Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?
Beklagar verkligen och skickar ett gäng kramar till er!
Beklagar verkligen och skickar ett gäng kramar till er!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men ett tips är att faktiskt ingenting säga till någon förrän ni har gått över 12-veckorsgränsen! Då slipper man förklara och ta alla diskussioner om det ifall det inte blir någonting!
Om det är så att det var en ofostrig graviditet måste jag tyvärr säga att det är vanligt att man inte har så mycket krämpor i början, typ illamående. Hormonhalterna blir inte lika höga som vid en "vanlig" graviditet, vilket gör att man mår ganska bra.
Då ska jag hoppas på att jag får spy lungorna ur mig framöver, bra att veta så tack för infon! Ja vi kommer absolut att göra tidiga kontroller nästa gång.
Om det är så att det var en ofostrig graviditet måste jag tyvärr säga att det är vanligt att man inte har så mycket krämpor i början, typ illamående. Hormonhalterna blir inte lika höga som vid en "vanlig" graviditet, vilket gör att man mår ganska bra. Personligen såg jag det som jättepositivt då jag vid andra försöket mådde riktigt dåligt med orkeslöshet, illamående etc, vilket nästan helt saknades vid den första som var ofostrig.
Det är tydligen inte så ovanligt med ofostriga graviditeter, men många vet inte om det för att missfallet blir så tidigt att det inte märks någon större skillnad mot ett "vanligt" tidigt missfall.
Du kan ju försöka få ett tidigt VUL från v.7 och framåt om du känner dig riktigt osäker och vill veta att allt står rätt till från början. Det utesluter ju inte att man kan få missfall i alla fall, men det kanske lugnar dig lite.
Lycka till med nästa försök!
Det är inte att skrämmas i onödan, jag har sett på flera ställen i mina graviditetsböcker att ju mer illa man mår desto mindre blir risken för missfall.
Men sen är det även 30% som faktiskt inte mår illa alls under graviditet, som t.ex du och även min mamma.
Men det finns ju väldigt många som mår toppenbra under hela graviditeten, och sedan finns det ju väldigt många som spyr som grisar och ändå får missfall eller ofostriga graviditeter. Så det där är inget man ska haka upp sig på, då får man ju ÄNNU en sak att oroa sig för; "varför mår jag inte illa?- är där ingen bebis? kommer jag få missfall?".
Av alla jag känner som är/varit gravida så har ett fåtal mått dåligt, de allra flesta har mått bra och ut kom bebis iaf.
Och nyttan med att påpeka att det kan vara så är?
Till vilken nytta ska en blivande mamma behöva vara orolig för att hon inte mår illa, när det faktiskt inte alls behöver betyda att det finns någon risk för missfall?
Missfall kan bero på en radda olika orsaker, det vanligaste är väl att fostret inte är livsdugligt?!
Ingen har sagt att det är bristen på illamåendet som är ORSAKEN till missfallet. Det kan dock vara ett tecken på det. Precis som blödningar kan vara helt ofarliga eller ett tecken på att något är fel. Så är det ju? Så ja, vad är nyttan med kunskap?
Att sticka huvudet i sanden eller skrika la-la-la när folk berättar om obekväma sanningar - vad är nyttan med det...?
I mitt fall var det här nyttigt att höra eftersom det innebär att jag förstått vad som kan ha hänt, vilket var syftet med tråden.
Att sticka huvudet i sanden eller skrika la-la-la när folk berättar om obekväma sanningar - vad är nyttan med det...?
Men med omtanke så undrar jag hur du kommer må om du inte mår illa i din nästa graviditet heller, ett nervvrak i 18 veckor?
Ja det var flera som "vänligt varnade" för det här på buke i början av graviditeten när jag skrev som det, men det är inget för mig och jag tog "tipsen" ganska illa. Jag har varit öppen om det här med mina vänner och familj under båda missfallen och när jag och min sambo nu är ledsna (igen) så förstår de varför och har varit ett fantastiskt stöd. Att behöva gå igenom det här ensam utan att folk runt omkring förstår vad det är för fel låter.... otroligt mycket jobbigare.
Jag är mycket tacksam till de som stöttat oss.
Har man en tendens att oroa sig så läser man inte trådar som tydligt visar att innehållet handlar om missfall.
Gulligt av dig men det krävs mer än så för att göra ett nervvrak av mig. Ser allt ok ut på kontrollerna och jag inte mår illa så gör jag samma sak som om jag mådde illa som fan - jag tar en dag i taget. Kan man göra något annat? Det finns ju liksom inga garantier, inte för någon.
Hur illa man mår under en graviditet sägs vara till stor del ärftligt så jag blir inte alls förvånad om jag inte mår illa nästa gång heller. En (hel) tredjedel gör ju inte det.
Hiddeous:
"Uteblivet illamående kan precis lika gärna bero på att olika individer reagerar olika på hormonerna. " Ja och det har jag väl skrivit också eller hur? 30% mår inte illa.
Sen att en lägre halt hormoner, dvs mindre illamående, kan vara ett tecken på att något är fel låter i mina ögon helt rimligt. Vill du ha studier får du leta upp dem själv, jag har läst det i Mammapraktikan och Förlossningshandboken bland annat.