HD D, vad vänta sig?

[anonymiz]

Vill inte hänga ut uppfödaren på något sätt därför väljer jag att bli anonym ett tag.

Nu är det så här att båda min hunds föräldrar visat sig ha HD D. Röntgen har gjorts efter att kullen med min hund kom till (min hund är drygt ett år gammal och ännu inte röntgad). Rasen är relativt liten storleksmässigt, med en vuxen hundvikt på ca 10 kg och har tidigare inte haft några krav (möjligen rekommendationer) på röntgen så inga fel har vad jag förstår begåtts av uppfödaren.

Jag har fått fina resultat med min hund på utställning, men nu går väl alla förhoppningar om framtida avel i kras. Hur stor är egentligen chansen att en hund blir friröntgad om den har föräldrar med HD D? Och även om h*n skulle friröntgas antar jag att de dåliga höfterna ändå kan gå i arv, eller?

Och det är ju så klart inte det största problemet utan vad kan jag egentligen vänta mig hälsomässigt om det visar sig att även min hund har D-höfter? Jag läser och läser, men blir inte klokare. Enligt en del är det i princip lika bra att avliva hunden då stora besvär är att vänta. Agility och annat skoj är definitivt inte att tänka på. Men min hunds föräldrar är ju båda helt besvärsfria även om de har några år på nacken (pappan är 7 år)!

Jeeze vad jag svamlar, men jag är så ledsen och orolig just nu så jag behöver verkligen höra åsikter från er som är kunniga inom området.

 

[Gnist]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Ju mindre storlek på hunden, desto större chans att den även om den har hd inte lider alltför mycket av det.

Om jag vore du skulle jag röntga hunden och se vad den får och ta det hela från där. Avelsplaner och sådan får du ju ta ställning till efter det och det vore ju för din del bra om flera syskon röntgas också såklart.

Om röntgen inte är ett krav, varför har de röntgat hundarna nu med tanke på åldern hos i af pappan?

 

[anonymiz]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Jag har förstått det som så att från och med 1 januari 2010 så måste båda föräldrarna ha känd HD status vid parning, men tydligen får valpar registreras oavsett föräldrarnas resultat av röntgen. Man kan alltså avla på HD-belastade djur om man vill. Logiken med det förstår jag över huvud taget inte.

 

[Gnist]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Aha, de är fortfarande i avel alltså, eller var tänkt användas i alla fall.

Som sagt: ta det lugnt, röntga och ta det från där.

 

[Jenka]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Det verkar vara lite olika om folk väljer att ta det extra lugnt med en hund med d-höfter eller väljer att köra på förutsatt att hunden inte visar besvär. Att avliva bara för hd-statusen om den inte visar besvär verkar ju fullkomligt onödigt.

Dålig hd-status hos föräldrarna och ev. andra släktingar ökar risken för att din hund ska ge hd även om den är fri. Om röntgen nu blivit ett krav kanske man även börjar märka ökade problem i rasen?

Men som Gnist säger, röntga och ta det från det.

 

[barajag...]

Sv: HD D, vad vänta sig?

TS... har skickat pm till dig. (om du missat det )

 

[Druvan]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Man kan alltså avla på HD-belastade djur om man vill. Logiken med det förstår jag över huvud taget inte.

Tight avelsbas som utarmas om man bara avlar hd-fritt. Har själv en sådan ras.. HD och dess nedärvning är ganska komplext. Arvbarheten är inte 100 % eller ens 50 % (vissa hävdar den bara ligger på ca 5 %). Två föräldrar med hd kan alltså få avkommor som är fria. Det är inte heller alla hundar med hd som får några kliniska besvär. Finns mååånga inom min ras med t ex D-höfter som tävlar agility på hög nivå. Att hålla hunden musklad och vältrimmad är faktiskt en förutsättning för att höfterna inte ska bli ännu sämre.. Så.. måla inte fan på väggen .

 

[Flixon]

Sv: HD D, vad vänta sig?

ta ett djupt andetag, röntga hunden och ta det därifrån! vi har haft en 5-årig schäfer med C-höfter som aldrig uppvisat besvär, samt en 2-årig schäfer med samma gradering som fick ont.. så det behöver inte leda till något alls, särskilt inte om det är en lätt hundras som hålls i lagom vikt + bra musklad. föräldrarna till båda kullar hade A/0 på röntgen, så det är svårt att sia hur föräldrars röntgenfynd påverkar avkommornas.. bland 2-åringens kullsyskon var det dessutom ingen som hade sämre än C förutom han.

 

[dpmatte]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Det är inte första gången jag hör att när man höftledsröntgar en äldre hund så blir det ett nedslående resultat. Ingen vet vad resultatet skulle ha blivit om pappan varit i den ålder man normalt höftledsröntgar.

Så jag säger som de andra. Röntga din hund i den ålder man normalt brukar röntga rasen. Utgå från det resultatet. Sen är det så att oavsett resultat så är det bättre att ha samma status på båda höfterna än att den ena är sämre än den andra. Om en hund t ex har A på den ena och D på den andra så blir det ofta snedbelastningar som gör att de går fel/får ont.

 

[Belethien]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Mina råd:

Steg 1. Ge hunden ett riktigt bra foder och träna upp muskler långsamt. Eftersom hunden är ung skulle jag hålla mig till att bygga upp muskler genom skogspromenader, ingen kraftig belastning så som drag, överdriven klättring, cykla, agility etc. fram tills minst 1,5 års ålder. Simning i lagom mängder är att rekommendera dock. Jag skulle heller inte prova på stretching och liknande utan att någon professionell gör det.
En tjej som jobbar med genetik sa till mig att man heller inte ska låta hundar leka våldsamma lekar med varandra, för då kan de fläka sig och få stora skador. Hur bra det nu är får man fundera själv. Dock läste jag en studie där man sett att hundar som lekt mycket med andra hundar har bättre HD resultat än genomsnittet, hundar som däremot lekte mycket boll och pinn-lekar hade sämre resultat.

Steg 2. Röntga. Prova även att be till högre makter.

Steg 3. Oavsett om hunden visat sig ha belastning eller inte gå igenom rasens statistik/hälsa ordentligt och fundera. Rasen är inte särskilt tung, ca. 10 kg säger du.
-Hur många djur påverkas faktiskt av HD belastningar i rasen? En lätt ras kan ha en dålig HD grad utan att påverkas just på grund av att de inte är tunga och sliter på lederna på samma vis som en stor hund.
-Kommer din hund, trots sina föräldrar kunna bidra till aveln på något vis som gör att detta kan förbises?
-Finns det en bred avelsbas så att man faktiskt kan välja bort din hund för en med friska föräldrar?

Tyvärr är det så att man köper ibland en hund som ska bli avelsmaterial men som tyvärr inte håller måttet. Man måste sålla ordentligt och inte lägga personliga värderingar i hundarna om man vill ha friska individer till avel. Det är jätte svårt men det måste göras.

 

[vallhund]

Sv: HD D, vad vänta sig?

kl

Tänker lite som övriga, A o O är smärt o vältränad!
Har själv haft en hane med HD B+C, han tränades tidigt, dvs från ca 1 års ålder med både simning o drag samt agility, o naturligtvis vallning från tidigare ålder. När han röntgades vid dryga 8 års ålder kunde ingen av vettarna förstå att han hade haft så pass bra rtg resultat som ung.
I sin glans dagar vägde han 28 kg, en stor BC mao.

Känner en tik, en Berger des Pyrénées à poil long med HD E som tävlar i ganska höga agilityklasser utan problem.

Vad gäller avel o det där med känd HD status så är det iaf en början, det är samma inom BC aveln o de som avlar på Amstaffs blir galna på att inte ens det kravet finns.

 

[movi]

Sv: HD D, vad vänta sig?

Min riesentik på 40kg som jag hade förut, hade D-höfter, jag höll henne i topptrim när det gällde muskler, och man märkte inte av dom.

Jag hade med henne på ridturer ända fram tills jag tog bort henne.

Vid ett vet-besök så gjordes en liten seniorkoll, 9 år, då fick jag otroligt mycket beröm för hennes höfter.
Hon avlivades vid 10 års ålder, cancer, men med fräscha höfter.

Så, skulle du få en hund med dåliga höfter, så håll den välmusklad.

 

[schelin_j]

"Min riesentik på 40kg som jag hade förut, hade D-höfter, jag höll henne i topptrim när det gällde muskler, och man märkte inte av dom.

Jag hade med henne på ridturer ända fram tills jag tog bort henne."

Åh movi vad du gjorde mitt liv lite lättare nu. Min riesentik har just fått D bedömning på höfterna och det är skönt att höra att det KAN gå bra. Hon är helt symptomfri (tre och ett halvt år gammal) och hoppar som en gasell, står gärna på bakbenen, är med på körturer och ligger med benen rakt åt sidorna allt som oftast så röntgen kom som en chock... Vikt för närvarande 26,8 kg och jag skall ta ned henne kanske ett kilo till bara för att underlätta.

När man läser på internet hör man så lätt bara skräckhistorier och visst är det bra att vara medveten om att det kan bli jätteilla, men man behöver få höra att det kan gå bra också. Så TACK!

 

[MiniLi]

Min första tanke är att föräldrarna är så pass gamla att det nog är svårt att se resultatet som helt tillförlitligt.
Jag skulle försöka tänka på det i stunden, röntga och ta det därifrån.
Om din hund har fria höfter och senare anses vara en avelskandidat så får man väl lägga in föräldrarnas status som en parameter bland alla andra i ställningstagandet.