Sv: Hemsk start på livet, stödmata kattunge.
Jag tycker det är bra att det finns människor som bryr sig om de som annars inte hade haft en chans. Jag tycker det är bra att det finns människor som värnar om dem som andra skiter i. Jag tycker det är bra att det fortfarande finns värme och omsorg här på jorden, och att alla inte kör sitt race med att djur är ingenting värt.
Den här missen fick en chans, nu dog hon tyvärr, men ibland är det en väldigt smal gräns över vilka som överlever och vilka som dör.
Jag håller med dig där. Jag tycker man ska kunna ge djuret en CHANS till livet. Jag vet att många gånger stöter mamman bort ungen om den är nått fel på den, men jag vet många djurungar som även föds svaga och blir bortstötta av den saken.. vi hade en kull med kattungar o ena var så liten o svag..hon fick knappt någon mat så där fick vi hjälpa. Inget fel på den katten sen. Många kossor stöter bort sina kalvar så får dom gå med en annan ko..
Vi var väldigt tveksamma om vi skulle fortsätta rädda kattungen efter bettet. Jag tänkte bara: nu måste vi avliva ungen.
Men hon var ju så himla pigg och åt hur mycket som helst. Och det var ju bara själva skinnet som spruckit och inget annat. Vi funderade hur länge som helst hur vi skulle göra. Men vi är ju riktigt djurfjantar.. skit mesiga. Blir ledsen för minsta lilla.. jag är vek men jag klarar inte riktigt av att ta beslut om någon ska få dö. Tänk om hon faktiskt klarade sig? Det har ju hänt förr! Vi kände en som hade flaskmatat många kattungar. Dom hade ju klarat sig.
Hade hon varit slö och skrikit då hade vi tagit bort henne direkt. Men kattungen var ju precis som vanligt.
Det var dagen efter vi for till veterinär så hon fick ta ett beslut. Vilket var att katten såg kry och frisk ut och kunde säkert överleva bara hon inte fick en infektion men det var svårt att säga då. Hon vågade heller inte sy på en sån pass liten katt och ville heller inte tvätta.
For hem och hon var ju jättepigg, piggare än första dagen. Såret såg ut att börja läka mera. Det var sedan senare på kvällen hon blev slö och ville inte äta. Då väntade vi bara på att hon skulle dö, vi klarade inte av att ha ihjäl henne, ingen av oss, tänkte att hon kanske somnade in. Svärmor hade henne i famnen i flera timmar, ne fan jag ville inte se eller vara med när katten dog, usch sånt klarar inte jag, så då fick dom ta hand om den, då blir jag svag, en brist man har, man flyr.
Men hon dog ju aldrig!!! Vi fattade inte!! Helt plötsligt efter flera timmar bajasade hon sedan kravlade hon och åt som en tok.. jaha?? Hade hon bara haft ont i magen? För när min hund var valp var han lika slö, jag trodde faktiskt han skulle dö den kvällen.. han åt inget, pissa inget och orkade inte ens hålla upp huvudet.. ett helt dygn var han så och låg på kliniken med dropp en hel dag.. det var för att han hade ätit skit och fick gaser i magen. Sedan blev han bra. Så jag tänkte att det kunde ju vara samma för kattungen.
Jag ångrar att det gick så långt att hon mådde uselt i sista delen av sitt liv. Usch.. jag vill inte ens tänka på det.. vad hemskt
Men att dom tog ihjäl henne tycker jag heller inte var fel, det var hemskt och jag hade hellre sett att hon fick en spruta. Men nu led hon fruktansvärt och jag ville bara att det skulle sluta fort!! Så vi tog det beslutet istället för att åka en timme ner till veterinären och kanske vänta där.. ne då hade hon redan dött på vägen dit.
Men jag anser inte att jag gjorde fel som försökte. Jag tycker inte att det är fel. Ja mena vi frågade ju faktiskt veterinärer om hur vi skulle göra, för vi ville inte ta något beslut. Man litar på på sådana utbildade människor.
Dock slutade det olyckligt ändå
Jag har gett kattmamman korv. Det gillade hon
Åt upp. Vi har fan ringt runt hela grannskapet men ingen äger eller vet om katten.. det är svårt.. manvet inte riktigt vad man ska göra..
Jag har ju hund också så att ha en katt i huset med massa ungar är lite svårt..Vi försöket lösa det på bästa sätt.. men.. ja..
