Sv: Het häst
Nej, det gör jag tyvärr inte.
Jag känner igen mig så himla mycket i det du skriver och denna tränaren blev verkligen vändningen för mig och min ponny.
Jag köpte honom sommaren 2005 av den här hopptränaren. Red för henne ett par gånger och det gick bra men slutade för att hon bodde ganska långt iväg. Jag började rida i en hoppgrupp för ponnyer och det var väl där det började gå utför. Hästen började ta mer och mer egna initiativ (inte positivt!) i både dressyr och hoppning. Han drog mot hinderna och stack efteråt. Kunde skena runt över ett varv i ridhuset innan jag kunde stanna. Varken jag eller hästen trivdes med att ha det så. Jag slutade i den gruppen. Hoppade ingenting på hela vintern, ha ingen lust helt enkelt. Dessutom var det livsfarligt.
Han opererades i Januari och när han sedan skulle sättas igång igen så tog jag ut min fd. hopptränare som red honom ett par gånger på marken och sedan red jag själv. Han blev finare och finare i dressyren. I hoppningen vågade jag inte ta så mycket i honom som jag borde.
Sedan började jag rida för en annan hopptränare. Hon var lugnt och det verkade gå att få hästen att lära sig igen. Förutom dom gånger han låste sig totalt när han såg ett hinder. Hon var helt inne på att han hade dåligt självförtroende vilket jag kan gå med på. MEN bara när han får göra som han vill. Hon ville att jag skulle låta honom gå i det höga tempot över studsserier osv. för att han skulle inse att det inte gick att hoppa i det tempot. Men han klarade allting hon satte upp. I det höga tempot. Jag skulle travhoppa mycket, rida lätt ända fram till hindret och knappt ha någon kontakt alls med munnen. Fick inte sitta och backa osv. Tvärtom. Resultat? Jo, hästen började vägra. Träningen för att få tillbaka hans självförtroende gav helt motsatt effekt. Jag fick inte hjälpa honom någonting, skulle bara sitta där. Till slut visste han inte vart han skulle ta vägen, antingen sprang han som en tok eller så vägrade han gå nära hinderna.
Efter att ha tränat för henne ett par månader där ingenting hände så började rida för min gamla hopptränare igen. Och så härligt det var! Nu kan jag sitta och hoppa själv i skogen, jag kan hoppa kombinationer och variera antalet galoppsprång, jag kan hoppa en bana i lagom tempo
även om det är mycket kvar fortfarande.
Det vi har gjort är att allting ska fungera på marken innan vi börjar hoppa. Han ska ta skänkeln, han ska stanna, rygga, göra skolor, böja sig osv. när jag vill. Han har väldigt lätt för att gå bakom lod och eftersom det är där jag har bäst kontroll började vi jobba där. Han fick gå där så länge bakben var med och ryggen var rundad och fin, vilket den var i den formen. Jag skulle kunna böja åt höger och vänster (ganska mycket) utan att han sprang iväg. Det var helt enkelt kontroll före en bra form. När jag sedan har kontroll i alla lägen DÅ kan man börja jobba mer med formen.
När jag hoppar ska jag sitta emot ända fram till hindret och hela tiden ha kontakt med munnen. Jag skulle resa mig upp i sadeln bara precis när han hoppade. Sedan ner i sadeln och ta tillbaka igen. Det får gärna vara med en stor, ganska snabb galopp bara jag har kontroll. Det blir mindre jobbigt att hoppa i den lite större galoppen och han har inte lika stor anledning att dra iväg. Blir han jobbig avbryter vi och jobbar över bommar tills han känns fin igen. Då får jag hoppa igen. Blir han "dum" ska jag vara snabb i handen och rida med sitsen så mycket det går. Han får absolut INTE göra så. Det finns inga ursäkter, man drar bara inte iväg. Gör han det i anridningen mot ett hinder (ganska långt innan) så stannar jag och ryggar. Sedan rider jag på hindret igen. Likadant efteråt, jobba honom i galoppen och upp med huvudet om han bara knäcker av i nacken och springer. Fungerar inte detta så halt och rygga tills han lyssnar.
Resultat: Jag har fått en ponny som fungerar bra i hoppningen, älskar att hoppa men kan kontrollera sin glädje och använde energin till att hoppa istället för att springa. Han litar på mig och jag börjar lita på honom igen. Anledningen till att jag bytade tränare var att jag kände att jag kanske skulle kunna komma ut på en LD om ett år om jag hade tur (för det skulle säkert fungerat med den tränare när jag hade lärt om honom helt till hennes metoder) och jag visste att han kan hoppa och att det inte är något större fel på självförtroendet om han bara vet vad han ska göra. Jag ville tävla tidigare än så och eftersom det fungerade med denna tränaren så var valet ganska lätt.
Hoppas du fattar någonting av mitt något svamliga inlägg
annars är det bara att fråga!
