Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

[Sandra78]

Just nu är det bara pest och pina att ha hund, faktiskt. Vi, min sambo och jag, har en fyraårig rottistik. Sambon håller på att utbilda henne till försvarsmaktshund, så det blir ju han som tränar med henne. Min "lott" är att visa henne på utställning. Det dagliga - promenader, vardagslydnad, skötsel hjälps vi åt med.

Men jag känner att jag orkar verkligen inte med henne... Hon drar när man går promenad, gräver upp rabatterna, hon är en notorisk tjuv och är vi ensamma hemma så håller hon gärna sig på motsatt våning, hon tycker inte om mig heller således.

Jag VILL tycka om henne, och tycka att det är kul att ta med henne på promenad eller att gå ut och busa. Men istället känns det som om jag konstant skäller på henne, men eftersom jag är totalt ointressant i hennes värld så gör det ingen skillnad precis...
Det enda roliga är att ta kort på henne, hon är snygg och gillar att posera.

Jag hade ju en liknande tråd uppe förut, tyckte det löste sig litegrann nån vecka men nu är vi tillbaka på noll, nej förresten minus fem, igen
Ibland känns det som att hon gör saker för att straffa mig, har jag grälat på henne så tuggar hon tex sönder dotterns nappflaskor... Men hundar kan väl inte tänka så?

Vad gör man? Vi var kompisar fram till att dottern föddes (dec -10) men sen dess har det bara gått utför... Visst har jag förändrats, men jag känner inte alls för att låsa in katten i garaget när han gör dumheter, så som jag gör med hunden (naturligtvis GÖR jag inte så, men tänker gör jag...).

 

[Ravishing]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Men sådär ska det ju inte vara. Varför hjälps inte du och sambon åt med det vardagliga? Att göra all slitgöra och sedan inte ens få träna...vilket ju är belöningen på något sätt. Om det dessutom inte ens funkar så bra mellan er, kan jag förstå att det inte känns roligt. Och hon kan inte tänka "hehe, nu jävlar ska jag tugga sönder nappflaskan..". Varför försöker du inte göra dig intressant? Ni kan väl köra lite med henne båda två? Börja med något nytt med henne som blir er grej.. viltspår? rapport`? sök?

 

[Red_Chili]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Gör du någonsin något som du tycker är kul med hunden, och som kan få den att tycka det är kul att vara med dig? Träna lite trick eller så? Behöver ju inte vara något jätteseriöst eller något som "stör" din sambos träning, men något som är roligare än dragiga koppelpromenader.

 

[martha]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Ja, en fyraårig rottistik är ju heller ingen lek att ha med att göra, min kompis har en likadan och hon är helt hopplös och när hon tillrättavisar henne ( blir arg) så skiter hon fullständigt i det...ruskar sig bara och går vidare. Du får be din sambo att han tar mer hand om det vardagliga eftersom du förmodligen också är hemma med flickan och det tar mycket tid.
Att hundar kan tänka hämnder det är helt klart....när mamma var arg på sin terv så hämnades hon med att jaga katten och ge henne en omgång....

 

[Hoppelhase]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

när mamma var arg på sin terv så hämnades hon med att jaga katten

Mm, eller hur...

 

[martha]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Vadå , varför är du spydig ? Var du med då eller ?

ALLA ggr mamma blev arg på hunden, så gav hon sig på katten efteråt, aldrig annars. Men du kanske vet bättre

Du kanske aldrig sett en hund som kan ta egna initiativ , kan räkna ut saker.....men det har jag sett massor av ggr.

 

[Lena Furberg]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Ett par tankar, bara - kan du inte gå en kul kurs med henne? Gå en vardagslydnadskurs på Brukshundsklubben, där får du hjälp med hennes dragande i kopplet osv. Kanske gå en Appellkurs, i spår, sök ?
Jag tror också att du får jobba medvetet med din attityd. Gå ut på en promenad med utgångspunkt att du BARA ska se det som är positivt hos henne, ignorera resten. Försök se allt hon är duktig på, allt som är bra, varje gång hon tar kontakt med dig etc etc och beröm henne! Bestäm dig för att denna promenad ska gå i positiv anda och hunden ska få massor med beröm för allt bra hon faktiskt gör. Efteråt kommer du själv att känna dig mer positiv och glad än om du går ut på en promenad där du bara ser allt som är fel och dåligt. (Detta är Mehmea Molins tips,läste det i en hundtidning igår! )

 

[Hoppelhase]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Jag tvivlar inte det minsta på att hunden jagade katten. Att den gjorde det som hämndaktion mot din mamma är ungefär lika troligt som att den sen satte på sig en kostym, packade en väska, tog bilen och körde till jobbet.

 

[Hoppelhase]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Vi var kompisar fram till att dottern föddes (dec -10) men sen dess har det bara gått utför...

Har din och sambons relation förändrats sedan dess? Jag har aldrig haft djur tillsammans med en pojkvän, men jag har bott tillsammans med en kompis som också har hund. Och jag kan säga att mina känslor för hennes hund varierade enormt beroende på hur vi kom överens för tillfället! När allt var bra mellan oss tyckte jag att hon hade världens roligaste, trevligaste jycke. Och när vi bråkat om vem som inte sopsorterat så tyckte jag att hon hade en ful, jobbig, tråkig byracka som jag helst inte ville ha något med att göra...

 

[Bewildered]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

En hund som nar den fatt skit vander sig mot ett mindre djur och beter sig som ett rovhal ar knappast unikt. Jag vet bade hundar, katter och hastar med det beteendet. Sen huruvida det ar "hamnd" eller att irritationen/frustrationen/"daliga humoret" gar vidare genom flockhierarkin vet jag inte, men beteendet i sig ar knappast nagot att fnysa at da det sker.


Kan beratta en del historier om "hamndbeteenden" i synnerhet rorande rasen Catahoula, de har en tendens att "jamna ut poangen".


TS: sager som de andra, forsok hitta nagot -du- tycker ar roligt att gora med hunden... och se om du inte kan fa din man att ta lite mer av vardagsbestyren sen ar det lite sa, tyvarr, att alla manniskor inte klickar med alla hundar.

 

[Sandra78]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Jag tror ni är inne på rätt spår - vi gör inte roliga saker tillsammans!

En del i problemet tror jag nog är att jag känner mig sårad av hunden, att hon ska slippa mig eftersom jag är en så pestig matte. För jag tycker ju så mycket om henne, egentligen.

Ska fundera på något "lagom" som kan bli vårt projekt, att dra igång och träna sök etc är lite väl stort just nu (även om jag skulle vara sugen att prova på rapport någon gång framöver), men med tanke på att det enda trick hon kan är att räcka tassen så finns det säkert en del att hitta på där

 

[vallhund]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Här kanske du kan få lite ispiration:

http://www3.shellkonto.se/lollo/dogsiteartiklar.htm

 

[Hoppelhase]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

En hund som nar den fatt skit vander sig mot ett mindre djur och beter sig som ett rovhal ar knappast unikt. Jag vet bade hundar, katter och hastar med det beteendet. Sen huruvida det ar "hamnd" eller att irritationen/frustrationen/"daliga humoret" gar vidare genom flockhierarkin vet jag inte, men beteendet i sig ar knappast nagot att fnysa at da det sker.

Var har jag fnysit åt beteendet? Jag skrev att jag inte tvivlar det minsta på att hunden jagade katten. Men jag tror inte en endaste sekund på att ett djur kan tänka på det sätt som vi menar med hämnd. Det du skriver är dessutom något annat, hunden hämnades inte på katten, utan skulle enligt martha ha ämnats på ägaren genom att jaga katten.

Att en hund blir stressad av att få skäll är ju inget konstigt, och att den ger utlopp för den stressen på något sätt är inte heller minsta konstigt. Min hund kan också göra "dumma saker" när jag är arg. Men inte fan är det för att hämnas. Det är ungefär lika troligt som att han skulle skämmas efteråt...

 

[Jadzia]

Sv: Hjälp mig hitta glädje i hunderiet igen

Det beteendet har inget med hämnd att göra. Det är en överslagshandling som kommer från frustration och konflikt.