Ace
Trådstartare
Min kompis ska köpa ett föl och jakten på den perfekta fölungen har gjort att jag börjat fundera på detta med hästraser.
Jag upplever att i till exempel hundvärlden läggs massor med tid och energi på valet av ras medan i hästvärlden är det inte så. Ska man ha en hobbyhäst som ska kunna både hoppa och dressyra på hyfsad nivå så är det "Varmblodig ridhäst" som gäller.
Men Varmblodig ridhäst är ju egentligen massor med olika raser med olika egenskaper. Jag har erfarenhet av två, SWB och Trakehner. Genom vänner hör jag också en del om irländska sporthästar men det är inget jag själv ridit och hanterat.
Jag har känt en drös klassiska svenska halvblod som alla varit trevliga hästar men som jag inte varit kär i. Som mina engelska vänner kallar jag dem "dumbloods". Korkade, hariga och osäkra. Dessutom bockiga och snabba i sidled vid bus/skyggningar.
Detta jämfört med mitt varmblod som är mestadels Trakehner och lite fullblod. Han är intelligent, modig och nyfiken. Skulle han bli rädd eller busig så är det full fart framåt som gäller, inte bock och krumsprång.
De irländska verkar också vara modigare än de svenska och ibland väldigt energiska.
Är det någon annan som känner igen sig i detta eller är jag ensam?
Sedan finns ju såklart massor med raser utanför varmblodsspektrat men då blir inlägget snabbt till en roman.
Jag upplever att i till exempel hundvärlden läggs massor med tid och energi på valet av ras medan i hästvärlden är det inte så. Ska man ha en hobbyhäst som ska kunna både hoppa och dressyra på hyfsad nivå så är det "Varmblodig ridhäst" som gäller.
Men Varmblodig ridhäst är ju egentligen massor med olika raser med olika egenskaper. Jag har erfarenhet av två, SWB och Trakehner. Genom vänner hör jag också en del om irländska sporthästar men det är inget jag själv ridit och hanterat.
Jag har känt en drös klassiska svenska halvblod som alla varit trevliga hästar men som jag inte varit kär i. Som mina engelska vänner kallar jag dem "dumbloods". Korkade, hariga och osäkra. Dessutom bockiga och snabba i sidled vid bus/skyggningar.
Detta jämfört med mitt varmblod som är mestadels Trakehner och lite fullblod. Han är intelligent, modig och nyfiken. Skulle han bli rädd eller busig så är det full fart framåt som gäller, inte bock och krumsprång.
De irländska verkar också vara modigare än de svenska och ibland väldigt energiska.
Är det någon annan som känner igen sig i detta eller är jag ensam?
Sedan finns ju såklart massor med raser utanför varmblodsspektrat men då blir inlägget snabbt till en roman.