Hittar inte rätt

[Klaralarsson]

Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst

Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll och fungera som en superbra häst för mig som kom direkt ifrån ridskolan. Så var tyvärr inte fallet..

Det visade sig att hästen hade stått i 4 år och dessutom haft en skada som gör att man inte fick rida honom med bett, som förrövrigt ägaren hade berättat att jag fick använda och verkade helt ovetandes. Stallet var ett stall där hästarna gick lösa och det fanns inga sadlar eller bett, folk som ifrågasatte var dem allmänt otrevliga mot ink mig som bara var 12 år under denna perioden.

Jag började rida hästen och jag blev avslängd hela tiden, ridpass efter ridpass. Han var helt ur kondition och kunde verkligen ingenting. Jag blev såklart super rädd att rida, men jag var fortfarande helt orädd ifrån marken.

Jag slutade med ponnyn och letade vidare, red lite hästar här och där men var fortfarande rädd efter alla avramlingar.

Efter ett tag beslöt jag och min familj att hyra en ponny, tanken var att det skulle vara en mindre och snäll ponny som gärna skulle ha gått på ridskola för att jag skulle kunna bli tryggare i mig själv.

Vi var o tittade på en häst som jag inte ville ha, men lättövertalad och nya som vi var tänkte vi att de åt skulle gå bra ändå. Det slutade i ett köp som jag idag ångrar att jag inte sa nej till...

Ponnyn var supernäll i några veckor när vi precis hade fått honom och jag började faktiskt tycka om honom, jag var överlycklig över att ha en häst som var lugn och stabil. Men efter 2 månader började olaterna, han stack i stallet (När han stod uppbunden och drog iväg) när man ledde honom, när man red honom och var helt omöjlig att fånga i hagen. Visa dagar stod jag och mamma i hagen i 3 timmar med spö och godis, vi tog massvis med lektioner men inget hände. Jag var livrädd igen. (Hästen hade tydligen varit såhär i hela sitt liv men ägaren vi köpte honom av hade inte sagt någonting oss, nu har jag pratade med flera ägare och kan meddela att även dessa ägare har haft stora problem med ponnyn)

Jag var oftast ledsen efter stallet och mamma var sönderstressad eftersom hon var tvungen att var med mig 7 dagar i veckan 4 timmar varje dag vilket inte gick. Pappa som inte alls är hästintresserad och som redan är skeptisk fick vara ensam hela dagarna, och när han väl fick träffade mig och mamma var hon stressad och jag ledsen och klagade på hästen. Så han har ju enbart haft uppfattningen att hästar är dåligt och det "alltid" blir såhär.

Efter mycket om och men såldes hästen till sin föregående ägare och allt blev bra, men jag var fortfarande rädd och ville forfarande hålla på med de underbara djuren. Jag följde med min kompis på tävlingar, red ut på hennes häst som var lite rädd av sig och jag kände sån längtan efter min egna. Som jag då hade bestämt mig skulle vara helt underbart snäll som de hästar jag fått träffa. Jag var så mycket i stallet som gick och hjälte till med allt möjligt.

Plötsligt hittad vi en foderhäst, perfekt i storlek, utbildning, inrikting och min favoritfärg dessutom bara 15 min ifrån oss. Vi träffade hästen och jag var kär, trots att han fjanta sig lite så hade jag en känsla av att "sluta fjanta dig och fortsätt gå" om ni förstår hur jag menar haha.

Vi hade hämtat hem hästen och allt fungerade toppen, men nu på 4 dagen i stallet har allt gått utåt. Jag blev sparkad när jag stod och borstade honom, han bet efter mig och sprang över mig och betedde sig som en hingst. Nu när jag berättat hur jag känner för familje här hemma suckar dem och säger, detta är den sista.

(Vi ska ha kvar honom i 2 veckor till och ser om han lugnar sig, ägaren har berättat att han tydligen inte kan gå med flera valacker. Roligt när han ska gå på en lösdrift med 3 stycken och ägaren var medveten )
Är det verkligen för mycket begärt med en häst som står stilla när man borstar? Inte sticker i ridningen eller springer ifrån en när man leder? Är sådana hästar omöjliga att hitta?

Några tips för att visa familjen att det funkar? Eller gör jag fel? Förstör jag alla höstar jag rör? Jag har verkligen ingen aning längre, allt blir bara jobbigt.

Förlåt för min bibel men behövde få ut mig allt och få någon att bolla idéer med.

 

[Sirap]

Det kan vara så att säljarna utnyttjar att du och din familj inte är så kunniga och "lurar på er" hästar som är lite knepiga. Du behöver ta med dig en riktigt kunnig hästmänniska (tränare t ex) när du letar häst. När hästen väl kommer hem till dig är det också väldigt viktigt att du tar hjälp, så att det inte går fel från början. Hästarna känner säkert av din osäkerhet och inser helt enkelt att de kan bestämma över dig, både i ridning och hantering.
Kan du inte gå på ridskola/vara medryttare ett tag istället så att du blir lite kunnigare och säkrare innan du skaffar häst?

 

[EmmaBovary]

Nej, du förstör inte alla hästar du rör! Men som @Sirap säger så blir det lite av en ond spiral när ni "luras på" knepiga hästar. För att bryta det här behöver ni nog skynda långsamt för att hitta en vettig häst, och ta hjälp från början så att du får lite mer självförtroende i det här. Det är inte för mycket begärt med en häst som står still när man borstar, inte sticker eller springer över en, men man får ju räkna med att sådant _kan_ inträffa, speciellt i början och vid ett stallbyte. Därför är det viktigt med stöd av en kunnig person vid både hästköp och hemma. Sedan tycker jag att det här låter rent farligt. Fruktansvärt fult av ägaren att övertala er att ta hem hästen till en lösdrift där den ska gå med valacker när hon visste att den blir hingstig, att du är såpass ung och säkert att du är osäker (för det antar jag kanske nämndes under provridningen?). Ge den inte två veckor till, försök att köra tillbaka den så snart som möjligt innan du skadar dig!

Och jag tror nog att du är kunnig, det brister bara lite när det kommer till självförtroende och erfarenhet. Med hjälp av en tränare, andra kunniga personer och en vettig häst så kommer det kunna bli jättebra.

 

[Freazer]

Som jag ser det utifrån din text är du ung och ganska okunnig likså din mamma. Jag skriver absolut inte detta för att vara elak. Jag tycker ni ska lämna tillbaka ponnyn och att du ska börja på ridskola igen och försöka få en sköthäst där istället som du kan hjälpa till med ett par dagar i veckan.

Visst, ni kanske har haft lite otur och blivit lurade i vissa fall men jag tror absolut att många av era problem beror på er okunnighet. Om kanske 1-2 år när du/ni har mer erfarenhet så ta hjälp av någon kunnig person som ni kan lita på, kanske din ridlärare när ni ska titta på hästar/ponnyer. Lycka till!

 

[Krokus]

Svårt att ge råd i detta och kanske träffar jag fel.
Nummer ett; bra att du skriver av dig, roddar i alla vändor du vart med om samt öppnar upp för ny input.
Förstår det som att du fått dåligt självförtroende vad det gäller hanteringen, och nu med en häst som beter sig hingstigt sätts givetvis detta på prov.
Tycker man ska försöka få hjälp av andra om det finns att tillgå, men vidta viss försiktighet så du inte råkar ut för översittare, då blir självförtroendet lägre. Sen kanske det är knepigt att ta " för mycket" hjälp av sin mamma, tänker på självförtroendet där med, mammor jobbar ju rätt mycket "uppifrån" så att säga, om inte annat så av gammal vana.
Detta var lite angående självförtroende alltså.

Och som svar på frågor; ja hästen ska kunna stå still när du borstar, inte sticka i ridningen... osv
Men vid ägare/ansvarig-byte kan ibland hästens "sämsta" sidor komma fram, och då kan det faktiskt ta lite tid att få förtroende/ visa vad som gäller.

Tror inte man ska tänka så mycket rätt och fel i dessa lägen. Snarare vad man kan göra för att få saker att fungera/ fungera bättre.

Och strunt i att visa familjen, du har inte hästen för att bevisa något för någon, som jag förstår av vad du skriver tidigare i inlägget.

 

[Seabaz]

Som jag ser det utifrån din text är du ung och ganska okunnig likså din mamma. Jag skriver absolut inte detta för att vara elak. Jag tycker ni ska lämna tillbaka ponnyn och att du ska börja på ridskola igen och försöka få en sköthäst där istället som du kan hjälpa till med ett par dagar i veckan.

Visst, ni kanske har haft lite otur och blivit lurade i vissa fall men jag tror absolut att många av era problem beror på er okunnighet. Om kanske 1-2 år när du/ni har mer erfarenhet så ta hjälp av någon kunnig person som ni kan lita på, kanske din ridlärare när ni ska titta på hästar/ponnyer. Lycka till!

Precis detta tänkte jag med skriva

 

[TinyWiny]

Skillnaden i att ha egen häst eller rida på hästar som andra hanterar och därmed sätter gränserna för är enorm. Det är det du har fått prov på nu. En häst är ju en levande kännande varelse och som alla andra varelser på vår jord så behöver hästarna få veta vad de har att förhålla sig till. Det är ingen kunskap någon föds med. I förhållande till oss människor blir det väldigt tydligt. Vi är sårbara på ett helt annat sätt än deras artfränder, vårt språk är annorlunda och det blir missförstånd. Vi måste därför med kärlek, tålamod och ödmjukhet lära oss hur de kommunicerar så att vi ser deras signaler, förstår deras signaler och respekterar deras gränser och vi måste också vara tydliga med våra egna gränser så att hästen vet vad hen har att förhålla sig till.

En häst som kommer till ett nytt ställe med nya rutiner och nya människor känner sig mer eller mindre vilsen. Det är din uppgift som människa att lotsa hästen, guida och visa hästen vad som förväntas av den, vilka gränser som gäller och därmed göra hästen trygg i sin nya miljö. Det går inte på några dagar utan hästen måste få landa i lugn och ro och det kan vara lite rörigt och lite missförstånd under tiden både i samspel med de andra hästarna och med människorna. Det du beskriver att hästen var snäll de första veckorna och sedan blev det dumt är typiskt. I början är hästen lite försiktig, kollar av läget, försöker hitta sin plats och tror att detsamma gäller som hos förra ägaren. Får hen då ingen guidning så tar överlevnadsviljan över, hen inser att här får hen klara sig själv så gott det går, hen kör sitt eget race och då blir det dumt. Visar inte människan att hen är att lita på, räkna med och är någon som lyssnar, förstår och vill deras bästa så gör de vad de själva kan för att överleva och då slutar de lyssna på oss.
Det går att ordna upp men det krävs arbete från din sida och det krävs ödmjukhet att inse var det blev fel.

Jag tycker att du ska lämna tillbaka hästen du har nu. Leta upp någon som är duktig på hästspråk (och nu menar jag ingen NH-skit utan någon som på riktigt är duktig) som vill lära dig att kommunicera med hästen, att lyssna på hästen och lär dig att sätta gränser runt dig själv.

Att få äran att ha en äkta vänskap med en häst är helt fantastiskt men för det krävs det ömsesidig respekt och förståelse. Det krävs att man som människa är ödmjuk och vill lära sig på riktigt istället för att använda våld och/eller hot om våld.

Och nej, du förstör inte alla hästar du rör. Du behöver lära dig att kommunicera med hästen. Lära dig att sätta dina egna gränser på ett tydligt sätt gentemot hästen och lära dig att tyda och lyssna på hästens gränser. Du behöver helt enkelt mer utbildning så att du och hästen känner er trygga med varandra.

 

[Klaralarsson]

Nej, du förstör inte alla hästar du rör! Men som @Sirap säger så blir det lite av en ond spiral när ni "luras på" knepiga hästar. För att bryta det här behöver ni nog skynda långsamt för att hitta en vettig häst, och ta hjälp från början så att du får lite mer självförtroende i det här. Det är inte för mycket begärt med en häst som står still när man borstar, inte sticker eller springer över en, men man får ju räkna med att sådant _kan_ inträffa, speciellt i början och vid ett stallbyte. Därför är det viktigt med stöd av en kunnig person vid både hästköp och hemma. Sedan tycker jag att det här låter rent farligt. Fruktansvärt fult av ägaren att övertala er att ta hem hästen till en lösdrift där den ska gå med valacker när hon visste att den blir hingstig, att du är såpass ung och säkert att du är osäker (för det antar jag kanske nämndes under provridningen?). Ge den inte två veckor till, försök att köra tillbaka den så snart som möjligt innan du skadar dig!

Och jag tror nog att du är kunnig, det brister bara lite när det kommer till självförtroende och erfarenhet. Med hjälp av en tränare, andra kunniga personer och en vettig häst så kommer det kunna bli jättebra.

Tack för svaret!
Vi satt och pratade här hemma och beslöt oss för om det skulle bli en till ringer vi våran tränare som får hjälpa oss att leta och vara med på provridningen.

 

[Klaralarsson]

Som jag ser det utifrån din text är du ung och ganska okunnig likså din mamma. Jag skriver absolut inte detta för att vara elak. Jag tycker ni ska lämna tillbaka ponnyn och att du ska börja på ridskola igen och försöka få en sköthäst där istället som du kan hjälpa till med ett par dagar i veckan.

Visst, ni kanske har haft lite otur och blivit lurade i vissa fall men jag tror absolut att många av era problem beror på er okunnighet. Om kanske 1-2 år när du/ni har mer erfarenhet så ta hjälp av någon kunnig person som ni kan lita på, kanske din ridlärare när ni ska titta på hästar/ponnyer. Lycka till!

Problemet är ju inte okunnighet i hästarna på det sättet, utan mer min osäkerhet som smittar av sig Sedan finns det ingen ridskola i närheten som jag vill stödja, sedan tycker jag det är heltråkigt där då man inte får göra någonting eller lära sig.

 

[Klaralarsson]

Skillnaden i att ha egen häst eller rida på hästar som andra hanterar och därmed sätter gränserna för är enorm. Det är det du har fått prov på nu. En häst är ju en levande kännande varelse och som alla andra varelser på vår jord så behöver hästarna få veta vad de har att förhålla sig till. Det är ingen kunskap någon föds med. I förhållande till oss människor blir det väldigt tydligt. Vi är sårbara på ett helt annat sätt än deras artfränder, vårt språk är annorlunda och det blir missförstånd. Vi måste därför med kärlek, tålamod och ödmjukhet lära oss hur de kommunicerar så att vi ser deras signaler, förstår deras signaler och respekterar deras gränser och vi måste också vara tydliga med våra egna gränser så att hästen vet vad hen har att förhålla sig till.

En häst som kommer till ett nytt ställe med nya rutiner och nya människor känner sig mer eller mindre vilsen. Det är din uppgift som människa att lotsa hästen, guida och visa hästen vad som förväntas av den, vilka gränser som gäller och därmed göra hästen trygg i sin nya miljö. Det går inte på några dagar utan hästen måste få landa i lugn och ro och det kan vara lite rörigt och lite missförstånd under tiden både i samspel med de andra hästarna och med människorna. Det du beskriver att hästen var snäll de första veckorna och sedan blev det dumt är typiskt. I början är hästen lite försiktig, kollar av läget, försöker hitta sin plats och tror att detsamma gäller som hos förra ägaren. Får hen då ingen guidning så tar överlevnadsviljan över, hen inser att här får hen klara sig själv så gott det går, hen kör sitt eget race och då blir det dumt. Visar inte människan att hen är att lita på, räkna med och är någon som lyssnar, förstår och vill deras bästa så gör de vad de själva kan för att överleva och då slutar de lyssna på oss.
Det går att ordna upp men det krävs arbete från din sida och det krävs ödmjukhet att inse var det blev fel.

Jag tycker att du ska lämna tillbaka hästen du har nu. Leta upp någon som är duktig på hästspråk (och nu menar jag ingen NH-skit utan någon som på riktigt är duktig) som vill lära dig att kommunicera med hästen, att lyssna på hästen och lär dig att sätta gränser runt dig själv.

Att få äran att ha en äkta vänskap med en häst är helt fantastiskt men för det krävs det ömsesidig respekt och förståelse. Det krävs att man som människa är ödmjuk och vill lära sig på riktigt istället för att använda våld och/eller hot om våld.

Och nej, du förstör inte alla hästar du rör. Du behöver lära dig att kommunicera med hästen. Lära dig att sätta dina egna gränser på ett tydligt sätt gentemot hästen och lära dig att tyda och lyssna på hästens gränser. Du behöver helt enkelt mer utbildning så att du och hästen känner er trygga med varandra.

Det kanske är nämt men jag jobbar väldigt mycket ifrån marken och jobbar just med kontakt och förståelse mellan häst och ryttare. Tack vare min superduktiga tränare som hjälper mig på marken går det bättre för varje gång.

Förra hästen tog det ett par veckor innan allt började, men hästen jag har nu har bettet sig som en hingst ifrån dag 1.

 

[Klaralarsson]

Svårt att ge råd i detta och kanske träffar jag fel.
Nummer ett; bra att du skriver av dig, roddar i alla vändor du vart med om samt öppnar upp för ny input.
Förstår det som att du fått dåligt självförtroende vad det gäller hanteringen, och nu med en häst som beter sig hingstigt sätts givetvis detta på prov.
Tycker man ska försöka få hjälp av andra om det finns att tillgå, men vidta viss försiktighet så du inte råkar ut för översittare, då blir självförtroendet lägre. Sen kanske det är knepigt att ta " för mycket" hjälp av sin mamma, tänker på självförtroendet där med, mammor jobbar ju rätt mycket "uppifrån" så att säga, om inte annat så av gammal vana.
Detta var lite angående självförtroende alltså.

Och som svar på frågor; ja hästen ska kunna stå still när du borstar, inte sticka i ridningen... osv
Men vid ägare/ansvarig-byte kan ibland hästens "sämsta" sidor komma fram, och då kan det faktiskt ta lite tid att få förtroende/ visa vad som gäller.

Tror inte man ska tänka så mycket rätt och fel i dessa lägen. Snarare vad man kan göra för att få saker att fungera/ fungera bättre.

Och strunt i att visa familjen, du har inte hästen för att bevisa något för någon, som jag förstår av vad du skriver tidigare i inlägget.

Jag förstår att hästens dåliga sidor kan komma fram, självklart. Men en häst som sparkts och bits efter mig känns faktist inte någon vidare kul. Frågan är ju hur länge han kommer hålla på på detta sätt? Jag känner mig osäker kring honom, speciellt när jag är själv och om något skulle hända.

Förstår ju självklart att det är levande djur vi håller på med, en avrammling, skutt eller spark kan ju hända av olyckor. Men när hästen sparkar och biter efter mig känns inte något helt rätt :/

 

[TinyWiny]

Det kanske är nämt men jag jobbar väldigt mycket ifrån marken och jobbar just med kontakt och förståelse mellan häst och ryttare. Tack vare min superduktiga tränare som hjälper mig på marken går det bättre för varje gång.

Förra hästen tog det ett par veckor innan allt började, men hästen jag har nu har bettet sig som en hingst ifrån dag 1.

Om du har en duktig tränare och jobbar mycket från marken (vad innebär det? vad gör du?) så vad gör du då med ett spö och godis i hagen? Vad vill du ha ut av det? Vad vill du att hästen ska tänka om det/dig när du gör så?

Vad menar du när du skriver att hästen beter sig som en hingst?

 

[Lovisaleonora]

Förra hästen tog det ett par veckor innan allt började, men hästen jag har nu har bettet sig som en hingst ifrån dag 1.

Om hästens beteende förändras efter en tid hos dig, får du ta på dig skulden till förändringen. Det tycker jag är helt solklart. Och som ägare hade jag blivit väldigt irriterad om någon som lånat hästen låtit den lägga sig till med olater och dåligt beteende.

Om hästen uppfört sig illa från dag 1, varför tog ni ö h t emot den? Det verkar som ni undersöker förhållanden väldigt dåligt innan ni kastar er in i olika avtalsförhållanden.

Är tränaren så duktig som du säger, förstår jag inte vad du gör med spö och godis i hagen, och att ni inte kan stävja ett beteende som du beskriver. Det är ju verkligen inga konstigheter för en vettig hästmänniska.

 

[Nepenthe]

Nu har jag inte läst allas svar men har dessa hästar besiktigats innan köp?

Låter tyvärr som varken du eller dina föräldrar har tillräcklig kunskap just nu. Jag hade rekommenderat att vänta med egen häst tills du är äldre.
Jag fick aldrig någon häst när jag bodde hemma... jag tröttnade på ridskolan och började jobba i travstall där jag fick lära mig massor och rida ibland.

Om nu ridskolorna inte faller i smaken kanske du kan rida hos någon privatperson?
Alternativt att ni tar hjälp med den hästen ni har nu av någon som kan komma ut till er och hjälpa dig med både hantering och ridning?

 

[Alexandra_W]

Du får ursäkta att jag frågar. Men med tanke på ditt nick, sättet du skriver och innehållet samt tidsaspekterna så undrar jag om du är samma Klara som skrev tråden om ta en skadad foderhäst? Den här: http://www.bukefalos.com/watched/threads/all?page=2

I så fall så är det tyvärr inte jätteförvånande vad som hänt.

Om du inte är samma person, så håller jag med övriga om att sluta leta häst och börja rid på ridskola för att få tillbaka självförtroendet och öka kunskapen. Hästar märker om man är rädd och osäker. En del utnyttjar det - andra blir i sig rädda och osäkra av det och kan därför börja t ex slå, springa över osv. Finns ingen trygghet för hästen kan ett rädslebeteende vara likt ett mer aggressivt beteende. Av det du skriver hur ni hanterat hästen så är det många hästar som tyvärr skulle kunna reagera. Båda mina (två helt olika personligheter) som är jättesnälla och skulle vara rar och fin med dig på en provridning skulle spåra ur med den hantering och osäkerhet du beskriver. På olika sätt och av olika anledningar, men båda skulle sluta med tårar och problem. Trots att de är snälla, vänliga och trevliga hästar. Men både behöver och måste ha en lugn, trygg människa som - för den ena, hon kan lita på, för den andra, han kan lita på och även acceptera att lyssna på och inte själv hitta på vad han tycker är lämpligt.

 

[Görel]

Problemet är ju inte okunnighet i hästarna på det sättet, utan mer min osäkerhet som smittar av sig Sedan finns det ingen ridskola i närheten som jag vill stödja, sedan tycker jag det är heltråkigt där då man inte får göra någonting eller lära sig.

På det du beskriver så låter det som att du behöver mycket mera kunskap om hur hästar fungerar innan du är mogen för en egen häst. Jg hakar alltid upp mig på de som pratar om hur länge de har ridit istället för att prata om hur länge man har hanterat hästar. Det är två helt olika saker. I det du skriver låter det som att hanteringsbiten är din svaghet där du behöver lära dig mer för att kunna hantera en egen häst.

Om du inte vill rida på ridskola kan du istället bli medryttare. Jag vet att det är svårt att få bli det när man är ung, men om man är beredd att betala för det brukar utbudet bli större. Eller om du kan bli skötare i ett privatstall. Det kan vara slitigt och du får kanske inte rida som tack för besväret men du lär dig massor!

En hästs beteende speglar till stor del den som hanterar hästen. Är du trygg och pålitlig blir hästen lugn med dig. Är du otydlig eller gör fel blir hästen osäker tillsammans med dig och en del hästar väljer i sådana situationer att bli aggressiva. Det är ofta hästar med dåligt självförtroende som beter sig så, då krävs det att man som människa är extra lugn och tydlig för att göra hästen trygg och för att den ska förstå vad du förväntar dig av den. En häst är inte snäll eller dum, den blir som vi människor bemöter den.

 

[Efwa]

Jag vill bara ge exempel som kan visa på just detta med att hästar verkligen inte är födda, eller behåller sitt uppförande, automatiskt.

Jag har en fantastiskt snäll häst som verkligen är allt de flesta vill ha i en häst. Lättledd, lastar sig själv, välutbildad, vem som helst kan köra honom och han älskar att vara i centrum. Speciellt bland barn.

Men, det kräver sina människor i hans närhet. Vi (vi är ju ändå ett ganska stort gäng runt mina hästar) behöver inte skälla, bråka eller annat med honom, han bara är, men han vet vad han har att rätta sig efter.

Nu vet jag, att hamnar han hos någon mer oerfaren och som inte kan just ponnysar eller fjordhästar så tar det inte många veckor så blir han ett "monster".
Det betyder inte att han är en dum häst i grunden. Inte heller betyder det heller att den stackars människan i andra änden är dum. Bara att stor erfarenhet hos ponnyn och liten hos "ägaren" är ofta ganska dålig kombination.

 

[EmmaBovary]

Du får ursäkta att jag frågar. Men med tanke på ditt nick, sättet du skriver och innehållet samt tidsaspekterna så undrar jag om du är samma Klara som skrev tråden om ta en skadad foderhäst? Den här: http://www.bukefalos.com/watched/threads/all?page=2

I så fall så är det tyvärr inte jätteförvånande vad som hänt.

Det tog jag för givet, men blev lite bekymrad gällande om TS skulle försvinna ifrån den här tråden också om det uppdagades. Men hoppas att hon stannar, och tar åt sig av råden innan det händer något allvarligt.

 

[EmmaBovary]

Tack för svaret!
Vi satt och pratade här hemma och beslöt oss för om det skulle bli en till ringer vi våran tränare som får hjälpa oss att leta och vara med på provridningen.

Det är ju ett steg i rätt riktning åtminstone, har ni någon som kan stötta lite hemifrån första tiden sedan?

 

[Freazer]

Problemet är ju inte okunnighet i hästarna på det sättet, utan mer min osäkerhet som smittar av sig Sedan finns det ingen ridskola i närheten som jag vill stödja, sedan tycker jag det är heltråkigt där då man inte får göra någonting eller lära sig.

Fast varför skulle man vara osäker om man är kunnig? Sättet du beskriver hur du gör och hästarna beter sig på ser jag inte som kunnigt. Vad i ridskolorna är det du inte vill stödja? Är man inte öppen för kunskap lär man sig aldrig ngt. Jag är 30+ och lär mig saker varje dag ännu!