C
Christine
Måste bara berätta om historian hur ja träffade min drömhäst. Ni får gärna tycka till.
Allt började i hagen när min häst var föl. Redan som liten fick ägarna ha med sig en träpåk ut i hagen för att kunna fylla på vatten. Sedan såldes han till en tjej som ganska snabbt trötnade på hans beteenden. Han lånades då ut, hans beteenden blev sämre och han började vandra runt. Han gick runt till ca 10 olika perssoner på tre år, vissa bra, vissa inte. Han blev allt sämre och gick till attack mot människor, hög i armar, hals m.m. Slutade med att ingen ville ha honom, så han fick ensam stå i en liten box utan skötsel. Han är ganska stor 170 cm mkh så han andvände sig av sin storlek för att skrämmas. gick inte att rida honom utan pesså.
Jag hade alltid varit intresserad av honom, och såg vilken trevlig häst han egentligen är. Så jag blev erbjuden att få honom eller så skulle han gå till slakt.
Arbetade honom någon gång i nh, och fick säga åt honom riktigt en gång bara, när han tänkte gå till attack. Tog honom till en hästmassör/kiropraktor.
Det visade sig att det låg fel i hela ryggen, nacken, höger bog. Han hadde konstant huvudvär pga spänningarna i nacken.
Idag är han världens goaste häst, får göra vad jag vill med honom och han gör allt jag ber honom om. Har aldrig ens surat mot mig efter den enda gången har tänkte gå till anfall. Rider honom idag i repgrimma. Tilläggas bör är att alla ja kände varnade mig för hästen, och sa att det ALDRIG går att få honom snäll.
Önskar att alla hästar kunde få en andra chans. För ingen är elak innerst inne
Allt började i hagen när min häst var föl. Redan som liten fick ägarna ha med sig en träpåk ut i hagen för att kunna fylla på vatten. Sedan såldes han till en tjej som ganska snabbt trötnade på hans beteenden. Han lånades då ut, hans beteenden blev sämre och han började vandra runt. Han gick runt till ca 10 olika perssoner på tre år, vissa bra, vissa inte. Han blev allt sämre och gick till attack mot människor, hög i armar, hals m.m. Slutade med att ingen ville ha honom, så han fick ensam stå i en liten box utan skötsel. Han är ganska stor 170 cm mkh så han andvände sig av sin storlek för att skrämmas. gick inte att rida honom utan pesså.
Jag hade alltid varit intresserad av honom, och såg vilken trevlig häst han egentligen är. Så jag blev erbjuden att få honom eller så skulle han gå till slakt.
Arbetade honom någon gång i nh, och fick säga åt honom riktigt en gång bara, när han tänkte gå till attack. Tog honom till en hästmassör/kiropraktor.
Det visade sig att det låg fel i hela ryggen, nacken, höger bog. Han hadde konstant huvudvär pga spänningarna i nacken.
Idag är han världens goaste häst, får göra vad jag vill med honom och han gör allt jag ber honom om. Har aldrig ens surat mot mig efter den enda gången har tänkte gå till anfall. Rider honom idag i repgrimma. Tilläggas bör är att alla ja kände varnade mig för hästen, och sa att det ALDRIG går att få honom snäll.
Önskar att alla hästar kunde få en andra chans. För ingen är elak innerst inne