Sv: Here we go again
Det finns ju gott om amatörer som äger travhäst också, tror att de flesta travare är amatör-ägda.
Å andra sidan tror jag (observera tror, vet inte) inte att den amatör som köper en travhäst gör det för lånade pengar och det är nog inte heller så vanligt att man köper en travare för 100000kr eller så om man ska träna den själv därhemma.
När man tittar på annonserna på hastnet begärs det ofta runt 20-35 tusen för en "starthäst", även om det försås finns dyrare också.
Jag ser av ganska många människor i min omgivning att ridhästfolk köper häst för stora summor som de inte har, och lånar till sin ridhäst - även när man tävlar på hobby-nivå.
Det är i och för sig osund ekonomi i mina ögon, men det är klart att en person som lånar till sin hobby, är väldigt angelägen att kunna utöva hobbyn.
Den som köper för pengar den har och därmed tydligen kan avvara, sitter ju i en annan sits.
Om vi nu ska förklara skillnaden i ekonomiska termer.
Däremot tror jag inte att det självklart är någon skillnad i det känslomässiga engagemanget förutom förstås att det är vanligare att ridhästen köps till ett barn eller en ungdom, jämfört med travhästen.
Så visst, folk köper för dyr häst till sin ungdom och tårarna sprutar när något går fel. Vilket i och för sig motsägs av att man vill reklamera ungdomens dyrgrip.
Om det var känslorna som styrde, skulle man väl "bara" vilja reparera dyrgripen och inte reklamera den?
Kl - för en ridhästköpare handlar det kanske också om en större investering, känslomässigt såväl som ekonomiskt (relativt, alltså) medan travvärlden är professionell i större utsträckning?
Det finns ju gott om amatörer som äger travhäst också, tror att de flesta travare är amatör-ägda.
Å andra sidan tror jag (observera tror, vet inte) inte att den amatör som köper en travhäst gör det för lånade pengar och det är nog inte heller så vanligt att man köper en travare för 100000kr eller så om man ska träna den själv därhemma.
När man tittar på annonserna på hastnet begärs det ofta runt 20-35 tusen för en "starthäst", även om det försås finns dyrare också.
Jag ser av ganska många människor i min omgivning att ridhästfolk köper häst för stora summor som de inte har, och lånar till sin ridhäst - även när man tävlar på hobby-nivå.
Det är i och för sig osund ekonomi i mina ögon, men det är klart att en person som lånar till sin hobby, är väldigt angelägen att kunna utöva hobbyn.
Den som köper för pengar den har och därmed tydligen kan avvara, sitter ju i en annan sits.
Om vi nu ska förklara skillnaden i ekonomiska termer.
Däremot tror jag inte att det självklart är någon skillnad i det känslomässiga engagemanget förutom förstås att det är vanligare att ridhästen köps till ett barn eller en ungdom, jämfört med travhästen.
Så visst, folk köper för dyr häst till sin ungdom och tårarna sprutar när något går fel. Vilket i och för sig motsägs av att man vill reklamera ungdomens dyrgrip.
Om det var känslorna som styrde, skulle man väl "bara" vilja reparera dyrgripen och inte reklamera den?