Hästar och veterinärer

[linafina]

Min häst är inte särskilt glad för veterinärer. När hon förstår vad det är frågan om, vilket hon gör ganska fort så kan en veterinär inte ens lyssna eller känna på henne. Att sticka henne är skitjobbigt! Enligt förra ägaren har hon alltid varit sådan. På fredag ska veterinären komma ut och det är inget som jag ser fram emot precis.

Man har stött på en del hästar genom åren som varit väldigt jobbiga med veterinärer och vissa bryr sig inte alls.

Hur är Era hästar när veterinären kommer ut för att vaccinera eller annat? Hur gör Ni för att det ska gå så lugnt som är möjligt till om hästen stressar upp sig? Har Ni haft någon häst som varit jobbig men som blivit bättre med tiden?

Min förra häst var hur lugn som helst alltid när veterinären kom ut, vilket iofs inte var så ofta.

 

[Zipp2010]

Sv: Hästar och veterinärer

Mitt sto är väldigt känslig med hur hon blir bemött, hon vill hälsa och "prata", gillar inte burdusa människor som kommer fram och tar i henne eller börjar undersöka/klämma.
När jag hade ut vet första gången försökte hon först ställa sig (slog huvudet i taket) o därefter slänga sig när vet skulle ge vaccination-aldrig varit med om det o var inte alls förberedd, jag höll såklart i henne men inte med brems eller kedja eller så...
Numera tar vi det lugnt, hon blir anspänd så fort hon märker att det är sprutor på gång (både hemma o på klinik) och jag bara ställer henne med huvudet inåt ett hörn/vägg och kan stå lugnt o hålla henne i bara grimma. Eftersom jag fått grundvaccinera mot botulism och även varit inne och gett långa sprutor i rygg och knän så har vi varit tvungna att hantera det.
Även om hon får lugnande visar hon rätt mkt motvilja mot att någon okänd ska sy eller behandla men det funkar. Jag kan göra i stort sett vad jag vill med henne, men det tog ett tag det med. I hennes fall är det nog mest tillit o respekt-biten som är viktig.

 

[salladfinger]

Sv: Hästar och veterinärer

Mitt sto blir också stressad, vilket resulterar i att jag blir stressad när jag vet vad som väntar, vilket resulterar i att hon känner att jag är stressad och blir stressad.. and on it goes

Hon slafsade upp ena bakbenet för några år sedan, fick ut en distriktare som skulle sy, det slutade med att vi fick vincha benet, bremsa och hålla lampor åt veterinären trots att hon fick mer lugnande än vanligt för att han ens skulle kunna komma nära henne.. sen blev inte den upplevelsen bättre av att jag skulle spruta henne själv i en vecka efter det, kan säga att det rök många kedjor på stallgången den veckan

Nu har vi dock alltid samma veterinär om det inte är akutfall, denna är även kiropraktiker så hon är inte bara "nålar och sting" och det är skönt, hon känner hästen och vet hur hon ska förhålla sig till henne så allting går lugnt och metodiskt till

vi brukar köra överraskningsmetoden, hästen i boxen i grimskaft, veterinären gullar lite med henne och plötsligt har hon fått sig en spruta i halsen, inget drama och inga skakiga knän

 

[Lavinia]

Sv: Hästar och veterinärer

Hej!

Min förra älskade veterinärer. Ibland trodde jag hon skadade sig bara för att få träffa dom. Ingen var mer glad än hon när hon var skadad och fick åka transport (till kliniken!!). Hon gick att göra allt med osederad, sprutor, hudbiopsier, vaccination, spruta leder (då bremsade vi för säkerhets skull) röntgen, U name it!

Gissa då min chock när nya pålla var raka motsatsen. Ok veterinärer är väl ok, dom är främlingar och ska behandlas som såna (får INTE röra, fröken är väldigt reserverad mot folk som envisas med att peta på henne). Sprutor är en kamp, tar man sånt hudgrepp går fröken i luften direkt, här gäller "snabbt in, snabbt ut", jättelätt när man måste droga i blodkärl. Då spänner sig fröken så sprutan poppar ut och blodet sprutar (ja, hon är skimmel). För att kunna röntga krävs lugnande, precis som för skoning på klinken. Vaccinationer är det bara att förklara för vet att "sätt sprutan, strunta i gullandet". Inte vill hon acceptera drogerna heller, utan skakar på huvudet för att få ur dom ur systemet. Dock tror jag mest att hon reagerar på "smärtan" och "det otäcka". Hon blir inte så stressad, mer arg och "det är otäckt matte, dom är elaaaka!!!".

Jobbigt att gå från klinikfavorit till hatobjekt sådär...

/Lavinia, som mestadels låtsas som ingenting och försöker ha samma människor som gör sakerna så prinsessan iaf känner dom.

 

[the_connemara]

Sv: Hästar och veterinärer

Min häst är känslig för nya människor som är lite för snabbt "på". Mao så är man ju väldigt noga med att introducera nya människor bra så han inte blir skrämd. Han har bla lyckats skada sig själv (mera ) när han stod på djursjukhuset när han blivit skrämd.

Men visar sig människorna vara snälla så accpeterar han dem fort (åtm när man är med och vetten bara ska fixa lite). Men vi har bytt vaccinerande veterinär när han började reagera på att bli stuken, man vill ju inte ha en stickrädd häst. Med den nya är det inga reaktioner igen!

 

[skjona]

Sv: Hästar och veterinärer

Min häst är inte särskilt glad för veterinärer. När hon förstår vad det är frågan om, vilket hon gör ganska fort så kan en veterinär inte ens lyssna eller känna på henne. Att sticka henne är skitjobbigt! Enligt förra ägaren har hon alltid varit sådan. På fredag ska veterinären komma ut och det är inget som jag ser fram emot precis.

Man har stött på en del hästar genom åren som varit väldigt jobbiga med veterinärer och vissa bryr sig inte alls.

Hur är Era hästar när veterinären kommer ut för att vaccinera eller annat? Hur gör Ni för att det ska gå så lugnt som är möjligt till om hästen stressar upp sig? Har Ni haft någon häst som varit jobbig men som blivit bättre med tiden?

Min förra häst var hur lugn som helst alltid när veterinären kom ut, vilket iofs inte var så ofta.

Vi har haft alla varianter,både rädda och helt orädda.De spruträdda brukar jag dock hålla för ögat på när vetrinären kommer med sprutan ,tycker det hjälper.

 

[Korven]

Sv: Hästar och veterinärer

Min häst var ju bara vaccinerad fram till 23 års ålder när vi måste åka till klinik och göra både klippning och spruta leder och springa i ridhus. Med brems så gick allt jättebra men sederingen inför röntgen gjorde att han snedtände när vi skulle åka transport hem .
Han är mao inte speciellt rädd för veterinärer. Vaccinationer och även tänder kollas utan sedering utan problem.

 

[Totola]

Sv: Hästar och veterinärer

Det är ju kanon om det finns någon som kan hjälpa dig att härda för ex. kanylstick och undersökningar i lugn och ro (någon utomstående så det blir lite samma situation som med en vet. tänker jag).
Och verkligen ta det -i lugn och ro- så man inte gör någon större grej av det och helst i flera omgångar så det inte blir någon prestations-press. Med mycket godismuta! Kanske stå och tugga hö samtidigt.

Själv har jag inte en veterinär-skraj häst, men en häst som reagerar starkt på hur vissa människor beter sig. En vet. var jag nästan skraj skulle göra hästen spruträdd för att han betedde sig så ryckigt och nervöst så det smittade av sig på hästen.
Men efter det har jag t o m själv lyckats spruta på vet´s ordination och ingen annan veterinär har haft problem med det, kusen blinkar ju inte ens! Den kan tycka det är jobbigt med vatten, när man ska raspa tänder t ex och man ska spola ur munnen innan, men då är den ju dels sederad och dels verkar den tycka just den vet. som brukar göra det är väldigt lugnande så hästen är nog lugnare än om jag hade gjort det själv.
Har haft svårt annars när jag skulle spola ur ögonen på hästen och klicka i salva två gånger/dygn. Men när vet. var här hade man ju fler händer (och vet. var ju mer van vid sånt) så med lite tålamod gick det bra. Själv fick jag räkna med gott om tid i början och mycket morots-muta så man skulle lyckas hålla kvar huvudet, hålla ögat öppet och spola/klicka i salva med bara två händer! Men tålamodet lönade sig, tog kanske en timme första gången, ca 40 minuter ett par gånger efteråt, sen gick det ganska fort när den hade lärt sig att man fick godis för besväret!

Sen har jag också haft lite klurigt att hantera i nya miljöer (när man åkt till klinik då t ex) där pållen blivit uppjagad och ganska stressad/bufflig/stark att hålla. Men det var mest i början innan vi hade börjat få bättre förtroende för varandra och bättre fungerande kommunikation. Tack vare att vi åkt iväg på träningar relativt regelbunden funkar det bättre i såna miljöer/situationer också.