Hjälp han slåss!!!

[Gry]

Sv: Hjälp han slåss!!!

Jag kan förstå mkt. Jag kan förstå trötthet så pass att man nästan sitter och dreglar i ett hörn, att man lipar när man sagt till förtionde gången eller ryar till eller till coh med hugger tag i armen. Kan även förstå att man i ren desperation förvisar tvååringar från rummer och stänger dörren när man sagt till för hundrade gången. Kanske det till coh med är bra?! Nu har mamma fått nog liksom.

Men att systematiskt förvisa en två år gammal tjej/kille, stänga dörren framför dem och låta dom skrika av sig utan stöd, tröst och hjälp!!!! ALDRIG!!! Det är fruktansvärt! Vad löser det? Förstår barn inte varför mamma är arg Innan har de ju inte haft möjlighet attt ändra beteendet innan förevisningen. Efter är det ju så dags... Om man håller på som du gör har man hamnat i en fälla, som en tvååring knappast kan ta ansvaret över att ta sig ur. Det är ditt ansvar att ge ditt barn förståelse över vad den har gjort och ett Annat sätt att agera när det är ledsen, arg, frustrerat osv. På ditt sätt har ditt barn ingen möjlighet att lära sig ett annat sätt. Jag gillar inte konsekvenspedagogik alltid. Om du inte gör som jag säger händer det och det... Det är först Varför man har förståelse för att det Blir en konsekvens man har nytta av det.

Barn testar hela tiden och trotsar, det är normalt och bra. Men om man hela tiden visar dem att de inte är önskvärda är det ju knappast bra. Att inte ge efter för tjat när man sagt nej tre gånger coh förklarat varför och sedan inte lyssnar är inte samma sak som ditt förvisande.

Nej, jag är allt annat än perfekt jämt. Jag är slutkörd som faen ibland ohc jag orkar inte vara pedagogisk jämt heller. Gudarna ska veta att det är skitjobbigt att vara morsa ibland. Men man gör så gott man kan, precis som alla andra morsor- för vem vill göra illa? Fel? Opedagogiskt? Nej, man gör det man tror mest på. Jag tror inte på ditt sätt och du kanske inte på mitt.

 

[Nidorina]

Sv: Hjälp han slåss!!!

Fast den förvisningen som "vår" dagmamma körde med och som vi använde, det var inte att stänga in någon i ett rum. Utan han fick vara kvar i köket som alla andra men han fick sitta på en stol i ett par minuter och hon sa väl typ att "om du bara slår sönder de andras lego så får inte du bygga lego med oss. När du har slutat med det och vill bygga lego istället, så får du genast komma tillbaka".

 

[Nidorina]

Sv: Hjälp han slåss!!!

Och det där med att vara pedagogisk och förklara, ja, jag är rätt uppgiven. Jag tycker att jag har försökt och försökt, men barnen "vet ju givetvis bäst själv". Nu har vi en niondeklassare i huset och han vet ju givetvis precis ALLT.

Igår sa en av husets femteklassare en kul grej fast han fattade inte hur kul den var:
"alltså killarna i ettan, de tror de är så stora och vet allt. Men vi som är lite äldre ser ju att de fattar inte hälften så mkt som de själva tror"
Fick hålla mig för skratt där...

 

[Snurrfian]

Sv: Hjälp han slåss!!!

Nu handlar det kanske om att hon är instängd i sitt rum i två minuter. Jag tror inte att hon är helt knäckt av det nej... Och jag skrev ju att jag tröstar men när hon är hysteriskt arg så hjälper det inte att trösta. Tröstar jag i det läget blir det en kamp, dvs fasthållning och sen trösta. Det går fortare om hon får vara arg i fred och sen blir vi sams. När hon inte gör som jag ber henne om/ gör något förbjudet så räcker oxå med att stänga dörren och sen öppna. Hon är inte ensam och övergiven, hon vet att jag är där, men jag gillar inte det hon gör. Hon vet precis vad hon får och inte får, och för det mesta låter hon bli. Men jag tror på att sätta gränser och tala om vad som är okej och inte. Och jag säger nej minst en gång innan jag tar henne från situationen och om hon då fortsätter så får hon gå ut. Hon har helt klart ett val och vet mycket väl varför jag blir arg.
Och enligt dagis är det numera en trygg tjej som visserligen hittar på bus men lyssnar och har dessutom stor empati för de mindre barnen. Hon är duktig på både finmotorik och grovmotorik. Kan lika gärna sitta vid en pärltavla som att leka tafatt med de andra. Så nej jag tror inte att hon lider av våran uppfostring, hon är van att vara med överallt, resturang, familje fester och öv. Jag har fått höra att så här skulle vi aldrig kunna ta med våran tvååring för då skulle han/hon riva stället. Och sånt tycker inte jag är okej, barn måste få vara med och lära sig hur det fungerar ute i stora världen från början. Att slänga in dem där efter ett par år när det tror att allt är lek och lycka, det tror jag är sämre. Nu kom jag ifrån ämnet lite men ialla fall.

 

[Nidorina]

Sv: Hjälp han slåss!!!

Där håller jag med. OK, barn är barn men man gör dem ingen tjänst om de får bete sig hur de vill. Har folk i min närhet som pratar mkt om hur otroligt viktigt det är att barn ska minsann få vara barn, leka och rasa bäst de vill. Vackra ord, men sen blir de skogstokiga när barnen har sönder saker till höger och vänster.
Jag hade ett tag problem med att barnen var vilda i tv-rummet, det var inte frågan om att sitta still och titta tv utan det skulle busas och helst hoppas från bord till soffa. Blev leds, satte en urful porslinssak på bordet, och sa att detta är min finaste sak som jag vill ha framme och nåde er om den skulle gå sönder eller skadas. Barnen var väl 5-6 år då och tro det eller ej, men det funkade. Jag har alltid varit hyfsat konsekvent med barnen, och det är inga problem att ta med dem vart man vill. Flög över Atlanten med alla fem förra våren och OK, de är ju stora nu men de skötte sig som resvana affärsmän. En kommentar från en medpassagerare: "your boys do travel well". (Bara lite skryt från en stolt mamma).

 

[Stollan]

Sv: Hjälp han slåss!!!

En 2 åring styrs väldigt mycket av sina impulser och kan inte sätta sig in hur den andra som den slår på känner sig.
Vad man får göra är att hejda dom, försöka träna upp språket och ge dom ett alternativt beteende.
Hålla fast som Silverkedjan gör är ett ypperligt sätt att förhindra barn att slåss så länge man inte kränker dom muntligt samtidigt och inte håller mer än nödvändigt för att hålla barnet stilla. Barnet blir tryggt när den märker att även om dom inte kan hejda sig så kan den vuxna göra det. Den slipper oron för att göra saker som den vet att den inte får. Samtidigt som man håller barnet så kan man bejaka deras känslor. Många barn får skuldkänslor för dom har slagigts vilket bara gör allt värre till nästa gång. Därför skall man förhindra dom att skada sig själv och andra.
Ett bra sätt är att hålla fast och säga:
"Jag kan förstå att du blev arg och besviken när Jesper hade spaden som du ville ha. Fast han ger dig den inte om han blir slagen för det är inte trevligt (det är fokuserat på att bli slagen och inte att barnet slåss. Fokus flyttar från barnet som person till själva akten). Du kan ju försöka ge honom en annan sak och se om han vill byta (eller något annat trevligt) eller så får du leka med något annat tills Jesper lek färdigt med spanden. Är du fortfarande arg så får du gärna stampa tills det känns bättre. Så länge du slåss så håller jag fast dig så du inte kan göra dig själv eller andra illa."

I den meningen får barnet reda på vad känslorna som blåser i honom heter, att dom är ok att känna men att slåss inte är rätt alternativ för att visa känslorna. Barnet lär sig samtidigt ett alternativt beteende som inte är destruktivt. Han är full av känslor och kan inte bara stängas av utan man måste kanalisera känslornas utlopp till något bättre istället. Detta tar tid innan man får resultat speciellt om han är så ung än men det ger ett hållbart resultat och ett barn som bli säkrare i sig själv och tryggare.