okej, fast jag håller inte alls med dig.
A.
jag vet ekipage där hästen "tagit över" där hästen korrigerats och ryttaren tagit hjälp av instruktör när det akuta "problemet" blivit avhjälpt för att komma vidare, utan att den typen av problem som varit grundproblemet återkommit.
det är dom ryttare som inte fått insikten om att dom själva har del i vad som blivit tok och fortsätter "som vanligt" när hästen kommit hem där problemen är tillbaks efter ett tag.
om hästen får lära sig att ett visst beteende inte acceptabelt så är det knappast "explosions risk" längre. det är inte märkligare än när en svårlastad häst har lärt sig att den ska gå in och stå där tills den ska gå ut, då är den inte längre svårlastad.
B. ryttaren har förmodligen/förhoppningsvis lärt sig ödmjukhet, och att ingen "kan allt" det är bättre att ta hjälp tidigare, eller byta till en häst man klarar av tidigare. då har korrigeringen tjänat sitt syfte. passar inte ekipaget ihop så är det ju ett tillfälle att låta hästen få en ryttare som passar ihop med just den pållen. och ryttaren kan köpa en som ryttaren klarar av.
för att få framgång krävs kunskap.
jag tycker att det finns hjälptyglar som är ett tvång (dvs. dom som inte går att ge tillräcklig eftergift på) dock inte en tex. graman i händerna på en skicklig ryttare, då denna vet att ge eftergift.
sedan är det ju så att alla hästar vet inte när dom utrycker sig på ett olämpligt sätt för både den egna och ryttarens hälsa och liv.
frågan kvarstår, ska vi slakta dom hästarna då ? dom flesta har tyvärr inte råd att lämna sin pålle på tillridning i så många mån. (ibland år) som skulle behövas för att kunna göra ett bra jobb utan HJÄLPmedel.
hade alla dom som lämnar på korrigering haft den ekonomin så hade det ju varit optimalt för alla beridare, då hade det ju varit MER än fullt i stallet året runt, smidigt att slippa byta hästar hela tiden och kunna jobba utan stress.