I
Ignalina
Ja som rubriken lyder, nu är ett år sedan ridningen kändes bra. Då gick hästen bättre än någonsin och det var skit kul att rida och träna. Men så musklade hon på sig en massa och sadeljakten drog ut på tiden. Vi skulle tävla en massa 2010 och allt kändes toppen. När väl sadeln kom så hade det gått över tre månader och jag hade hållit igång henne med att rida barbacka. Jag kan räkna på händerna hur många pass som känts meningsfulla i den sadeln (sedan juni 2010) Numera får jag henne inte att söka sig nerå (eller avslappnad och koncentrerat jobba) utan inspäningstygel (hjälptygel=själptygel?) som jag egentligen är emot att använda. Jag orkar knappt tvinga mig ut o rida henne längre och när jag väl gör det så orkar jag knappt försöka söka DET. Vi flamsar runt på gården i fartlekar och jag försöker träna på den förvända galoppen och byten. Men formen är inte okey. Jag vet att det är jag som är problemet men det verkar inte spela någon roll vad jag gör, börjar tro att jag är sned och inverkar helt galet på henne. Hon är en super känslig och uppmärksam men ibland lite bekväm tjej. Och ibland börjar jag undra om det kanske är dags att ge upp min hobby, för det påverkar hela mitt liv negativt att ridningen inte funkar. Något som irriterar mig grymt mycket är alla varenda tränare jag rider för vill att jag ska sätta ihop henne med hjälp av lite olika hjälptyglar, vad tycker ni? Har ni något tips på vad jag kan göra för att göra någon magisk förändring?
Gumman har en svag högersida och en galopp som behöver stärkas en del, traven är bra när man väl får fram rörelserna och skritten är helt okey. Tanken att skicka pollan på vidareutbildning medan jag gör detsamma har funnits, men jag vill egentligen inte att någon annan gör det, jag vill ju klara av det själv. Kände att jag behövde få skriva av mig och kanske någon har någon tanke på hur jag ska ta mig ur det här? Vill verkligen inte sluta rida och har ju lovat gumman att hon och jag ska hänga ihop resten av våra liv då det är en underbart personlig häst som tidigare haft många hem på kort tid. Men hon förtjänar någon som rider henne bra utan obehag och som inte känner att h*n måste ladda inför varje pass för att orka.
Tacksam för att tankar, tips och idéer!
// Iganlina
Gumman har en svag högersida och en galopp som behöver stärkas en del, traven är bra när man väl får fram rörelserna och skritten är helt okey. Tanken att skicka pollan på vidareutbildning medan jag gör detsamma har funnits, men jag vill egentligen inte att någon annan gör det, jag vill ju klara av det själv. Kände att jag behövde få skriva av mig och kanske någon har någon tanke på hur jag ska ta mig ur det här? Vill verkligen inte sluta rida och har ju lovat gumman att hon och jag ska hänga ihop resten av våra liv då det är en underbart personlig häst som tidigare haft många hem på kort tid. Men hon förtjänar någon som rider henne bra utan obehag och som inte känner att h*n måste ladda inför varje pass för att orka.
Tacksam för att tankar, tips och idéer!
// Iganlina