Hen (han...) var ju omtyckt och trevlig

Hajfisk

Trådstartare
Huuur kan det fortfarande vara en grej folk tänker vad gäller brott, oavsett om det gäller sexuella övergrepp, våld i nära relationer eller whatever?S åg på nyheterna chefen till personen i Ljusdal som begått och filmat flertalet sexuella övergrepp på pyttesmå barn i sitt arbete, och hans uttalande var just att det var chockerande för att personen var generellt omtyckt?!!

Tror man verkligen fortfarande år 2024 att det är någon slags utåt sett aggressiva monster som utför sådana här handlingar och att vara trevlig generellt är något slags kvitto på att man inte våldtar barn (eller vuxna)?

Trådstart skriven i affekt men undrar ändå om folk verkligen generellt har den uppfattningen?
 
Jag vill tro att de flesta någonstans förstår att det kan vara "vem som helst", men jag tror definitivt att de flesta ändå vill tänka att "det händer inte mig eller mina nära". Kanske ett sätt att försöka försvara sig själv också, att man inte misstänkt något och agerat tidigare för att stoppa det hela?
 
Jag tror att många helt enkelt inte vet om att de har kommit i kontakt med personer som döljer sånt beteende under en sympatisk fasad. När de för första gången får kännedom om det hamnar de i chock.

Vi människor är fördomsfulla, vi tänker att vi kan avläsa en persons karaktär genom det yttre, det är en del av vår självbevarelsedrift.
 
Min mamma jobbade med en av de första personer som blev dömda för länge sen.
Dagis, ingen hade märkt nånting konstigt med personen.
Efter det uppdagades fick personalen gå i terapi.
Det satte djupa spår och den ständiga frågan varför såg jag inte detta.
 
Min mamma jobbade med en av de första personer som blev dömda för länge sen.
Dagis, ingen hade märkt nånting konstigt med personen.
Efter det uppdagades fick personalen gå i terapi.
Det satte djupa spår och den ständiga frågan varför såg jag inte detta.
Man såg inte detta för att personen lagt ner mycket arbete på att dölja sig. Man har blivit manipulerad.

Att gå med skuldkänslor hjälper ingen, det man ska göra är att lära sig om manipulativa personer. Det är oerhört förståeligt att man gör det, har själv sett massor i jobbet och har fått lära mig den vägen.

I såna här situationer dyker ofta de präktiga personerna upp, de som skuldbelägger alla som inte förstått och som upplyser omgivningen att de själva minsann inte hade gått på det och att alla som gjort det är medskyldiga. De tillför förstås inget positivt, deras syfte är att upplysa om hur förträffliga de själva är och hur dåliga andra är.
 
Jag tror att det hänger ihop med det där att man inte ska tala illa om de döda. Det hänger i oerhört mycket har jag märkt.
 
Om du fick veta att tillexempel din partner eller din bästa kompis eller nån på ditt jobb som du hade känt i flera år och tyckte om osv att den var ett peddo. Tror du att du skulle tänka "ja det var ju inte precis o väntat" eller tror du att du skulle tänka "VA det skulle jag ALDRIG ha trott om hen!"?
Jag tror iallafall att dom allra flesta INTE tror att deras vänner och personer på deras jobb osv är peddon för att domflesta tänker att det händer bara andra. Plus att dom som gör såna saker är väldigt ofta extremt bra på att mani pulera osv annars skulle dom ju ha blivit av slöjade redan.
Jag vet tillexempel en person som är extremt vidrig och har gjort extremt dåliga såna saker. Men dom allra allra flesta som känner han skulle nog säga att han är en jätte bra och fin person och snäll och om tyckt osv. Och jag kan nästan lova att väldigt många skulle säga att dom aldrig skulle ha trott det om han om dom fick reda på det och många skulle kanske inte tro på det ihuvud taget.
Men det är ju inget fel på dom fördet utan det är ju "bara" för att han är extremt bra på mani pulering.
 
Jag tror det till stor del är ett omedvetet försvar. Om "Kalle" som är en helt normal, trevlig och hårt arbetande kille kan göra något kriminellt vad säger det om mig som har samma egenskaper? Det kommer helt enkelt för nära och man kan identifiera sig med personen och dess liv varvid man själv rent krasst skulle kunna tillhöra samma grupp
 
Det ger ju också en otäck känsla av att vem som helst i ens omgivning KAN vara ett monster. Att man aldrig går säker. Att man inte kan lita på någon. Och det är ju inte en bra känsla heller. Att ständigt misstänka alla för vad som helst.

En hemsk situation oavsett…..
 
Huuur kan det fortfarande vara en grej folk tänker vad gäller brott, oavsett om det gäller sexuella övergrepp, våld i nära relationer eller whatever?S åg på nyheterna chefen till personen i Ljusdal som begått och filmat flertalet sexuella övergrepp på pyttesmå barn i sitt arbete, och hans uttalande var just att det var chockerande för att personen var generellt omtyckt?!!

Tror man verkligen fortfarande år 2024 att det är någon slags utåt sett aggressiva monster som utför sådana här handlingar och att vara trevlig generellt är något slags kvitto på att man inte våldtar barn (eller vuxna)?

Trådstart skriven i affekt men undrar ändå om folk verkligen generellt har den uppfattningen?
Men man måste ju nästan tro det man ser, jag hade iallafall blivit tokig..are om jag hade gått och misstrott alla jag ser och går och tänker att dom ev kan vara rena monster. Jag hade aldrig vågat ha kontakt med någon nånsin då.

Självklart vet alla vid det här laget att monster inte ser ut som monster, umgås man dock med personer som inte är så trevliga så ser man sprickor i fasaden tillslut om man tillåter sig att se det. Det är ofta personer som är "perfekta" och "goda" och "bara tänker på andra" osv. Då är det svårt att se det och misstänker man något så är tanken lätt att slå bort då man inte vill kanske se det ens. Nu handlade inte den personen jag var utsatt för om pedofili men väldigt mycket annat som jag blundade för och som jag valde att inte tro på pga att han "var ju så perfekt och snäll". Jag kommer aldrig förlåta mig för allt jag låtit mig gå igenom pga honom.

Och fortfarande är han i bakgrunden och driver välgörenhetsorganisationer och tar pengar från den ena och den andra och utnyttjar folk till max. Tvekar aldrig att gå ut i media för att berätta hur dumma alla andra är osv. Jag förstår inte hur jag kunde vara så blind.
 
Jag tänker att vi ofta går vilse i att människor är goda eller onda. Oftast är vi ju mer komplexa än så. Pedofiler kan absolut vara manipulativa men de kan också vara vänliga och roliga människor samtidigt som de gör vidriga handlingar. Om vi skall förhålla oss till det blir det svårt med tilliten till våra medmänniskor och det orkar vi inte processa hela tiden.
 
Men man måste ju nästan tro det man ser, jag hade iallafall blivit tokig..are om jag hade gått och misstrott alla jag ser och går och tänker att dom ev kan vara rena monster. Jag hade aldrig vågat ha kontakt med någon nånsin då.

Självklart vet alla vid det här laget att monster inte ser ut som monster, umgås man dock med personer som inte är så trevliga så ser man sprickor i fasaden tillslut om man tillåter sig att se det. Det är ofta personer som är "perfekta" och "goda" och "bara tänker på andra" osv. Då är det svårt att se det och misstänker man något så är tanken lätt att slå bort då man inte vill kanske se det ens. Nu handlade inte den personen jag var utsatt för om pedofili men väldigt mycket annat som jag blundade för och som jag valde att inte tro på pga att han "var ju så perfekt och snäll". Jag kommer aldrig förlåta mig för allt jag låtit mig gå igenom pga honom.

Och fortfarande är han i bakgrunden och driver välgörenhetsorganisationer och tar pengar från den ena och den andra och utnyttjar folk till max. Tvekar aldrig att gå ut i media för att berätta hur dumma alla andra är osv. Jag förstår inte hur jag kunde vara så blind.
Jag tycker att du ska förlåta dig själv.
Har han manipulerat så många, varför ska du ta på dig "skulden" och plåga dig själv för att inte ha upptäckt vad andra inte heller sett?
 
Det här är skitsvårt. Jag har träffat på en pedofil (vad jag vet om) när jag var ung tonåring. Jag tyckte definitivt att han var väldigt obehaglig, men inget som gick att sätta fingret på och jag hade ingen aning om vad det var förrän det framkommer flera år senare.
Han blev dömd och det blev rätt omskrivet.
Han hade tidigare lurat bla sociala myndigheter så kunde säker vara mycket övertygande.

En kompis till mig har jobbat med en dömd pedofil. Han var också obehaglig (hennes ord). Andra säger att han är trevlig och kompetent, så beror nog på sammanhang?
 
Det här är skitsvårt. Jag har träffat på en pedofil (vad jag vet om) när jag var ung tonåring. Jag tyckte definitivt att han var väldigt obehaglig, men inget som gick att sätta fingret på och jag hade ingen aning om vad det var förrän det framkommer flera år senare.
Han blev dömd och det blev rätt omskrivet.
Han hade tidigare lurat bla sociala myndigheter så kunde säker vara mycket övertygande.

En kompis till mig har jobbat med en dömd pedofil. Han var också obehaglig (hennes ord). Andra säger att han är trevlig och kompetent, så beror nog på sammanhang?
Jag tror också att vissa människor har en otrolig förmåga att känna av när något är "fel", gissar att den kompisen är en sådan? Och att resterade som han har jobbat med helt enkelt inte är det?

Det kan också vara så att man i vissa situationer är mer öppen för att göra en sådan bedömning, och i andra kanske man inte alls gör det?
 
Det här är skitsvårt. Jag har träffat på en pedofil (vad jag vet om) när jag var ung tonåring. Jag tyckte definitivt att han var väldigt obehaglig, men inget som gick att sätta fingret på och jag hade ingen aning om vad det var förrän det framkommer flera år senare.
Han blev dömd och det blev rätt omskrivet.
Han hade tidigare lurat bla sociala myndigheter så kunde säker vara mycket övertygande.

En kompis till mig har jobbat med en dömd pedofil. Han var också obehaglig (hennes ord). Andra säger att han är trevlig och kompetent, så beror nog på sammanhang?

Håller med. En jag känt sen tonåren som jag träffat då och då genom åren är dömd för upprepade sexuella övergrepp på barn. Blev en chock när man fick veta.
 
Jag tror också att vissa människor har en otrolig förmåga att känna av när något är "fel", gissar att den kompisen är en sådan? Och att resterade som han har jobbat med helt enkelt inte är det?

Det kan också vara så att man i vissa situationer är mer öppen för att göra en sådan bedömning, och i andra kanske man inte alls gör det?
Jag vet inte, fanns många på arbetsplatsen som inte gillade honom av olika orsaker. Han var redan dömd då.

Personen jag träffade var inte dömd då men fruktansvärt obehaglig. Dock finns det ju mycket människor kan göra som är obehagligt mer än att vara pedofiler, och jag var ung tonåring så tänkte nog inte så mycket på "varför"/"vad" som gjorde honom sådan.
 
Jag tänker att vi ofta går vilse i att människor är goda eller onda. Oftast är vi ju mer komplexa än så. Pedofiler kan absolut vara manipulativa men de kan också vara vänliga och roliga människor samtidigt som de gör vidriga handlingar. Om vi skall förhålla oss till det blir det svårt med tilliten till våra medmänniskor och det orkar vi inte processa hela tiden.
Jag håller lite med men ändå inte. Vissa personer som exempelvis peddon är heltenkelt onda tycker jag. Det spelar ingen roll ifall de verkar "snälla" annars så ÄR dom onda. Annars skulle dom inte vara peddon heltenkelt.
 
Jag tror också att vissa människor har en otrolig förmåga att känna av när något är "fel", gissar att den kompisen är en sådan? Och att resterade som han har jobbat med helt enkelt inte är det?

Det kan också vara så att man i vissa situationer är mer öppen för att göra en sådan bedömning, och i andra kanske man inte alls gör det?
Det låter ju ganska skuld läggande mot alla som inte in ser vilken vidrig person nån är om man säger så. Okej att vissa kanske har lättare att "känna" hur nån är men jag tror verkligen inte att det är så enkelt att vissa är så bra på det och andra inte kan det alls.
Och det är säkert även att endel för fel be dömning att dom tror att nån är ett creep fast den inte är det egentligen.
 
Det låter ju ganska skuld läggande mot alla som inte in ser vilken vidrig person nån är om man säger så. Okej att vissa kanske har lättare att "känna" hur nån är men jag tror verkligen inte att det är så enkelt att vissa är så bra på det och andra inte kan det alls.
Och det är säkert även att endel för fel be dömning att dom tror att nån är ett creep fast den inte är det egentligen.
Vart såg du det skuldläggande?
 
Huuur kan det fortfarande vara en grej folk tänker vad gäller brott, oavsett om det gäller sexuella övergrepp, våld i nära relationer eller whatever?S åg på nyheterna chefen till personen i Ljusdal som begått och filmat flertalet sexuella övergrepp på pyttesmå barn i sitt arbete, och hans uttalande var just att det var chockerande för att personen var generellt omtyckt?!!

Tror man verkligen fortfarande år 2024 att det är någon slags utåt sett aggressiva monster som utför sådana här handlingar och att vara trevlig generellt är något slags kvitto på att man inte våldtar barn (eller vuxna)?

Trådstart skriven i affekt men undrar ändå om folk verkligen generellt har den uppfattningen?

Så länge man inte förnekar det som hänt och inte vill se personens skuld så tycker jag inte att det är särskilt problematiskt att man blir chockad över att en person man känner och har tyckt mycket om har visat sig vara skyldig till sexuella övergrepp. Tycker du det? Om det hade kommit fram att en person jag hade haft en relation till och tyckt om och sett som en bra person var skyldig till sexuella övergrepp så hade jag blivit väldigt chockad oavsett om det var en vän eller kollega eller någon jag lärt känna igenom en förening. Ännu värre om det hade varit en närstående som ett syskon eller en förälder eller, fruktansvärda tanke, mitt barn. Jag tror aldrig att jag hade hämtat mig.

Vad är alternativet, att gå omkring och misstro alla?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp