B
brilianthorses
Nu har jag ett litet problem !
Jag arbetar med natural horsemanship med min b-ponny Molly som vi äger halvt!
På marken funkar vårt ledarskap bra tycker jag men sedan när jag sitter upp och rider henne skiter hon fulständigt i mig. Hon kör bara upp huvudet och segar på. Min tränare säger att hon måste respektera mig mer. Jag måste hålla lagom i tyglarna men fortfarande driva för om jag släpper efter när hon kör upp huvudet så vet hon ju att det är bekvämmare.
Jag har ridit Molly sedan i Januari detta året.
Redan från början visste jag att vi inte skulle funka så bra ihop. Men jag gav det ändå ett försök - det skaddar ju inte att försöka.
Hon är ingen enkel häst. Det känns liksom ungefär som att hon är helt okänslig.
Tidigare hade hon inte fått någon speciell grundutbildning så jag gav mig på en stor utmaning. Jag försökte att inte fästa mig vid henne allt för mycket eftersom jag antagligen kommer ha henne i max ett och ett halvt år.
Vi gjorde framsteg i början tycker jag och på tre månader hade Molly gått från en sur, bockig och lat häst till en glad, pigg häst.
Jag trodde verkligen att det skulle funka efter det. Men sedan dess känns det mer som om vi har gått fram och tillbaka. En månad kanske vi gjorde riktiga framsteg medan vi månaden efter tappade helt och så kom det upp ett nytt problem. Ungefär så har det gått ända till nu.
Det jobbiga är när man ser hur mycket alla andra hästar och ryttare utvecklas.
Nu ger jag snart upp! Nästan varje gång jag rider henne nu för tiden så slutar det med att jag blir tårögd. Min tränare säger att jag måste vara mer bestämd mot henne för hon tåler verkligen det. Så så fort hon läger av ska jag säga till henne men ibland känns det så dumt att bara smälla till henne gång på gång. Men vad kan jag annars göra när hon bara skiter i mig, kör upp huvudet och stannar.
Hela jag blir jätteiriterad!
Inget funkar och oftast har jag bara lust att gråta över mitt eländiga hästliv!
Hästar är det bästa jag vet och Mollyn är verkligen en fin ponny. Men det känns inte som vi passar ihop liksom. Så nu ska jag be mina föräldrar efter en helt egen häst och inte en häst som vi äger halvt som Molly. Jag är nästan säker på att de kommer säga nej p.g.a tidsbrist eller pengar.
Just nu känns livet bara så jobbigt!
Någon som också upplevt något liknande?
Några bra tips om vad jag ska göra?
Några tips om vad jag ska säga till mina föräldrar när jag frågar efter en egen häst?
Snälla kan någon hjälpa mig!
Jag arbetar med natural horsemanship med min b-ponny Molly som vi äger halvt!
På marken funkar vårt ledarskap bra tycker jag men sedan när jag sitter upp och rider henne skiter hon fulständigt i mig. Hon kör bara upp huvudet och segar på. Min tränare säger att hon måste respektera mig mer. Jag måste hålla lagom i tyglarna men fortfarande driva för om jag släpper efter när hon kör upp huvudet så vet hon ju att det är bekvämmare.
Jag har ridit Molly sedan i Januari detta året.
Redan från början visste jag att vi inte skulle funka så bra ihop. Men jag gav det ändå ett försök - det skaddar ju inte att försöka.
Hon är ingen enkel häst. Det känns liksom ungefär som att hon är helt okänslig.
Tidigare hade hon inte fått någon speciell grundutbildning så jag gav mig på en stor utmaning. Jag försökte att inte fästa mig vid henne allt för mycket eftersom jag antagligen kommer ha henne i max ett och ett halvt år.
Vi gjorde framsteg i början tycker jag och på tre månader hade Molly gått från en sur, bockig och lat häst till en glad, pigg häst.
Jag trodde verkligen att det skulle funka efter det. Men sedan dess känns det mer som om vi har gått fram och tillbaka. En månad kanske vi gjorde riktiga framsteg medan vi månaden efter tappade helt och så kom det upp ett nytt problem. Ungefär så har det gått ända till nu.
Det jobbiga är när man ser hur mycket alla andra hästar och ryttare utvecklas.
Nu ger jag snart upp! Nästan varje gång jag rider henne nu för tiden så slutar det med att jag blir tårögd. Min tränare säger att jag måste vara mer bestämd mot henne för hon tåler verkligen det. Så så fort hon läger av ska jag säga till henne men ibland känns det så dumt att bara smälla till henne gång på gång. Men vad kan jag annars göra när hon bara skiter i mig, kör upp huvudet och stannar.
Hela jag blir jätteiriterad!
Inget funkar och oftast har jag bara lust att gråta över mitt eländiga hästliv!
Hästar är det bästa jag vet och Mollyn är verkligen en fin ponny. Men det känns inte som vi passar ihop liksom. Så nu ska jag be mina föräldrar efter en helt egen häst och inte en häst som vi äger halvt som Molly. Jag är nästan säker på att de kommer säga nej p.g.a tidsbrist eller pengar.
Just nu känns livet bara så jobbigt!
Någon som också upplevt något liknande?
Några bra tips om vad jag ska göra?
Några tips om vad jag ska säga till mina föräldrar när jag frågar efter en egen häst?
Snälla kan någon hjälpa mig!