hjälp mig komma tillrätta med min "trafikrädsla"

[mag]

Ja det är ju inte jag som är rädd utan min häst.... fast det är jag som gör henne rädd. Förra vintern gjorde vi ett par regäla vurpor i sammband med att det kom mötande trafik, två gånger slängde hon sig ut i gatan, givetvis blev jag skrämd och efter det så spänner jag mig alltid vid mötande trafik. Hon lyfter inte ett hårstrå när det kommer bakifrån, och jag vet att hon inte är rädd. Men en oerhört känslig arab som gärna hoppar åt lite och varje, och fortfarande är jag osäker när vi får möte, de flesta gånger går det bra, men det händer att hon slänger sig år sidan också. Jag rider nästan alltid ut med andra och då händer ingenting, men vill ju kunna rida själv med. Lånar jag ut henne så händer heller ingenting... Alltså sitter det ju i mig, vad sjutton ska jag hitta på för att inte spänna mig när vi får möte?

 

[Manji]

Sv: hjälp mig komma tillrätta med min "trafikrädsla"

Be någon gå lugn person gå bredvid som kan hålla i henne när de blir möte. Då kanske du får en trygghetskänsla och märker att de inte är så farligt
Gör så ett par ggr med denna person bredvid, sen kan h*n gå lite längre ifrån er (men så att h*n ändå finns till hands).

Ett annat alternativ är att du (sittande på hästen såklart) står vars de finns mycket utrymme och väntar på mötande trafik. Som man gör när man vänjer en häst vid trafik

Har själv varit rädd för trafik en gång i tiden, fast de gällde all trafik efter en incident med en buss. Tog ca 2-3 månader innan jag vågade rida ca 10m ensam efter vägen. Efter dom där 10m så fick jag glädjetårar i ögonen och rädslan var som bortblåst... Ibland behöver man bara utsätta sig för de man tycker är obehagligt, för att inse att det inte var så farligt

 

[mag]

Sv: hjälp mig komma tillrätta med min "trafikrädsla"

tack för svar.. jodå jag utsätter mig för trafik hela tiden, måste ut på en väg för att ta mig till ridvägar, oftast går det bra men så den tionde gången far hon utan anledning och så är vi tillbaks på noll igen. Jag brukar prata lugnande med henne ( eller mig själv kanske) och det brukar funka, jag är så himla medveten om att det sitter i mig, frågan är bara hur jag ska kunna lita på att hon inget gör, så jag blir tryggare.