Helt absurd natt

[Alexandra_W]

Fast du beskriver psykotiska episoder.

Hallucinationerna I samband med sömnparalys behöver inte vara psykotiska eller tecken på psykotiska episoder. Att tro någon är I rummet och ha psykogena hallucinationer vid sömnparalys är vanligt.

 

[Sel]

Jag får ofta sömnparalyser om jag sover i mitt sovrum (fråga inte varför, men soffan är rätt nedlegad vid det här laget. ) och har ofta hallucinationer i samband. Det är verkligen otroligt obehagligt. De är inte alltid visuella, men ofta"hör" jag att någon av hundarna är ute i trädgården och att grinden öppnas ut mot vägen, eller att något händer med dem i ett annat rum. Ofta köket.
Jag får koncentrera mig något otroligt på att känna att de fortfarande är i sängen för att inte få panik eftersom jag inte kan röra mig och hjälpa dem.
Ibland står det någon vid fönstret.
Jag har också förstått att det är vanligt och kan drabba vem som helst, det är inte psykotiskt och behöver inte ha någonting att göra med medicinering heller.

Hoppas att du lyckas prata med någon om dina episoder, TS. Att du öppnar dig här är en jättebra början!

 

[Hyacinth]

@virrpanna det minsta problemet här är att du äter, vilket du fastnar i. Det som är farligt är vad som mer kan hända. Jag antar att din kropp behöver mat om det är så att du äter. Det löser du inte genom att inte ha något ätbart hemma utan genom att vara ärlig mot psykiatrin och stå på dig i att du behöver hjälp med din medicinering.

 

[MiniLi]

Nej precis, med ett enda undantag har allt varit på natten. Vet inte om jag går i sömnen eller hur det går till eftersom jag inte har några minnen.

Man kan ju få sådana effekter av sömnmedicin, som flera har beskrivit. Kan också vara någon sömnstörning som gör att du går i sömnen.

 

[virrpanna]

Åh, det är inte bara jag alltså. Jag är så klart ledsen för er andras lite liknande upplevelser men så skönt att det inte bara är jag. Maten är väl inte det viktigaste men när jag vaknade imorse hade jag varit i frysen och ätit upp massor av saker igen under natten. Jag har ingen aning om vad som hänt från kl 17 igår till nu. Så obehagligt.

@MiniLi Hur vet man om det är att man går i sömnen eller om det är mer än så? Jag har aldrig gått i sömnen och så kommer det nu i vuxen ålder. Vad gör man åt det?

Jag har inte reagerat så här på medicinerna jag haft i åratal men jag har en ny medicin som dagtid gör att jag kan ta mig igenom en dag utan förödande ångest men kanske är det den som spökar.

Det som är skrämmande är att jag faktiskt pratat med människor som uppenbarligen inte varit där. Och att jag sett människor som letat igenom mina väskor för att se om det fanns något att stjäla när jag var på semester. Och att jag var stensäkert på att hela min säng kryllade av ormar och spindlar och var tvungen att lyfta benen rakt upp så djuren inte kom emot mig (det kan nog dock vara väldigt vanligt kan jag tro)

Och jag såg mördaren så tydligt, jag var helt säker på att han skulle döda mig. Intressant dock hur mycket ens djur och i det här fallet min hund betyder, mer än mig själv. Det enda jag kunde tänka när mördaren var där var "inte hunden, inte hunden, ta mig istället men låt min hund leva".

Så dom flesta hallucinationerna som jag är säker på är sömnparalys har jag varit jätte skrämmande och jag har varit rädd. Jag har fått så innan alla mediciner också men det var väldigt länge sen nu men nu när det blir värre kan det kanske vara den nya medicinen.

En sak som jag funderat på är det här med familjen i min vattenkran vid handfatet inne på toaletten. Det höll i sig länge men där var jag aldrig rädd,jag blev glad varje gång som dom stod och vinkade och log. Sen en dag var dom borts och jag saknade dom. Vet inte hur jag fick för mig det, kanske om jag gick på toa någon gång när jag var påverkad av medicinerna och såg dom då och jag gillade det och därför fortsatte se dom för att det var en trevlig upplevelse.

 

[Alexandra_W]

Vården kan hjälpa dig ang om du får i sömnen eller ej osv. Man kan göra sömnutredningar etc. Du måste alltså berätta allt för vården och sen låta dem hjälpa dig.

 

[virrpanna]

Vården kan hjälpa dig ang om du får i sömnen eller ej osv. Man kan göra sömnutredningar etc. Du måste alltså berätta allt för vården och sen låta dem hjälpa dig.

Aha, kan man göra det? Det visste jag inte faktiskt. Får ge det en vecka eller så innan jag kontaktar VC.

 

[Alexandra_W]

Aha, kan man göra det? Det visste jag inte faktiskt. Får ge det en vecka eller så innan jag kontaktar VC.

Javisst. Det finns till och med sömnlaboratorier för att undersöka sömnstörningar Låter läskigare än det är!

 

[virrpanna]

Javisst. Det finns till och med sömnlaboratorier för att undersöka sömnstörningar Låter läskigare än det är!

Aha, ja då kanske det kan vara värt det. Sover aldrig djupt annars, vaknar ungefär en gång i timmen och om jag har tur "bara" varannan timme,,,

 

[MiniLi]

Aha, kan man göra det? Det visste jag inte faktiskt. Får ge det en vecka eller så innan jag kontaktar VC.

Men är det VC som skriver ut dina mediciner eller har du en annan kontakt?

 

[virrpanna]

Men är det VC som skriver ut dina mediciner eller har du en annan kontakt?

Nej det är psykiatrin som skriver ut medicinerna, tänkte inte ens på det men det är nog dom jag ska prata med

 

[Kattennizze]

Ja du ska prata med psykiatrin eftersom dom skriver ut dina mediciner och är experter på detta.

 

[Lilla_Gubben]

@virrpanna prata med en arbetsterapeut, så kanske du kan få en spisvakt installerad, som stänger av spis/ugn efter en viss tid

 

[_FiA_]

Jag äter imovane. En dag hade jag ett paket att hämta ut, det visar sig vara en te-sil från Kina... inget jag behövde och inget minne av det.

En annan gång vaknade jag på morgonen med en köttkniv på badrumsmattan..

 

[Iaraphel]

Som de andra skrivit så tycker jag du ska ta upp det med psykiatrin. Nu!
Har en vän som gjorde exakt det du gjorde (bakade och åt upp), men som en natt tagit ut plåten utan grytvantar/skydd, det märkte hon först dagen efter när båda händerna var svårt brännskadade.

Men du är inte ensam.
TW (suicidalt och självdestruktivt)

En av de mest absurda kvällarna/nätterna för mig.
En anhörig blev orolig när jag inte var hemma en gång, och hittade mig, vaken men jävligt väck i huvudet vid järnvägsspåret, det var iof inte första gången, men denna gången hade jag med mig min kamera, dagen efter kollar jag igenom minneskortet och det fanns en hel del bra foton/ konstfoto/ makrobilder i motljus etc. Några av de bästa foton jag tagit som senare har printats ut och sålt, vunnit fototävlingar med osv. Men jag har inga minnen av att jag fotat dom... Men jag hade (enligt kameran) varit på en öde lekpark, fotat flera hundra foton, ”fina glada foton” mkt motljus och färger. Sen hade jag då tagit mig till järnvägsspåret en bra bit bort för jag skulle ta livet av mig...

Gick inte på så mycket mediciner då men läkaren hade satt in lyrica för att jag skulle kunna ta en lägre dos morfin mot smärtorna, (dom medicinerna ska inte kombineras egentligen) men det skulle höja effekten så jag bara skulle behöva halva dosen morfin, sa han. Men jag blev störd i huvudet.
Hade ändå sagt att jag blir suicidal av neuroleptika.

Även skadat migsjälv under såna perioder, vaknat till/ klarnat upp och varit sönderskuren utan att minnas något.
Var dock värst när jag var ung, runt 13-15 när jag inte åt (ätstörningar), kunde ”drömma”(?) att jag tappat kontrollen och hetsätit (fast jag inte ätit en smula) och få sån ångestpanik att jag skar sönder kroppen.
Då tog jag inga mediciner så var pga kombinationen sömnbrist och svält.

 

[virrpanna]

Jag äter imovane. En dag hade jag ett paket att hämta ut, det visar sig vara en te-sil från Kina... inget jag behövde och inget minne av det.

En annan gång vaknade jag på morgonen med en köttkniv på badrumsmattan..

Det är så otroligt läskigt när man vaknar och inte minns saker. Att köpa te-silen var ju obehagligt och konstigt men kniven var ju rent av läskigt. Hade du skadat dig själv?

 

[virrpanna]

Som de andra skrivit så tycker jag du ska ta upp det med psykiatrin. Nu!
Har en vän som gjorde exakt det du gjorde (bakade och åt upp), men som en natt tagit ut plåten utan grytvantar/skydd, det märkte hon först dagen efter när båda händerna var svårt brännskadade.

Men du är inte ensam.
TW (suicidalt och självdestruktivt)

En av de mest absurda kvällarna/nätterna för mig.
En anhörig blev orolig när jag inte var hemma en gång, och hittade mig, vaken men jävligt väck i huvudet vid järnvägsspåret, det var iof inte första gången, men denna gången hade jag med mig min kamera, dagen efter kollar jag igenom minneskortet och det fanns en hel del bra foton/ konstfoto/ makrobilder i motljus etc. Några av de bästa foton jag tagit som senare har printats ut och sålt, vunnit fototävlingar med osv. Men jag har inga minnen av att jag fotat dom... Men jag hade (enligt kameran) varit på en öde lekpark, fotat flera hundra foton, ”fina glada foton” mkt motljus och färger. Sen hade jag då tagit mig till järnvägsspåret en bra bit bort för jag skulle ta livet av mig...

Gick inte på så mycket mediciner då men läkaren hade satt in lyrica för att jag skulle kunna ta en lägre dos morfin mot smärtorna, (dom medicinerna ska inte kombineras egentligen) men det skulle höja effekten så jag bara skulle behöva halva dosen morfin, sa han. Men jag blev störd i huvudet.
Hade ändå sagt att jag blir suicidal av neuroleptika.

Även skadat migsjälv under såna perioder, vaknat till/ klarnat upp och varit sönderskuren utan att minnas något.
Var dock värst när jag var ung, runt 13-15 när jag inte åt (ätstörningar), kunde ”drömma”(?) att jag tappat kontrollen och hetsätit (fast jag inte ätit en smula) och få sån ångestpanik att jag skar sönder kroppen.
Då tog jag inga mediciner så var pga kombinationen sömnbrist och svält.

Åh herregud, det där var riktigt "konstigt", att du på något sätt måste haft en sorts närvaro för att kunna välja ut motiv och ställa in alla inställningar. Jag har också fått mediciner som som krockar och nu i somras träffade jag en läkare som sa att min dos Venlafaxin som jag ätit i massor av år och som massor av olika läkare sett i journaler och medicinlistor att jag äter tydligen på den här dosen jag hade ökade risken stort för hjärtproblem, så pass att jag skulle kunna dö. Vissa läkare borde inte vara läkare om dom missar såna saker, den sista läkaren nu sänkte i alla fall dosen.

Det är så sorgligt att man ska behöva skada sig för att hantera ångest. Jag har haft som "självskadebeteende" att ta överdoser av mediciner. Ofta blir det så att jag glömmer planer, jag glömmer vem jag pratat med och om vad och flera gånger så pass att om mina föräldrar blev oroliga om dom inte fått tag på mig kunde dom komma till mig och inte få liv i mig, då kunde jag vakna på morgonen och undra varför min pappa låg på soffan. Har även blivit uppkörd till akuten av föräldrar och åkt ambulans. Ett tag bodde mamma med mig och hade alla mina mediciner innan Psyk gav mig Apodos. Första stället sa att det var jätte krångligt med Apodos så jag fick gå till varannan dag för att hämta ut mediciner men så bytte jag klinik och dom fixade det på tre dagar. Har fortfarande problem med det här men i och med apodosen har jag inte fri tillgång men jag vet att flera av dom gångerna som jag haft mest blackout så har det varit när jag överdoserat, men det hade jag inte gjort den natten jag var uppe och bakade eller när dom andra sakerna hände som jag beskrev.
Tappar bort flera timmar som jag inte har minnen av men då har det bara varit att jag somnat sittandes eller mitt i en måltid eller i soffan osv, inte att jag gjort saker.

 

[_FiA_]

Det är så otroligt läskigt när man vaknar och inte minns saker. Att köpa te-silen var ju obehagligt och konstigt men kniven var ju rent av läskigt. Hade du skadat dig själv?

Ja te-silen var ju mest roligt, min sambo kunde inte sluta skratta , men kniven är ju läskigt alltså... nej inga tecken på att den använts till något. Väldigt märkligt. Det verkar dock vara kreditkortet som jag får en tendens att använda när jag är påverkad av imovane och mot förmodan inte har somnat. Blir väldigt köpglad i saker jag absolut inte behöver.

 

[Riru]

Jag tycker du ska kontakta vården igen och det nu så du får hjälp med detta. Jag har själv varit i träsket med mediciner och biverkningar och jag vet att det inte är att "bara ta tag i" problemet, men du skriver i en annan tråd att du ska få hem en valp inom några månader och då anser jag att det är rätt brådskande att ta tag i detta.