HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

[Zaria]

Har en son på 5,5 år som har den något luddiga diagnosen "Autismliknande tillstånd", (kommer en att bli en ADHD utredning också)

Det som är det största problemet är att han har NOLL IMPULSKONTROLL...och är dessutom ganska beräknande.

Han SMYGER ner i köket när jag sover och kladdar där ihop det mesta han hittar, tar pepparkakor och gömmer under trappen, smyger med sig dricka i div olika glas och gömmer på rummet, gömmer saker överallt.
Kan hälla ut sirap och klistra upp bomullspaddar på sina nya tapeter...idag har han tex tagit min parfym ur min väska och hällt på hela sig...osv osv listan kan göras lång

Till saken hör att han vis en konfrontation har ursäkter som "men jag ville ha" eller "det bara blev så"

och när han väl gör såna här saker går det fort och han kommer på nya saker heeeeela tiden.

Nu tänker vi ni att "ställ undan sakerna som man gör med mindre barn" men det GÅR inte, vi kan inte gömma undan ALLT, det är skillnad på en 5 åring som dessutom är fruktansvärt smart mot en 1 åring där man kan ställa saker högt.

Vi har pratat med habiliteringen om detta och de har inga andra svar än att ställa undan sakerna alt att sätta klistermärken med 2 röda streck på för saker han inte får ta, men man kan inte sätta klistermärken i hela lägenheten och på varje pryl.

Såna här saker händer hela tiden...nu det sista har det övergått till mer medvetet trots där sonen hånflinar alt "jaja tjöööta" som han säger.

Kan tillägga att det inte handlar om bristande uppfsotran då både jag & sambon varit ganska "hårda" i vad man får och inte får, det biter inte...för när hans impulser kommer så går de uppenbarligen inte att hindra, vi har kört med belöningsystem, "bestraffningar" i form av indraget lördagsgodis, pratat pedagogiskt, skällt, blivit ledsna men inget fungerar....

Så vad gör man?
han kan väl inte vara enda barnet i världen med detta problem.

 

[Coop]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Du är inte ensam!!

Har ni läst om autism och ADHD? Det finns mycket bra litteratur där man får många tips på hur man kan underlätta vardagen.

Bestraffningar fungerar inte på dessa barn, det har vi lagt ner. Tillsägelser som "det får man inte göra", fungerar inte heller, det glöms bort från ena sekunden till den andra. Skälla hjälper inte heller, ifrågasätta varför barnet gjort som det gjort går inte in det är bortglömt till nästa gång. Barnet lär sig inte av sina misstag.

Vi har rensat både barnens rum men även i resten av huset. Det finns inga frestelser. Man får ge barnet saker som den FÅR göra när andan faller på och det kliar i fingrarna. Förstår att det dock kan vara besvärligt när han smyger ner när ni sover...

Saker man är rädd om, låser man in eller plockar bort helt. Vårt hem kan säkert tyckas tråkigt, inga blommor, inga prydnadssaker, inga mattor på golven (mer än i barnens rum) men å andra sidan blir det mindre att städa.

Vår vardag blir mer och mer fyrkantig, vilket var väldigt jobbigt att få till först i början. Bara tanken på att man måste vara mer fyrkantig var uttröttande. Men så av en händelse så blev vardagen lite mer inrutad och sen blev den lite mer inrutad och nu är vi på en bra nivå.

Flickan har ADHD diagnos (fyller snart 8), har fått medicin och man ska nu utreda vidare "vad som finns kvar". Tankar går mot autism samt kanske lågbegåvning. Hon har tidigare haft utbrott, gap och skrik, springa runt runt, mycket saker bara hände osv. Detta har nu mestadel försvunnit och vi kan ruta in vardagen lättare och hon känner sig trygg med vad som händer på dagarna.

För vår del så innebär det att varje kväll så får hon ett schema på vad som ska hända under morgondagen. Ett mycket enkel schema med bilder.
Tex måndag, gympa (bild på gympapåsen), smörgås (hon får med sig två smörgåsar varje dag till skolan då hon behöver påfyllning hela tiden), frukt, en bild på fröken (då hon har enskild tid med fröken varje morgon innan skolan börjar. De går igenom skolschemat för dagen, vilket hon även har på sin bänk) sen en klocka som står på den tid som jag hämtar henne. Då vi haft maktkamper vid hämtning, " jag ska bara..." så har jag bett personalen att förbereda henne ca 10 minuter innan, att snart kommer mamma och hon kan då avsluta det hon håller på med samt börja att klä på sig. Ofta är hon helt klar när jag kommer och vi går bara ut genom dörren och åker hem, helt underbart!

Liikillen som är 5½, har en utvecklingsstörning, trolig ADHD och autism. ADHD ska det påbörjas en utredning kring till hösten (om vi inte gått under innan dess...) Han är inskriven på HAB och vi får mycket stöd därifrån. Men vi är väldigt pålästa vad gäller de olika diagnoserna så då är det lättare att få den hjälp som man behöver. Även vad gäller avlastning osv. Lillen har vi inte "fått ordning på". Det är svårare då han även har sin utvecklingsstörning. ADHD symtomen gör att han inte kan vara stilla 5 sekunder, är på spång hela tiden, svår att få å lyssna och göra saker man ber honom om. Påklädning kan ta allt från några minuter upp till en halvtimme, många saker som kommer ivägen för hans ögon . Vi har kört social berättelse på honom men vi orkar inte alltid efterleva det vi vill att han ska lära sig. Tex ta på ytterkläderna, ofta klär vi på honom just för att det går fortare, vilket såklart är fel, men orken tryter hela tiden.

Om jag tänker på din kille så tänker jag en mer fyrkantig vardag, detta kan även appliceras på dagis, att han vet vad som kommer att hända, inga överraskningar som tar hans energi. Behöver han oftare påfyllning av mat? Vår tjej var alltid hungrig. Hon kunde ha ätit massor av mat och ändå fråga efter något att äta efter en kvart (rastlöshet). Fasta rutiner kring mat och ha bestämda mattider med möjlighet att ge frukt emellan kan vara en "försäkring" (minska stress) för barnet, det vet att om hungern kommer så får jag ta en frukt.

Impulskontroll är svårt att få ordning på utan medicin tänker jag eftersom det går så snabbt. Det finns inte en möjlighet att man kan vara med hela tiden, varje sekund.

Nu vart det långt, fråga gärna om något är luddigt eller om du vill veta mer om något jag skrivit.

Coop - just nu ovanför vattenytan

 

[Lilla Grodan]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Vad fint att Zaria fick en lång beskrivning av någon med så stor erfarenhet.

Jag vill bara tillägga att alla barn mår bra av tydlighet, så att dagen eller nästa situation blir förutsägbar. Vissa är bara i behov av större tydlighet än andra.

Jag tycker att det är bra att man utifrån en viss diagnos kan ändra sin vardag så att den passar barnet bättre.

 

[Zaria]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Tack för fina svar.

Vi har provat detta med att göra vardagen så förutsägbar som möjligt, men det har inte riktigt fungerat som det skall/bör, sonen har fortfarande varit lika impulsiv som innan.

Detta med påklädning/avklädning är något vi också kämpar med, ibland går det snabbt och lätt och ibland inte alls, vi har också gjort så att vi bara klär på honom när han själv inte orkar hålla ihop sig såpass, dvs när han absolut bestämt sig för att han inte skall eller inte VILL, just nu är det mycket vilja och ifrågasättande över allt.

Vi har ganska olika tider på dags pga mitt jobb (jobbar helger,dagar och kvällar inom psykiatrin) detta har inte stört honom, han brukar fråga dagen innan eller samma dag om han skall vara hemma eller gå till dagis, vilket det blir är inget som spelat någon större roll för honom, däremot blir han enormt trött efter en heldag på dagis vilket ju är ganska förståeligt, han blir även trött i huvudet och behöver få avbryta ibland och gå iväg med en "fröken" och varva ner, han har överlag svårt att bryta när han väl kommit upp i varv.

Autism har jag läst mycket, men tycker överlag inte att mycket stämmer in på sonen, läkaren var inte helt säker när hon satte diagnosen utan tyckte han var svår att diagnosticera, hon tyckte dock inte att ADHD stämde för att han kunde "sitta still för länge" men enligt vad jag vet kan barn med ADHD också göra det, om de är motiverade att göra det de sitter och gör.

Det sociala samspelet är svårt, men inte att han går in i sig själv eller är tillbaka dragen, snarare är han lite för social, men berättar tex helt ovesäntliga saker för sammanhanget och ofta skall lekar lekas efter hans regler, annars blir han lätt arg när han inte förstår.

Annat som ofta passar in på Autism just, där är det inte mycket som stämmer, tex att han blir fixerad i vissa saker och gör det om och om igen (bara vad det gäller att rita då ritar han gärna tex solar i 3 veckor för att sedan göra något annat), han bryr sig inte om ifall kläderna "trycker" eller ser olika ut, har svårt att sova, äter bara vissa maträtter eller har svårt med ögonkontakt (om han vill) inget av det stämmer, så på utbildningarna vi varit på har det varit svårt att se sonen i det de andra föräldrarna berättat om.
han har även mycket empati och förståelse för hur andra känner det, tröstar gärna om någon blir ledsen och förklarar hur man skall "göra" på ett helt "korrekt sätt"

Jag skulle gissa mer på ADHD då det verkligen finns noll impulskontroll och väldigt svårt att komma ner i varv/bryta det han gör, ibland är det som han vill avsluta men endå inte kan. Är det många barn med dvs för mycket stimuli tycker han att det är väldigt jobbigt och far ofta runt runt och kanske knuffar till någon eller nyper någon som "står ivägen" (det är så han förklarar det)
Dessutom är det just nu väldigt mycket trots/medvetet också samt fula ord.

Att fylla på med mat har vi också provat, utan resultat tyvärr...

Lite därav som det känns att det är lite stopp.

Ang att plocka undan har vi gjort det mycket, mattor, blommor och sånt går bra men problemet är just det med maten, eller för all del saxar, han skulle utan tvekan komma på något fint konstverk man kan göra av en gardin, eller kanske kattens svans, en gång var tom katten *host host* grönmålad

Habteamet pratade lite om någon form av magneter man sätter på luckorna i köket, tyvärr fanns det inte till kylskåp, och min fasa är att: kommer han inte in i köket, vad kan det vara för ideer han hittar på istället?

Har du tips på någon bra bok om ADHD? oavsett om sonen har det så är det en hel del som stämmer in på det som man kanske kan få hjälp av...

Mvh Zara

 

[Coop]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Det är just det här som är så svårt när det finns två diagnoser som går i varann. Man kan även ha drag av autism och man uppfyller då inte alla kriterier. Och går man då på utbildningar som vänder sig till föräldrar med bara den ena diagnosen så känner man inte riktigt igen sig. Sen är alla barn olika och därmed så har inte alla barn alla symtom. Vilket inte alla läkare har kunskaper om.
Vi har haft stora problem eftersom vår är en flicka. Flickor uppfyller inte alltid alla kriterier och därmed diagnostiseras de ofta väldigt sent. Dagis och lekis har fungerat bra, eller ingen har sett något rättare sagt. Hemma har det varit gigantiska utbrott, konflikter, myror i brallan osv. Hon blev utredd av stödteamet i vår kommun men de kunde inte sätta ADHD diagnos eftersom hon inte uppfyllde alla kriterier, hon uppvisade inte symtom i två miljöer…

När sedan skolan började, det dröjde två veckor sen uppvisade hon allt även i skolan. Det enda som inte kommit i skolan är gigantiska utbrott, men små har det varit och hon har varit sur och grinig. När inte kommunen kunde sätta diagnos så bad vi om remiss till BUP och hon blev uppsatt för utredning. Först ville de sätta upp oss för familjebehandling men efter många telefonsamtal till dem, tårar och stor oro från oss, så satte de upp oss för utredning. Till saken hör också att vi har gått förstärkt kometutbildning. Det kan jag rekommendera! Utbildningen är till för föräldrar med utåtagerande barn. Där fick vi många av våra verktyg som vi har idag.

I alla fall, första mötet med läkaren på BUP, vi var laddade med info om vår flicka som vi ville berätta. Läkaren, en jättekompetent person satte ADHD diagnos efter en timme (hon hade innan läst den utredning som redan gjorts från kommunen). Hon skrev ut medicin som vi ökat på med tiden och har nog hittat en dos som fungerar i dags läget.

Jag glömde också att skriva fortsättningen på måndagens schema. Det jag skrev gällde bara för skolan. Sen har hon alltid några bilder för hemma också. Varje dag har hon en bild på Wii. Efter att hon fått medicinering kan hon spela spel utan att tappa fattningen efter en stund
Men först ska hon göra läxan och om det är städdag, städa sitt rum innan hon får spela Wii. Är det duschdag finns en bild på det också och sist varje dag finns en bild på medicin.

Tjejen har till viss del svårt med det sociala samspelet. Kan bara leka med en person, har mycket svårt för att leka själv, men med medicinering nu så kan hon leka med dockor helt själv, det är så underbart att se!

För mycket stimuli kan också vara ett jättestort problem för de här barnen, de kan inte sålla utan tar in allt. Många gånger måste de hålla sig igång för att hjärnan ska hålla sig vaken. Konstig förklaring men så fick vi det förklarat för oss en gång. Vi får göra så att vi går in och bryter innan det rinner över så att säga. För rinner det över så har vi en extrem hög ljud- och aktivitetsnivå här hemma, med två barn som bara springer runt runt och har massa läten för sig.

Något som vi verkligen har tänkt mycket på är att alla vardagar måste vara samma. Förr åkte vi iväg och handlade efter skola och dagis, det gör vi aldrig längre. Barnen klarar inte det, de orkar inte helt enkelt.
Vi trodde att barnen klarade av ändringar med korta varsel men vi har insett att även om det ser ut och verkar, som att de gör det just då, så kommer det alltid efter åt. Tjejen kunde tidigare få utbrott vid läggdags, idag blir hon sur och butter men det håller inte i sig i flera timmar som tidigare. Lillen kan bli purken som vi säger, svårt att förklara men han går in lite i sig själv en stund, vill gärna ha vår kontakt med man får inte göra något med honom mer än att bara sitta stilla.

Lillen är också just nu översocial, något som vi får jobba med. Om han är med och handlar så har vi regler, man får inte prata med andra människor i affären utan bara mamma/pappa/syskon. Han vill gärna lägga sig ner i affären och åla på golvet. Vi måste då se till att han kan lägga sig på ett ställe så att folk inte behöver kliva över honom.

Impulskontroll finns det nog inget som kan råda bot på mer än medicin. Kvittar nog vilka metoder man använder så finns det alltid kvar. Men även om det finns kvar (om ni inte får medicin) så kan andra saker bli bättre. Man ser inte alltid det lilla när det är något stort ”i vägen”.

Har ni provat sociala berättelser? Det kan hjälpa i vissa fall, det kan ta tid men fungerar det så är det ett hinder som man kommit över och kan gå vidare över nästa.

Boktips Ross Greene, Explosiva barn och Vilse i skolan.

Ska sluta nu, blev långt igen

Coop

 

[Badger]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

hon tyckte dock inte att ADHD stämde för att han kunde "sitta still för länge" men enligt vad jag vet kan barn med ADHD också göra det, om de är motiverade att göra det de sitter och gör.

Känner i alla fall en vuxen med ADHD som kan sitta stilla i timmar med böcker eller dataspel eller skriva saker eller jobba. (eller inte helt stilla, men på samma plats, under full koncentration. Kanske vickar din son på en penna? viftar med händerna, något? spelar dataspel!... det är ju inte att sitta mentalt stilla tror jag! Rita är väl också rörelse.) Det handlar om intresset. Vad som märks om han inte äter medicin är att han blir tvärsur om man stör koncentrationen. Och att det kan vara svårt att växla pysselsättning snabbt. Eller att ha 3-5 saker att göra och komma ihåg dem - snarare då göra ingen av dem.

Undersökningar på ADHD har dessutom lite lustigt nog konstaterat att barn med ADHD har lättare att koncentrera sig om de har bakgrundsbrus, testen gjordes med myrornaskrigljud från TV (de trodde att det skulle bli tvärtom, svårare att göra läxan). Men välkänd musik osv funkar tror jag forskarna trodde, gärna på repeat (om man ser till personen jag känner)...

Men ADHD och Autism och eller Aspergers sammanfaller tydligen väldigt ofta. Man har ofta lite av någon av de andra om man har ADHD enligt vad jag hört.

 

[Zaria]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Lite så är det nogn här, för när sonen skall greja med något (dvs utföra ett av sina märkliga projekt i sitt rum) så skall det alltid vara musik på för "då tänker man bättre" säger han. Han vill även ha tv´n på hela tiden även om han inte tittar så mycket. Senaste dagarna har han klurat ut hur man kan lyssna på nyheterna på datorn så det har han ofta på när man vaknar och ser att han röjt i köket...

Han gillar inte heller när man måste byta aktivitet, eller när man jäktar på honom om han själv inte är med på det.

 

[Zaria]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Tack igen för sitt svar, inte varit inne på ett tag dock.

Håller på att läsa boken explosiva barn, den verkar mycket bra.
Har en fundering över detta med medicin, när kan man börja med det? Förutsatt att han får en ADHD diagnos vilket jag dock tror att han får, jag tror även att mycket av det sociala samspelet sitter där snarare än vid Autismen då sonen förstår och vill väl och är väldigt inkännande men är på tok för impulsiv för att kunna föra ett bra samtal med ett annat barn och hoppar mellan olika saker hela tiden.

Har läst en del om uppmärksamhetstöring och där tycker jag sonen passar in väldigt bra, det är något han har problem med.

Känns även som det är mycket trots inblandat just nu (finns det 5 årstrots?)
Mycket "haha, där fick du" och att göra tvärtemot hela tiden, tex om han frågar om han får ta saft och jag säger "nej" så svarar han att "det gör jag endå" och "haha. nu går jag och gör det" deta tror jag dock inte handlar så mycket om diagnos utan att testa gränser, dock är det svårt även om man är konsekvent opch han blir väldigt arg.

Eller om det är någon försenad 3 årstrots, när han var 3 år var han mestadels väldigt arg, men inte trotsig i bemärkelsen att göra tvärtemot hela tiden, det har kommit nu.

Dock är han hyffsat flexibel, bryr sig inte så mycket om strukturer och att allt skall vara lika utan det får gärna vara lite olika på dagarna, tex är det okej att gå i pyjamas till 13:00 och att dagen ser olika ut det bryr han sig inte så mycket om, dock har vi nu fått ett jobbschema som är helt galet med jkonstiga tider helt utan kontunitet för honom, tidigare har det varit blandat dag och kvällstider och det har han tyckt varit okej, och vet att det är antingen en lång dag eller bara ett par timmar på förskolan. Dock reagerade HAB teamet på schemat och tyckte inte om det, trots att sonen aldrig haft problem med det.

Känns även som jag skall pressa dem på mer info och vad man kan göra, ofta är det bara uppföljningsmöten där förskolan pratar och de ler eller svarar att de inte vet eller pratar om stuktur och åtsittande kläder, något sonen inte alls bryr sig om
Ofta på en nivå där sonen görs sämre än vad han är, jag upplever att det inte riktigt finns utrymme för en personlighet utan allt hör till diagnosen vilket jag inte riktigt tror på.

Skall dock prova detta med bilder, och se om detta kan underlätta i att han smyger upp på morgonen tex, dock är det svårt för det finns även ehn medvetenhet i det och ibland får man svaret att "ja men det är ju för att du säger Nej jag går upp själv"

Nu blev detta långt igen

 

[Breccia_]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Nu vet jag ingenting om ADHD hos barn direkt men jag har ADHD haha...

Först och främst; man MÅSTE trycka på som fan för att få hjälp och att få den NU, jag har tur som har en väldigt övertygande mor (trots att jag snart är 24 så hjälper hon mig mycket med sådana saker med läkare etc), man får lov att överdriva och säga att problemet är SÅ stort o.s.v.

Sen kan jag bara svara för vad som passar mig; rutiner rutiner rutiner. Jag måste typ ha det likadant med tider, saker o.s.v. varje dag, då kommer jag efter ett tag in i det och kan fungera på ett helt normalt sätt utan att ta massa avstickare. En del saker tror jag att jag alltid kommer ha svårt med men det får lixom vara så.

Sen, håller han på med någon fysisk aktivitet? För jag tror (helt utan belägg eller hur man ska säga och jag blir oftast motsagd på denna punkten av vuxna med ADHD som är några kg tyngre än de ska vara...) att fysiskt aktivitet är det bästa man kan hålla på med när man har ADHD. När jag var liten och oregerlig så gick vi ut och även om jag inte ville det först så vart jag på strålande humör efter typ två minuter. Det är så sjukt bra att bara få vara där och då, slippa tänka på något annat och fokusera ALLT man har inne i skallen på något som man verkligen gör. Hästar har varit perfekt för mig, ju mer jobb och slit desto bättre. Det kan ju lika bra vara någon annan sport, men du hajjar.
Nu äter jag förvisso medecin för det här som verkligen funkar, vet inte hur det är med barn.

Är rätt slö i skallen nu men det är några grejjer iallafall. Tror inte det är en enorm skillna från barn till vuxna men man måste typ lära sig att hantera det när man blir äldre.
O det viktigaste är att hitta en sak som man verkligen tycker om att göra och är bra på, så man får känna sig duktig och allt sånt där, belöningsdelen i hjärnan är ju påverkad.

Oj vad svamligt, du får fråga om jag luddat till det

 

[Coop]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Hej!
Medicin vill de oftast inte ge innan 6 års ålder, men jag vet om barn som fått det tidigare.

Jag vet om en åttaåring som är väldigt trotsig, har både ADHD och autism. Min flicka var trotsig innan hon fick medicinen, skulle göra allt möjligt som hon inte fick. Nu har min lille kille blivit väldigt trotsig, är 5½. Han har ju även en utvecklingsstörning så det kan ju vara "fördröjt" så att säga.
Kan också tänka mig att barn som har "myror i brallan" inte följer hela utvecklingsfaserna i ordning eller att de kommer lite på efterkälken vad gäller både det ena och det andra.
Min flicka tex, jag märker att hon faktiskt har tappat några år i att utvecklas i leken. Det tar hon igen med stormsteg nu, är så roligt att se Hon har "tid" att ta in, vilja vara social (på sina villkor) och tycker att det är kul att leka.
Lillen har inte tid att ta in. Man får ofta höra att barn är som svampar, inte mina barn. Där är det "en till en" pedagogik som gäller, förklara och förtydliga.

Du borde kunna får hjälp av HAB med tex bildstöd. De kan skriva ut olika program som man kan ha till datorn. Vi har fått utskrivet Nilbilder och nu ska vi få boardmaker för att underlätta vardagen. Vi går även och tränar med lillen för att han ska lära sig klicka rätt med musen på datorn och jag hoppas att vi även ska få hjälp med lite ADL träning och hur vi kan göra för att underlätta.

Förskola är alltid svårt. Ofta har de inte kunskapen om barn "som inte är som andra". Det kan vara otäckt och skrämmande. Jag har gjort så att jag har skrivit ett brev eller en punktlista kan man säga för att tala om lite hur lillen är, samma sak med tjejen för skolan. Sen finns det självklart ett "vanligt" barn under allt, men som man måste tänka lite extra kring, oftast hela tiden. Vilket kan vara jobbigt och besvärligt, särskilt för dagispersonal som har så många barn. Men å andra sidan så underlättar det för alla om barnet har en diagnos, för att man kan läsa litegrann om vad det innebär att ha just den eller de diagnoserna. Svårare än så är det faktiskt inte. Sen är det en självklarhet att ha en öppen dialog alla emellan för att det ska fungera.

Det finns flera hemsidor man kan leta på tex specialpedagogiska skolmyndighetens hemsida (spsm). Den finns det tex Attention osv. På dessa sidor finns det faktablad om olika diagnoser som kan vara väldigt användbart.

Det är många gånger svårt och krävande att ha barn med särskilda behov. Det tar mycket kraft från en eftersom man hela tiden måste veta vad man behöver och framförallt HUR man får/hittar rätt hjälp.

Fick du svar på någon av dina funderingar, svammel blev det igen

Coop

 

[Badger]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Vi har resonerat som så att om vi finge ett barn med ADHD så skulle vi vänta med medicinen så länge som möjligt går. Tills barnet börjar hamna efter i skolan eller dylikt. Innan dess skulle vi försöka med olika knep, som TV eller musik på, springa ett varv runt huset eller vad som funkar, om vi hittade någonting som funkar. ADHD medicin är absolut super, när man är vuxen, men jag är ganska säker på att den kan ge tillväxtproblem när man är barn. Men det är ju för en läkare att svara på och avgöra.

 

[Coop]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Vi har resonerat som så att om vi finge ett barn med ADHD så skulle vi vänta med medicinen så länge som möjligt går. Tills barnet börjar hamna efter i skolan eller dylikt. Innan dess skulle vi försöka med olika knep, som TV eller musik på, springa ett varv runt huset eller vad som funkar, om vi hittade någonting som funkar. ADHD medicin är absolut super, när man är vuxen, men jag är ganska säker på att den kan ge tillväxtproblem när man är barn. Men det är ju för en läkare att svara på och avgöra.

Självklart så vill man så gärna tro att man fixar allt som kommer i ens väg. Man tänker och funderar hur andra gör och "så ska jag/vi inte göra". Har också varit där
Om man lever med ett barn som har problematik 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året så lovar jag att man provat ALLT innan man får utskrivet medicin. Familjebehandling är något som man ofta får genomgå innan, för att man ska får hjälp med struktur och få ordning på allt runt omkring. Man kan ALDRIG veta innan hur man kommer att reagera. Dessa två barn som jag har är inte mina biologiska vilket kanske också ger oss en "fördel". Vi kan se våra egna begränsningar samt vara helt ärliga med barnet problematik. Jag förstår mycket väl att det är tuffare när det är ett biologiskt barn, "är det mitt fel att barnet är så här?" Man får ofta höra att "ja men det är en utvecklingsfas det går över", "min är likadan", "låt dem springa av sig dem så blir de lugna sen". Som förälder till ett barn med "annorlunda" beteende är det jätteviktigt att bli bekräftad och tagen på allvar, vilket man sällan blir förrän det har gått så långt att man går på knäna. Man måste hela tiden vara starkare än en "normal" förälder vilket kan resultera i att familjen brakar samman, syskon får stå tillbaka och den vuxna relationen kanske inte längre fungerar.

Coop- en föräldrer som varit nere på botten och simmar just nu strax ovanför vattenytan!

 

[Zaria]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Hej!
Medicin vill de oftast inte ge innan 6 års ålder, men jag vet om barn som fått det tidigare.

Jag vet om en åttaåring som är väldigt trotsig, har både ADHD och autism. Min flicka var trotsig innan hon fick medicinen, skulle göra allt möjligt som hon inte fick. Nu har min lille kille blivit väldigt trotsig, är 5½. Han har ju även en utvecklingsstörning så det kan ju vara "fördröjt" så att säga.
Kan också tänka mig att barn som har "myror i brallan" inte följer hela utvecklingsfaserna i ordning eller att de kommer lite på efterkälken vad gäller både det ena och det andra.
Min flicka tex, jag märker att hon faktiskt har tappat några år i att utvecklas i leken. Det tar hon igen med stormsteg nu, är så roligt att se Hon har "tid" att ta in, vilja vara social (på sina villkor) och tycker att det är kul att leka.
Lillen har inte tid att ta in. Man får ofta höra att barn är som svampar, inte mina barn. Där är det "en till en" pedagogik som gäller, förklara och förtydliga.

Du borde kunna får hjälp av HAB med tex bildstöd. De kan skriva ut olika program som man kan ha till datorn. Vi har fått utskrivet Nilbilder och nu ska vi få boardmaker för att underlätta vardagen. Vi går även och tränar med lillen för att han ska lära sig klicka rätt med musen på datorn och jag hoppas att vi även ska få hjälp med lite ADL träning och hur vi kan göra för att underlätta.

Förskola är alltid svårt. Ofta har de inte kunskapen om barn "som inte är som andra". Det kan vara otäckt och skrämmande. Jag har gjort så att jag har skrivit ett brev eller en punktlista kan man säga för att tala om lite hur lillen är, samma sak med tjejen för skolan. Sen finns det självklart ett "vanligt" barn under allt, men som man måste tänka lite extra kring, oftast hela tiden. Vilket kan vara jobbigt och besvärligt, särskilt för dagispersonal som har så många barn. Men å andra sidan så underlättar det för alla om barnet har en diagnos, för att man kan läsa litegrann om vad det innebär att ha just den eller de diagnoserna. Svårare än så är det faktiskt inte. Sen är det en självklarhet att ha en öppen dialog alla emellan för att det ska fungera.

Det finns flera hemsidor man kan leta på tex specialpedagogiska skolmyndighetens hemsida (spsm). Den finns det tex Attention osv. På dessa sidor finns det faktablad om olika diagnoser som kan vara väldigt användbart.

Det är många gånger svårt och krävande att ha barn med särskilda behov. Det tar mycket kraft från en eftersom man hela tiden måste veta vad man behöver och framförallt HUR man får/hittar rätt hjälp.

Fick du svar på någon av dina funderingar, svammel blev det igen

Coop

Sonen fyller ju 6 år i sommar så kanske kanske kanske att det kan vara något han kan få och som kan funka, för jag tror mycket beror på impulskontroll och svårt att fokusera/koncentrera sig.

Detta med att vara några år efter känner jag också igen, främst på samspelet, förr så frågade sonen mycket varför det inte funkade, idag har han nästan gett upp "barnen tycker jag är dum endå"

Skall prata med HAB om detta med bildstöd, en annan tanke är han han sjä'lv tills dess kanske kan rita en egen bild han kopplar till saker och ting, han är jätteduktig på att rita och lägger gärna timmar på det, samt att det ofta fungerar bäst när han får tänka ut en lösning själv och får ett uppdrag.

Tex med kökskåpen har han tom själv sagt "lås dem mamma, så jag inte går dit, jag är inte så bra på att tänka att jag inte ska gå dit, och dessutom har jag inte tid" Det känns som han endå själv har en något sånär insikt på vad som inte fungerar ibland.

Ang förskola så är det jättesvårt, sonen har nu fått en resurs och man har försökt att turas om att ha lite koll på honom och plocka ur honom ur leken när han blir för mycket upp i varv. Men där handlar det också lite om attityder hos personalen, en del tycker jättemycket om honom och en del ser det mest som jobbigt. Han hade en jättego resurs som tyvärr slutar nu till nyår, en yngre tjej som hade massor med bra ider runt honom, så det är tråkigt.

De personal som är där nu är lite äldre och har varit med ett tag, men flertal av dem vet inte heller riktigt vad de skall göra eller hur de skall göra, tog upp detta med HAB-teamet och de tyckte absolut att förskolan skulle ha dessa kusnakper och att det FANNS om de ville anstränga sig lite, tydligen har de fler barn som de har möten med på samma förskola.

De hade en elev för ett par år sedan som jag alltid gillat tidigare, träffade på henne dyngrak på en fest för 2 sommrar sedan där hon rejält påverkad berättade för en säkert 20 pers vilken otroligt jobbig unge jag hade och att hon minsann sagt till honom men att han inte "fattade något"
Det fick mig att undra om det var hennes uppfattning eller inställningen överlag

Skall kika runt lite på de sidorna du nämnde och se, alltid bra med nya tips...

Det är otroligt värdefullt det du skriver, och det känns skönt att inte känna sig så himla ensam i att ha det såhär.

 

[prinsus_]

Sv: HJÄÄÄLP!!! Jag blir TOKIG

Hej!
Du är inte ensam. Vi har också stora problem med vår fyraårige son men det går upp och ner, har inte fått någon diagnos utan hans problem anses som anknytnings och samspelsproblematik men man tror att det kan vara autismspektrastörning av något slag.

Jag orkar inte läsa hela tråden nu utan ville bara ge mitt stöd. Har ni inte fått några tips av BUP hur ni ska göra när han tokar till det hemma? Belöning vid gott uppförande? Indragning av förmåner vid sämre uppförande?
Kontaktövningar, positiv beröring, avslappningsövningar och massagesagor har vi haft positiva effekter av.

I somras började vi ge vår son Omega 3 efter att ha fått tips av en kompis vars pappa forskar kring Omega 3 och ADHD på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Flera internationella studier har visat positiva effekter på barn med hyperaktivitet och andra problem. Vi har fortfarande svårigheter men jag är övertygad om att omega 3 har gjort problemen mindre. Vi ger Eye Q. Man ska ladda upp med tredubbel dos i tre månader men allt står på förpackningen.