Hjälp mig tänka rätt

[Rugge]

Jag har kommit till en punkt i mitt liv där allt har ställts på sin kant :/ Riktigt jobbigt

I bilden finns mina två hundar. 2 goldenhanar båda kastrerade. en på 7 och en på 9 år.
Min situation kommer att se ut som så att jag endast kommer att kunna behålla 1 eller ingen av dem. (vill inte gå in på varför)

Vad är rätt?
Att omplacera endast 1 av dem och sära på dem, eller att försöka omplacera dem tillsammans.
De är ju inga ungdomar precis, men friska och sunda båda två.

Tro mig detta är inte lätt för mig :/

 

[Monstermom]

Jag hade nog försökt hitta ett bra hem för båda två, men eftersom jag tror att det kan vara riktigt svårt också varit öppen för att omplacera bara den yngre om jag kunde hitta ett bra hem för honom enbart.

Och tyvärr också varit öppen för att avliva, då det inte alltid är så lätt att hitta bra omplaceringshem.

Lycka till!

 

[Red_Chili]

Jag säger som Monstermom, kolla om du kan omplacera och tänk på att hundar är väldigt anpassningsbara! Även om de levt hela livet ihop så finns det inget som säger att de måste vara ihop även framöver. Med tanke på situationen skulle jag bara tänka på att försöka hitta något bra hem. Sedan om det dyker upp någon som kan ta båda, ja underbart! Kan någon riktigt bra person ta bara den ena, ja låt då den personen ta den hunden som hon/han vill ha.

 

[lady_vip]

Vänd dig till din uppfödare om du har kontakt med denna, kanske vet de någon som kan tänka sig att ta hand om en sådan hund.
Jag tror faktiskt att det är enklast att kolla efter annan ägare via ex fb, jag kan absolut tänka mig att dela en sådan efterlysning. Bor dessutom i samma landsände som dig, så PMa mig om du vill att jag ska dela.

 

[Lona]

Du har ingen i släkten/bekantskapskretsen som kan tänka sig att ta någon/båda (fast det antar jag att du tänkt på...).
Tror du att både skulle fixa en omplacering lika bra - är de trygga och så vidare? Annars skulle jag försöka omplacera främst den som du tror kommer att klara det bäst.
Kan tillägga att jag har två omplaceringar (labbar) som fann sig väl tillrätta med en gång, det behöver inte vara så uppslitande för dem utan det är definitivt värre för oss att mista dem .
Beklagar din situation !

 

[Milosari]

Det lär helt klart vara lättare att omplacera 7-åringen så jag hade satsat på att bli av med den i första hand. Har själv tagit två omplaceringar och det har inte tagit lång tid alls för dem att bli hemmastadda så för hundens skull är nog inte detta något problem.

 

[Rugge]

Tack för era svar.
Så jobbigt och tankarna bar snurrar och snurrar.
Att sära på dem känns samtidigt också så fel. Egentligen tror jag att det bästa hade varit att omplacera dem tillsammans.

Blääää

 

[Red_Chili]

Att sära på dem känns samtidigt också så fel. Egentligen tror jag att det bästa hade varit att omplacera dem tillsammans.

Vad är det som får dig att känna så?

 

[Rugge]

Vad är det som får dig att känna så?

De har liksom vuxit upp ihop och är väldigt fästa vid varandra

 

[Modig_Korn]

Tror att "fästa vid varandra" är mer en mänsklig tanke, de flesta hundar som blir av med sin hundkompis är precis som vanligt om ägaren inte är helt hysterisk och man avlivar ju inte båda om den ena blir dålig. Skulle försökt hitta en bekant som kunde ta hundarna tills vad det nu är som hänt har ordnat upp sig. Om ingen hittas och/eller att saken inte kommer reda ut sig än på länge så är omplacering förmodligen bästa idén. Somliga (typ jag) vill hellre ha en äldre hund än att skaffa en liten valp.

 

[Milosari]

Tack för era svar.
Så jobbigt och tankarna bar snurrar och snurrar.
Att sära på dem känns samtidigt också så fel. Egentligen tror jag att det bästa hade varit att omplacera dem tillsammans.

Blääää

OM du kan hitta ett nytt hem som vill ha två äldre hundar så låter ju det toppen, men jag tror det blir väldigt mycket svårare än att hitta ett hem till den yngre. Goldens är ju rätt stora hundar, och har man tid och plats för TVÅ goldens så undrar ju jag varför man inte redan har hund?

 

[prinsessfeminist]

Tror att "fästa vid varandra" är mer en mänsklig tanke, de flesta hundar som blir av med sin hundkompis är precis som vanligt om ägaren inte är helt hysterisk och man avlivar ju inte båda om den ena blir dålig. Skulle försökt hitta en bekant som kunde ta hundarna tills vad det nu är som hänt har ordnat upp sig. Om ingen hittas och/eller att saken inte kommer reda ut sig än på länge så är omplacering förmodligen bästa idén. Somliga (typ jag) vill hellre ha en äldre hund än att skaffa en liten valp.

Ibland är det till och med så att hunden lever upp mer utan sin kompis.

Att få vara ensamhund med uppmärksamhet från matte och husse är det få hundar som ogillar.

@Rugge , jag uppmuntrar dig att hitta rätt på två bra hem i första hand.

Släpp det dåliga samvetet och tänk att du tar ansvar på det bästa sätt du kan.

Rasklubben har ofta en hemsida och kolla om du kan annonsera även där.

Vad gäller hundar ihop, så är vår tik och dvärgschnauzer fästa vid varandra. Dvärgschnauzern bor hos mamma sedan en tid tillbaka och det verkar som om båda hundarna tycker det är en bra idé.

Skall jag vara ärlig så känns det som om hundar, generellt sett, inte är så lojala som vi kanske gärna tänker att de skall vara.

 

[Lona]

Ibland är det till och med så att hunden lever upp mer utan sin kompis.

Att få vara ensamhund med uppmärksamhet från matte och husse är det få hundar som ogillar.

Vad gäller hundar ihop, så är vår tik och dvärgschnauzer fästa vid varandra. Dvärgschnauzern bor hos mamma sedan en tid tillbaka och det verkar som om båda hundarna tycker det är en bra idé.

Skall jag vara ärlig så känns det som om hundar, generellt sett, inte är så lojala som vi kanske gärna tänker att de skall vara.

Instämmer! När Nikka - första omplaceringen - flyttade hem till mig så hade jag visserligen redan en hund men jag var rädd att N skulle sakna sin stora flock som hon haft hos uppfödaren. Pfft, inte en chans! Två månader senare träffade vi hennes tidigare ägare/uppfödare, Nikka sade ointresserat "Hej, jaså, där är ni" varpå hon ställde sig och fjäskade med mig i stället.
Är vi där och hälsar på så blir hon glad men är väldigt tydlig med att hon minsann skall med mig hem igen.

Samma sak med min andra omplacering, Posh. Han var ändå 6,5 när han flyttade hem till mig men skulle aldrig flytta tillbaks till husse! Om före detta husse - som är en av mina bästa kompisar och tillika närmsta granne - passar honom så är Posh väldigt olycklig och går omkring och piper.

Det kanske man egentligen inte vill höra som före detta ägare för en liten del av en vill väl att hunden skall sakna en, men nej, de är inte så lojala som vi ofta tror .

 

[Rugge]

Efter ett x antal sömnlösa nätter och dagar där jag bara funderat över detta har jag nu beslutat att omplacera den yngre.
Visst är det svårt, han ligger bredvid mig här och sover så gott. Mitt hjärtegryn.
Nu börjar processen att hitta ett gott hem.
Väljer att behålla Gamelgossen. Han börjar bli till åren och har börjat takla av lite. Ska på veterinär koll också för att jag upplever
er att han börjat bli svag baktill och orkar inte hänga med på samma sätt. Skulle vara fel mot honom då att omplacera.
Dessutom kommer min mamma kunna ha honom då och då också

 

[Lizans]

Jag har kommit till en punkt i mitt liv där allt har ställts på sin kant :/ Riktigt jobbigt

I bilden finns mina två hundar. 2 goldenhanar båda kastrerade. en på 7 och en på 9 år.
Min situation kommer att se ut som så att jag endast kommer att kunna behålla 1 eller ingen av dem. (vill inte gå in på varför)

Vad är rätt?
Att omplacera endast 1 av dem och sära på dem, eller att försöka omplacera dem tillsammans.
De är ju inga ungdomar precis, men friska och sunda båda två.

Tro mig detta är inte lätt för mig :/

Jag har en omplaceringshund på två år och en jag haft som valp som är tio nu, Retrievers.

Omplaceringen var jobbig första veckorna (men hon var inte van att bo inne och inte i stan, vilket förstås gjorde det än jobbigare för henne). Det tog dock bara några veckor innan hon landade och nu känns hon helt och hållet som min hund på alla plan.

De är som många sagt väldigt anpassningsbara.

Skulle jag (gud förbjude) vara tvungen att placera om en av dem så hade jag i första hand kollat med dem som finns i den äldres liv om någon velat ta henne, hon är älskad av många och trivs med dem. Jag hade dock aldrig placerat den äldre hos någon hon inte känner, utan isåfall hade jag fått leta nytt hem åt den yngre.
Jag hade dock ogillat det då hon behöver mycket trygghet och tydlighet, och varit petig med hemmet och i första hand gått via uppfödaren. Om vi inte hittade rätt hade jag varit tvungen att avliva någon av dem.

Lycka till med letandet efter hem! Det finns många bra om inte läget är 'tokakut'.