Luff
Trådstartare
Knepigt beteende
Hundskrället är ju inomhus den värsta stalker som finns - är jag på toa så ligger han utanför och får dörrn i ryggen när jag öppnar osv. Går jag någonstans så går han efter.
Klädbyten följs med stooort intresse - försök ta på er ett par byxor med en hundnos PÅ benen - han nosar alltså inte utan ska vara med.
Husse får koppla honom inne i huset då det ska rastas - han ligger hellre kvar under min säng än att går ut och kissar m husse på morgonen trots att han borde vara nödig.
Han försöker hela tiden få uppmärksamhet av mig - vill ligga i knäet, slänger grejer på mig - husses inviter till lek ignoneras ofta tills han verkligen bara inte kan låta bli att bita i trasan eller busa lite - men då får husse verkligen bjuda in honom.
Visar jag dock en halv ansats att gå mot en ytterdörr så är han igång. Fullständigt uppe i varv - stegrar i sin fulla längd vid dörren - JA stegrar, han ställer sig rakt upp, inte på dörren utan bara rakt upp och är då lika hög som jag. Ögonen flackar mellan mig och dörren och han är så nervig som bara en schäfer kan.
Så kopplar jag då honom - och där försvinner jag ur hans hjärna - han vet att han ska sitta innan jag öppnar dörren och att han ska titta på mig innan jag säger varsågod och han får gå ut.
Sen är ögonkontakten NOLL - jag kan korrigera honom - han lyder - men han tittar ICKE på mig - trots att jag kanske försöker gosbusa eller blåser på honom - vilket inne skulle ha utlöst totala glädjefnattet och ett mycket slabbigt pusskalas.
Han tittar alltid bort - lös eller kopplad - om han är nära mig.
Springer han lös kan han snabbt kika på mig, kolla var jag är, men jag får honom inte att fokusera på mig.
Varför så olika beteende - kan man ha ett ledarskap befäst inne som sedan försvinner totalt ute.
Det känns som vi hamnat helt fel i våra positioner - att han vill vara alfahanne är utan tvekan - men han lyder husse väldigt bra även om han inte väljer hans sällskap.
Och jag håller på att bli tokig på denna uppvaktning som sen resulterar i att han ignonerar mig när vi väl "dejtar".
Inte så kul att träna på något när man får noll respons - och att befästa det inne först - jo visst om det nu inte var så att ALL lydnad funkar inne.
VAD SKA JAG GÖRA?
Konkreta övningar mottages tacksamt.
Hundskrället är ju inomhus den värsta stalker som finns - är jag på toa så ligger han utanför och får dörrn i ryggen när jag öppnar osv. Går jag någonstans så går han efter.
Klädbyten följs med stooort intresse - försök ta på er ett par byxor med en hundnos PÅ benen - han nosar alltså inte utan ska vara med.
Husse får koppla honom inne i huset då det ska rastas - han ligger hellre kvar under min säng än att går ut och kissar m husse på morgonen trots att han borde vara nödig.
Han försöker hela tiden få uppmärksamhet av mig - vill ligga i knäet, slänger grejer på mig - husses inviter till lek ignoneras ofta tills han verkligen bara inte kan låta bli att bita i trasan eller busa lite - men då får husse verkligen bjuda in honom.
Visar jag dock en halv ansats att gå mot en ytterdörr så är han igång. Fullständigt uppe i varv - stegrar i sin fulla längd vid dörren - JA stegrar, han ställer sig rakt upp, inte på dörren utan bara rakt upp och är då lika hög som jag. Ögonen flackar mellan mig och dörren och han är så nervig som bara en schäfer kan.
Så kopplar jag då honom - och där försvinner jag ur hans hjärna - han vet att han ska sitta innan jag öppnar dörren och att han ska titta på mig innan jag säger varsågod och han får gå ut.
Sen är ögonkontakten NOLL - jag kan korrigera honom - han lyder - men han tittar ICKE på mig - trots att jag kanske försöker gosbusa eller blåser på honom - vilket inne skulle ha utlöst totala glädjefnattet och ett mycket slabbigt pusskalas.
Han tittar alltid bort - lös eller kopplad - om han är nära mig.
Springer han lös kan han snabbt kika på mig, kolla var jag är, men jag får honom inte att fokusera på mig.
Varför så olika beteende - kan man ha ett ledarskap befäst inne som sedan försvinner totalt ute.
Det känns som vi hamnat helt fel i våra positioner - att han vill vara alfahanne är utan tvekan - men han lyder husse väldigt bra även om han inte väljer hans sällskap.
Och jag håller på att bli tokig på denna uppvaktning som sen resulterar i att han ignonerar mig när vi väl "dejtar".
Inte så kul att träna på något när man får noll respons - och att befästa det inne först - jo visst om det nu inte var så att ALL lydnad funkar inne.
VAD SKA JAG GÖRA?
Konkreta övningar mottages tacksamt.