HJÄLP!!!

[Serendipity]

Vad f-n ska jag göra?? Mitt ex har våra två katter uppe i Norrland, två helt underbara varelser är de.
Nu ska han flytta, och hans tjejs pappa är allergisk så han kan inte ta med sig katterna ner. Jag som bor hos min mamma (suck..) kan inte ta dem då vi har 2 katter innan, varav den ena är livrädd och den andre mer livrädd..
Har försökt på alla sätt att få ngn att ta dem, men det är så svårt!
NU fick jag höra att imorgon, 23 dec, är sista dagen, sen får de en spruta! Förut hörde jag i slutet av månaden, dvs ngn vecka till, så nu blev det ÄNNU mer panik!

Är det ngn som vet om ngn uppåt Norrland, eller ännu hellre i Dalarna som tar in katter, eller tar emot.. Som är bra med katter.. Åh, jag fiskar verkligen efter halmstrån här, är det NÅGON som kan hjälpa mig??
Vill inte de ska avlivas!!

 

[ameo]

Ärligt talat...
Katter som är livrädda blir förmodligen ÄNNU MER livrädda om man försöker omplacera dem! Så ÄVEN Om det svider i hjärtat så tror jag faktiskt att dessa katter mår allra bäst av att få sin lilla spruta och en enkel biljett till katternas himmelrike.
Försök se det som att det är för KATTERNAS bästa detta görs, även om DU kanske tycker man borde göra annorlunda.

Det är tillräckligt svårt att hitta omplaceringshem till tama, kelsjuka och gosiga katter, så till katter som redan innan är livrädda är det nog i det närmaste omöjligt...

 

[snurpe]

Det är tillräckligt svårt att hitta omplaceringshem till tama, kelsjuka och gosiga katter, så till katter som redan innan är livrädda är det nog i det närmaste omöjligt...

Men det finns även sådana hem. Jag fick hem en mycket rädd Vitnos som säkerligen också då skulle klassas som en sådan katt vars bästa är att somna in. Även om det är en lång väg kvar tills hon funnit en riktig tillit till mig, värmer det i min kropp att se hur lycklig hon är att ha någon som bryr sig om henne. Se henne somna mitt på det öppna golvet bredvid min hankatt som hon avgudar. Se henne följa mig vart jag går av nyfikenhet. Se henne leva. Jag håller med dig om att det är bättre att låta dem somna in än att placera dem i ett felaktigt hem. Men när jag ser Vitnos är jag varm av lycka över att he gett henne chansen att se hur det verkligen kan vara att leva - på riktigt.

Till trådskrivaren: Jag hoppas du finner ett hem som passar kissarna. Finner du inget hem som verkligen är rätt är det kanske som ameo säger bäst att låta dem somna in. Hur det än blir önskar jag er lycka till!

/snurpe

 

[Serendipity]

Det är inte katterna som är däruppe som är livrädd, utan de jag har här hemma..

Fö så har det ordnat sig i sista sekund, de får leva hos en familj som har ett barn på 6 år. :-)

 

[Alexandra_W]

Skönt att det ordnade sig! Men en liten sak om livrädda katter.

Vår gammelkatt är 20 år. Fram tills bara för några år sen var han en sådan fegis att det fanns inte på kartan. Kom det främmande så sprang han och gömde sig och kom inte fram mer den dagen.

När jag flyttade till mamma (nödlösning) så medförde jag etts tycke liten hund. Kattstackaren bodde i mammas graderob i SEX MÅNADER innan han frivilligt vågade sig ut på dagtid. Men med idogt tränande (hunden är kattvan) och att ge dem "mutmat" på säkerhetsavstånd från varandra och sen minska avståndet så blev han riktigt morsk och efter sex månader var det som sagt inga problem.

Sen köpte jag en greyhound och katten var lite skraj i två veckor, sen dess har han och greyhounden varit såta vänner som gärna kelar. Han gömmer sig inte heller när det kommer främmande längre utan stolpar fram och hälsar.

Jag var mycket skeptisk när jag skaffade Theo, en stoor, vuxen fd vildkatt. Det krävdes lite "mutmatstillvänjning" men sen var det inga problem. När Theo försvann och kattungen kom så gick gammelkatten i barndom. Han leker och brottas med henne dagarna i ända och har verkligen levt upp.

Alla som kommer och hälsar på numera kommenterar hur orädd och social gammelkatten har blivit.

Så, det kan gå att lösa (vår hade varit skitskraj i 17 år innan, och han hade väääldigt dåliga erfarenheter av hundar. Hans förra hem delade han med en mycket katthatande dobberman) med massor av tålamod och arbetsinsats.

Liten solskenshistoria som uppmuntran, även om du nu löste det och det slutade lyckligt så kanske det kan hjälpa någon annan.