HjÄlp!

[Butterfly]

Hej!
Jag har skaffat en omplaceringshund och vet inte riktigt hur jag sk hantera ett uppkommet problem. Han är rädd för stora männ som han inte känner och främande människor över huvud taget näe vi möter någon på promenad så börjar han skälla så fort han får syn på dom andra hundar tycker han heller inte om. Jag vet inte hur jag ska få honom att sluta. när vi gått förbli blir han jätteglad och tittar på mej med största flinet precis som att "Var jag inte duktig nu". Vi ska gå en kurs men det finns inte plats förrän till hösten och jag vill få bukt med det nu så fort som möjligt för allas trevnad.
Han är världens mysigaste hund annars. Innan han kom till oss bodde han hoss en Jourfamilj med tre andra hundar nu är han ensam. Han kanske hade kännt sej tryggare om det fanns en trygg hundkompis?
Tack på förhand

 

[j_m_b]

Sv: HjÄlp!

Hur länge har du haft hunden?
Ge han lite tid att vänja sig vi dig och det nya runt honom.
Det låter som hunden är osäker.Ett bestämt nej när han börjar skälla och mycket beröm när han slutar.Fokusera på att fortsätta fram åt.

 

[Zita]

Sv: HjÄlp!

Min sista schäfer tog jag vid ett års ålder. Han var jätterädd för kvinnor. Jag gav honom tid. Jag gick inte till honom, han fick självmant komma fram till mig. Det tog cirka ett år, sen satt han för jämnan med huvudet i mitt knä. Vad han hade gått igenom har jag undrat många gånger. Men han blev en trogen och trofast hund som blint litade på mig och jag på honom. Så ge hunden tid, en vacker dag kommer allt att bli kanonbra.

 

[Calazirya]

Sv: HjÄlp!

Visa honom att du hanterar situationen och utsätt honom inte för nya och okända människor alls nu ..

 

[Butterfly]

Sv: HjÄlp!

Jag ha haft honom sen slutet på mars så han har bara varit hemma i 5 veckor och jag är medveten om att det tar tid. Vi bor på landet så vi försöker hålla oss på småvägar och stigar där det inte går så mycket människor. Jag är bara rädd att dom han skäller på ska bli rädda, arga och tycka att jag inte borde ha hund.

 

[mardley]

Sv: HjÄlp!

Jag ha haft honom sen slutet på mars så han har bara varit hemma i 5 veckor och jag är medveten om att det tar tid. Vi bor på landet så vi försöker hålla oss på småvägar och stigar där det inte går så mycket människor. Jag är bara rädd att dom han skäller på ska bli rädda, arga och tycka att jag inte borde ha hund.

Om nagon sager nagot, forklara bara som det ar, att hunden ar en omplacering och att den har blivit skramd och behover tid att anpassa sig. De flesta respekterar nog och forstar.

 

[Kissing Spine]

Sv: HjÄlp!

Nu vet jag ju inte hur rädd hunde är, men skulle det funka med att ni sitter ute i tex en inhägnad trädgård (mycket plats) och kanske fikar och pratar. Se till att mannen struntar i hunden och kanske slänger någon godbit åt hunden, närmare och närmare sig själv. Ingen ögonkontakt. Gjorde det här på en hund som var väldigt folkskygg och efter "bara" någon timme vågade han komma fram och ta godiset i handen. Kanske en idé?

 

[Calazirya]

Sv: HjÄlp!

Jag tycker å andra sidan inte att det är en god idé.

Hunden är skygg thats it, om hunden själv väljer att ta kontakt kan man ju givetvis vara nöjd, men att truga med en massa godis kan slå riktigt fel.

Jag tycker hon ska bespara hunden en massa nya möten, lämna hunden där den är trygg när det kommer nya människor, alt i ett annat rum med galler mellan .

 

[Gabbi]

Sv: HjÄlp!

Jag håller med. Dessutom är det bevisligen enklare att träna hunden än att träna andra människor. Det finns ett fåtal män som Råda är rädd för, och gemensamt för alla är att de trängt sig på henne när hon var mindre. Inte av elakhet, utan för att de gillar hundar, tyckte att valpen var söt och blev lite stötta när hon sprang undan.

Eftersom hon var med på jobbet har jag inte alltid hunnit se detta, men när jag väl förstod det så röt jag i. De fick inte röra hunden.
Efter det har hunden vågat sig fram lite, kanske gå nära, nosa i knävecket, men GENAST måste dessa personer börja fira och tror att hunden helt kommitöver sin rädsla. De slänger sig runt, spärrar ögonen i henne och vill krama, varpå hunden blir rädd igen.

Slutsats, de får inte försöka alls.

 

[Kissing Spine]

Sv: HjÄlp!

Absolut, jag håller med er också. Kanske det beror lite på som jag skrev, hur rädd hunden är? På hunden som jag berättade om fungerade det utmärkt men han avr mest osäker och skygg. En hund som är väldigt uppjagad och RÄDD kanske det är helt fel? Eller tänker jag knasigt?

Menar såklart heller itne att man ska locka eller så, utan bara sita helt avslappnat med en godis.

 

[Butterfly]

Sv: HjÄlp!

Tack för svaren!
Det känns bra att få höra hur andra har hanterat situationer som denna. När jag träffa honom första gången så var jag redan inne i huset han bodde i (Han var ute på promenad) och då skällde han inte på oss (min pappa var också med). Tänkte att man kunde ta ut honom innan gästerna kommer in så alla hej och kramar och sånt e överstökat och sen får han komma in och nosa. Några andra hundägare jag pratat med säger att han ska vänja sej vid att folk kommer in och att det inte alla sär bra på det sättet. Vad tycker ni?

 

[Blandrastik]

Sv: HjÄlp!

Jag har en likadan omplacering, en osäker hund alltså.

Jag har inte besparat honom några situationer utan tvärtom, tagit med honom på hästtävlingar, gått i stan på fredagseftermiddagarna och släpat med hunden på alla tänkbara platser där det finns folk.

Så fort hunden har morrat skällt, eller spänt upp sig så har jag korrigerat. Men jag har också korrigerat mäniskor, vilket är svårare. På frågan "Får man klappa hunden?" Är svaret alltid "Nej." Sen får man alltid säga till folk att ge f*n i att titta hunden i ögonen.

Och hunden har på två månader blivit märkbart bättre, igår var vi på hästtävling och då låg han brevid mig när jag kollade på hoppning.

Jag har ett konsekvent och tydligt ledarskapstänk i allt jag gör, jag går först ut/in genom dörrar och trappor. Möter vi en annan hund så gör jag klart att det är mitt problem, inte hans osv. Det har funkat super.

Så för mig har det funkat att inte "bespara" hunden hemska situationer, utan tvärtom. Sen får man bli lite subba och fräsa åt folk att låta hunden vara ibland.

 

[Calazirya]

Sv: HjÄlp!

Är hunden rent mentalt vek och dålig så kan en sådan handling bli katastrofal.

Att korrigera en hund som spänner sig och morrar tycker jag är dumt ( nu vet jag inte hur du korrigerar ), men om hunden visar osäkerhet ( spänner upp sig ) och att man sedan korrigerar handlingen, låter helt fel för mig.

Att korrigera en hund som morrar är som att be den sluta varna när det känner sig trängd.

Sedan det här med att släpa runt på hunden, har du en en mentalt dålig hund kan det också resulterar i mer osäkerhet och i slutänden så blir allt bara ännu sämre.

 

[cassiopeja]

Sv: HjÄlp!

Men jag har också korrigerat mäniskor, vilket är svårare.

Alltså, min erfarenhet är att det inte är svårt, det är omöjligt! När jag säger åt folk att ignorera min hund så gör dom alltid precis tvärtom! Helt plötsligt ska dom visa att dom minsann "kan" det här med hundar och minsann vet hur man hanterar en rädd hund och "alla hundar älskar mig" och "jag ska bara visa att jag inte är farlig", och så sätter dom sig ner på huk och lockar på hunden - som svarar med en utskällning och sen står och morrar på dom resten av tiden. Vilket gör att folk blir jätteförnärmade och börjar spy galla över oss och vår "dumma" hund. Suck! Det spelar ingen roll hur "tydlig" jag försöker vara, det kan sluta med regelrätta gräl, folk SKA bara "tämja" den rädda hunden...

Dom som däremot ignorerar honom - som jag ber dom om - går det jättebra med. Träffas vi flera gånger och dom konsekvent ignorerar hunden så gillar han dom sen, och då går allt jättebra.

Vad är det med folk som gör att dom inte kan ta att jag ber dom ignorera min hund? Hur svårt kan det vara att låtsas som en försynt och försiktig liten 10 kgs hund inte finns? Hur får man folk att lyssna?

 

[Blandrastik]

Sv: HjÄlp!

Tja, det har absolut fungerat för mig.

Och jag korrigerar genom att peta till honom när han spänner upp sig.
Om han är platslagd tex på en tävlingsplats, och en annan hund kommer och min hund reser sig. Så får han ett pet i sidan och blir kommendrad att lägga sig igen.

Sen finns det ju hundar som är trasigare än vad han är, det är ju svårt att sätta någon grad på det. Men han har i alla fall gått från hysteriskt skällande, dragande, morrande och hotande till relaxad hund.

 

[Gabbi]

Sv: HjÄlp!

Alltså, min erfarenhet är att det inte är svårt, det är omöjligt! När jag säger åt folk att ignorera min hund så gör dom alltid precis tvärtom! Helt plötsligt ska dom visa att dom minsann "kan" det här med hundar och minsann vet hur man hanterar en rädd hund och "alla hundar älskar mig" och "jag ska bara visa att jag inte är farlig", och så sätter dom sig ner på huk och lockar på hunden - som svarar med en utskällning och sen står och morrar på dom resten av tiden. Vilket gör att folk blir jätteförnärmade och börjar spy galla över oss och vår "dumma" hund. Suck! Det spelar ingen roll hur "tydlig" jag försöker vara, det kan sluta med regelrätta gräl, folk SKA bara "tämja" den rädda hunden...

Dom som däremot ignorerar honom - som jag ber dom om - går det jättebra med. Träffas vi flera gånger och dom konsekvent ignorerar hunden så gillar han dom sen, och då går allt jättebra.

Vad är det med folk som gör att dom inte kan ta att jag ber dom ignorera min hund? Hur svårt kan det vara att låtsas som en försynt och försiktig liten 10 kgs hund inte finns? Hur får man folk att lyssna?

Jag trir du sätter fingret på det. Folk "kan" hundar enligt dom själv, och ska lösa problemet på ett litet kick genom att bolla med köttbullar, sitta på knä och söka ögonkontakt, vissla och locka och pocka i evinnerlighet. Min hund var fjösig med folk när hon var valp, nu är det MYCKET bättre, men hon har några människor som hon fortfarande reagerar på, och de har betett sig, och VILL bete sig precis som du beskriver.

Där har jag sagt ifrån på skarpen, "Jag vill inte att du rör min hund!" Det funkar hyggligt. Hon kan skälla om han kommer uppför trappan till kontoret, me om jag platsar henne under bordet tex så somnar hon.

 

[Blandrastik]

Sv: HjÄlp!

Folk är värsta sorten!

Jag fick frågan en gång "får jag klappa hunden", varvid jag svarar; "Nej, den är väldigt reserverad" och får tillbaka: "VA?!, bits den?" Då får man ju lust att säga: "Jajamensan."

 

[Calazirya]

Sv: HjÄlp!

Eller dom som trotsar ens svar:

- Får jag klappa hunden( pipig och glad röst )

Varvid Zaga går igång på alla cylindrar, viftar på rumpan så hon nästan lyfter.

- Nej, vi håller på att träna nu så hon får inte hälsa på någon

- Men jag är hundvan, varvid personen tar ett steg fram och börjar klappa på Zaga ..

 

[Gabbi]

Sv: HjÄlp!

Folk är värsta sorten!

Jag fick frågan en gång "får jag klappa hunden", varvid jag svarar; "Nej, den är väldigt reserverad" och får tillbaka: "VA?!, bits den?" Då får man ju lust att säga: "Jajamensan."

Just för att den inte ska behöva bitas, liksom.....

Lustigt det där. Grannföretaget här har en jack russell av värsta sorten, dragig och flängig och totalt opåverkad av sina ägare. Den vill de släppa (släpas) fram till råda, hunden längst ut i kopplet, tassarna gräver djupa revor i marken, flåsande och gnyende. "Dom behöver inte hälsa!" säger jag.
"Va?? Är hon ARG?"
Nej, men hennes matte kan bli....

 

[Butterfly]

Sv: HjÄlp!

Känner igen det där alltför tydligt. på våra promenader brukar vi ofta möta en äldre man som är ute å går. Första gången vi möttes förklarade jag att min hund var väldigt osäker och rädd för främmande människor och speciellt män. Så jag sa åt han att bara ignorera honom och gå förbi. Men nejdå. Han sättter sej på huk och sträcker fram händerna och lockar på honom. Hunden blir livrädd börjar skälla som besatt och jag ber mannen resa sig upp. Han sitter KVAR och säger att hunden viftar på svansen så det är ingen fara. Visst hundar viftar på svansen om dom e glada. men i dettta fallet var det av en helt annan anledning. Jag blev så arg att han inte lyssna på mej och sen dessutom tala om för mej hur man "läser av" hundar. Vi vände och gick därifrån kokande av ilska. Alla andra gånger har det gått lika dant. Den händelsen förvärrade klart min hund.