ni som har dåliga berättelser, snälla, för min psykiska hälsa - håll de för er själva)

Jag har haft det, hade oxå superångest, det är inte så konstigt, utan rätt normalt. Organsmärta ger ångest, jag får ångest av min troliga gallkramp oxå. Och det är obehagligt att ha ont i hjärtat. Jag hade träningsförbud 8 el 10 veckor vad jag minns, gjorde sedan arbetsprov och tog prover och fick ok att köra på. Dock var jag trött i säkert ett halvår men hade oxå genomgått 2 rätt stora knäoperationer 4 och 8 månader innan och tror att både kropp och psyke var väldigt trötta på all läkning. Jag har fortfarande lite hjärtångest om jag ex har en lite djupare förkylning med bröstsmärta. Det är hanterbart däremot.

Summa summarum; du kommer inte dö, ångesten är fullt normal, men försök hitta strategier att komma runt den och se till att vila nu!

 

[parellikusken]

Min bror hade det när han var 8 år. Det började med att han inte hade samma ork som vanligt, var trött jämt och vill mest ligga i sängen. Han blev väldigt matt.
Läkaren trodde först att han hade astma då det är så ovanligt med hjärtmuskelinflammation hos barn. Så han blev hemskickad med astmamedicin den var såklart inte till någon hjälp utan han blev bara sämre. Han mådde riktigt dåligt, och det tog tyvärr tid innan de upptäckte vad felet var.
Fick läggas in på sjukhus och låg där i minst två veckor, fick efter det sitta i rullstol en längre tid för att inte anstränga hjärtat. Och mycket återbesök med sprutor på sjukhuset. Han blev till slut bra igen som tur var.

Inte så kul för en åttaårig att spendera hela sitt sommarlov så. Speciellt inte då han fick spendera sommarlovet efter med benhinneinfektion och låg på sjukhuset och åkte rullstol nästan hela sommaren igen.

Jag är lillasyster, så var bara 6 år då, men minns hur dåligt bror mådde.

 

[Terqa]

Oj! Vilken tråkig start på smekmånaden. Nitroglycerin behövde jag inte, fick morfin mot smärtan och sen ett par mediciner som ska hjälpa och skydda hjärtat nu under tiden som inflammationen ska läka ut. Vad skönt att han är frisk igen!

Ja det var en lite snopen början på äktenskapet han behövde egentligen inte heller nitro, men då de var inne på infarkt först så var det det han fick. Hans troponinvärde var tydligen som vid en massiv infarkt, blev akut sjuktransport till större sjukhus för, ja vad heter det nu då de gick ivarjefall in med kamera i handleden på honom för att se att det inte var en infarkt och det var det ju inte tack och lov. Som sagt lugnt skulle han ta det, inte få upp pulsen etc men det gällde bara en månad. Han är som sagt helt återställd idag, detta skedde i slutet av april.

 

[Bulldoozer]

Har inte haft själv men hört talas om ett par som haft det, de har kommit tillbaka som vanligt efter några månaders vila och medicinering. Enda gångerna jag vet om att det skulle varit negativt utfall är i de fall det inte upptäckts hos folk som tränat hårt och det är inte vanligt.

 

[GotAsecret]

Ja det var en lite snopen början på äktenskapet han behövde egentligen inte heller nitro, men då de var inne på infarkt först så var det det han fick. Hans troponinvärde var tydligen som vid en massiv infarkt, blev akut sjuktransport till större sjukhus för, ja vad heter det nu då de gick ivarjefall in med kamera i handleden på honom för att se att det inte var en infarkt och det var det ju inte tack och lov. Som sagt lugnt skulle han ta det, inte få upp pulsen etc men det gällde bara en månad. Han är som sagt helt återställd idag, detta skedde i slutet av april.

Det var troligtvis en PCI/"ballongvidgning" han gjorde

 

[tuaphua]

En kompis hade hjätmuskelinflammation. Det var troligen för att hon jobbat hårt fysiskt med sjukdom i kroppen(förkylningsliknande modell värre).
Hon fick medicin, vila någon månad och gjorde sen arbetstest och andra tester och fick börja jobba igen.
Det var några år sedan. Och hon har inte haft några men av det fysiskt. Hon är dock mer försiktig med att pressa sig när man inte bör etc. Det är ju dock bara sunt.

Vet fler kollegor som haft det också. Många i hästbranchen måste ju jobba trots sjukdom och ibland ta i då med. Ingen har fått några men vad jag vet. Men lärt sig vara mer försiktig med att rida som sjuk etc.

 

[Fruentimber]

Jag har haft det, hade oxå superångest, det är inte så konstigt, utan rätt normalt. Organsmärta ger ångest, jag får ångest av min troliga gallkramp oxå. Och det är obehagligt att ha ont i hjärtat. Jag hade träningsförbud 8 el 10 veckor vad jag minns, gjorde sedan arbetsprov och tog prover och fick ok att köra på. Dock var jag trött i säkert ett halvår men hade oxå genomgått 2 rätt stora knäoperationer 4 och 8 månader innan och tror att både kropp och psyke var väldigt trötta på all läkning. Jag har fortfarande lite hjärtångest om jag ex har en lite djupare förkylning med bröstsmärta. Det är hanterbart däremot.

Summa summarum; du kommer inte dö, ångesten är fullt normal, men försök hitta strategier att komma runt den och se till att vila nu!

Obehagligt är bara förnamnet. Natten blev i princip sömnlös. Jag har ju ångestdämpande så det blir nog att knappra dem under tiden som detta läker ut...

 

[Fruentimber]

Min bror hade det när han var 8 år. Det började med att han inte hade samma ork som vanligt, var trött jämt och vill mest ligga i sängen. Han blev väldigt matt.
Läkaren trodde först att han hade astma då det är så ovanligt med hjärtmuskelinflammation hos barn. Så han blev hemskickad med astmamedicin den var såklart inte till någon hjälp utan han blev bara sämre. Han mådde riktigt dåligt, och det tog tyvärr tid innan de upptäckte vad felet var.
Fick läggas in på sjukhus och låg där i minst två veckor, fick efter det sitta i rullstol en längre tid för att inte anstränga hjärtat. Och mycket återbesök med sprutor på sjukhuset. Han blev till slut bra igen som tur var.

Inte så kul för en åttaårig att spendera hela sitt sommarlov så. Speciellt inte då han fick spendera sommarlovet efter med benhinneinfektion och låg på sjukhuset och åkte rullstol nästan hela sommaren igen.

Jag är lillasyster, så var bara 6 år då, men minns hur dåligt bror mådde.

Oj! Stackars din bror!

En kompis hade hjätmuskelinflammation. Det var troligen för att hon jobbat hårt fysiskt med sjukdom i kroppen(förkylningsliknande modell värre).
Hon fick medicin, vila någon månad och gjorde sen arbetstest och andra tester och fick börja jobba igen.
Det var några år sedan. Och hon har inte haft några men av det fysiskt. Hon är dock mer försiktig med att pressa sig när man inte bör etc. Det är ju dock bara sunt.

Vet fler kollegor som haft det också. Många i hästbranchen måste ju jobba trots sjukdom och ibland ta i då med. Ingen har fått några men vad jag vet. Men lärt sig vara mer försiktig med att rida som sjuk etc.

Jag har ju inget tungt jobb eller liknande, tack och lov. Är student. Men uppenbarligen räckte det att vara förkyld ett par veckor och ändå köra på som vanligt. Tänker vara sängliggande vid minsta lilla snuva framöver.

 

[Shudde]

Obehagligt är bara förnamnet. Natten blev i princip sömnlös. Jag har ju ångestdämpande så det blir nog att knappra dem under tiden som detta läker ut...

Var lite uppmärksam bara så det inte blir några korsreaktioner med de mediciner du fått. Och det beror ju lite på vilken typ av ångest man har (min när jag har/hade hjärtångest är mer av typen "svårt att andas" ofta korrelerad med att jag just inte har andats ordentligt och blir stel i bröstryggen och måste knaka loss mig lite) men all typ av panikartad ångest vilket jag tolkar min som går ju över så fort man hyperventilerat klart, antingen svimmar man eller så slutar man ha ångest. Jag tror det viktigaste är att landa i att det är en fullt normal reaktion på ditt tillstånd. Och kan du så ha människor runt dig eftersom du är rädd för att just vara ensam.

Och framförallt försöka var trygg i att det faktiskt inte är farligt. Lättare sagt än gjort men du hade inte blivit hemsläppt om någon hade varit det minsta orolig för din hälsa och jag som både jobbat inom vården/med idrottare i snart 10 år och dessutom idrottat på hög nivå själv har aldrig hört om någon av alla de jag hört om inkl mig själv som dött av en hjärtmuskelinflammation.

Om du vill ha ett adekvat tips som kanske inte hjälper nu men framöver så har jag sen länge haft ett "mantra" där jag räknar baklänges från 1000 för att kunna somna. Det fungerar i de flesta situationer för mig (ex innan jag ska hålla en stor föreläsning, på flygplan etc) innan jag kommer till 1000 vet jag att obehaget alltid släppt. Kan vara värt att prova. Jag är evigt tacksam mot den som skrev det tipset på någon sömnsida i tidernas (internets) begynnelse

 

[Terqa]

Det var troligtvis en PCI/"ballongvidgning" han gjorde

Ja det var det säkert dock var det inget som behövdes vidgas, men det var tydligen väldigt intressant att se!

Måste bara få fråga vad det är för mediciner ni fått som fått några? Jag har ju varit hundra resor oroligare än mannen hela tiden och tyckte ju han skulle fått nånting ivarjefall men eftersom jag varken är läkare eller proffs så fick dessa bestämma och han fick som sagt inget och har ju uppenbarligen blivit frisk ändå. Beror det på hur kraftig inflammationen är? Han hade som sagt ett troponinvärde som indikerade på massiv infarkt så det var ju en ordentlig inflammation tänker jag? Eller är det som med allt annat olika från olika landsting hur saker behandlas?

 

[Shudde]

Ja det var det säkert dock var det inget som behövdes vidgas, men det var tydligen väldigt intressant att se!

Måste bara få fråga vad det är för mediciner ni fått som fått några? Jag har ju varit hundra resor oroligare än mannen hela tiden och tyckte ju han skulle fått nånting ivarjefall men eftersom jag varken är läkare eller proffs så fick dessa bestämma och han fick som sagt inget och har ju uppenbarligen blivit frisk ändå. Beror det på hur kraftig inflammationen är? Han hade som sagt ett troponinvärde som indikerade på massiv infarkt så det var ju en ordentlig inflammation tänker jag? Eller är det som med allt annat olika från olika landsting hur saker behandlas?

Jag fick antiinflammatoriska. Men det här är snart 10 år sedan och jag tror man klivit ifrån det ganska rejält sedan jag var sjuk. Och att det nu behandlas med övervakning, vila och återbesök, precis som för din man och ts.

 

[GotAsecret]

Ja det var det säkert dock var det inget som behövdes vidgas, men det var tydligen väldigt intressant att se!

...eller så var det vanlig kranskärlsröntgen. Jag gjorde en PCI...
Just hjärtmuskelinflammation har jag nog aldrig haft (känns som att jag borde ha vetat det då) men medfött hjärtfel har jag däremot.
Var ett stort problem när jag var liten...och det verkar vara på väg tillbaka på något sätt att man börjar så smått diskutera ny operation...hoppas det dröjer länge

 

[Fruentimber]

Ja det var det säkert dock var det inget som behövdes vidgas, men det var tydligen väldigt intressant att se!

Måste bara få fråga vad det är för mediciner ni fått som fått några? Jag har ju varit hundra resor oroligare än mannen hela tiden och tyckte ju han skulle fått nånting ivarjefall men eftersom jag varken är läkare eller proffs så fick dessa bestämma och han fick som sagt inget och har ju uppenbarligen blivit frisk ändå. Beror det på hur kraftig inflammationen är? Han hade som sagt ett troponinvärde som indikerade på massiv infarkt så det var ju en ordentlig inflammation tänker jag? Eller är det som med allt annat olika från olika landsting hur saker behandlas?

+ @Shudde Jag har fått metoprolol och enalapril som extra skydd för hjärtat.