Sv: Hermanstorp
Grand National är respektingivande, banan har en totallängd på dryga 7km. Man rider två varv och hoppar 30 hinder på vägen. Startfältet brukar bestå av ett trettiotal hästar.
Den första häcken ligger på 135cm efter ytterligare en häck på samma höjd men som är betydligt bredare kommer man till Westhead som är ett 180cm brett dike med med en häck på 150cm bakom. Efter ytterligare två häckar på 145cm respektive 150cm.
Därefter kommar man till Becher's Brook. Själva hindret ser ganska oskyldigt ut med sina 120cm, men nivåskillnaden mellan avsprångspunkten och landningspunkten tar andan ur en.På landningssidan mäter hindret över 2m vilket hästarna inte är förberedda på. Bakom det lömska hindret finns ett smalt vattendike. Hindret fick sitt namn efter att den kända jockeyn Martin Becher, tog skydd i diket efter att ha trillat av sin häst för att inte bli överriden av de andra ekipagen. "Water tastes disgusting without the benefits of whisky" lär han ha sagt efter at than tog sig därifrån.
De som lyckas ta sig över Becher’s Brook hoppar Foinavon Fence, som är en "vanlig " häck på 135cm som fick sitt namn 1967 Fionavon var den enda hästen som lyckades ta sig över den på första försöket, bakom honom föll flera hästar i en stor hög, trots att hindret är det minsta på banan. Men när man kommer från det stora nerhoppet har inte hästarna och ryttarna riktigt hunnit hämta andan.
Nästa hinder är Canal Turn. Det är en häck på 150cm som fått sitt namn för att hästarna måste göra en 90 graders sväng i landningen för att inte hamna i en kanal som går precis framför hindret. Loppet kan vinnas eller förloras över det här hindret. Att hoppa det stora hindret diagonalt är otäckt, men gör att man har ett bättre utgångsläge när man landar. Med 30 eller mer hästar som fortfarande är med i leken är det ofta inte ett alternativ att hopp hindret diagonal första varvet.
Sen kommer Valentine's Brook, en häck på 150cm med ett dike bakom. Ytterligare en häck på 150cm och sedan når man the Booth. Det störtsta bekymmret med the Boot är, som är 150cm högt, är det 180cm breda diket framför hindret.
Därefter följer två häckar på 150 och 145cm för att sedan rida mot The Chair som är det störtsta hindret på banan och skiljer sig markant från de andra hinderna. Det är nästan 160cm högt, och det utan tvekan bredaste hindret, där häcken i sig mäter närmare metern, och framför häcken, ett dike på 180cm. Dessutom landar man högre, vilket, precis som nerhoppet vid Becher's, hästarna inte är riktigt beredda på efter att ha sträckt ut sig för att nå över det breda hindret.
Sista hindret är ett vattenhinder som inte bör underskattas. Själva hindret är bara förädiska 75cm högt, vilket resulterar i att många hästar inte hoppar stort nog för att ta sig över den efterföljande vattengraven. Hela hindret mäter närmare 4,5meter totalt. Bara graven är nästan 2,70m.
Hästarna springer sedan förbi starten, över Melling Road och ska hoppa de 14 första hindren en gång till. Efter de sista hindren följer upploppet som går i uppförsbacke, och verkligen sätter de få hästar som klarat sig så långts uthållighet på prov. Det 450m långa upploppet är det längsta i landet och tär på både den fysiska och psykiska styrkan hos häst och jockey. Det sägs att målstolpen ser ut att försvinna längre och längre bort för varje galoppsprång. Om du någon gång besöker Aintree, ta chansen och gå banan och se dessa makalösa hinder i verkligheten!!!
Men ja, den häcken på Burgley är bannemig inte att leka med den heller. Herreminje!
