Cydonia
Trådstartare
Att inte ha en egen häst men samtidigt vilja ha samhörigheten med andra hästmänniskor i ett stall, kunna utveckla sig själv som ryttare, och känna framstegens underbara ögonblick med en fyrbent vän.. det är vad jag vill just nu!
Men när man nyligen har gått från att jobba med- och rida hästar på heltid, till att flytta tillbaka till "hemstaden" och knappt vara i ett stall, vilken väg bör man då börja kika på?
Att köpa ny häst fungerar tyvärr inte ekonomiskt just nu, foderhäst skulle kunna vara något framöver men passar inte in i vardagen som den ser ut i nuläget.
Bör man vända sig till en närliggande ridskola, eller kommer en vuxen aldrig-tidigare-ridskoleryttare att känna sig klämd i ridskolornas starka samhörighet från ung ålder? Kommer ens grundläggande vetskap och tankegångar att slängas omkull av ridskolans normer?
Eller ska man satsa på att hitta en passande medryttarhäst med tillhörande ägare, eller är det svårt att komma överens om träningsupplägg, tävlingar, osv?
Själv har jag aldrig haft problem med en medryttare (eller av att vara det själv i unga år), men det var några år sedan, och man har tyvärr hört lite skräckexempel sedan dess..
Ge gärna lite råd till en fumlande hästlös tok, som bara blir tokigare ju längre tid det går sedan hon senast satte foten i en stigbygel..
Men när man nyligen har gått från att jobba med- och rida hästar på heltid, till att flytta tillbaka till "hemstaden" och knappt vara i ett stall, vilken väg bör man då börja kika på?
Att köpa ny häst fungerar tyvärr inte ekonomiskt just nu, foderhäst skulle kunna vara något framöver men passar inte in i vardagen som den ser ut i nuläget.
Bör man vända sig till en närliggande ridskola, eller kommer en vuxen aldrig-tidigare-ridskoleryttare att känna sig klämd i ridskolornas starka samhörighet från ung ålder? Kommer ens grundläggande vetskap och tankegångar att slängas omkull av ridskolans normer?
Eller ska man satsa på att hitta en passande medryttarhäst med tillhörande ägare, eller är det svårt att komma överens om träningsupplägg, tävlingar, osv?
Själv har jag aldrig haft problem med en medryttare (eller av att vara det själv i unga år), men det var några år sedan, och man har tyvärr hört lite skräckexempel sedan dess..
Ge gärna lite råd till en fumlande hästlös tok, som bara blir tokigare ju längre tid det går sedan hon senast satte foten i en stigbygel..