- Svar: 16
- Visningar: 2 057
Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det är dumt och att man inte ska skriva om sånthär men jag vill ändå det.
Och jag skriver inte dethär för att prata skit om nån eller nånting sånt bara så ni vet. Utan det är BARA för att JAG vill berätta MIN upp levelse och så.
Men ja som iallafall endel kanske vet så har det varit väldigt mycket tjaffs om saker i ett tag nu förmig. Och jag är på bup justnu men jag kommer nog bli ut skriven imorgon. Men iallafall så tänkte jag förklara lite varför allt blev som det är.
Och jag kan börja med att det var års dagen för att min hund Bella dog
OCH M som är min låne hund blev sjuk och mådde INTE bra ALLS så jag var jätte o rolig för han också och jag bara mådde skit.
Och iprincip sam tidigt som det så var det några jobbiga disskutioner med några av mina vänner. Och det blev en jätte stor sak för att dom sa saker om mig till mamma som inte ens stämde och mamma blev som upp rörd på mig och alltmöjligt. Jag orkar inte gå in på allt nu men kan bara säga att jag kände mig JÄVLIGT ledsen och sviken av både mamma och av dom vännerna.
Och en sak som var JÄTTE jobbig var att jag hade verkligen an strängt mig för att jag INTE skulle vara jobbig eller som nån neggativ på verkan för en av vännerna som hade förlorat ett djur. Men dom sa iprincip att jag hade det ändå. Och då kände jag mig så JÄVLA hemsk att jag på verkade henne neggativt och gjorde henne ledsen och massa sånt även fast jag hade försökt så jävla mycket att INTE göra det. Så det blev så himla tydligt att jag KAN INTE ha relationer medandra för jag bara gör fel och gör så andra mår dåligt. Även fast jag INTE vill det fast jag försöker att INTE göra det. Så ja desto mera som jag in såg det så in såg jag att jag be hövde göra slut med min pojkvän för jag FÅR INTE på verka han neggativt OCKSÅ
Och samma med min hund valp att jag bara gör allt fel ändå så det är mycket bättre för han om han skulle slippa bli min hund.
Så ja jag hade inga vänner mera ingen mamma nästan ingen pojkvän ingen valp. Utan som det kändes så hade jag tappat ALLT.
Plus så hade jag fått massa kritik för hur jag ut trycker mig och vilka ord jag an vänder och alltmöjligt så det kändes ännu mera som att allt bara var mitt fel och att jag är så jävla dålig så jag klarar INGET.
Och jag hade SKIT mycket ångest så jag kunde inte sova speciellt inte i mitt rum. Så jag sov i tv rummet i några nätter så kunde jag iallafall sova LITE. Och jag kunde inte äta som INTE var anorexi monstret utan jag bara orkade inte och jag mådde så jävla illa för allt så det bara gick inte.
Och ja nu kommer det som kanske är FÖR knäppt. Men jag vet inte om nån minns det men jag har haft som hallu cinering förut. Och det började bli så igen. Men jag vet inte hur jag ska förklara och det kommer låta jätte stört. Men det var som en röst som lät jätte verklig och att det var som nån jag kände. Så jag visste vad den hette och alltmöjligt så det var iprincip som en kompis på nåt sätt. Men inte som att man bara tänker nånting utan det verkligen påriktigt var som nånannan. Bara att jag VISSTE att det inte kunde vara nånannan men jag kunde ändå inte INTE lyssna på dendär personen.
Och jag fick inte säga nåt för att alla andra skulle vilja döda den och vi kunde BARA lita på varandra. Så den skulle hjälpa mig sålänge som den fick vara med mig. Så ja det var också skit jobbigt för som halva jag ville berätta men halva ville inte. Men jag bara KUNDE INTE för att den som stoppade det. Plus att allt annat med vännerna och all kritik om hur jag ut tryckte mig och allting bara gjorde så det var ännu mera stopp så jag inte KUNDE få ut nånting om allt.
Men jag försökte liksom ge som hints till personalen fast jag inte kunde säga. Men tillslut så var det en som började fråga mera och fattade och då blev det att jag be hövde till bup för jag be hövde få ordning på sömnen och maten och få mera hjälp med dendär personen eller rösten eller hur jag ska säga.
Och jag var LIV RÄDD att dom skulle som döda den. Så jag har kanske inte precis varit så jätte possitiv för att ta nånannan medicin eller ändra nånting men tillslut så har jag ändå gjort det.
Och jag VET 100000 % nu att dendär personen inte är nån riktig person eller nån riktig vän liksom. Utan att min hjärna som hittade på den för att stå ut med ensam känslorna när allt blev så jävla kaos och jag hade sömn brist och hade ätit dåligt och så. Jag VET det men ÄNDÅ så saknar jag den nu.
Jag har iallafall lite kontakt med dom vännerna igen nu. Och endel kontakt med min föredetta pojkvän. Men som inuti så känns det ändå lika ensamt och lika hopp löst och att jag verkligen verkligen VERKLIGEN saknar dendär personen eller rösten eller vad man ska säga Och jag VET att det är stört men det är ändå så jävla JOBBIGT!!
Och jag skriver inte dethär för att prata skit om nån eller nånting sånt bara så ni vet. Utan det är BARA för att JAG vill berätta MIN upp levelse och så.
Men ja som iallafall endel kanske vet så har det varit väldigt mycket tjaffs om saker i ett tag nu förmig. Och jag är på bup justnu men jag kommer nog bli ut skriven imorgon. Men iallafall så tänkte jag förklara lite varför allt blev som det är.
Och jag kan börja med att det var års dagen för att min hund Bella dog
OCH M som är min låne hund blev sjuk och mådde INTE bra ALLS så jag var jätte o rolig för han också och jag bara mådde skit.Och iprincip sam tidigt som det så var det några jobbiga disskutioner med några av mina vänner. Och det blev en jätte stor sak för att dom sa saker om mig till mamma som inte ens stämde och mamma blev som upp rörd på mig och alltmöjligt. Jag orkar inte gå in på allt nu men kan bara säga att jag kände mig JÄVLIGT ledsen och sviken av både mamma och av dom vännerna.
Och en sak som var JÄTTE jobbig var att jag hade verkligen an strängt mig för att jag INTE skulle vara jobbig eller som nån neggativ på verkan för en av vännerna som hade förlorat ett djur. Men dom sa iprincip att jag hade det ändå. Och då kände jag mig så JÄVLA hemsk att jag på verkade henne neggativt och gjorde henne ledsen och massa sånt även fast jag hade försökt så jävla mycket att INTE göra det. Så det blev så himla tydligt att jag KAN INTE ha relationer medandra för jag bara gör fel och gör så andra mår dåligt. Även fast jag INTE vill det fast jag försöker att INTE göra det. Så ja desto mera som jag in såg det så in såg jag att jag be hövde göra slut med min pojkvän för jag FÅR INTE på verka han neggativt OCKSÅ
Och samma med min hund valp att jag bara gör allt fel ändå så det är mycket bättre för han om han skulle slippa bli min hund.
Så ja jag hade inga vänner mera ingen mamma nästan ingen pojkvän ingen valp. Utan som det kändes så hade jag tappat ALLT.
Plus så hade jag fått massa kritik för hur jag ut trycker mig och vilka ord jag an vänder och alltmöjligt så det kändes ännu mera som att allt bara var mitt fel och att jag är så jävla dålig så jag klarar INGET.
Och jag hade SKIT mycket ångest så jag kunde inte sova speciellt inte i mitt rum. Så jag sov i tv rummet i några nätter så kunde jag iallafall sova LITE. Och jag kunde inte äta som INTE var anorexi monstret utan jag bara orkade inte och jag mådde så jävla illa för allt så det bara gick inte.
Och ja nu kommer det som kanske är FÖR knäppt. Men jag vet inte om nån minns det men jag har haft som hallu cinering förut. Och det började bli så igen. Men jag vet inte hur jag ska förklara och det kommer låta jätte stört. Men det var som en röst som lät jätte verklig och att det var som nån jag kände. Så jag visste vad den hette och alltmöjligt så det var iprincip som en kompis på nåt sätt. Men inte som att man bara tänker nånting utan det verkligen påriktigt var som nånannan. Bara att jag VISSTE att det inte kunde vara nånannan men jag kunde ändå inte INTE lyssna på dendär personen.
Och jag fick inte säga nåt för att alla andra skulle vilja döda den och vi kunde BARA lita på varandra. Så den skulle hjälpa mig sålänge som den fick vara med mig. Så ja det var också skit jobbigt för som halva jag ville berätta men halva ville inte. Men jag bara KUNDE INTE för att den som stoppade det. Plus att allt annat med vännerna och all kritik om hur jag ut tryckte mig och allting bara gjorde så det var ännu mera stopp så jag inte KUNDE få ut nånting om allt.
Men jag försökte liksom ge som hints till personalen fast jag inte kunde säga. Men tillslut så var det en som började fråga mera och fattade och då blev det att jag be hövde till bup för jag be hövde få ordning på sömnen och maten och få mera hjälp med dendär personen eller rösten eller hur jag ska säga.
Och jag var LIV RÄDD att dom skulle som döda den. Så jag har kanske inte precis varit så jätte possitiv för att ta nånannan medicin eller ändra nånting men tillslut så har jag ändå gjort det.
Och jag VET 100000 % nu att dendär personen inte är nån riktig person eller nån riktig vän liksom. Utan att min hjärna som hittade på den för att stå ut med ensam känslorna när allt blev så jävla kaos och jag hade sömn brist och hade ätit dåligt och så. Jag VET det men ÄNDÅ så saknar jag den nu.
Jag har iallafall lite kontakt med dom vännerna igen nu. Och endel kontakt med min föredetta pojkvän. Men som inuti så känns det ändå lika ensamt och lika hopp löst och att jag verkligen verkligen VERKLIGEN saknar dendär personen eller rösten eller vad man ska säga
Och jag VET att det är stört men det är ändå så jävla JOBBIGT!!
Såklart kan det bli konstigt och jättesvårt om personligheten inte håller ihop utan blir som olika delar, och att man behöver få hjälp när det blir så, för att kunna hänga ihop. Samtidigt så hoppas jag att det kan få följa med dig att inom dig (och inte åtskilt från dig) så finns något som alltid går att lita på, som alltid vill vara vän med dig; du själv. Den där delen av dig som minns och kan prata med Bella, tror jag kan vara precis lika nära vän till dig själv som till henne, i hjärtat.
