ZaNdRoRiA
Trådstartare
Jag har en kallblodstravare som jag älskar väldigt mkt!
Han är en bra vän (om an något tjurig ibland) och hur go och snäll att hantera som helst!(en skönhet att titta på med för den delen)
Men jag har stora problem med ridningen.
Jag har haft honom i 4,5 år.
När jag köpte honom var han undernärd och hade nerverna utanpå.
Han har gått på travet och togs bort därifrån pga av att han inte klarade pressen.
Jag har ridit för olika duktiga människor, de har också ridit honom, men det går inte att få ordning på honom.
Vid en period, när jag kämpade med honom, vart han kanon! Han som alltid sprang med huvudet bland molnen, låg på bettet (inte nådigt!) och tungan utanför munnen, takta, hoppa på stället, ja, you name it, men då kunde jag trava honom ute i skogen på långa tyglar, min lycka var total. Fortsatte som jag hade gjort innan, (varierade dressyrträning på bana och långa skogsturer)
Sen en dag, det var som att vända på en 5-öring, så var han sitt gamla stressade jag igen.
De tränare som har provat honom, de säger att det inte är någon ide. Han kan svara dem jättefint ena dagen, andra dagen är han väck..
Nu känns det som att de har rätt...
Jag har ridit honom ett 10-tal ggr sista 1,5 året. Jag vart gravid och när jag var i 3
je månaden började han stegra sig, så då slutade jag rida.
Försökte sätta igång honom igen efter att jag fått barn, men det var samma visa, blåsor i händerna för att han ligger på så mkt, ont i armar. Det är inte kul. I sommar har jag skrittat ut på honom en gång, det var samma visa, på med gramantygeln och han ligger i handen, släpper du efter drar han.
O det känns som jag provat ALLT!
Western, dressyr, pelhamstång och hackamore, olika sadlar, olika hjälptyglar, med och utan nosgrimma.
Men det är dött lopp.
Eftersom han är som han är och inte går att lita på vid ridning vill jag inte sälja honom heller. Utan ser helst att han tas bort så han inte bli en vandringspokal eller till sist skadar någon.
Finns misstankar om att han ev har ont i ryggen. Men detta är inget som är bekräftat via röntgen.
Nu är jag gravid igen, jag har köpt en B-ponny till dottern som jag ska börja köra in. (Ja jag har fullt upp )Och jag vill kunna rida med mina barn när den tiden kommer, tilläggas ska också att han numer inte klarar av att gå själv, jag kan inte ta ut ponnyn utan att han springer som en tok och vrålar, tänk 2 hingstar som slåss, så låter han.
Jag saknar ridningen så, men är trött på att alltid behöva utkämpa en kamp på hästryggen.
Är det fel av mig att vilja ta bort min vän? ;(
Han är en bra vän (om an något tjurig ibland) och hur go och snäll att hantera som helst!(en skönhet att titta på med för den delen)
Men jag har stora problem med ridningen.
Jag har haft honom i 4,5 år.
När jag köpte honom var han undernärd och hade nerverna utanpå.
Han har gått på travet och togs bort därifrån pga av att han inte klarade pressen.
Jag har ridit för olika duktiga människor, de har också ridit honom, men det går inte att få ordning på honom.
Vid en period, när jag kämpade med honom, vart han kanon! Han som alltid sprang med huvudet bland molnen, låg på bettet (inte nådigt!) och tungan utanför munnen, takta, hoppa på stället, ja, you name it, men då kunde jag trava honom ute i skogen på långa tyglar, min lycka var total. Fortsatte som jag hade gjort innan, (varierade dressyrträning på bana och långa skogsturer)
Sen en dag, det var som att vända på en 5-öring, så var han sitt gamla stressade jag igen.
De tränare som har provat honom, de säger att det inte är någon ide. Han kan svara dem jättefint ena dagen, andra dagen är han väck..
Nu känns det som att de har rätt...
Jag har ridit honom ett 10-tal ggr sista 1,5 året. Jag vart gravid och när jag var i 3
je månaden började han stegra sig, så då slutade jag rida.Försökte sätta igång honom igen efter att jag fått barn, men det var samma visa, blåsor i händerna för att han ligger på så mkt, ont i armar. Det är inte kul. I sommar har jag skrittat ut på honom en gång, det var samma visa, på med gramantygeln och han ligger i handen, släpper du efter drar han.
O det känns som jag provat ALLT!
Western, dressyr, pelhamstång och hackamore, olika sadlar, olika hjälptyglar, med och utan nosgrimma.
Men det är dött lopp.
Eftersom han är som han är och inte går att lita på vid ridning vill jag inte sälja honom heller. Utan ser helst att han tas bort så han inte bli en vandringspokal eller till sist skadar någon.
Finns misstankar om att han ev har ont i ryggen. Men detta är inget som är bekräftat via röntgen.
Nu är jag gravid igen, jag har köpt en B-ponny till dottern som jag ska börja köra in. (Ja jag har fullt upp
)Och jag vill kunna rida med mina barn när den tiden kommer, tilläggas ska också att han numer inte klarar av att gå själv, jag kan inte ta ut ponnyn utan att han springer som en tok och vrålar, tänk 2 hingstar som slåss, så låter han.Jag saknar ridningen så, men är trött på att alltid behöva utkämpa en kamp på hästryggen.
Är det fel av mig att vilja ta bort min vän? ;(
