Hästraser

[Mia_R]

Skenade den så gick det ju framåt

Ja, fast inte åt det håll det var tänkt.

 

[Karoliten]

Fast att en häst tänker mer framåt innebär ju främst att de reagerar på rädsla genom att springa snarare än att "studsa", inte nödvändigtvis att de fortsätter springa framåt åt det håll de var på väg. Ett flyktdjur springer ju sällan mot faran.

Det är iallafall inte ofta de fullbloden jag ridit/rider tvärvänder och springer pt andra hållet. Däremot har många varmblodiga ridhästar gjort just så

 

[Karoliten]

Ja, jag har då både sett travare skygga med sulkys och lösa och galoppörer som lagt in backen med en väldig fart, så att de alltid tänker framåt skulle då jag ta med en stor nypa salt. Var det inte ett väldans rabalder på Solvalla för något år sedan om skenande hästar pga en vit ponny?

Det iallafall jag menar att oftast reagerar de med att titta till o gå fram.

 

[Hedinn]

Det är iallafall inte ofta de fullbloden jag ridit/rider tvärvänder och springer pt andra hållet. Däremot har många varmblodiga ridhästar gjort just så

Skulle det vara någon slags motsats mot mitt påstående? Eller vad är din poäng?

 

[Karoliten]

Skulle det vara någon slags motsats mot mitt påstående? Eller vad är din poäng?

Det jag menade var att de oftast fortsätter åt det håll man var på väg även om någon uppfattas som läskigt

 

[kryddelydd]

Dessa två inlägg efter varandra skapar en intressant frågeställning. Att personlighet visar sig tidigt skulle väl betyda att det har med arv och göra men att flera avkommor med samma föräldrar är så olika tyder på motsatsen?

Den slutsatsen kan man inte nödvändigtvis dra.
Om man gör parallellen till människor: syskon som växer upp i samma familj visar ofta rätt olika personligheter, och det märks ofta väldigt tidigt. Inte förväntar man sig ju att människosyskon ska vara helt lika, bara för att de är helsyskon?

Så jag tycker väl snarast att man kan dra slutsatsen att grundpersonligheten verkar vara medfödd, men kan förstås påverkas av miljöfaktorer.

 

[Hedinn]

Det jag menade var att de oftast fortsätter åt det håll man var på väg även om någon uppfattas som läskigt

Det beror väl främst på var faran dyker upp nånstans och hur skrämd hästen blir. Är ju såklart skillnad på en lätt reaktion och en panikslagen häst. Inlägget jag svarade på tog upp skenande hästar på en travbana och min poäng var att en häst kan tänka framåt och ändå springa ifrån en fara, eftersom det generellt går emot ett flyktdjurs instinkt att springa in i faran.

 

[Karoliten]

Det beror väl främst på var faran dyker upp nånstans och hur skrämd hästen blir. Är ju såklart skillnad på en lätt reaktion och en panikslagen häst. Inlägget jag svarade på tog upp skenande hästar på en travbana och min poäng var att en häst kan tänka framåt och ändå springa ifrån en fara, eftersom det generellt går emot ett flyktdjurs instinkt att springa in i faran.

Ok
Vill bara tillägga att jag upplever att sånt som kan få ridhästen vända i panik och springa på andra hållet ifrån oftast fullblodet spänt tar sig förbi och sedan thats it typ...

 

[megasus]

Just det som gör att jag föredrar fullblod, visst det händer snabbt och mycket när dom blir rädda men släpper det fort.

Haha, mitt fullblod är raka motsatsen, maken till "långsint" häst har jag aldrig varit med. Om det inträffar någon incident så kan det sitta i hur länge som helst och det enda som kan få honom att släppa det är om han hittar på någon ny hang-up, då kan den tidigare vara helt bortblåst. Så han koncentrerar sig som tur är på några få issues åt gången iallafall.

En liten anekdot:
I somras så flyttade det in ett gäng får i närheten av vår ridbana. Första gången han såg dom så blev han helt överraskad och tvärvände, men sen kunde vi gå förbi dom utan några större problem.
Dock nästa gång vi skulle till ridbanan (som vi hade en promenad på ett par hundra meter till) så började han stressa upp sig redan halvvägs, och när vi närmade oss fårhagen började han typ hyperventilera.
Sedan höll han på sådär ett tag, MEN varje gång han såg fåren direkt så var det inga problem alls. Det var när fåren var utom synhåll som han började stressa upp sig och inte ville närma sig hagen.
Så där blev det ganska tydligt att fåren i sig inte var något problem, utan att det var själva överraskningsmomentet han kom ihåg och var rädd skulle inträffa igen.
Och sådär är han ganska ofta, att han hakar upp sig på att "här blev jag rädd en gång".