Hingst som nafsar

[Roheryn]

Vår hingst har ett beteende som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera - han vill oerhört gärna nafsa på den som hanterar honom. Jag uppfattar det inte alls som aggressivt eller dominant, utan snarare som någon sorts ”tics” han har och att det kanske kommer ur stress/frustration? Eller att det är någon sorts invit till socialt beteende? Det kommer oftast fram när man leder honom och då mest på morgonen när man leder ut honom till hagen. Han brukar ha bråttom då och det är nog ”mycket” för honom i den situationen - vill ut i hagen o ha koll på alla andra hästar, ska förbi stoets hage, har matpåse med sig… och då pyser det ut i form av nafsande, är min teori. Problemet är att jag inte är bekväm med en nafsande häst - är väl okej nu så länge jag har vinteroverallen på mig, men vill inte så gärna bli nafsad på bara armar i sommar! Någon som har tips på hur man kan träna bort detta? Helst utan godis då jag är rädd att förstärka nafsandet, och med så ”mjuk” metod som möjligt. Han är rätt känslig och det är min bestämda uppfattning att han inte gör detta för att vara ”dum”. I allt annat är han en väldigt snäll och lätthanterlig hingst.

 

[Lingon]

Kan du minska stressen när du leder ut honom genom att inte ta med matpåsen? Kan du bära ut matpåsen innan du tar ut honom så att den väntar på er när ni kommer dit? Så blir det en mindre faktor som kan stressa honom. Jag har en oerhört snäll medryttarhäst men mat är väldigt viktigt och även om hon hade uppfört sig så hade en påse med hö stressat henne på vägen ut till hagen just för att hon hade velat äta det direkt. Det där med att vänta på mat är inte hennes grej.

 

[Habina]

På min förra valack (kastrerad när han var två) hjälpte det att ge honom nåt att ha i munnen. Änden på grimskaftet eller en hundleksak. Kan kanske hjälpa?

 

[skiesabove]

Fodra lite inne först och bär ut matpåsen till hagen medans han äter frukost inne.

Du beskriver en situation där ni byggt in många stressfaktorer.

Sen upplever jag med hingstar och hingstiga valacker att man ska tänka på hur man leder dom. Har du handen nära kinden på dom kan man trigga "bitey face game", iaf när dom är yngre (som äldst har jag hanterat 3-årig hingst).

Men definitivt, sluta bär höpåsen samtidigt och fodra han en del innan uttag. Bort med alla faktorer som stressar/upphetsar.

 

[Roheryn]

På min förra valack (kastrerad när han var två) hjälpte det att ge honom nåt att ha i munnen. Änden på grimskaftet eller en hundleksak. Kan kanske hjälpa?

Intressant, ska absolut prova det!

 

[Roheryn]

Fodra lite inne först och bär ut matpåsen till hagen medans han äter frukost inne.

Du beskriver en situation där ni byggt in många stressfaktorer.

Sen upplever jag med hingstar och hingstiga valacker att man ska tänka på hur man leder dom. Har du handen nära kinden på dom kan man trigga "bitey face game", iaf när dom är yngre (som äldst har jag hanterat 3-årig hingst).

Men definitivt, sluta bär höpåsen samtidigt och fodra han en del innan uttag. Bort med alla faktorer som stressar/upphetsar.

Jag fodrar redan inne tidigare på morgonen, utsläppet sker när det blivit ljust ute och de ätit upp "första frukosten". Men jag kan absolut bära ut höpåsen först och se om det blir någon skillnad!

Normalt släpper jag ut stoet först, hingsten sedan och valackerna sist i någon sorts förhoppning att minska stressen för alla inblandade. Stoet vill jag ha "ur vägen" när jag tar ut hingsten på gången för att byta täcke, hon är dessutom mest "på" att få komma ut, så därmed enklast med henne först. Annars kunde det kanske hjälpa att ta hingsten först, men upplever å andra sidan inte att han är stressad inne när hon går ut. Att han "blåser upp sig" lite när vi går förbi hennes hage på väg ut känns inte som ett problem, men kan förstås vara en sak av många som gör att det "rinner över" lite och han börjar nafsa.

Angående hur jag leder så har jag högerhanden ganska långt under hakan på honom, generellt funkar han bäst att leda med lite längre grimskaft och mer frihet - han verkar känna sig instängd om man kortar upp grimskaftet för mycket. Så jag tror inte jag triggar något med min egen position (men det vet man ju såklart inte säkert).

 

[Roheryn]

Kan du minska stressen när du leder ut honom genom att inte ta med matpåsen? Kan du bära ut matpåsen innan du tar ut honom så att den väntar på er när ni kommer dit? Så blir det en mindre faktor som kan stressa honom. Jag har en oerhört snäll medryttarhäst men mat är väldigt viktigt och även om hon hade uppfört sig så hade en påse med hö stressat henne på vägen ut till hagen just för att hon hade velat äta det direkt. Det där med att vänta på mat är inte hennes grej.

Det kan jag absolut göra, ska testa det imorgon! (Och bara för att jag startade den här tråden, så var han såklart supersnäll att leda ut idag, trots att vi gjorde precis som vi brukar! )

 

[skiesabove]

Det kan jag absolut göra, ska testa det imorgon! (Och bara för att jag startade den här tråden, så var han såklart supersnäll att leda ut idag, trots att vi gjorde precis som vi brukar! )

Jamen det är så det funkar, ännu mer så om du tar ut någon för att titta på det .

"Jag lovar, han brukar inte vara såhär"

 

[Sel]

Mina hingstar har alltid uppskattat att ha någonting i munnen. Båda unghingstarna bar gärna på pinnar som vilken retriever som helst, och kunde göra det i timmar när vi var ute på promenad. Det är absolut värt att prova, som någon skrev finns det hundleksaker som kan vara mycket lämpliga, typ en kong med ett grovt rep eller någonting åt det hållet.

 

[Roheryn]

Mina hingstar har alltid uppskattat att ha någonting i munnen. Båda unghingstarna bar gärna på pinnar som vilken retriever som helst, och kunde göra det i timmar när vi var ute på promenad. Det är absolut värt att prova, som någon skrev finns det hundleksaker som kan vara mycket lämpliga, typ en kong med ett grovt rep eller någonting åt det hållet.

Ska absolut testa detta som sagt! Tåliga hundleksaker har vi gott om, eftersom vi också har en hund som är någon sorts leksaks-terminator och tuggar sönder allt som inte är av pansar, typ!

 

[Karoliten]

Vår hingst har ett beteende som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera - han vill oerhört gärna nafsa på den som hanterar honom. Jag uppfattar det inte alls som aggressivt eller dominant, utan snarare som någon sorts ”tics” han har och att det kanske kommer ur stress/frustration? Eller att det är någon sorts invit till socialt beteende? Det kommer oftast fram när man leder honom och då mest på morgonen när man leder ut honom till hagen. Han brukar ha bråttom då och det är nog ”mycket” för honom i den situationen - vill ut i hagen o ha koll på alla andra hästar, ska förbi stoets hage, har matpåse med sig… och då pyser det ut i form av nafsande, är min teori. Problemet är att jag inte är bekväm med en nafsande häst - är väl okej nu så länge jag har vinteroverallen på mig, men vill inte så gärna bli nafsad på bara armar i sommar! Någon som har tips på hur man kan träna bort detta? Helst utan godis då jag är rädd att förstärka nafsandet, och med så ”mjuk” metod som möjligt. Han är rätt känslig och det är min bestämda uppfattning att han inte gör detta för att vara ”dum”. I allt annat är han en väldigt snäll och lätthanterlig hingst.

Hur gammal är han?

 

[Roheryn]

Hur gammal är han?

7 år

 

[Karoliten]

7 år

Ah ok, skriver som.ovan låt han ha något i munnen men jag visar också bestämt att mig är det inte ok att nafsa efter

 

[SiZo]

Går han ensam så kan beteendet potentiellt försvinna helt om han får sällskap i hagen. Upplever ofta att de är väldigt plockiga när de går ensamma - behovet för social kontakt är ett beteende som byggs på. En häst som inte har fått det behovet tillgodosett har alltså ett mycket större behov och kommer göra extremt många sociala interaktioner om de sedan får möjlighet till det.

Har han inte möjlighet till social kontakt med andra hästar så är det inget konstigt att han försöker få det behovet tillgodosett genom dig.

 

[Roheryn]

Ah ok, skriver som.ovan låt han ha något i munnen men jag visar också bestämt att mig är det inte ok att nafsa efter

Jag försöker ju också visa det (brukar vifta åt hans håll med änden på grimsaftet eller bara helt handgripligen putta bort hans huvud), men det har inte gjort att beteendet minskat utan verkar snarare trigga honom att fortsätta. Det är ju inte så att han bits hårt men det är ju helt klart ett oönskat beteende och gör också att det blir lite svårt att be någon annan hantera honom.

 

[Roheryn]

Går han ensam så kan beteendet potentiellt försvinna helt om han får sällskap i hagen. Upplever ofta att de är väldigt plockiga när de går ensamma - behovet för social kontakt är ett beteende som byggs på. En häst som inte har fått det behovet tillgodosett har alltså ett mycket större behov och kommer göra extremt många sociala interaktioner om de sedan får möjlighet till det.

Har han inte möjlighet till social kontakt med andra hästar så är det inget konstigt att han försöker få det behovet tillgodosett genom dig.

Ja, jag har också varit inne på den tanken, därav att jag skriver i trådstarten att det möjligen kan vara en social invit. Det är också en av anledningarna till att jag inte vill vara "hård" mot honom. I dagsläget har vi tyvärr ingen annan häst han kan gå med, vi jobbar på det! (eller han skulle förmodligen kunna gå med den ena av valackerna, men då blir ju den andre ensam, så lika illa men för en annan individ)

 

[Karoliten]

Jag försöker ju också visa det (brukar vifta åt hans håll med änden på grimsaftet eller bara helt handgripligen putta bort hans huvud), men det har inte gjort att beteendet minskat utan verkar snarare trigga honom att fortsätta. Det är ju inte så att han bits hårt men det är ju helt klart ett oönskat beteende och gör också att det blir lite svårt att be någon annan hantera honom.

Jag visar även med att höja rösten och knäpp på mulen. Känns det tröstlöst, kan man leda med stigbett. Lättare att styra huvudet då och då har de automatiskt något i munnen.

 

[Stereo]

Min hingst går och har alltid gått med sällskap (för närvarande tre valacker) men han kan nafsa lite när han blir spänd och/eller frustrerad (som ju är en slags spänning det med).

Som du redan verkar ha märkt blir diverse tillrättavisningar ofta bara triggande och beteendet ökar, så det som funkat bäst för mig med min kille är 1. ignorera totalt, 2. öka avståndet mellan oss så att han inte når att nafsa och 3. andas! Lugna djupa andetag, nästan lite mindfulness och fokusera på vad jag vill göra istället för på vad han pysslar med.

Med honom är det väldigt tydligt att det är spänning eller någon liten lekinvit, så att öka spänningen med tillrättavisningar har bara blivit kontraproduktivt och tjafsigt. Nuförtiden nafsar han knappt alls, och gör han det så räcker det med ovanstående tre steg så slutar han efter ett par försök.

 

[Silje]

Min hingst går och har alltid gått med sällskap (för närvarande tre valacker) men han kan nafsa lite när han blir spänd och/eller frustrerad (som ju är en slags spänning det med).

Som du redan verkar ha märkt blir diverse tillrättavisningar ofta bara triggande och beteendet ökar, så det som funkat bäst för mig med min kille är 1. ignorera totalt, 2. öka avståndet mellan oss så att han inte når att nafsa och 3. andas! Lugna djupa andetag, nästan lite mindfulness och fokusera på vad jag vill göra istället för på vad han pysslar med.

Med honom är det väldigt tydligt att det är spänning eller någon liten lekinvit, så att öka spänningen med tillrättavisningar har bara blivit kontraproduktivt och tjafsigt. Nuförtiden nafsar han knappt alls, och gör han det så räcker det med ovanstående tre steg så slutar han efter ett par försök.

Så försöker jag göra med min valack också, det funkar hyfsat, men jag ska testa att ge honom något att bära i munnen och se om det funkar. Han går fint i skritt, men blir uppspelt och lekfull och nafsar då efter min arm när han travar bredvid mig och jag vill inte straffa honom för det, men få honom att förstå att det inte är önskvärt beteende. När han nafsar saktar jag därför ner och ignorerar honom tills han lugnat sig och då berömmer jag, men jag skulle gärna önska att han travade lugnt och snällt utan att hetsa upp sig. Jag är övertygad om att det inte är ett aggressivt beteende i hans fall!

 

[Roheryn]

Jag visar även med att höja rösten och knäpp på mulen. Känns det tröstlöst, kan man leda med stigbett. Lättare att styra huvudet då och då har de automatiskt något i munnen.

Nej, stigbett blir det inte.