Hitta hem till Ludde (ej annons)

[BuenoBull]

Har funderat på det nu ett tag. Vi har två katter i nuläget. Ena är Måns, gammelfarbrorn. Han är lugn och gör inte så mycket väsen av sig numer. Han är också den som man kan göra i princip vadsomhelst med utan att han bryr sig.

Sen är det Ludde. Han är i princip osynlig hela dagarna då han ligger under sängen och trycker. Han är oftast jättego när han väl vill vara framme men det är så sällan han vill vara framme nuförtiden. Nu har vi ju precis flyttat så då förstår jag ju att han ligger där oftare än vanligt.

När han väl är framme behöver man inte göra mycket väsen av sig för att han ska bli rädd. Och då springer han naturligtvis under sängen.
Han river tapeter, klöser möbler, har ner saker från bord och fönsterbrädor hela tiden och har för sig massa diverse småhyss på nätterna.
Naturligtvis tänker vi inte göra oss av med honom pga att han har hyss för sig, han är ju katt :smirk: Men man funderar ju på ifall han vantrivs.

Han har aldrig varit utekatt men jag har så smått vant honom vid att vara ute och nu går han utan koppel utomhus. Han lyssnar ju sig mycket omkring och reagerar starkt på ljud och sånt.

Det jag skulle vilja ha hjälp med är vad det kan vara som gör att han är så här. Vad finns det för olika saker som kan göra att han vantrivs? Och om man nu skulle leta nytt hem, vad för hem skulle det vara? Landet/stan? Ensamkatt/flera katter? Ja ni förstår ju.

Tack på förhand

 

[Mabuse]

Sv: Hitta hem till Ludde (ej annons)

Ärligt sagt så låter det som en katt som skulle få jobbigt med sig själv hur han än hade det. Men kanske som innekatt hos en mycket lugn pensionär, där ingenting nånsin förändras, och det aldrig är några ljud?

Fast jag vet inte, det låter lite som att hans psyke inte riktigt klarar av att vara katt, helt enkelt. Har han alltid varit sådan?

 

[BuenoBull]

Sv: Hitta hem till Ludde (ej annons)

Ja, han har alltid varit sån. Hans mamma är likadan och de ungar efter henne som jag vet om har också varit sådär veka i psyket. Och alla de ungarna har haft olika levnadsförhållanden. Utekatt på landet, katt i barnfamilj, katt hos lugnt par osv.

Så hittar man inget bra hem är det bäst att ta bort han?

 

[Heulwen]

Sv: Hitta hem till Ludde (ej annons)

Vissa katter blir helt enkelt sådana, antingen p g a medfött dåligt psyke och ganska ofta p g a att när de var kattungar så miljötränade ingen dem.
Min mammas ena katt är lite sådär.
Hon föddes i ett stall i en undanskymd vrå, sedan skulle då ägaren till stallet slå ihjäl alla istället för att kastrera sin honkatt *pucko!*, men en tjej räddade dem och mamman och hade dem i ett uthus på gården där det sällan hände saker så hon upplevde ingenting. Så hon springer in under sängen när dörren öppnas.

Hur ser han ut när han ligger och trycker?
Trycker han verkligen eller ligger han bara där och sover och är ganska lugn?
Hur många gånger per dag tar ni upp och gosar med honom? Vad gör han ifall ni gör det?

 

[Mabuse]

Sv: Hitta hem till Ludde (ej annons)

Ja, han har alltid varit sån. Hans mamma är likadan och de ungar efter henne som jag vet om har också varit sådär veka i psyket. Och alla de ungarna har haft olika levnadsförhållanden. Utekatt på landet, katt i barnfamilj, katt hos lugnt par osv.

Så hittar man inget bra hem är det bäst att ta bort han?

Eftersom hans största problem verkar vara sig själv, så att säga, så är jag inte så säker på att han skulle bli lyckligare någon annan stans. Särskilt om mamman och syskonen också är så - medfött lynnesfel, helt enkelt.

Så ni får väl ta er en funderare på hur ni tror att han har det, om han ändå trivs på sina villkor, eller om han har det för miserabelt. I så fall är nog det enda att ta bort honom, tror jag. Förmodligen skulle ännu en flytt inte göra honom gott, och han skulle ha kvar sitt beteende hos den nya ägaren. Dessutom kan det vara svårt att hitta ett bra hem till en sån katt.