Karoliina
Trådstartare
Enligt en "ny" undersökning i Häst och ryttare nr 4:2008. -"Det kan vara så att hästen flyttar vikten bakåt och lättar med framdelen först när man rider piaff och levad, säger Marie Rhodin som menar att definitionerna för samling kanske stämmer först i de högre graderna av samling." Men stämmer det överens med våra mål i ridningen?
Enligt Armens Ridinstruktion, §136
Dressyren har för den skull bland annat till uppgift att bibringa hästen att även under ryttare röra sig i jämvikt (>bära sig>). Detta förutsätter, att en del av den under rörelse på frambenen vilande belastningen överföres på bakdelen, vilket huvudsakligen måste åstadkommas genom ett framflyttande av kroppens bakre understödspunkter, dvs därigenom, att hästen förmås att sätta ned bakfötterna längre fram under bålen. Arbetet härmed, som utföres i samband med en >uppresning> av huvud och hals, har man kallat hästens samling.
§ 265
Samling verkställes därigenom, att bakdelen med böjda och eftergivna ledgångar genom ryttarens framåtdrivande hjälper skjutes under hästen, samtidigt som framdelen, med eftergift i nacke och hals samt med den uppresning, hästens byggnad och utbildningsgrad medgiva, genom tyglarna förhålles, så att hästen liksom sammanskjutes bakifrån och framåt.
Alla är vi överens om att bakdelen bör bära den tyngsta delen i ridningen av hästen då den är bäst lämpad för det. Framdelen har naturligt för mycket vikt med tanke på huvudets placering och så vidare. Sedan sätter vi upp oss på den och voilá har vi ännu mer tyngd där. Är vi inte överens om att det minskar skaderisken om vi fördelar vikten mer jämnt med tanke på vilka möjligheter fram respektive bakdel har att bära upp hästens vikt på ett bra/ändamålsenligt sätt?
Att Marie Rhodin skriver att ett förflyttande av vikten till hästens bakdel vid rörelser som piaff och levad förvånar knappast någon. Är det överhuvudtaget möjligt att utföra en piaff utan att sätta vikt på bakdelen? Och i en levad kan ju vem som helst se att framdelen knappast kan bära någon vikt alls då den lättar från marken. Men skall det verkligen vara så att (ändamålsenlig) samling i dressyr kommer först i de allra högsta graderna?
Marie Rhodin skriver även att kanske en omdefinition av samling vore på sin plats. Men för mig är det än ett bevis på hur många faktiskt rider sina hästar idag. Det är knappast en slump att kotledsinflammation blivit allt vanligare och att spruta lederna på sin häst verkar vara vardagsmat. Kanske en omskolning av ryttarna vore på sin plats?
Enligt Armens Ridinstruktion, §136
Dressyren har för den skull bland annat till uppgift att bibringa hästen att även under ryttare röra sig i jämvikt (>bära sig>). Detta förutsätter, att en del av den under rörelse på frambenen vilande belastningen överföres på bakdelen, vilket huvudsakligen måste åstadkommas genom ett framflyttande av kroppens bakre understödspunkter, dvs därigenom, att hästen förmås att sätta ned bakfötterna längre fram under bålen. Arbetet härmed, som utföres i samband med en >uppresning> av huvud och hals, har man kallat hästens samling.
§ 265
Samling verkställes därigenom, att bakdelen med böjda och eftergivna ledgångar genom ryttarens framåtdrivande hjälper skjutes under hästen, samtidigt som framdelen, med eftergift i nacke och hals samt med den uppresning, hästens byggnad och utbildningsgrad medgiva, genom tyglarna förhålles, så att hästen liksom sammanskjutes bakifrån och framåt.
Alla är vi överens om att bakdelen bör bära den tyngsta delen i ridningen av hästen då den är bäst lämpad för det. Framdelen har naturligt för mycket vikt med tanke på huvudets placering och så vidare. Sedan sätter vi upp oss på den och voilá har vi ännu mer tyngd där. Är vi inte överens om att det minskar skaderisken om vi fördelar vikten mer jämnt med tanke på vilka möjligheter fram respektive bakdel har att bära upp hästens vikt på ett bra/ändamålsenligt sätt?
Att Marie Rhodin skriver att ett förflyttande av vikten till hästens bakdel vid rörelser som piaff och levad förvånar knappast någon. Är det överhuvudtaget möjligt att utföra en piaff utan att sätta vikt på bakdelen? Och i en levad kan ju vem som helst se att framdelen knappast kan bära någon vikt alls då den lättar från marken. Men skall det verkligen vara så att (ändamålsenlig) samling i dressyr kommer först i de allra högsta graderna?
Marie Rhodin skriver även att kanske en omdefinition av samling vore på sin plats. Men för mig är det än ett bevis på hur många faktiskt rider sina hästar idag. Det är knappast en slump att kotledsinflammation blivit allt vanligare och att spruta lederna på sin häst verkar vara vardagsmat. Kanske en omskolning av ryttarna vore på sin plats?
