Hjälp, Vår tik har blivit aggresiv mot andra tikar.

[markus]

Jag och min sambo har en tik som precis genomgått sitt första löp. Hon är en blandras av Amstaff och Bordercollie.
Helt utan anledning så har hon blivit aggresiv emot mina föräldrars tik.
Deras tik är ca 3-4 år gammal, och våran är just nu 1 år.
De har varit bästa kompisar fram tills detta började, lekt nästintill dagligen osv.
Nu tål våran hund knappt synen utav den andra tiken, och vid första mötet försöker hon alltid flyga på henne, vilket vi är snabba ´med att visa att det beteendet inte är ok.

Hon går hela tiden fram till den andra tiken och försöker mäta sig med henne, vilket vi med är snabba och visa att det inte är okej.



Vår lilla tik blev "påsatt" av en kastrerad hane vid ett tillfälle, så vi misstänker att hon är skenis, och det var efter detta hon blev sånhär och började med detta beteendet.
Den andra tiken är numera nästintill livrädd när våran hund visar sig aggresiv. Hon gör aldrig motstånd och har inte varit aggresiv tillbaka, förutom en gång som också var första gången dem rök ihop.. (över ett ben...)
Innan dess så har den 3-4 åriga tiken varit högst i rang.

Vid de tillfällen hon försökt sätta den förra rangledaren (3-4 åriga tiken) på plats/döda.. och vi istället har tryckt ner henne och fyat till henne ordentligt.

Efter detta kan de gå ett tag, och sedan är de kompisar och leker och myser med varandra som vanligt.
Vi passade t o m den andra tiken förra veckan, och båda sov i sängen tillsammans utan minsta problem eller sura miner.


Vad är det som kan ha gjort vår hund så aggresiv?
Kan det vara hormoner? Går det över?
Vill väldigt gärna att dessa hundar ska gå ihop igen.

Hon träffar lika regelbundet en Rottis på 6 år, men där är det inte de minsta aggresivitet eller utmanande inblandat.

 

[Raderad medlem 94602]

Behöver inte vara något som utlöst det. En del hundar är bara sådana. Vissa gillar alla hundar, en del gillar vissa hundar och några gillar inga hundar. Precis som med vi människor. Min förra hund var av den senare sorten. Det började när hon var runt året och eskalerade med tiden.
En del raser har benägenhet för könsbunden aggression. Tikar kan vara värre än hanar.

Om trycka ner hunden betyder "alfarulla" den så gör inte det mera. Det är en gammal och värdelös uppfostringsmetod som gör större skada än nytta.

 

[Monstermom]

Jag och min sambo har en tik som precis genomgått sitt första löp. Hon är en blandras av Amstaff och Bordercollie.
Helt utan anledning så har hon blivit aggresiv emot mina föräldrars tik.
Deras tik är ca 3-4 år gammal, och våran är just nu 1 år.
De har varit bästa kompisar fram tills detta började, lekt nästintill dagligen osv.
Nu tål våran hund knappt synen utav den andra tiken, och vid första mötet försöker hon alltid flyga på henne, vilket vi är snabba ´med att visa att det beteendet inte är ok.

Hon går hela tiden fram till den andra tiken och försöker mäta sig med henne, vilket vi med är snabba och visa att det inte är okej.



Vår lilla tik blev "påsatt" av en kastrerad hane vid ett tillfälle, så vi misstänker att hon är skenis, och det var efter detta hon blev sånhär och började med detta beteendet.
Den andra tiken är numera nästintill livrädd när våran hund visar sig aggresiv. Hon gör aldrig motstånd och har inte varit aggresiv tillbaka, förutom en gång som också var första gången dem rök ihop.. (över ett ben...)
Innan dess så har den 3-4 åriga tiken varit högst i rang.

Vid de tillfällen hon försökt sätta den förra rangledaren (3-4 åriga tiken) på plats/döda.. och vi istället har tryckt ner henne och fyat till henne ordentligt.

Efter detta kan de gå ett tag, och sedan är de kompisar och leker och myser med varandra som vanligt.
Vi passade t o m den andra tiken förra veckan, och båda sov i sängen tillsammans utan minsta problem eller sura miner.


Vad är det som kan ha gjort vår hund så aggresiv?
Kan det vara hormoner? Går det över?
Vill väldigt gärna att dessa hundar ska gå ihop igen.

Hon träffar lika regelbundet en Rottis på 6 år, men där är det inte de minsta aggresivitet eller utmanande inblandat.

Eventuell skendräktighet beror knappast på att hon blivit parad, skendräktiga blir de ändå. Däremot är det givetvis viktigt att hindra parning, även om hanen är kastrerad!

Visst är det möjligt att beteendet beror på hormoner, men jag skulle inte ha några förhoppningar om att det kommer att lösa sig själv med tiden ärligt talat. Den blandningen är förenad med rätt stora risker för en explosiv hund, och jag tror det är bäst ni förbereder er på att det är det ni har och tränar därefter i framtiden. Låt henne inte umgås fritt med andra hundar, ska hon vara tillsammans med andra hundar så ska det vara under övervakning och ni bryter innan läget blir det minsta uppjagat - definitivt innan det blir spänt. Varje gång något negativt händer är det en erfarenhet för henne som kommer att göra aggressivt beteende mer sannolikt att tas fram nästa gång. Och för guds skull, lyssna på @Voff och tryck inte ner er hund för att straffa/lära veta hut som en del fortfarande sysslar med.

Träna på impulskontroll, lugn och kontakt - utan störning i form av andra hundar till att börja med, träna kring andra hundar först när ni har en bra grund. Ha inte resurser tillgängliga om hon är med en annan hund. Och acceptera att det kan finnas en gräns för hur bra det kan komma att bli, tvinga inte in henne i för svåra situationer bara för att det "ska funka!". Det är orättvist mot både henne och andra hundar.

(Och även om hon funkar bra med rottisen just nu så hade jag definitivt infört samma umgängesregler där. Förekomma, inte reagera.)

 

[Blandrastik]

Ganska snurrig blandning. Vilken typ av mentalitet har hon? Mer Amstaff eller BC?
Amstaffen är dessvärre ganska känd för att inte funka just med samma kön. Då är det bättre att hon får låta bli än att man ska straffa bort det, det kan bli rätt pannkaka.

 

[Raderad medlem 94602]

Eventuell skendräktighet beror knappast på att hon blivit parad, skendräktiga blir de ändå. Däremot är det givetvis viktigt att hindra parning, även om hanen är kastrerad!

Visst är det möjligt att beteendet beror på hormoner, men jag skulle inte ha några förhoppningar om att det kommer att lösa sig själv med tiden ärligt talat. Den blandningen är förenad med rätt stora risker för en explosiv hund, och jag tror det är bäst ni förbereder er på att det är det ni har och tränar därefter i framtiden. Låt henne inte umgås fritt med andra hundar, ska hon vara tillsammans med andra hundar så ska det vara under övervakning och ni bryter innan läget blir det minsta uppjagat - definitivt innan det blir spänt. Varje gång något negativt händer är det en erfarenhet för henne som kommer att göra aggressivt beteende mer sannolikt att tas fram nästa gång. Och för guds skull, lyssna på @Voff och tryck inte ner er hund för att straffa/lära veta hut som en del fortfarande sysslar med.

Träna på impulskontroll, lugn och kontakt - utan störning i form av andra hundar till att börja med, träna kring andra hundar först när ni har en bra grund. Ha inte resurser tillgängliga om hon är med en annan hund. Och acceptera att det kan finnas en gräns för hur bra det kan komma att bli, tvinga inte in henne i för svåra situationer bara för att det "ska funka!". Det är orättvist mot både henne och andra hundar.

(Och även om hon funkar bra med rottisen just nu så hade jag definitivt infört samma umgängesregler där. Förekomma, inte reagera.)

Håller med i allt. Jättebra tips och råd.

Eftersom jag själv har haft en hund med rejäla aggressionsproblem mot andra tikar och även nu har tikar hemma som är "burriga" mot varandra och inte helt tillförlitliga så är mina starkaste råd: Lär er läsa av er hund och förebygga dessa situationer. Sen gå kurser om ni inte gör det. Nyttigt för både er och eran hund att umgås i grupp under kontrollerade och konsenterade former. Det hjälpte mig enormt med min förra tik.
Är er hund inte säker med en annan hund så ha dom inte ihop alls. Det är inte särskilt kul för den utsatta hunden och den utsätts bara för en onödig stress. Om den hunden får sig tillräckligt många kax och utmaningar av eran utan att själv vara det minsta provocerande kan risken bli att även den tillslut tycker att anfall är bästa försvar och då har ni ett redigt slagsmål på halsen. Tikar som slåss på liv och död är verkligen inte kul!

 

[sillysinta]

Bestammer ni er for att inte ha kvar hunden, snalla ta bort den.

Detta later som en typisk blockethistoria med oerfarna agare som koper sot valp fran oansvarig/korkad "uppfodare" (ingen normalt funtad manniska skulle gora en sadan korsning) och sedan aker hunden ut pa blocket igen.

 

[Raderad medlem 94602]

TS vill ha hjälp med att förstå sin hund. Ännu har ingen ens andats omplacering eller liknande så det låter hårt att redan dra de parallellerna. TS är ny användare. Skräm inte bort henom med för negativa tips.

Dock håller jag med om att Blocket vore det sämsta alternativet för hunden om det någonsin skulle bli det läget. Men råda att ta bort hunden isf omplacering tycker jag är onödigt. Finns faktiskt vettiga vägar att gå om man skulle vilja omplacera en hund.

 

[prinsessfeminist]

Sätt munkorg på båda hundarna när de träffas så att inget liknande händer igen. Slagsmål kan sluta mycket illa.

Städa bort alla ben och saker som de kan tänkas vakta.

Det är svårt att få vardagen att fungera med hundar som inte gillar varandra.

 

[jerseyko]

Tror inte de är så mkt man kan göra. Se till att de som kan trigga igång inte är framme (leksaker, tuggben osv) gå en promenad med hundarna först, bara gå inte hälsa eller leka.

Vi har flera hundar hemma, några kan man ha ihop med alla möjliga. Sen har vi en tik som inte går ihop med någon annan tik, de bara svartnar för ögonen. Hanar går bra men hon flyger på dem också om jag tex säger till hanhunden som ska göra nått han inte får så flyger tiken på honom. Kopplar jag hanhunden före tiken så flyger hon på.

Vi har accepterat att hon är så. Vi har funderat på att ta bort henne men då det är en helt fantastisk jakthund så biter vi ihop och ser till att inte ha tikarna inne samtidigt.

 

[markus]

Ganska snurrig blandning. Vilken typ av mentalitet har hon? Mer Amstaff eller BC?
Amstaffen är dessvärre ganska känd för att inte funka just med samma kön. Då är det bättre att hon får låta bli än att man ska straffa bort det, det kan bli rätt pannkaka.

Jo det är väl kanske inte den vanligaste blandningen men hon är förövrigt en jättego hund som aldrig visat någon ilska emot en människa.
Hon beter sig helt och hållet som en bordercollie, det enda hon fått ifrån amstaffen är små hudrynkor i ansiktet

Bestammer ni er for att inte ha kvar hunden, snalla ta bort den.

Detta later som en typisk blockethistoria med oerfarna agare som koper sot valp fran oansvarig/korkad "uppfodare" (ingen normalt funtad manniska skulle gora en sadan korsning) och sedan aker hunden ut pa blocket igen.

Jag skulle aldrig varken omplacera eller ta bort henne, världens goaste hund.
Hon funkar kanonfint ihop med rottisen, som fö. är en tik.


Vi ska låta en väns pappa ta en titt på henne och testa psyket osv, han har en ganska lång erfarenhet av att träna polishundar och han har testat familjens hundar förut

 

[markus]

Är inte intresserad av förslag om omplacering eller att ta bort henne.
Dessa är och kommer aldrig vara något alternativ.

 

[markus]

Hon har aldrig visat en tendens för ilska, man får vara i ansiktet på henne och pussas och kramas.
Hon blev opererad i tassen nyligen då hon hade för sköra klor (får tillskott för detta nu), och vetrinären påstog att hon aldrig träffat en hund med så bra psyke. Hon tillåter en och göra precis vad som helst

 

[Monstermom]

Hon har aldrig visat en tendens för ilska, man får vara i ansiktet på henne och pussas och kramas.
Hon blev opererad i tassen nyligen då hon hade för sköra klor (får tillskott för detta nu), och vetrinären påstog att hon aldrig träffat en hund med så bra psyke. Hon tillåter en och göra precis vad som helst

Det är ofta stor skillnad på hundaggressiv och människoaggressiv, en hund kan vara det ena utan att ha minsta tillstymmelse till det andra. Man får ju dock jobba med de problem man har, inte strunta i dem för att man kunde haft andra problem också.

(Däremot kan det såklart vara nyttigt att påminna sig om sin hunds goda sidor också, annars skulle det vara bra jobbigt att orka. )

 

[Krati]

Jag och min sambo har en tik som precis genomgått sitt första löp. Hon är en blandras av Amstaff och Bordercollie.
Helt utan anledning så har hon blivit aggresiv emot mina föräldrars tik.
Deras tik är ca 3-4 år gammal, och våran är just nu 1 år.
De har varit bästa kompisar fram tills detta började, lekt nästintill dagligen osv.
Nu tål våran hund knappt synen utav den andra tiken, och vid första mötet försöker hon alltid flyga på henne, vilket vi är snabba ´med att visa att det beteendet inte är ok.

Hon går hela tiden fram till den andra tiken och försöker mäta sig med henne, vilket vi med är snabba och visa att det inte är okej.



Vår lilla tik blev "påsatt" av en kastrerad hane vid ett tillfälle, så vi misstänker att hon är skenis, och det var efter detta hon blev sånhär och började med detta beteendet.
Den andra tiken är numera nästintill livrädd när våran hund visar sig aggresiv. Hon gör aldrig motstånd och har inte varit aggresiv tillbaka, förutom en gång som också var första gången dem rök ihop.. (över ett ben...)
Innan dess så har den 3-4 åriga tiken varit högst i rang.

Vid de tillfällen hon försökt sätta den förra rangledaren (3-4 åriga tiken) på plats/döda.. och vi istället har tryckt ner henne och fyat till henne ordentligt.

Efter detta kan de gå ett tag, och sedan är de kompisar och leker och myser med varandra som vanligt.
Vi passade t o m den andra tiken förra veckan, och båda sov i sängen tillsammans utan minsta problem eller sura miner.


Vad är det som kan ha gjort vår hund så aggresiv?
Kan det vara hormoner? Går det över?
Vill väldigt gärna att dessa hundar ska gå ihop igen.

Hon träffar lika regelbundet en Rottis på 6 år, men där är det inte de minsta aggresivitet eller utmanande inblandat.

Vår hund hade en hund (också tik) som hon verkligen hatade. Hon flög på den i samband med att hon var skendräktig. Efter det blev hon bara mer och mer hormonell så vi opererade bort både livmoder och äggstockar. Det gjorde att hon blev mycket lugnare, inte alls samma stökande som det var runt löpning / skendräktighet. Man märkte också att hela hon blev mer harmonisk, man vet ju själv hur konstig man blir av hormoner ibland...
Jag kommer i framtiden alltid operera bort rubbet på tikar jag skaffar. Jag har ändå dom inte i syfte för att avla och då slipper man oroa sig för sjukdomar i livmodern, som är ganska vanligt hos hundar..
Hoppas det löser sig för er!

 

[russinbulle]

En valp brukar aldrig visa "ilska, aggression" mot andra hundar - det kommer efter könsmognad. Din hund börjar bli könsmogen och med det kan sådana tendenser visa sig. Har själv en hund (modell liten) som inte alls går ihop med små många okända tikar eller kastrerade hanhundar , men dom hon växt upp med fungerar bra. Vissa raser har lättare för att utveckla dessa tendenser och främst då mot det egna könet. Amstaff är väl inte direkt kända för att fungera klockrent med det egna könet, så att din tik har visat dessa tendenser är inte speciellt märkligt.

Att trycka ner en sådan hund gör inte saken bättre, utan snarare tvärtom att det ökar osäkerhet och försvar. be om hjälp från riktigt kunnig är mitt råd.

 

[Christensen1]

Jo det är väl kanske inte den vanligaste blandningen men hon är förövrigt en jättego hund som aldrig visat någon ilska emot en människa.
Hon beter sig helt och hållet som en bordercollie, det enda hon fått ifrån amstaffen är små hudrynkor i ansiktet



Jag skulle aldrig varken omplacera eller ta bort henne, världens goaste hund.
Hon funkar kanonfint ihop med rottisen, som fö. är en tik.


Vi ska låta en väns pappa ta en titt på henne och testa psyket osv, han har en ganska lång erfarenhet av att träna polishundar och han har testat familjens hundar förut

Alla hundar tycker inte om varandra. Det enklaste är att sära på dem med hjälp av grind eller dörr.

 

[russinbulle]

Ser att min text ser lite brysk ut, vilket inte är meningen. Glömde smajlisar
Men en hund kan vara människoälskare, men behöver inte alls gilla alla andra hundar - inte ens dom växt upp med. Vid könsmognaden händer mycket i kropp och knopp hos en hund och den lilla gulliga valpen kan vips försvinna och bli en brötig och stökig unghund. Grind som någon annan skrivit är et måste enligt mig i detta läge, för det hjälper inte att trycka ner en hund som redan börjat spänna sig osv - det skapar bara osäkerhet och gör det hela än värre. Sätt hundarna på var sida av en grind istället, så dom inte kan bråka och ta bort allting som kan försvaras.

 

[nullo-modo]

Hon har aldrig visat en tendens för ilska, man får vara i ansiktet på henne och pussas och kramas.
Hon blev opererad i tassen nyligen då hon hade för sköra klor (får tillskott för detta nu), och vetrinären påstog att hon aldrig träffat en hund med så bra psyke. Hon tillåter en och göra precis vad som helst

Har själv en hemma som inte drar sig för slagsmål med andra hundar men blanda inte ihop det med att vara aggressiv mot folk för det finns inte i henne inte ens vid fält vilt syns minsta aggressivt beteende mot folk där i mot har vi fått bända öpp käkarna på henne vid hund slagsmål.

Att hon är så go mot folk och verkligen tigger kel gör det så svårt för andra att förstå hur hon kan se så rött på andra hundar.

 

[vallhund]

Man saknar förmodligen hundkunskap om man köper en sån blandras. Gå BPH med hunden, samt en kurs eller två.