Hittad död.

[tanten]

Jag kan mycket väl tänka mig att när jag blir gammal så kan jag trilla av pinn utan att nån märker det på ett tag.

För mig kvittar det lika. Det som är bekymersamt är för den som behöver sanera om jag legat ett tag.

Det kan det inte spela nån roll om min kropp hittas efter en halvtimme eller en månad. Jag är ju lika ovetande hur som.

 

[Monsterliter]

Jag kan tänka mig att ganska många dör när de är ensamma i sitt hem. Många äldre bor i singelhushåll i Sverige och det finns ofta en omgivning som är vana vid att höra av personen i fråga lite sådär sporadiskt och att det då kan ta ett tag innan omgivningen reagerar.

När jag jobbade inom äldrevården (sjukhem i 10 år) så fanns och finns fortfarande finns en idé om att "ingen ska dö ensam" och man sätter in extravak för just detta.

Det jag undrar över är dock varför tanken på att dö ensam är så jobbig för så många?

 

[Magiana]

Det jag undrar över är dock varför tanken på att dö ensam är så jobbig för så många?

För att det är ångestframkallande. Jag vill inte dö ensam.

 

[honung]

När jag jobbade inom äldrevården (sjukhem i 10 år) så fanns och finns fortfarande finns en idé om att "ingen ska dö ensam" och man sätter in extravak för just detta.

Sanning med modifikation enligt mina erfarenheter. Många kommuner och i det enheter anser, att boende på särskilt boende inte är att betrakta som ensamt och därmed enskilt boende. Det räcker med att det finns personal i huset som gör kanske åtminstone en tillsyn på en hel natt och då 'dör man inte ensam'. Det är helt och väldigt individuellt vem som får palliativt vak eller inte.

 

[escodobe]

Det jag undrar över är dock varför tanken på att dö ensam är så jobbig för så många?

Ja, jag har inte heller riktigt förstått det för egen del så att säga. Generellt så ju sämre jag mår ju mer ifred vill jag vara, och något mer privat än att dö kan jag inte tänka mig.

Jag har trots det suttit vak, både i jobbet och privat så att säga. Men jag tror att nog skulle vilja vara själv när det gäller mig

 

[Gnist]

Eftersom tonåringen mer eller mindre bor hos sin pojkvän, så om jag dog skulle det gå rätt lång tid innan jag blev saknad av någon och ännu längre tid innan nån iddes åka hit och se om jag är okej. Inget jag direkt tänker på eller skräms av, det är liksom bara så det är.

 

[Pancakes]

Jag har en väninna som bor ensam (pensionär, så inget jobb som saknar henne) och vi har gjort upp om att skicka ett godnatt-sms varje kväll till varandra. Vi skriver bara typ "godnatt" så det går snabbt, men det känns bra.
Visst kan något hända emellan, men ändå skönt med ett dagligt livstecken.

Jag hade en äldre släkting med liknande upplägg. Tvärs över åkern från dennes hus bodde en medelålders dam som på kvällarna alltid kollade så min släkting släckt en specifik lampa när denne gick och la sig. När den medelålders damen flyttade köptes hennes hus av dottern som då också tog på sig uppgiften att kolla så min släktings lampa släcktes varje kväll. Så himla fint ♥

 

[Görel]

Jag hade en äldre släkting med liknande upplägg. Tvärs över åkern från dennes hus bodde en medelålders dam som på kvällarna alltid kollade så min släkting släckt en specifik lampa när denne gick och la sig. När den medelålders damen flyttade köptes hennes hus av dottern som då också tog på sig uppgiften att kolla så min släktings lampa släcktes varje kväll. Så himla fint ♥

Så där hade vi med mormor också. Hon bodde i Vasastan och min mamma och moster jobbade en tio minuter därifrån och någon av dem gick förbi på lunchen. Och när de inte kunde gick någon annan i släkten förbi.

 

[Kamomilla]

6-7 veckor hade han visst legat innan han hittades.

 

[BornAgain]

Släkting hade ett rikt social liv och nära vänner som gick tillbaka 70 år, men utan mig skulle, hen ha blivit riktigt ensam när hen blev sjuk.

Jag är inte rädd att dö själv, men jag vill inte falla och dö av törst e. dy. l. liggandes på golvet som en skalbagge och jag har hund. NU skulle jobbet och dagmatte sakna mig - för framtiden har jag ställt mig i kö för ett seniorboende med personal

 

[BornAgain]

Ja, det ser man ibland i en tidningsnotis.

Att en person är hittad död i sin lägenhet när polisen går in pga att grannarna tycker det luktar illa.

Vilka är då dessa personerna?

En av de är min egen far.

Min reaktion var mest: jaha, och?

Han försvann ur mitt liv i samband med att mina föräldrar skildes när jag gick på gymnasiet, har sett honom en gång skymta förbi på byn efter det. Mina syskon umgicks han med några år, sen hade han inte tid.

Betala underhåll för äldsta barnet (mig) tyckte han inte att han behövde, jag jobbade ju på helgerna och kunde betala den summan själv till mamma, vilket framfördes i tingsrätten.

Han fick ett barn i nya förhållandet, några dagar efter jag fick mitt äldsta barn. Vi låg på BB samtidigt, samma BB. Detta barn hade enligt egen utsago under sina yngre år ingen vetskap om mig. Detta, numera vuxna, barn har även detta tagit avstånd från vår far.

Två äktenskap, två skilsmässor, fem barn och han behöver identifieras mha tandkort.

Tragiskt, men jag personligen är färdigsörjd sedan 20+ år tillbaka.

*kram*

Din far valde sitt liv - och fattade aldrig vad han valde bort.

 

[TeamLundVer]

Eftersom jag har ett jobb så skulle jag väl saknas på jobbet efter ett tag, när jag inte svarar på mejl och inte svarar i telefonen.

Hade det inte varit för den detaljen så skulle jag nog kunna ligga död hur länge som helst.

Du hade saknats väldigt fort här också

 

[nullo-modo]

Jag kan tänka mig att ganska många dör när de är ensamma i sitt hem. Många äldre bor i singelhushåll i Sverige och det finns ofta en omgivning som är vana vid att höra av personen i fråga lite sådär sporadiskt och att det då kan ta ett tag innan omgivningen reagerar.

När jag jobbade inom äldrevården (sjukhem i 10 år) så fanns och finns fortfarande finns en idé om att "ingen ska dö ensam" och man sätter in extravak för just detta.

Det jag undrar över är dock varför tanken på att dö ensam är så jobbig för så många?

Att dö ensam tycker jag inte är jobbigt, snarare att ingen saknat en på flera veckor skrämmer.